1.
Tack, min Gud, för vad som varit,
tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit,
tack för stund som inne är.
Tack för ljusa, varma vårar,
tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar,
tack för friden i mitt bröst.
2.
Tack för vad du uppenbarat,
tack för vad jag ej förstår.
Tack för bön som du besvarat,
tack för vad jag inte får.
Tack för livets hemligheter,
tack för hjälp i nödens stund.
Tack för nåd som ingen mäter,
tack för blodets fridsförbund.
3.
Tack för himmel blå i livet,
tack för moln du strött därpå.
Tack för solljus, av dig givet,
tack för mörkret likaså.
Tack för prövningar och strider,
tack för hopp som uppfyllts väl.
Tack för dagen som framskrider,
tack för hopp som slagit fel.
4.
Tack för rosorna vid vägen,
tack för törnet ibland dem.
Tack för resta himlastegen,
tack för evigt tryggat hem.
Tack för kors och tack för plåga,
tack för himmelsk salighet.
Tack för stridens klara låga,
tack för allt i evighet!
August Storm (1862-1914) var officer i Frälsningsarmén i Stockholm. I dess sångbok ingår flera sånger av honom, men utanför armén är den här sången den mest kända. Storm var utbildad inom handel och lantbruk och arbetade före sin anslutning till Frälsningsarmen som kontorist. I arméns tjänst var han bokförare och senare finanssekreterare. År 1905 blev han överstelöjtnant.
Det berättas att Storm som nöjeslysten kontorist då och då brukade "roa sig" med att gå på Frälsningsarmén, eftersom det var på modet att gå där. Efter ett teaterbesök en januarikväll 1887 fick han ändå en inre oro som drev honom till Frälsningsarméns botbänk. Den kvällen blev vändpunkten i Storms liv. År 1899 drabbades han av en ryggmärgsåkomma som gjorde honom delvis lam.
Kompositör
Storms dikt hör till dem som har tonsatts flera gånger. I sångens hemland Sverige används en melodi av "solskenssångaren", den kringresande sångarpredikanten J. A. Hultman. Den melodin sjungs inte till "Tack min Gud" i Finland. Men psalmen har två melodier i båda de finländska psalmböckerna. A-melodin från 1923 i jämn koralstil är komponerad av Oskar Merikanto (1868-1924), b-melodin från 1876 i väckelsesångsstil av George Coles Stebbins (1846-1945). De som har fattat besluten om vilken melodi psalmen ska ha i psalmboken har inte kunnat välja, eftersom båda meloditraditionerna är starka. Melodiernas användning på olika orter i Finland gör att båda melodierna är med också på cd:n "Leve psalmen".
Oskar Merikanto var en musikalisk mångsysslare som också var kompositör. Sin största insats kom han att göra på kyrkomusikens område. Han var organist i Johanneskyrkan i Helsingfors från 1892 till sin död. Melodin till "Tack min Gud" blev hans sista komposition.
Innehåll
Dikten "Tack, min Gud" publicerades första gången i Frälsningsarméns skrift Stridsropet i december 1891. Alla raderna i de fyra stroferna börjar med "tack". Dikten är en enda lång uppräkning av vad en kristen har att tacka för. Tacksamheten gäller både det som känns naturligt att tacka för (tack för himmel blå i livet) och det som man helst inte alls vill glädjas över (tack för moln du strött därpå). Ett annat motsatspar är: "Tack för bön som du besvarat, / tack för vad jag inte får." Det finns många fler tacksägelseämnen som är motsatspar som i de citerade exemplen. Textens kännetecken är förtröstan och att underordna sig Guds vilja vad som än sker.
Sången hör till de sånger som man kan finna tryckt på vykort. Den används ofta vid begravningar och minnesstunder. Men det kan hända att orden fastnar i halsen på den som sjunger - om de tänker på vad de sjunger. Långt ifrån alla torde kunna tacka för allt det som nämns i psalmen.