Suomeksi
Psalm 947 – Må din väg gå dig till mötes

Psalm 947 – Må din väg gå dig till mötes

Psalmen på YouTube med stödtecken



Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.

engelska
May the road rise to meet you,
may the wind be always at your back,
may the sun shine upon your face,
may the rain fall softly on your fields,
until we meet again may God hold you
in the palm of his hand.

finska
Tulkoon tie sinua vastaan,
olkoon tuuli aina myötäinen,
päivä poskillesi paistakoon,
sade pelloillesi virratkoon.
Ja kunnes kohdataan, elämäsi
jääköön käsiin Jumalan.

Psalm 946 – Jag är med er alla dagar

Jag är med er alla dagar intill tidens ände,
alla dagar, alla dagar.

Psalm 945 – Som en flod genom tiden

1.
Som en flod genom tiden
går din kraft genom världen.
Du ger sommar och höst,
du ger vinter och vår.
Du har makt att förvandla
vårt liv mycket mer,
mycket mer
än vi nånsin förstår.

2.
Som en ton över berget
ekar hopp i vårt mörker
och vi frambär vårt liv
som ett offer till dig.
Ge oss mod att förändras,
o Gud, hjälp oss tro,
hjälp oss tro,
låt ditt ljus visa sig!

3.
Som en värme i kroppen
går din nåd genom livet.
Till ett levande hopp
har du fött oss på nytt.
Vi skall inte gå under.
Vår framtid är här,
den är här
och det gamla har flytt.

Psalm 944 – Kvällens tystnad

1.
Kvällens tystnad bärs av ett eko
från ett avlägset okänt land,
från den gåtfulla dimensionen
jag får ana en stund ibland.
Bilder av en stilla glädje
visar vattnets spegling här
från det land som jag ändå känner
som om jag en gång varit där.

2.
Jag är kvar, men min vän är framme
och ser tillvarons hemlighet.
Här i tomheten kan min saknad
långsamt formas till tacksamhet.
Tack för tiden som du ger oss
i en vacker kantstött värld.
Jag vill leva här i förundran
tills jag kallas till okänd färd.

Psalm 943 – Tårarna vattnar fattigas jord

Psalm 942 – När livet inte blir som vi har tänkt oss

Psalm 941 – Som solen glöder

Psalm 940 – Vi söker sanningen

1.
Vi söker sanningen, kan vi nånsin finna den?
Var går gränsen mellan dröm och verklighet?
Vi längtar efter frid i en hård och vilsen tid.
Herre låt ditt ord få visa vägen hem.

2.
Låt kyrkan bli en bro som förenar oss i tro,
låt den sprida ljus, ge hopp och framtids tro.
Låt den bli en möjlighet för en splittrad mänsklighet,
ge den näring som får kärleken att gro.

Steg för steg ska vi alla vandra med.
Han är sanningen och livet,
Han är vägen genom allt.
Dag för dag, stor och liten, stark och svag.
Vi har alla fått en uppgift.
Steg för steg och dag för dag.

3.
I gemenskap med varann får vi vila i Guds famn,
lämna sorger och bekymmer i hans hand.
Herren över liv och död ger oss del av livets bröd,
genom lovsången kan glädjen sprudla fram.

Steg för steg ska vi alla vandra med.
Han är sanningen och livet,
Han är vägen genom allt.
Dag för dag, stor och liten, stark och svag.
Vi har alla fått en uppgift.
Steg för steg och dag för dag.

Psalm 939 – Glory to the Father

Glory to the Father,
glory to the Son,
glory to the Spirit.
These three my friends are one.
There will come a day when there’ll be no pain,
no heartbreaks, miseries or sorrow.
There will come a day when there’ll be no pain,
no heartbreaks or worries about tomorrow,
and all God’s children gonna sing, gonna sing
and all God’s children gonna sing.
And all God’s children gonna sing, gonna sing
when they see their mighty King.

Psalm 938 – Blott i det öppna

Psalm 937 – Jag vet att jag lever just nu

Psalm 936 – Herre jag sätter mitt hopp till dig

Refräng:
Herre, jag sätter mitt hopp till dig,
du min Gud, jag förtröstar på dig,
Herre, jag sätter mitt hopp till dig,
du min Gud, jag förtröstar på dig.

1.
Herre, lär mig dina vägar,
visa mig dina stigar.
Led mig i din sanning, lär mig,
ständigt hoppas jag på dig.

2.
Herre, kom ihåg din barmhärtighet,
den godhet du alltid har visat.
Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet
mot dem som håller hans förbund.

3.
Var och en som fruktar Herren
får veta vilken väg han skall välja.
Själv får han leva i ro,
och hans barn skall ta landet i arv.

Psalm 935 – Ditt ord är en lykta för min fot

Ditt ord är en lykta, är en lykta för min fot,
ett ljus, ett ljus, ett ljus på min stig.

Psalm 934 – Vandra med oss

1.
Vandra med oss, för vägen är lång.
Vandra med oss, för vägen är lång.
Vandra med oss, för vägen är lång.
Vandra med oss, för vägen är lång,
för vägen, för vägen, för vägen är lång,
för vägen, för vägen, för vägen är lång,
för vägen, för vägen, för vägen är lång,
för vägen, för vägen, för vägen är lång.

