Zacharias Topelius 1887. | Melodi: Jean Sibelius 1909.
Psalmhistoria
Textförfattare
Zacharias Topelius (1818–1898) skrev dikten ”En julvisa” hösten 1887. Texten är oförändrad i psb 1986. Endast stavning och interpunktion är moderniserade. Julvisan var inte avsedd som psalm. Den ingick i den svenska publicistklubbens jultidning 1887 och verkar ha skrivits för julfirandet i hemmet. Om detta vittnar också ett manuskript, där v. 2 börjar: ”Gif mig ett hem, en vän, ett bord / En gran med barn i ring …”. Julvisan med sin enkla hemkaraktär är ett utmärkt exempel på att Topelius innan han invaldes i psalmbokskommittén sade sig tveka att skriva psalmer, eftersom han kände sig ”mera hemma i de små fröjderna och de små sorgerna än i det sublima”.
Topelius kunde knappast föreställa sig att denna enkla visa småningom skulle bli en av de mest kända julsångerna i Finland och att den till och med skulle bli psalm när den infördes i psalmbokstillägget 1928. Det dröjde dock drygt hundra år innan julvisan infördes i den finska psalmboken 1986, fastän den var en populär julsång också i finsk översättning.
Kompositör
Julvisan spreds genom Jean Sibelius (1865–1957) tonsättning, som inte är gjord så tidigt som 1895, vilket psalmboken felaktigt anger. Hans Bernskiöld skriver så här om melodin i Psalmernas väg band 3:
”I sin dagbok har Jean Sibelius antecknat att han sänt iväg sin sång den 15 oktober 1909. Sången publicerades vid julen samma år med svensk text i December. Jultidning för det svenska Finland och med finsk text i Sampo. Joululehti Suomen Kansalle. I båda fall rör det sig om faksimil av handskrivna manuskript. Den första versionen med typsatta noter trycktes 1911 i häfte 2 av Julsånger samlade av Anna Sarlin.
Sibelius lät senare sången ingå som nummer fyra i Fem julsånger som han kallade Op. 1 och var komponerade mellan 1897 och 1913. Senare arrangerade han själv sången för manskör (1935), damkör (1942) och barnkör (1954). De första karakteristiska tonerna i melodin hade Sibelius tidigare använt i sången Segelfahrt från1899 med text av Johannes Öhquist. Men därefter tar melodierna olika vägar. En annan av sångerna ur samlingen, On hanget korkeat (1901), tillhör även den de mest populära julsångerna i Finland.”
Innehåll
Julvisan är en bön men bönens adressat är inte nämnd. Namnet Jesus förekommer inte. De namn som nämns är Gud, Herren och Konung. Det är ändå ganska uppenbart att det är Jesus som avses med Herren och Konungen. Topelius blev med tiden en bedjande människa, i synnerhet på 1860-talet i samband med personliga sorger och med arbetet i psalmbokskommittén. Det är högst troligt att hans formulering ”giv mig” riktas till Gud, även om man kan läsa texten så att orden ropas ut i största allmänhet. De upprepas sju gånger i v. 1–2 och blir därmed stilmässigt viktiga. Det Topelius ber om är i anslutning till Luk 2:14 Guds ära, änglavakt och frid på jorden. Den yttre festglansen är inte det viktiga i julfirandet. Änglarnas hälsning till herdarna och bönen om att festen ska glädja den inbjudna huvudpersonen, konungen, dominerar första versen. I v. 2 blir den borgerliga julen med hemmet, barnens dans kring granen och till och med midvintermörkret viktiga. Dock är Topelius bön att mörkret ska lysas upp ”i ljus med Herrens ord” vilket kan tolkas så att läsning av julevangeliet enligt Luk 2 hörde till hemmets julfirande. I v. 3 riktas bönen till julfriden: ”kom, helga julefrid.” Topelius ber den komma ”barnaglad” och ”hjärtevarm” till hög och låg, till rik och fattig. Julvisan avslutas med en bön till Herren och Konungen själv: ”Du ende som ej skiftar om, min Herre och min Konung, kom. Till hög, till låg, till rik, till arm, kom glad och hjärtevarm.” Så knyts början och slutet i v. 3 ihop med en tanke i Ef 2:14: ”Han [Kristus Jesus] är vår fred.”
Birgitta Sarelin
Ovanstående text bygger på min textkommentar och Hans Bernskiölds musikkommentar till psalm 645 i Psalmernas väg band 3, s. 499–500.
Referenslitteratur
Föregående
