Rätten att publicera psalmen på webben saknas.
' . $audioinfo . '
';} if(!empty($laulettuurl)){echo 'Laulettu 1. säkeistö' . $laulettuinfo . '
';} if(!empty($melodiaurl)){echo 'Melodi' . $melodiainfo . '
';} if(!empty($saestysurl)){echo 'Säestys' . $saestysinfo . '
';} ?>Textförfattare
Anders Frostenson föddes 23.4.1906 på en bondgård i Loshult i Skåne. Han tog både en fil. kand.- och en teol.kand.-examen och prästvigdes år 1932. Därefter arbetade han i Stockholmstrakten, sedan 1948 som kyrkoherde på Lovö. Senare blev han också slottspredikant. När han var 28 år gammal blev han uppmanad att skriva psalmer. Nio psalmer av honom infördes redan i Sveriges psalmbok 1937. I den finlandssvenska psalmboken 1943 ingick tre psalmer, som alla är bevarade i 1986 års psalmbok (nr 12, 343 och 483). Många av Frostensons psalmer är mycket kända, som den här. I psalmboken finns nu 23 originalpsalmer och 7 översättningar av Frostenson. Han är Sveriges mest framträdande psalmförfattare på 1900-talet. I Sveriges psalmbok 1986 ingår 55 originalpsalmer av honom. Flera av hans psalmer finns i översättning i utländska psalmböcker. Så sägs t.ex. "Guds kärlek är som stranden och som gräset" (psalm 553) finnas på många språk i tjugo länder. Frostenson grundade Hymnologiska institutet 1960 och var medlem i 1969 års psalmkommitté, som sammanställde Sveriges psalmbok 1986.
Frostenson dog 4.2.2006, nästan hundra år gammal.
Kompositör
Erhard Wikfeldt föddes 1912 och verkade som skolkantor på vallonbruksorten Gimo i Uppland. Han var på 1950-talet inkopplad på arbetet med "Kyrkovisor för barn". Flera av hans visor i den samlingen infördes också i Den svenska psalmboken 1986 (SvPs). I den finlandssvenska psalmboken är detta den enda psalmen av Wikfeldt.
Wikfeldt var aktiv också på det allmänkulturella planet. Han har bl.a. utgett böckerna "Gimo förr. En bildkavalkad av det Gimo som varit", 1982 och "Gimo nu. Bilder från åren 1950-1989", 1989.
Innehåll
Texten hör till dem som har sjungits in i kyrkfolkets och barnens medvetande genom sångsamlingen Kyrkovisor. Det är en enkel liten visa om skapelsen. I första strofen sägs det att Gud äger och rår över allting som finns i världen, i den andra att människan har fått förtroendet att förvalta Guds egendom. I den tredje strofen börjar texten "drabba" den som sjunger: varenda en av oss har fått något att förvalta. Genom att det är Guds egendom vi förvaltar, skall vi inte bara hopa åt oss av den och tänka på oss själva. Vi behöver dela med oss av det som vi har fått. Kristendom förverkligad i praktiken.
Birgitta Sarelin