2.
Lyssna till oss då sorgen är tung.

3.
Tala med oss, ge mening och liv.

4.
Stanna hos oss, det börjar bli kväll.

5.
Kom till bordet och dela vårt bröd.

6.
Ögon öppnas, vår frihet är du.

refrängen på xhosa
Hamba nathi mkululu wethu.

Psalm 933 – Som pilgrimer vi färdas sakta

Psalm 932 – Vi är ett folk på vandring

Psalm 931 – När aftonen kommer

1.
När aftonen kommer tackar jag dagen.
När aftonen kommer tackar jag stillheten.
När aftonen kommer känner jag närheten
av en öppen hand som mig beskyddar.

2.
När aftonen kommer tackar jag friden.
När aftonen kommer tackar jag skymningen.
När aftonen kommer känner jag kärleken
i en öppen hand som mig befriar.

3.
När aftonen kommer tackar jag natten.
När aftonen kommer tackar jag stillheten.
När aftonen kommer stillas all oro här
av en öppen hand som mig välsignar.

Psalm 930 – Nu sjunker sol i hav

Psalm 929 – Innan natten kommer

1.
Innan natten kommer vill jag tacka
för den dag du gav, dem som jag mötte.
För ett liv som mognat något,
Herre, vill jag tacka.

2.
Innan natten kommer vill jag tänka
på dem som nu ler i kärleksglädje,
och på dem i ensamheten,
Herre, vill jag tänka.

3.
Innan natten kommer vill jag bedja
för den jord vi fått men smutsat, skövlat.
För vår värld som väts av tårar,
Herre, vill jag bedja.

4.
Innan natten kommer vill jag lämna
allt tillbaks åt dig att älska, värna.
Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel,
Herre, tag emot det.

Psalm 928 – Tack för nattens vila

Psalm 927 – Att lovsjunga Guds storhet

1.
Att lovsjunga Guds storhet
när vinterns mörker rår
är inte lika lätt som
när det är nyfödd vår.
Och målar man med färger,
som vintern gömmer på,
så kan man ana det som
är svårast att förstå.

2.
All grönska får nu vila
när vinterns tid är här.
Det vita täcket värmer
var knopp som träden bär.
Det tycks som allt är fruset,
men böjer man sig ner,
där nere mellan stenar
man lavens skönhet ser.

3.
Jag tittar upp mot himlen.
Ett myller jag då ser,
när snöflingorna sakta
mot marken faller ner.
Var flinga är en hälsning
om skönhet och om frid.
Nu vilar sjö och skogar
i stilla vintertid.

Psalm 926 – Nu stryker isen sin blånande spegel

1.
Nu stryker isen sin blånande spegel
ut över fjärdarnas vatten.
Himlen tar ner sina frostiga segel
och dagsljuset jagas av natten.
Låt snön lysa frid över sovande frö
och ge vintertid åt sommarens ö:
– Bygg bro över fjärdarnas vatten!

2.
Mot horisonten syns skeppens lanternor
under en gnistrande himmel.
En lyser starkast bland tusende stjärnor
en väg genom världarnas vimmel.
Låt den lysa frid över barnet i stall
och ge juletid åt jorden så kall:
– Ge natten en gnistrande himmel!

3.
Tre vise män på sin färd över fjärden,
tyder profeternas stjärna.
Blinkande fyrar i otrygga världen
är ljus, som vi följer så gärna.
Låt Gud lysa frid över kyrkan på ön
och ge vilotid åt sommarens frön:
– Sov lugnt under Betlehems stjärna!

Psalm 925 – Över berg och dal

1.
Över berg och dal som en mjuk koral
drar sommarn över vårt land.
Livet flödar fram såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.
Så lev Guds nu. Av Guds nåd får du
ta mot var stund ur hans hand.
Livet flödar fram såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.

2.
Minns att var sekund är en liten stund
av evigheten hos Gud,
och när dagen lång du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.
Så lev Guds nu. Av Guds nåd får du
ta mot var stund ur hans hand.
Och när dagen lång du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.

3.
Och när dagens ljus från Guds eget hus
nu flödar över din dag,
minns att rätt och frid i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.
Så lev Guds nu. Av Guds nåd får du
ta mot var stund ur hans hand.
Minns att rätt och frid i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.

Psalm 924 – Nu lyser våra backar

1.
Nu lyser våra backar
av vivans gula kalk,
nu blommar sommarns ängar
av örter tusenfalt.
Och vågen blå mot röd granit
och mitt i byn vår kyrka vit,
här är nu glädjens färger,
här är nu glädjens färg.

2.
Nu sjunger varje mänska
med stämma ren och klar,
från fjärdar, berg och skogar
det brusar nu till svar.
Hör ejderns rop från bådans häll
och näktergal i sommarkväll.
Här är nu glädjens röster,
här är nu glädjens röst.

