1.
Kristus, uppenbara för oss
undret med din offerdöd,
ur syndafallet gör oss
fria i din kärleks glöd.
Låt oss ständigt, vill vi be,
fast i tron mot korset se.
2.
Mörkrets dysterhet försvinner,
natten flyr för dagens bloss,
och när Kristus segern vinner
öppnas himmelen för oss.
Med sitt blod, så är vår tro,
på sitt kors han ger oss ro.
3.
Alltid tar den gode herden
hand om vilsegångna får,
håller vård om flocken, ger den
tålig ledning var den går.
Jag får tro att också jag
skall få se hans anletsdrag.
4.
Här bland frestelser och plågor
skall min tro ej tryckas ner.
Inga tvivelsjuka frågor
ställer sig mitt hjärta mer.
Med försoning hel och full
är jag trygg för Kristi skull.
5.
Över stormig färdled kan den
fasta tron se fram emot
lugnet på den andra stranden
där min längtan kan få bot.
Må jag snart nå målet, där
inga stormar längre är.
6.
Du ger tron som jag behöver,
viljans kraft att hålla ut,
och du råder också över
frälsningen vid vägens slut.
Trött av mödor får jag då
friden i din himmel nå.
Gustaf Skinnari (1835–1916) föddes på Karlö. Som ung gick han till sjöss, men förtjänade senare sitt uppehälle som fiskhandlare i Uleåborg. Genom arbetet på sjön var han bekant med storm och vredgat hav. Bildspråket i psalmen togs ur hans egen upplevda verklighet. Skinnari nåddes av den laestadianska väckelsen och verkade som predikant inom den framför allt i Uleåborg med omnejd.
Skinnari skrev också sånger och publicerade år 1893 sångboken "Jumalan lasten Rukous-, Ylistys- ja Kiitos-Virsiä matkustaissamme elämän tietä läpi vihollisten maan Paratiisiin" [ungefärlig översättning: Guds barns Böne-, Lov- och Tacksägelse-Psalmer när vi reser på livets väg genom fiendens land till Paradiset]. Eftersom boken hade så långt och krångligt namn kallades den allmänt bara Skinnaris sångbok. Där fanns 102 sånger. Nästan hälften var författade av Skinnari. Den finska hymnologen Tauno Väinölä menar att knappast någon längre minns Skinnaris sångbok, men hans sånger lever än, framför allt i den laestadianska traditionen. Den finska originaltexten med tio strofer ingår fortfarande i "Siionin laulut" (nr 21). Skinnaris text omarbetades och nedbantades till sex strofer av Väinö Havas för 1938 års finska psalmbok.
I "Andliga Sånger och Psalmer" är Skinnaris sång översatt av Ola Cleve (nr 50 "Själv, o Kristus, uppenbara"). När sången infördes i 1986 års psalmbok nyöversattes den av Ole Torvalds. Den förkortade finska texten ligger till grund för de svenska översättningarna. Så vandrar en psalm genom tiden och tilltalar nya sångare på ett annat språk.
Kompositör
Melodin är av stor betydelse för om en sång ska bli sjungen eller inte. Kantorn i Toholampi, Heikki Pöyhtäri (1880–1954), fick av 1938 års finska koralkommitté i uppdrag att komponera en ny melodi med utgångspunkt i den gamla melodin, som var skriven av Skinnaris trosbroder Frans Petter Krank. Båda melodierna ingår fortfarande i den finska psalmboken, men Pöyhtäris melodi har enligt Tauno Väinölä starkt bidragit till att Skinnaris psalm är omtyckt. När vi sjunger ur vår psalmbok kan vi endast göra det med Pöyhtäris eftersinnande toner, vi ställs inte i valet och kvalet.
Innehåll
Psalmen är i Evangelieboken föreslagen som ingångspsalm på första söndagen i fastan. Söndagens tema är ”Jesus segrar över frestelserna”. Det temat återfinns också i den här psalmen. Texten är mycket förtröstansfull. När Kristus dog offerdöden på korset skedde det allra största under. Psalmen är en bön om att Kristus själv ska uppenbara undret också för oss. Då sker stora ting: natten och mörkret flyr, himlen öppnas. Inte ens frestelserna och plågorna, inte ens själva tvivlet, som alltid finns med i jordelivet, kan trycka ner den som har fått se undret uppenbaras. Trons ögon får se fram emot lugnet och friden efter livets stormar och vedermödor. Tryggheten ligger i att Kristus är med som den gode herden, och han råder också över frälsningen vid vägens slut.
Föregående
