Föregående
1.
Upp, du min själ och sjung!
Stå upp ur jordegruset
för att ödmjukt skynda fram till Guds och Lammets tron.
Fast blicken, svag och tung,
ej tål det klara ljuset,
får du dock, min själ, nu stämma upp din jubelton.
Kallelsen ljudit,
den har dig bjudit
till Lammets stora bröllopsfest i himmelen.
O, vilken ära där
din Gud åt dig beskär!
Där är din del, ditt arv, din rikedom, din skatt.
Guds nåd är evig. Sjung, min själ, jubla glatt!
2.
O, vilken härlig lott
att Herren lik få vakna
och förklarad skåda honom sådan själv han är!
Då är allt glädje blott,
min själ skall intet sakna.
Då är Lammets brud fullkomnad, helgad, ren och skär.
Mig kronan räckes,
jag övertäckes
med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.
Min synd och skuld så svår
och varje bitter tår,
allt blir förbytt i helighet och kraft och fröjd,
och lov och pris skall ljuda klart i himlens höjd.
3.
Då redan här jag får
så ofta lycklig vara,
fast min dunkla blick blott delvis kan min Herre se;
då himmelsk sång mig når
ren här med toner klara,
o, hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te!
I lyckans stunder
Guds kärleks under
så ljuvligt strålar mig till mötes redan här.
Men när jag tänker på
att en gång jag skall få
med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,
då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång.
4.
Till gyllne harpors slag
den nya sången klingar
ifrån evighet till evighet, men ny alltjämt.
Här ljuder sången svag,
men dock jag Jesus bringar
mitt hjärtas hyllning med den sång jag här uppstämt.
Hans blod mig renat,
han mig förlänat
full frälsning och försoning inför Herren Gud.
Pris, ära, härlighet
och makt i evighet
min konung och min Frälsare jag sjunga vill.
Ja, amen, svarar himlar, jord och hav därtill.