3.
Nu strömmar det av värme
från sol till lövad äng
och livets vatten sköljer
i ljumma sommarregn.
Se svalans flykt i sunnanvind
och grönskans ljus i björk och lind.
Här är nu glädjens vindar,
här är nu glädjens vind.

4.
O du, min Gud, som skapat
allt vackert med din hand,
jag vill så gärna vandra
din stig längs livets strand.
Du räknar alla sandkorn där,
för allting lika viktigt är.
Här är nu glädjens budskap,
här är nu glädjens bud.

Psalm 923 – När dagen fylls av fågelsång

Psalm 922 – Nu lyser tusen glädjebloss

Psalm 921 – Tänk att få vakna

Psalm 920 – Vila i mig

1.
Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig.
Fast vågorna går höga kan du vila,
vila, vila i mig.

2.
Lita på mig, om du bara tar min hand
leder jag dig till en lugn och skyddad strand.
Jag finns här hos dig.
Fast vågorna går höga kan du lita,
lita, lita på mig.

Psalm 919 – Min själ får vila ut

Psalm 918 – När vi är tillsammans

När vi är tillsammans är vi här med dig.
Och när jag är ensam är du nära mig.
När jag leker, när jag sover, när jag gråter, när jag ler:
Alltid är du hos mig, du hör mig när jag ber.

Psalm 917 – Möt mig nu som den jag är

Psalm 916 – Gud ge mig sinnesro

Psalm 915 – Du omsluter mig på alla sidor

Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.

Psalm 914 – Gud i dina händer

1.
Gud, i dina händer vilar jag i tro,
vilar i din värme och din ro.
Varje brustet hjärta, varje skadad själ
famnar du i nåd och gör den hel.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

2.
Gud, i dina händer vilar jag i bön,
växer glädjens tro och hoppets frön.
Du har oss försonat: Jesu Kristi död
räddar oss till liv i överflöd.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

3.
Gud, i dina händer får jag gråta ut,
gråten delar du tills den tar slut.
Gud, du känner ondskan, i din egen kropp.
Att du delar smärtan ger mig hopp.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

4.
Gud, i dina händer lägger jag mig ned.
När jag går till vila är du med.
Dina händer bär mig genom rum och tid.
Jag förblir i ljuset i din frid.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

finska
1.
Herra, kädelläsi asua mä saan,
turvallisin käsi päällä maan.
Siellä kaikki saavat uuden sydämen,
rauhan annat haavat sitoen.
Onneni on olla Herraa lähellä,
turvata voin yksin Jumalaan.
Onneni on olla Herraa lähellä,
tahdon laulaa hänen teoistaan.

2.
Herra, kädelläsi iloita mä saan,
se on rikas käsi antamaan.
Siellä armahdusta meille tarjotaan
eikä kadotusta milloinkaan.
Onneni on olla Herraa lähellä,
turvata voin yksin Jumalaan.
Onneni on olla Herraa lähellä,
tahdon laulaa hänen teoistaan.

3.
Herra, kädelläsi itkeä mä saan,
kohonnut ei käsi kostamaan.
Sitä naulat pisti, pahuus ihmisten,
anteeksi soi risti kaiken sen.
Onneni on olla Herraa lähellä,
turvata voin yksin Jumalaan.
Onneni on olla Herraa lähellä,
tahdon laulaa hänen teoistaan.

4.
Herra, kädelläsi uneen painan pään,
kutsut ystäväsi lepäämään.
Käsi minut kantaa uuteen elämään,
ikirauhan antaa, valoon jään.
Onneni on olla Herraa lähellä,
turvata voin yksin Jumalaan.
Onneni on olla Herraa lähellä,
tahdon laulaa hänen teoistaan.

Psalm 913 – Bär mig över djupen

Psalm 912 – Herre hur länge skall jag ropa

Försångare: Herre, Alla: Herre,
F: hur länge skall jag ropa, A: hur länge skall jag ropa,
F/A: utan att du lyssnar, / utan att du lyssnar,
Herre, hur länge skall jag ropa, / Herre, hur länge …
kalla dig till hjälp mot våldet, / kalla dig till …
utan att du griper in, / utan att du griper in?
Varför låter du mig bevittna ondskan, / varför låter …
hur kan du åse förtrycket, / hur kan du åse förtrycket?
Herre, / Herre,
hur länge skall jag ropa, / hur länge skall jag ropa?

Psalm 911b – När marken brister

Psalm 911a – När marken brister

Psalm 910 – Du vänder ditt ansikte till mig

Psalm 909 – Jag har en ängel som följer mig

Psalm 908 – När det stormar

När det stormar, när det stormar,
när det stormar runt omkring. HEJ!
När det stormar, när det stormar,
när det stormar runt omkring. HEJ!
Gud är stark när jag är svag,
hjälper mig ta nya tag.
När det stormar, när det stormar,
när det stormar runt omkring. HEJ!

