Tore Littmarck 1969, 1981. | Melodi: Tore Littmarck 1969.
Psalmhistoria
Textförfattare
Prästen, ekumenen, visförfattaren och kompositören Tore Littmarck (1921–2007) var mångsidigt verksam, men mest känd blev han kanske som en av förnyarna av kyrklig psalm- och visdiktning. Han var en del av den stora och breda kulturrörelsen på 1960-talet, då också många nya psalmer och visor föddes. Man talar rentav om en ”hymnexplosion” i flera länder på 1960- och 1970-talen. Visförfattarna fångade upp de nya strömningarna – bl.a. medvetenhet om världens nöd och om miljöförstöringen – och kunde formulera frågor som de unga hade. Visorna fick ofta en social-diakonal ton.
Tore Littmarck står för både text och musik i två psalmer i vår psalmbok: 344 ”Jag skulle vilja våga tro” och 433 ” Herre, du vandrar försoningens väg”. I psalmbokstillägget 2015 infördes två sånger till: texten till 828 ”O Gud, som skapat vind och hav” samt texten och musiken till 925 ”Över berg och dal”. Två visor som fick stor spridning också hos oss var ”Gud går här på jorden” och ”Dela med dig”, men de kom inte med i psalmboken. En av Littmarcks mest kända visor om tro och tvivel, ”Jag har ofta frågor, Herre”, saknar vi också i vår psalmbok. Inspirationen till den visan kom enligt vad Littmarck själv berättat av en konfirmands frågor.
Littmarck prästvigdes 1947. I början av 1950-talet blev han anställd av KFUM:s världsförbund i Genève och flyttade sedan till Mainau i Tyskland för att leda KFUM:s internationella institut. Åren 1964–1970 var Littmarck generalsekreterare för KFUK-KFUM:s riksförbund i Sverige. Därefter var han kyrkoherde i Gamla Uppsala till pensioneringen 1986. Littmarck var ivrig ekumen. Han var medlem i Svenska ekumeniska nämnden och ledde i slutet av 1980-talet ett antal konferenser som fokuserade på lokal ekumenik. Detta resulterade i boken ”Ekumeniken i praktiken”. Littmarck skrev flera andra böcker. Han var också medlem i Svenska kyrkans liturgiska nämnd.
Kompositör
Tore Littmarck skrev lättsjungen text och musik. Sångerna har sagts variera från det eftertänksamma till det aggressiva och provocerande.
Melodin till psalm 344 skrevs samma år som den ursprungliga trestrofiga texten tillkom, år 1969. Hans Bernskiöld har i Psalmernas väg II (2017), s. 47, upplyst om att melodin är en variation av en mycket spridd musikalisk formel från omkring 1600, t.ex. ”Aria di mantua”. Visan ”Ack Värmeland du sköna” bygger på denna grund. Även Bedrich Smetana har enligt Bernskiöld använt sig av denna musikaliska formel i temat i ”Vltava” (Moldau) ur ”Má vlast”.
Innehåll
Tore Littmarck ansåg att ”bärandet av budskapet i ord buret av musik talar direkt till mitt hjärta, personligt, och man bär det med sig många år efteråt”. Han hade ett måleriskt språk. Förutom det diakonala ansvaret tog han också upp ämnet tro och tvivel, men kanske framför allt vägen till tro. Littmarcks text säger att man inte behöver ha så medveten tro för att få vara med. I tankarna kommer osökt Mark. 9:24: ”Herre, jag tror, hjälp min otro.” Texten utökades av Littmarck själv år 1981 då han skrev en fjärde strof om väntan och längtan efter ”den tro jag inte själv kan nå”.
P.O. Nisser har i Psalmernas väg II, s. 46, påpekat att trons huvudfråga i Littmarcks text är den om ”någon har mig kär” (v. 1) och ”att någon fanns / som ville att jag vore hans” (v. 3). ”Kanske är det detta drag, igenkänt av många, som gett psalmen dess genomslagskraft”, sammanfattar Nisser.
I Kyrkans Tidnings webbutgåva 3.12.2007 berättar Nisser om ett tillfälle när han som domprost i Linköping mötte en knarkare som somnat i domkyrkan. Mannen väcktes och fick höra ”Jag skulle vilja våga tro” sjungas. Det blev en stark existentiell upplevelse för mannen. Det visar vilken betydelse en sång kan ha, menar Nisser. Sången förenar jord och himmel. Men i himlen behövs inte tvivelsångerna mer.
Birgitta Sarelin
Texten reviderad 21.8.2020
Referenslitteratur