1.
Allena Gud i himmelrik
må lov och pris tillhöra
för all den nåd han kärleksrik
med oss har velat göra.
Han jorden skänkt stor fröjd och frid.
Så låt oss alltid glädjas vid
Guds nåd och goda vilja.
2.
Gud Fader, nu vi tillber dig
och högt ditt namn vi lovar,
du som av kärlek, innerlig,
oss med allt gott begåvar.
Du har allt skapat i din makt,
du känner allt vi tänkt och sagt.
Väl den som rätt dig fruktar.
3.
Guds ende Son, o Jesus Krist,
Guds lamm, för oss utgivet,
din död på korset har förvisst
åt oss förvärvat livet.
I dig har vi vår salighet,
vårt hopp i tid och evighet.
Vi på din nåd förtröstar.
4.
Guds Ande, gör mig stark och from,
förnöjd och oförfärad.
Gör hjärtat till en helgedom,
där Gud i allt blir ärad.
Giv stöd, giv tröst i all vår brist,
styrk oss i tron på Jesus Krist
i dag och alltid. Amen.
Nicolaus Desius 1522, Joachim Slüter 1525 (vers 4). Till svenska senast 1567, bearb. | Melodi: Gammalkyrklig Gloriahymn - sekvens / Nicolaus Desius på 1520-talet, 1539.
En omdiktning av den kända latinska Gloria-sången gjordes förmodligen av Nicolaus Decius (på tyska Tech) på 1520-talet. Decius var född i Hof i Bayern cirka 1485 och samtida med Martin Luther. I början av 1500-talet var han student i Leipzig. Först år 1523 ska han ha inskrivits i Wittenbergs universitet. Under mellantiden levde han munkliv i ett kloster i staden Steterburg, där han också hade tjänst som lärare. Decius verkade till sist som evangelisk präst i Stettin. Det är inte riktigt klarlagt när han dog. Enligt hymnologen Oscar Lövgren skedde det redan 1529, enligt uppgift på internet (Cyberhymnal) år 1541, och enligt psalmbokens författarregister cirka år 1546.
Kompositör
Den ståtliga melodin är troligen en gregoriansk Gloria-melodi från 900-talet, som omarbetades på 1520-talet för den psalm som vi nu känner. Psalmen har i århundraden använts flitigt som treenighetspsalm i gudstjänsten.
Innehåll
Psalm 147 "Allena Gud i himmelrik" lovsjunger Gud, den Treenige. Psalmen är en omdiktning av den latinska "Gloria in excelsis Deo", som infördes i mässan på 400-talet. Gloria-sången ska ha haft en förlaga i en morgonbön från den ortodoxa kyrkan. Själva roten till alla ”Glorior” finns dock i änglarnas lovsång i julnatten (Luk 2:14): ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” Så går inspirationen till lovsång vidare genom generationerna. Att reda ut en psalms ursprung är ibland som att göra en släktutredning.
Psalmens första strof är en lovsång till Gud för hans nåd och kärlek. Änglasången hörs tydligt i den svenska översättningen, som gjordes redan 1567. Vi sjunger så här enligt nuvarande psalmbok: ”Han jorden skänkt stor fröjd och frid. / Så låt oss alltid glädjas vid / Guds nåd och goda vilja.” De följande stroferna tilltalar personerna i Treenigheten. Fadern är Skaparen och upprätthållaren (v. 2). Sonen, Guds lamm, är utgiven för oss i döden på korset. Genom sin död förvärvade han oss livet. Sonen är vårt enda hopp i tid och evighet. På Sonen och hans nåd får vi förtrösta (v. 3). I v. 4 tilltalas Anden. Sångarens bön är att Anden skall göra honom stark och from, förnöjd och oförfärad. Det är ytterst en bön om frimodighet. Sångaren ber också om att Anden måtte göra ”hjärtat till en helgedom, / där Gud i allt blir ärad”. Sångaren vet att han inte kan något, inte ens tro, i egen kraft. Därför ber han Anden: ”Giv stöd, giv tröst i all vår brist, / styrk oss i tron på Jesus Krist / i dag och alltid. Amen.”
Treenigheten kan ingen människa fatta. Det är som Paulus skriver till romarna (11:33–36): ”Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? – – – Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.” Vi kan inte blicka in i Guds mysterier, men vi kan lovsjunga det outsägliga. Där orden tar slut tar musiken vid. Våra fattiga ord får en extra dimension genom sångens toner.