Psalm 907 – I min Gud har jag funnit styrka

Psalm 906 – Bara i dig har min själ sin ro

Psalm 905 – Mitt liv en nåd

1.
Mitt liv – en nåd, en märklig nåd!
Nu har jag blivit fri.
Jag ser det som jag aldrig såg:
hur rikt mitt liv kan bli.

2.
Ur skam och rädsla kröp jag fram
men nåden lyfte mig
in i sin stora, öppna famn
och lyste upp min stig.

3.
Så många faror har jag mött;
jag vet vad oro är.
Men nåden blev min kraft, min sköld
och nåden hem mig bär.

4.
Mitt hopp – förankrat i Guds ord!
Hans löfte är min stav.
Var dag jag lever ger det ro
att minnas vad han gav.

5.
Och när mitt hjärta slutar slå
och kroppen tar farväl
så kommer jag att ha ändå
livsglädje i min själ.

6.
Och hela vida jorden ska
snart smälta bort som snö,
men han som kallat mig vid namn
ska aldrig från mig dö.

engelska
1.
Amazing grace! – how sweet the sound –
that saved a wretch like me!
I once was lost, but now am found,
was blind, but now I see.

2.
‘Twas grace that taught my heart to fear,
and grace my fears relieved;
How precious did that grace appear
the hour I first believed!

3.
Through many dangers, toils and snares
I have already come:
’tis grace has brought me safe thus far,
and grace will lead me home.

4.
The Lord has promised good to me,
his word my hope secures;
he will my shield and portion be
as long as life endures.

5.
Yes, when this flesh and heart shall fail,
and mortal life shall cease:
I shall possess, within the veil,
a life of joy and peace.

6.
The earth shall soon dissolve like snow,
the sun forbear to shine;
but God, who called me here below,
will be forever mine.

Psalm 904 – Var du vår längtan

1.
Var du vår längtan, vår glädje och tröst!
Djupt i vårt inre där hör vi din röst.
Du är vår kärlek, vår tillit, vårt hopp,
du som för alltid skall vara med oss.

2.
Var du vår sanning, vår väg och vårt liv!
Din blick oss följer, din omsorg förblir.
Du är vår fader, som tar oss i famn,
älskade, sedda och nämnda vid namn.

3.
Allt vi behöver du ger oss av nåd:
vänskapen, brödet, förlåtelsens ord.
Du oss välsignar, du vill bara väl.
Hjärtats förtröstan vår rikedom är.

4.
Himlarnas konung, du himmelens sol,
evigt ditt ljus och orubbligt ditt ord.
Var i vårt hjärta när liv går mot höst,
var du vår längtan, vår glädje och tröst!

Psalm 903 – Se mig när jag knäpper mina händer

(I) Se mig när jag knäpper mina händer,
hör mig när jag viskar tyst ditt namn,
lyssna till oss barn i alla länder.
Öppna för oss alla, Gud, din famn.

(II) Se mig när jag glömmer bort att be,
hör mig när jag glömmer bort att lyssna.
Barn i alla länder ber dig:
öppna din famn.

Psalm 902 – Länge har jag försökt

Psalm 901 – Gud jag undrar över livet

1.
Gud, jag undrar över livet,
det som händer, som gör ont.
För när livet gör mig illa känns allt tomt.
Kan jag våga tro på dig,
att du ser och hjälper mig?
Kan du bära, finns du nära, nära mig?

2.
När de andra inte lyssnar, inte ser mig som jag är
och när vänskapen går sönder, finns du där?
Kan jag våga tro på dig,
att du ser och hjälper mig?
Kan du bära, finns du nära, nära mig?

3.
Här i världen finns så mycket
som jag inte kan förstå.
Mänskor svälter, andra hatar – varför då?
Kan jag våga tro på dig,
att du ser och hjälper mig?
Kan du bära, finns du nära, nära mig?

4.
Mina frågor och min oro –
får jag dela dem med dig?
Jag vill inte vara ensam, var hos mig!
Jag vill våga tro på dig,
att du ser och hjälper mig?
Kan du bära, finns du nära, nära mig?

Psalm 900 – Jesus du som älskar oss

1.
Jesus du som älskar oss,
du som ger oss liv.
I din kärlek leder oss
hem till evig frid.
Tack för att du med ditt kors
låter oss förstå
att du i döden skänker oss
liv som ska bestå.
Du ger oss rätt till liv,
rätt att leva evigt liv,
ja, du ger oss rätt till liv,
kärlekens under: evigt liv,
liv som ska bestå.

2.
Jesus, du som är vår vän,
du som har oss kär.
Livets Herre, Frälsaren,
var oss alltid när.
Tack för allting på vår jord,
tack för kärleken.
Tack för löftet i ditt ord:
liv i himmelen.
Du ger oss rätt till liv,
rätt att leva evigt liv,
ja, du ger oss rätt till liv,
kärlekens under: evigt liv,
liv som ska bestå.

Psalm 899 – Glädjen växer i mitt hjärta

1.
Glädjen växer i mitt hjärta, livet tar rätt väg.
Allting skrattar, världen ler, jag går med lätta steg.
Då får också bönen vingar, skrattet går till Gud.
Tacksamheten stiger, himlen fylls med jubelljud.
Bönen är en bro till Gud från hjärtats vrå.
Bönen är den stig min längtan vandrar på.
Bönen är en fågelsång som flyger upp mot skyn.
Bönen ger mitt hjärta ro och frid.

