Föregående
1.
Upp, vakna, ni kristna alla!
Det lider mot domedag.
Basunen skall snart er kalla
till dom efter Herrens lag.
Och människans Son skall komma
i ära och härlighet
att döma onda och fromma
i helig rättfärdighet.
2.
Se, uppbrottets tid är nära
och döden oss budskap bär:
nu hjälper ej glans och ära,
den rike står maktlös här.
Vår ungdom, vår kraft och hälsa
förgår, och vårt liv är kort.
De kan oss mänskor ej frälsa.
Vi kallas till domen bort.
3.
Upp därför, ni kristna alla,
som lever i nådens tid,
låt stolthet och högmod falla,
nu gäller det själens frid.
Ty den som vill salig bliva
och evigt få bo hos Gud,
sitt liv han Herren skall giva
och lyda hans helga bud.
4.
Guds ord är oss mänskor givet
av nåd och barmhärtighet,
att vara vårt ljus i livet,
i döden vår salighet,
Om ordet vi troget gömmer,
det skänker oss hjälp och stöd,
men om vi ovist det glömmer,
vi lever i skuld och nöd.
5.
Ty den som Guds ord fått höra
och sanningen dock försmått,
som bättring ej velat göra
och levat i synder blott,
för sen skall hans ånger vara,
när domen en gång är fälld,
ty då skall Kristus förklara:
Gå bort till en evig eld!
6.
Jag hungrade, säger Herren,
då räckte du ej ditt bröd.
Jag törstade, du gick fjärran
och aldrig en dryck mig bjöd.
Du såg mig av sorger slagen,
sjuk, hemlös och naken gå.
Jag var i fängelse tagen.
Du sökte mig ej ändå.
7.
Och du skall förgäves svara:
Jag kände ej, Herre, dig.
När såg jag i nöd dig vara?
När sökte du hjälp hos mig?
Då skall du få höra orden:
Gå bort till de dömdas ort!
Vad du den minsta ej gjorde,
det har du för mig ej gjort.
8.
Hjälp, Frälsare, och bevara
din dyrbara egendom,
att vi ej må vilse fara
och drabbas av sådan dom.
Än varar ju nådatiden
och den som ger nåd är du.
Må innan dagen är liden
vi finna din frid ännu.
9.
O salighet utan like,
o ljuvliga frid och ro,
som råder i himlens rike
där en gång ditt folk får bo.
Så lär oss att helt försaka
all jordisk fåfänglighet.
Lär du oss bedja och vaka,
bliv hos oss i evighet.
