1.
Kristus kommer, Davids son,
konung utan like.
Ondskans välde, mörkrets makt
bävar för hans rike.
2.
Kristus kommer världens ljus,
Dödens udd han bryter.
In i denna dunkla värld
livets källa flyter.
3.
Kristus kommer, världens ljus,
morgonstjärnan klara.
På hans rike aldrig skall
någon ände vara.
4.
Kristus kommer, Davids son,
Vi ditt namn upphöjer,
tills en gång inför din tron
vi oss ödmjukt böjer.
' . $audioinfo . '
';} if(!empty($laulettuurl)){echo 'Laulettu 1. säkeistö' . $laulettuinfo . '
';} if(!empty($melodiaurl)){echo 'Melodi' . $melodiainfo . '
';} if(!empty($saestysurl)){echo 'Säestys' . $saestysinfo . '
';} ?>Textförfattare
Sven Larson (eller Sven Georg Larsson 1905–2004) varförlagsredaktör och psalmförfattare ochtillhörde Örebromissionen, som numera hör till Evangeliska Frikyrkan. Psalmen skrevs 1967, trycktes i Andlig Visa 1969 och ingick också i den frikyrkliga sångboken Herren Lever 1978.
Kompositör
Melodin påträffas i Johann Anastasius Freylinghausens Neues Geistreiches Gesangbuch, tryckt i Halle år 1704. Titeln i Freylinghausens sångbok är "Gott seydanck inalle Welt". Melodin i vår psalmboks nuvarande form, som egentligen har endast första frasen gemensam med varianten 1704, ingår enligt Psalmernas väg I i Neubezogenes Davidisches Harpfen- und Psalter-Spiel 1744 till texten ”Jesu komm doch selbst zu mir”. Det finns även andra varianter av denna melodi, och den har sjungits till flera andra texter både i Tyskland och i Sverige.
Innehåll
Psalm 13 är en adventspsalm. Psalmen passar att sjunga hela adventstiden menockså vid kyrkoårets slut. Varje strof börjar med orden: ”Kristus kommer”. I den första och fjärde strofen har han benämningen Davids Son, i den andra och tredje strofen kallas han världens ljus. I vers 3 har han ytterligare ett epitet från Upp. 22:16: morgonstjärnan. Där säger Jesus: ”Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.” Morgonstjärnan är alltså en bild för Jesus. Orden i samma strof: ”På hans rike aldrig skall / någon ände vara”, är en återklang av Nicenska trosbekännelsens uttryck i den äldre formen: ”på vilkens rike ingen ände bliver”. I tankarna kommer också Upp. 7:9–14, där det talas om den stora skara som är samlad kring Guds och Lammets tron. Segermotivet är starkt framträdande i psalmen, likaså ljussymboliken; Kristus är världens ljus.
Kyrkoåret är inte ett år som har början och slut i kalenderårets mening. I själva verket är kyrkoåret cykliskt till sin karaktär. Både dess slut och dess början talar om Kristus som konungen. Första söndagen i advent kommer konungen i ödmjukhet. Tredje söndagen i advent uppmanas församlingen bereda väg för konungen. Andra söndagen i advent är temat "Din konung kommer i härlighet". Kristus skall komma en andra gång i härlighet vid tidens slut. Detta uttrycks också i den gamla benämningen Adventus glori-ficationis – förhärligandets advent. Härlighet – det är samma ord som på förklaringsberget. Härlighet – det är samma ord som används också om den härlighet och strålglans som lyste kring herdarna när Frälsaren var född. En äldre bibelöversättning använde ordet ”klarhet”: Herrens klarhet kringsken dem.
Firningsämnet på andra söndagen i advent är alltså besläktat med firningsämnet på kyrkoårets två sista söndagar, uppbrottets söndag och domsöndagen. Domsöndagen kallas också Kristi konungaväldes söndag och har temat "Kristus, Herre över allting". Det är dagar då vi uppmanas att vaka och be för att vara beredda när Kristus kommer i härlighet. Början och slutet av kyrkoåret knyts samman. Vi behöver alltid vara beredda och ständigt invänta Kristi ankomst. Hela församlingen skall tålmodigt invänta den utlovade Konungen och Frälsaren. Mitt i nöden och skulden har församlingen fått löftet om frälsningens tid. Löftet fyller oss med glädje och hopp.
Andra söndagen i advent ger oss ändå en något annan infallsvinkel än kyrkoårets båda sista söndagar när det gäller väntan på Kristi ankomst. Adventstidens liknelse om fikonträdet som knoppas för att sommaren är nära har en underton av glad och positiv förväntan. Vi gläds när våren och sommaren kommer efter en lång och mörk vinter. Så är också de stora besvär och vedermödor som enligt evangeliet föregår den dag då Kristus kommer i härlighet i själva verket vårtecken som vi får glädja oss åt. I stället för att tappa modet i bedrövelsen får vi som kristna räta på oss och lyfta våra huvuden. Den stora befrielsen, den dag då Gud skall göra allting nytt, närmar sig. Guds rike är nära.
Birgitta Sarelin
Reviderad 27.11.2019
Föregående