2.
Mörkret smyger i mitt hjärta, kylan skrämmer mig.
Jag står ensam med bekymren, världen stänger sig.
Också då får bönen vingar genom orons ljud.
Ängslan blir en väg till himlen, ända fram till Gud.
Bönen är en bro till Gud från hjärtats vrå.
Bönen är den stig min längtan vandrar på.
Bönen är en fågelsång som flyger upp mot skyn.
Bönen ger mitt hjärta ro och frid.

3.
Lita på att bönen håller hela vägen fram.
Glädje, oro och bekymmer tar han i sin famn.
Bönen kräver inget av mig, inte ens ett ord.
Allt vad jag behöver vet Gud, både smått och stort.
Bönen är en bro till Gud från hjärtats vrå.
Bönen är en bro till Gud från hjärtats vrå.
Bönen är den stig min längtan vandrar på.
Bönen är en fågelsång som flyger upp mot skyn.
Bönen ger mitt hjärta ro och frid.

finska
1.
Joskus sisimpäämme kasvaa ilon kukkamaa.
Kaikki on niin hyvin, että ihan naurattaa.
Silloin tuntuu, että rukouskin siivet saa.
Taivaan Isän luokse kiitoslaulu kohoaa.
Rukous on silta luokse Jumalan.
Rukous on polku luokse auttajan.
Rukous on lintu, joka lentää taivaaseen.
Rukous tuo rauhan sydämeen.

2.
Joskus synkkä pelko hiipii hiljaa sydämeen.
Moni kantaa huoliansa aivan yksikseen.
Pimeyden läpi kulkee rukouksen tie.
Älä yksin pelkää, huolet Jumalalle vie.
Rukous on silta…

3.
Älä turhaan luule, ettet osaa rukoilla.
Rukoukseen ei tarvitakaan paljon sanoja,
Taivaan Isä kuulee pienen huokauksenkin.
Tarpeesi Hän tietää sinuakin paremmin.
Rukous on silta…

Psalm 898 – Gud för dig är allting klart

Psalm 897 – Sänd mig Gud

Försångare
1.
Sänd mig, Gud.

Alla
Herre, sänd mig, Herre, sänd mig,
Herre, sänd mig, sänd mig, Gud.

Försångare
2.
Led mig, Gud.

Alla
Herre, led mig…

Försångare
3.
Hjälp mig, Gud.

Alla
Herre, hjälp mig…

zulu
Thuma mina, Thuma mina,
Thuma mina Somandla.

Psalm 896 – Vi sträcker våra händer fram

Psalm 895 – Kristna kom i morgonljuset

1.
Kristna, kom i morgonljuset,
solen strålar nu i öst.
Jesus Kristus är uppstånden,
sjung hans lov med jubelröst.
Följ hans glada söndagsbud:
Låt oss samlas inför Gud.

2.
Kristna, se när dagen vaknar
upp mot himlens ljusa rand.
Liksom vi har mänskor samlats
i Guds hus i fjärran land
och med jubel sjungit där:
Jesus Kristus är nu här.

3.
Kristna syskons tårar blandas
in i kyrkans segersång.
Låt vår bön för dem som plågas
följa solen på dess gång,
nå dem som sin kristna tro
har betalat med sitt blod.

4.
Gud, som rättslösa försvarar,
Kristus, segerherre stor,
Ande, du som tänder flamman,
var hos alla dem som tror.
Du som ser och känner allt;
låt oss vara jordens salt.

5.
När vi så i tro förenas
vid vår Herres nattvardsbord,
bär vi med oss dem som kämpar,
alla kristna på vår jord.
De i oss och vi i dem
finner fred i evigt hem.

6.
Kristna, sjung i morgonljuset,
sjung för dem som inte kan,
sjung för dem som under korset
vacklar fram i fjärran land.
Tala, sjung om sant och rätt,
sjung tills de och vi är ett.

Psalm 894 – Bara den som vandrar nära marken

Bara den som vandrar nära marken
kan se dina under, Gud.
Bara den som vandrar nära marken
kan se dina under, Gud.

Låt oss aldrig bli så stora
att vi inte ser de små,
larven som kryper och myran som stretar
och barn som lär sig gå. Nej!

Bara den som vandrar nära marken
kan se dina under, Gud.
Bara den som vandrar nära marken
kan se dina under, Gud.

Psalm 893 – Det gäller dig och det gäller mig

Refräng:
Det gäller dig och det gäller mig,
det gäller dina barn och mina barn,
det gäller hela jordens alla barn
och barnbarns barnabarn.

1.
Bara en enda jord
och en enda värld.
Bara ett enda liv,
som vi fått av Gud.

2.
Skapelsen ger oss liv,
mat för varje dag.
Bördig jord, rena hav,
friska andetag.

3.
En minut, hundra år,
livet pågår nu.
Jorden är vår en stund,
lån vi fått av Gud

Psalm 892 – Öppna dina knutna händer

1.
Öppna dina knutna händer,
först då kan du ta emot.
Öppna dina slutna ögon,
först då kan du se.
Öppna också hela hjärtat,
ta emot vad Gud vill ge.
Våga leva livet öppet,
våga leva det.

