Upphovsrättsinnehavaren till psalmens melodi har inte gett oss lov att publicera den på webben.
1.
Jesus, det renaste,
dyraste, skönaste
namn som på människoläppar är lagt!
Rikaste härlighet,
helighet, salighet,
fullhet av nåd och av sanning och makt.
2.
Motgången möter mig,
aldrig du stöter mig
bort från din mäktiga, nådiga famn.
Världen den glömmer mig,
Herre, du gömmer mig
tätt vid ditt hjärta och nämner mitt namn.
3.
Herre, du hör ju mig,
Herre, du för ju mig
såsom du vet att det tjänar mig bäst.
Hjälp mig att böja mig,
lär mig att nöja mig
med ditt behag, medan här jag är gäst.
4.
Du är det renaste,
dyraste, skönaste,
rena mig, helga mitt hjärta och sinn.
Lös mig ur snarorna,
fräls mig från farorna,
tag mig till sist i din härlighet in.
Originaltexten är skriven av den norska läraren och prästen Ole Theodor Moe (1863-1922). Texten blev till 1904 och Moe lär ha fått inspiration till den då han en söndag lyssnade till predikan i ett kapell i Oslo. Texten översattes till svenska av Edvard Evers (1853-1919), som själv var psalmförfattare och -översättare.
Det är många gånger svårt att översätta från ett näraliggande språk. I Sveriges psalmbok (1986) ingår psalmen numera i sin norska originalversion. Den första raden är närmast oöversättlig:
Jesus, det eneste,
helligste, reneste
navn som på menneskelepper er lagt!
Fylde av herlighet,
fylde av kjaerlighet,
fylde av nåde og sannhet og makt!
Kompositör
Caroline Volla Sørlie (1869-1953) var körledare i olika kyrkor i Oslo. Hon verkade också som kompositör. Denna melodi skrev hon omkring år 1910.
Innehåll
Psalmens första vers är en Kristus-hymn, fylld av tillbedjan. De två följande verserna handlar om stilla undergivenhet i motgång och medgång: Herren vet vad som "tjänar mig bäst". Den sista versen slutar med en bön om att bli räddad undan alla snaror och faror för att sedan till sist få bli intagen i Kristi härlighet.