1.
Tränger i dolda djupen ner
tanken som söker och spanar,
finner jag var mitt öga ser
spår av en vilja som danar,
frågar jag vad den makten är,
som i sin famn all världen bär:
Fader, din kärlek jag anar.
2.
Möter jag i en salig stund,
en som de fallna benådar,
tonar i själens stilla grund
stämman som himmelrik bådar,
vilar min Broders blick på mig,
himmelens förlåt lyfter sig:
Fader, din kärlek jag skådar.
3.
Träder du själv i själen in,
allmakt och kärlek, och säger
ordet som gör mig evigt din,
intet all världen då väger,
intet mitt hjärta mer begär,
stillad dess heta oro är:
Fader, din kärlek jag äger.
4.
Nalkas ock mig den onda dag,
dagen då mörkret begär mig,
drabbar mig tunga sorgens slag,
bär jag på kval som förtär mig,
dignar jag maktlös, bruten ner,
orkar ej livets börda mer:
Fader, din kärlek dock bär mig.
5.
Öppnas för mig den dunkla port
bakom vars rigel förvaras
jordlivets mål på helig ort,
där alla frågor besvaras,
jublar jag högt ditt fadersnamn,
skådar jag, sluten i din famn,
Fader, din kärlek förklaras.
Fredrik Natanael Beskow (1865-1953) föddes i Hallingeberg. Han blev teologie doktor, rektor, konstnär och författare. Sitt bröd förtjänade Beskow som föreståndare för Birkagården under en lång följd av år (1912-1946). Han hade en fullständig prästutbildning men lär av samvetsskäl inte ha låtit prästviga sig. Han verkade ändå som kristen förkunnare och fick en egen predikstol i Djursholms kapell. Med sin predikan kom han att få ett religiöst inflytande på folk som i övrigt ställde sig frågande inför det som hade med kyrkan att göra. Han betonade kraftigt att kristen tro måste synas i samhällslivet och i den mänskliga samlevnaden. Detta tog sig bl.a. uttryck i att han åren 1918-1943 var ordförande för Förbundet för kristet samhällsliv. Han utgav också många predikosamlingar.
Som psalmdiktare hör Beskow till de mera betydande med fyra originalpsalmer i den finlandssvenska psalmboken och åtta i den rikssvenska. Han var ledamot av psalmbokskommittéerna 1919 och 1934-1936.
Han var gift med sagoförfattarinnan Elsa Beskow.
Kompositör
Ludvig Mathias Lindeman (1812-1887) var en norsk kyrkomusiker och son till Ole Andreas Lindeman. Ludvig Mathias kom att fullborda faderns koralbok. Han började dock med att studera teologi i Christiania (Oslo), men musiken tog överhanden. Han uppfattade de musikaliska strömningarna i sin tid, han var tonsättare och samlare av folkmusik. Detta gjorde honom speciellt duglig till koralboksarbete. Han samarbetade också med prästen och psalmdiktaren W. A. Wexels.
Lindeman skrev sin melodi år 1840 till Grundtvig-psalmen "Kirken den er ett gammelt hus", på svenska "Gammal är kyrkan, Herrens hus".
Innehåll
Den här psalmen brukar räknas som en av Beskows konstnärligt och religiöst mest betydande psalmer. Den talar om den Gud som är både fördold och uppenbarad. Psalmen går från steg till steg och skildrar hur den sökande människan genom olika skeden leds fram till målet, där alla frågor besvaras. Slutraderna i varje strof åskådliggör tydligt dessa steg:
1. Fader, din kärlek jag anar.
2. Fader, din kärlek jag skådar.
3. Fader, din kärlek jag äger.
4. Fader, din kärlek dock bär mig.
5. Fader, din kärlek förklaras.
I de tre första stroferna ligger tonvikten på jag. Den sjungande klarar sig själv och fröjdas över hur "himmelens förlåt lyfter sig" och över det faktum att "intet mitt hjärta mer begär". I den fjärde strofen, då kaosmakterna och svårigheterna i livet drabbar sångaren, då livets börda blir för tung trots alla tidigare upplevelser, då döden nalkas, då upplever sångaren ändå hur han blir buren av Faderns kärlek. Han kan ingenting själv. I evigheten blir denna kärlek förklarad, och då "jublar jag högt ditt fadersnamn". Tron har förbytts i åskådning. Och jag har inte gjort något själv - Faderns kärlek förklaras.
Föregående