2.
Öppna mina knutna händer,
så att jag kan ta emot.
Öppna mina slutna ögon,
så att jag kan se.
Öppna också hela hjärtat,
så att jag kan ta emot
livet som du anförtror mig
nu och varje dag.

Psalm 891 – Se här bygges Babels torn

Psalm 890 – Du vet väl om att du är värdefull

Alla:
Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Försångare:
1.
Det finns alltför många som vill tala om
att du bör vara si och så.
Gud Fader själv han accepterar dig ändå
och det kan du lita på.

Alla:
Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Försångare:
2.
Du passar in i själva skapelsen,
det finns en uppgift just för dig.
Men du är fri att göra vad du vill med den,
säga ja eller nej.

Alla:
Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Psalm 889 – Tar vi sten i våra händer

Psalm 888 – På vägarna i världen

Psalm 887 – Fredens Gud ge oss kärlek

Fredens Gud, ge oss kärlek,
ge oss din kärlek och frid.
Fredens Gud, fyll vårt hjärta,
fyll våra hjärtan med din frid.

Arabiska
يا ربَ السلامِ
أمطر علينا السلام
يا ربَ السلامِ
إملاء قلوبنا سلام

Jarabba ssalami
amter alaina ssalam,
jarabba ssalami
im la qulubana salam.

Engelska (Terry MacArthur)
Send peace on our world, God,
you, the creator of peace.
Our hearts fill with peace, God.
You are the source of healing peace.

Finska (Anna-Mari Kaskinen 2014)
Rauhan Herra, suo rauha.
Rauhaa me kaipaamme niin.
Rauhan Herra, suo rauha.
Kaipaamme rauhaa, Herra, niin.

Hebreiska (Magnus Riska 2014)
אדוני השלום
תן לנו את השלום
אדוני השלום
שים בליבנו השלום

Adonai hashalom,
ten lanu et hashalom
Adonai hashalom,
sim belibeinu hashalom.

Tyska (Jürgen Henkys 2014)
Gott des Friedens, wir bitten:
Bring deinen Frieden auch uns.
Gott des Friedens, wir bitten:
Füll du mit Frieden unser Herz.

Franska
(Sophie-Madeleine Haapiainen 2014)
Dieu de paix, de lumière,
Viens, ô répands ta douceur.
Dieu de paix, de lumière,
Viens, ô emplis nos cœurs de paix.

Ryska (Arvo Survo 2014)
Ниспошли мир нам, Боже,
мир спасает Твой лишь мир;
им наполни нас тоже,
в силах лишь Ты дать миру мир!

Nispashli mir nam, Bože,
mir spasajet Tvoj lish mir;
im napolni nas tože,
v silah lish Ty dat’ miru mir!

Psalm 886 – Dona nobis pacem

Dona nobis pacem, pacem,
dona nobis pacem.
Dona nobis pacem,
dona nobis pacem.
Dona nobis pacem,
dona nobis pacem.

Psalm 885 – Lägg i varandras händer fred

Psalm 884 – O Jesus Krist förvandla mig

1.
O, Jesus Krist, förvandla mig,
så att jag alltmer liknar dig.
Du har för min skull offrat allt.
Låt mig bli ljus, låt mig bli salt.

2.
Sänd mig med rättvisa i nöd.
Sänd mig med liv bland sorg och död.
Sänd mig till dem som slutat be.
Sänd mig till de förtvivlade.

3.
Du kom till jorden utan prakt.
Hjälp mig att tro på nådens makt.
O, Jesus Krist, gör om mig nu,
att jag kan älska såsom du.

Psalm 883 – Du som ger oss liv och lär oss hoppas

1.
Du som ger oss liv och lär oss hoppas,
du som håller av oss som vi är,
du som låter träd och buskar knoppas
du som skapar blommor, bin och bär,
om du inte finns de vissnar alla,
utan dig är alla hjärtan kalla.

2.
Utan dig kan sluga spekulanter
skapa vardag utan doft och ljus
utan tid för barn och gamla tanter,
utan fågelsång och vindens sus.
Om du inte finns är glädjen borta,
och vi kommer därför lätt till korta.

3.
Utan dig förråder vi vår nästa
utan dig förstenas varje själ.
Utan dig fördärvar vi det mesta,
och vår värld blir fylld av strid och gräl.
Innan vi förlorar allt av värde,
lär oss än en gång vad Jesus lärde:

4.
”Ni kan inte tjäna flera herrar,
ni bör välja mellan liv och död.
Stjäla av sin nästa allt förvärrar,
dela hellre glädje, sorg och bröd.
Stöd och hjälp och värna om varandra –
ingen är för mig mer värd än andra!

5.
Visa kärlek, hälsa glatt er nästa,
allt som skapats bör ni akta på.
Tala sanning – lögn förgör det mesta,
i mitt rike är de stora små.
Frukta varken ovän eller fara –
kärleken hos mig ska evigt vara!”

