Föregående
1.
Ack hjärtans ve
att jag skall se
Guds egen Son bli hädad,
och Guds väsens avbild så
trampad på och smädad.
2.
Den store Gud
vars röst och bud
kan skaka jordens öden,
blev som mänska lagd i jord
då han lidit döden.
3.
Kan syndare
den synen se
förutan skräck och tårar,
när det är vår egen synd
som vår Herre sårar?
4.
Han trädde fram,
Guds rena lamm,
och lät sitt blod utgjuta,
att vi nåd och salighet
skulle evigt njuta.
5.
Ack sköna mun,
all sannings brunn!
Du är oskyldigt slagen.
Av vår mun blev du förrådd,
skymfad och bedragen.
6.
O Herre kär,
så stor du är
i makt och nåd tillika.
Men som fattig mänska här
gjorde du oss rika.
7.
Det gör vår själ
oändligt väl
att Kristi liv besinna
och hans kval och bittra död.
Så kan tröst vi finna.
8.
Emedan han,
sann Gud och man,
för vår skull ville lida,
får vi utan all förtjänst
salighet förbida.
9.
Den nya grav
man honom gav
har helgat jorden för oss.
I vår grav skall vi få frid.
Ingen oro stör oss.
10.
Ack Jesus kär,
vår tröst du är.
Vi nu i tro dig beder
att ditt kval, ditt kors, din död
oss till frälsning leder.
