1. Livet vann, dess namn är Jesus, halleluja, han var död, men se, han lever, halleluja. Dödens portar öppnar han, halleluja, nyckeln ligger i hans hand. Halleluja.
2. Vad är murar, vad är gravar? Halleluja. Han är med oss alla dagar, halleluja. En är Herren, en är tron, halleluja, ett är brödet på hans bord. Halleluja.
3. Brödet bryts och vinet delas, halleluja, för att världen skall få leva. Halleluja. Öppnade är Guds förråd, halleluja, källan flödar som var dold. Halleluja.
4. Jesus dog, då dog vi alla, halleluja, till att utge oss för andra, halleluja, Jesus uppstod. Också vi, halleluja, uppstod då till evigt liv. Halleluja.
(Carl) Olov Hartman (1906–1982) föddes i Stockholm. Hans föräldrar blev aktiva i Frälsningsarmén när Olov var fem år. Fadern beslöt lämna sin lönsamma affärsverksamhet för att bli soldat i Guds armé. Olov började studera teologi, först i Fjellstedska skolan, sedan vid Uppsala universitet. Han prästvigdes 1932 i Uppsala och blev med åren känd som en god predikant, själasörjare och författare.
Från år 1948 till år 1971 verkade Hartman som direktor vid Sigtunastiftelsen, där han också började skriva kyrkodramer. Han sökte, har det sagts, oförtröttligt efter levande uttryck för gudsnärvaron i det jordiska. Den bibliska frälsningshistorien och kyrkans nådemedel (Ordet, dopet, nattvarden) var härvidlag outsinliga källor.
Kompositör
Melodin, antagligen av engelskt ursprung, är först publicerad i "Lyra Davidica" 1708 (London).
Innehåll
Hartman lyfter fram motiv som inte är så vanliga; Kristi uppståndelse raserar alla skiljemurar mellan människorna: ”Vad är murar, vad är gravar? ... En är Herren, en är tron.” Också nattvarden lyfts fram, och det är inte heller så vanligt. Den sista strofen sänder ut oss i världen ”till att utge oss för andra”. Påskbudskapet leder till tjänst åt nästan, diakoni. Motivet liv–död–liv är kopplat till nattvarden och till världens behov av bröd. Det är ett centralt tema hos Hartman och återkommer också i psalm 430.
Birgitta Sarelin
(Kompositörskommentar Boris Källman)