6.
Du som öppnar dörren genom döden
när vi dricker av ditt hjärteblod,
ge oss morgonrodnan i vårt mörker,
ge oss vetekornets kraft och mod!
Du som låter träd och buskar knoppas
ge oss liv och ljus och lär oss hoppas!

Psalm 882 – Kärlek och himmel

1.
Kärlek och himmel når oss här på jorden
när du och jag förmår mötas i orden.
Kärleken är större än allt.
Gud får den att växa hundrafalt.

2.
Kärlek och himmel får kraft av varandra.
Tätt i den enas spår följer den andra.
Tomheten fylls, allt får ett namn.
Himlen värmer som en öppen famn.

3.
Kärlek och himmel rår, ingen är ensam.
Var vi på jorden går, Gud är gemensam.
Möt mig i dag. Möt mig igen.
Möt mig här och nu i kärleken.

Psalm 881 – På bröllopsdagen ber vi

Psalm 880 – Tänk att paradiset ligger i ett barns klara blick

Psalm 879 – Sov du lilla sov nu gott

1.
Sov du lilla, sov nu gott.
Du är döpt, ditt hår är vått.
I Guds händer vi dig lagt,
ditt och Guds namn här blev sagt.
Du är på den gröna gren
liten knopp, Guds ögonsten.

2.
Fråga sen allt vad du kan,
vem är Gud och var bor han?
Vem har skapat jord och allt;
lejon, fåglar, varmt och kallt?
Fråga oss om tro och hopp,
dop och nattvard, lilla knopp.

3.
Liten knopp på livets träd,
litet barn på vuxet knä.
Livet rymmer hemlighet,
större än vad någon vet:
som en knopp som går i blom
du vårt barn, Guds egendom.

Psalm 878 – Det sker ett under i världen

1.
Det sker ett under i världen
var gång ett barn blir till.
Genom det växande livet
möter vi Skaparens bild.
Ingen på jorden är himlen så när
som barnet Gud tar i sin famn,
som barnet Gud tar i sin famn.

2.
Det sker ett under när barnet
möter oss hud mot hud.
Ögonen speglar Guds himmel,
ger oss en glimt av Gud.
Ingen på jorden är himlen så när
som barnet Gud tar i sin famn,
som barnet Gud tar i sin famn.

3.
Det sker ett under i kyrkan
större än världen vet.
Barnet får del i Guds rike,
kärlek och evighet.
Ingen på jorden är himlen så när
som barnet Gud tar i sin famn,
som barnet Gud tar i sin famn.

Psalm 877 – Halleluja Ditt lov vi sjunger

1.
Herren Kristus har sagt:
Mig är given all makt,
mig är given all makt.
Evangelium åt alla.
Halleluja! Ditt lov vi sjunger.
Våra hjärtan fylls med glädje.

2.
Nu han sänder oss ut
enligt Faderns beslut,
enligt Faderns beslut.
Evangelium åt alla.
Halleluja! Ditt lov vi sjunger.
Våra hjärtan fylls med glädje.

refrängen på sotho
Haleluya! Pelo tsa rona,
di thabile kaofela.
Haleluya! Pelo tsa rona,
di thabile kaofela.

Psalm 876 – Tacka Herren ty han är god

Tacka Herren ty han är god,
hans nåd varar evigt.
Tacka Herren ty han är god.
Halleluja!

latin
Confitemini Domino,
quoniam bonus.
Confitemini Domino.
Alleluia!

finska
Ylistäkäämme Jumalaa,
sillä hän on hyvä.
Ylistäkäämme Jumalaa,
halleluja!

Psalm 875 – Nu öppnar vi våra hjärtan

Nu öppnar vi våra hjärtan
och mottar brödet som ger oss livet
och släcker vår törst ur källan av hopp och glädje,
för evigt givet.

1.
Vi tror på ditt evangelium,
möt oss, Gud.
Du är vårt liv och mysterium,
möt oss, Gud.
Vi kommer nu med vår längtan,
möt oss, Gud.
Du ser vår törst och förväntan,
möt, oss, Gud.
Nu öppnar vi våra hjärtan
och mottar brödet som ger oss livet
och släcker vår törst ur källan av hopp och glädje,
för evigt givet.

2.
Förlåt oss nu våra skulder,
möt oss, Gud.
Och genomlys allt vi döljer,
möt oss, Gud.
Vi hungrar efter din närhet,
möt oss, Gud.
Förnya oss i din kärlek,
möt oss, Gud.
Nu öppnar vi våra hjärtan
och mottar brödet som ger oss livet
och släcker vår törst ur källan av hopp och glädje,
för evigt givet.

spansk refräng + vers 1
Arriba los corazones,
vayamos todos al pan de vida
que ̮es fuente de gloria ̮eterna,
de fortaleza ̮y de alegría.

1.
A ti ̮acudimos sedientos: Ven, Señor.
Tenemos fe ̮en tu misterio: Ven, Señor.
Queremos darte la vida: Ven, Señor;
con sus dolores y dichas: Ven, Señor.

