Föregående
1.
Min själ, mitt sinne, låt Gud råda
och hoppas på din Fader blid.
Han är din hjälp i nöd och våda,
på orons dag är han din frid.
Den som sig lämnar i Guds hand,
han bygger ej sitt hus på sand.
2.
Vad nytta har vi av att sörja,
vad hjälper oss vårt bittra kval?
Varför skall vi med tårar börja
och sluta våra dagars tal?
Ju mer vi klandrar det vi fått,
dess tyngre känns vår levnads lott.
3.
Dock är det bättre litet lida
med Guds, vår Faders, vilja nöjd
och tåligt efter honom bida,
han sänder hjälp från himlens höjd.
Gud känner varje mänska bäst
och vet vad henne fattas mest.
4.
Han ser när tröstens tid är inne,
han ger oss det som nyttigt är.
Ber vi om hjälp med ödmjukt sinne,
då hör oss visst vår Fader kär.
Så hjälper Gud förr än vi tror.
Hans ord ger kraft, hans nåd är stor.
5.
Förtvivla ej när lyckan sviker,
tro ej att du är glömd av Gud,
ty plötsligt sorgens dimma viker
på Herrens kärleksfulla bud.
Tänk på att allt förändrar sig,
att denna prövning lämnar dig.
6.
När Herren vill kan han ju göra
en fattig man omåttligt rik.
Han kan en rik i prövning föra,
så att han blir en fattig lik.
Vår Gud, rättfärdig, vis och sann,
upphöja och nedstörta kan.
7.
Sjung, läs och gå på Herrens vägar
och gör din kallelse med flit,
tro fast på det som Herren säger
och sätt till himmelen din lit.
Ty salig, fri är människan,
när hon på Gud förtrösta kan.
