Föregående
1.
Hur suckar du, min själ, i banden?
Se, din förlossningstimme slår.
Det dagas i de mörka landen,
och världens långa natt förgår.
Då brister kedjorna på fången,
för alltid tystnar sorgesången,
och livets portar öppnar sig.
Din vedermöda är förliden,
din hårda kamp är slut i tiden,
och himlens glädje väntar dig.
2.
Din Frälsare har lovat detta.
Han kallar: Kom nu, alla ni
som strävar hårt i dagens hetta.
Nu är ert arbete förbi.
Ja, ni som burit dagens börda,
en härlig lön skall ni få skörda
av Herren Guds barmhärtighet.
I Lammets blod, som alla helar,
har ni fått rentvå era själar.
I mig är all rättfärdighet.
3.
Och Gud skall torka alla tårar
från era ögon, och ej mer
ni möter sorg och hat som sårar,
och ingen värk er böjer ner.
Ty syndens makt är helt borttagen
och dödens udd är sönderslagen
och helvetet i bojor lagt,
och Gud skall hos de trogna bliva
och åt sitt folk det rike giva
som av begynnelsen var sagt.
4.
Så litar vi på Gud i hoppet,
och detta är vårt hjärtas fröjd
att när vi väl fullbordat loppet
vår lön är viss i himlens höjd.
Ty Herrens nåd skall överflöda,
och denna tidens vedermöda
är intet mot den härlighet
som Gud på oss skall uppenbara
när vi får med hans änglaskara
hos honom bo i evighet.
5.
All skapelsens fördolda trängtan
i detta vansklighetens land
förväntar med osäglig längtan
Guds barns förlossning ur sitt band.
Då sin fulländning får naturen,
och mänskan gläder sig med djuren
att stoftets träldom har hört opp.
Nu slavar vi, fast skriften säger
att vi, som Andens gåva äger,
är redan frälsta i vårt hopp.
6.
Min själ, säg, varför skall du sörja
för att du än i bojor går?
Snart skall den sista färden börja,
din hamn du bortom tiden når.
Som i en spegel nu vi spanar,
en värld av frid vi dunkelt anar.
Begränsad är all kunskap här,
men av Guds nåd skall vi förklaras,
hans härlighet skall uppenbaras
och vi se honom som han är.
