Föregående
1.
O konungarnas konung, Gud,
som styr all världen med ditt bud,
vänd ock i nåd till detta land
din fadersblick, din allmaktshand.
2.
Ett litet folk vårt folk ju är
och ringa är dess styrka här.
Vad har den störste dock förmått,
om ej av dig sin kraft han fått.
3.
All jordens storhet, styrka, makt
är blott som stoft dig underlagt,
och vid din vink det högsta böjs,
det ringaste till ära höjs.
4.
Ja, ofta väljer du ju så
till dina redskap just de små,
för att i dem för en och var
din allmakt skall bli uppenbar.
5.
Ditt folk, som du åt dig berett,
det var av världen översett.
Dock fick det nådens fullhet, när
du lät Messias födas där.
6.
Du Herre, hör då oss också
och låt i oss din nåd bestå.
Om storhet ber vi ej och prakt
och ej om rikedom och makt.
7.
Men låt vårt folk få tjäna dig,
om dina verk bemöda sig,
och hjälp oss, Herre, att vi får
din visa ledning där vi går.
