Föregående
1.
Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman,
medgång och motgång här ständigt följs åt.
Skyar med solsken, och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.
Silver och gull
stoft är och mull,
himmelen blott är av salighet full.
2.
Nyckfull är lyckan till gunst och till tycke,
sorgen tar säte i konungens barm.
Ofta ett bröst under glittrande smycke
gömmer sin oro och hemliga harm.
Allt har sitt,
hårt eller blitt,
himlen allena är sorgerna kvitt.
3.
Skönaste rosor på törnbusken glöder,
vackraste ört kan ha gift som förgör.
Kinden kan blomstra om hjärtat än blöder,
morgonens glädje om aftonen dör.
Brusande skär
hotar oss här,
himlen är hamnen där tryggheten är.
4.
Ångest kan föda den frid som oss gläder.
Plåga skall vändas i hälsa och hopp,
armodet skrudas i rikaste kläder,
svaghet förvandlas till kraft att stå opp.
Ondskan skall stå
fängslad i vrå.
Detta kan himlen allena förmå.
5.
Hur än min lycka och lott här må falla,
efter Guds vilja de faller mig till.
Avund må tömma sin giftiga galla,
världen bedriva sitt spel hur den vill.
Sorgen skall dö,
sällhetens frö
mogna till blomning på himmelens ö.