Psalm 874 – Ät mitt bröd

Psalm 873 – Brödet är ett brutet för alla

1.
Brödet är ett, brutet för alla,
skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla
här vid nattvardens bord.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken,
måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas,
tid då murar skall falla.

2.
Kalken är en, delad av alla,
vin till glädje och sång.
Herren är en, frälsning för alla
vanns på korset en gång.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken,
måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas,
tid då murar skall falla.

3.
Nu är vi ett, Herren är allas,
öppnar ögon att se.
Kyrkan är vi, lever i världen,
hopp och glädje att ge.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken,
måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas,
tid då murar skall falla.

Psalm 872 – Här ser vi nu Guds lamm

Psalm 871 – Vår Fader du som är i himlen

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.

Psalm 870 – Du är helig du är hel

Du är helig, du är hel.
Du är alltid mycket mer
än vi nånsin kan förstå,
du är nära ändå.
Välsignad vare du,
som kommer hit just nu,
välsignande vår jord,
blir till bröd på vårt bord.

Du är helig,
du är helhet,
du är närhet,
hela kosmos lovar dig!
Hosianna,
hosianna,
hosianna,
hosianna, vår Gud.

Psalm 869 – Gud vår Far i himlen

Psalm 868 – Jag tror på en Gud som är helig och varm

Psalm 867 – Vi tror på Gud som skapar världen

Psalm 866 – Lovad vare du Herre

Psalm 865 – Halleluja

Halleluja, halleluja. Halleluja, halleluja.

Psalm 864 – Halleluja (ortodoxt)

Halleluja, halleluja, halleluja.

Psalm 863 – Herre förbarma dig

Herre, förbarma dig,
Herre, förbarma dig,
Herre, förbarma dig.

Psalm 862 – Tänk att du är du

1.
Tänk att du är du
och tänk att jag är jag.
Tillsammans har vi det bra!
Ja, tänk att du är du
och tänk att jag är jag.
Tillsammans har vi det bra!

2.
Tänk att Gud är här
och tänk att vi är här.
Tillsammans har vi det bra!
Ja, tänk att Gud är här
och tänk att vi är här.
Tillsammans har vi det bra!

Psalm 861 – Vi har kommit hit för att höra om Jesus

Psalm 860 – Längtan fyller varje andetag

1.
Längtan fyller varje andetag
när vi kommer inför dig.
Möt oss, fyll nu våra inre rum.
Vi är här för att tillbe dig.
Vi ger dig ära,
vi ger dig ära.
Vi ger dig ära,
bara du är värd allt lov.

2.
Fader, du som är vår längtans mål,
vi är här för att möta dig.
Fyll oss, Herre, med din egen frid,
vi är här för att tillbe dig.
Vi ger dig ära,
vi ger dig ära.
Vi ger dig ära,
bara du är värd allt lov.

Vi sjunger helig, helig, helig.
Helig, helig, helig.
Helig, helig, helig,
bara du är värd allt lov.

Psalm 859 – Den dagen kommer

1.
Den dagen kommer
då allting är helgat åt Herren,
den dag då Fadern är en
och hans namn är ett enda.
Det är segerdagen
och namnet är Gud.

2.
Den dagen avslöjas
bländande falska profeter
och varje avgud som
formats av människohänder.
Då skall sanning segra
och mörker bli ljus.

3.
Den dag då Herren skall
gjuta en ande av godhet
då hjärtan renats som silver
och prövats som guldkorn.
Då skall rymden sjunga
och jorden bli ny.
Amen.

Psalm 858 – Guds Son en gång i morgonglans

Psalm 857 – Ljuset som jag tänder

1.
Ljuset som jag tänder lyser nu för dig.
Här i mina tankar är du nära mig.

2.
Alla ljus som lyser sorg och längtan bär
böner om att livet ännu större är.

3.
Jesus, Du är ljuset i vår mörka tid.
Kom med hopp och glädje, kom med ljus och frid.

finska
1.
Rukouksen liekki loistaa taivaisiin.
Jeesus, sinä tiedät, ketä kaipaan niin.

2.
Rukouksen liekin tänään sytytän.
Jeesus, sinä tiedät murheen, ikävän.

3.
Rukouksen liekki loistaa valoa.
Jeesus, sinä autat. Kiitos kaikesta.

Psalm 856 – När gravljusen brinner

Psalm 855 – Vinden känner inga gränser

Psalm 854 – Jesus har uppstått

Psalm 853 – Uppstått har Jesus

Psalm 852 – Dina händer är fulla av blommor

Psalm 851 – En tidig söndagsmorgon

1.
En tidig söndagsmorgon går en ensam kvinna fram.
Hon är på väg till graven, blommor bär hon i sin famn.
Hon gråter där hon vandrar, hennes mästare är död,
men när hon kommer fram är graven tom.
Han lever! Jesus lever! Han har uppstått ur sin grav!
Han lever! Jesus lever, han är hos oss här idag!
Kom med och låt oss tacka för det under han har gjort.
Hans kärlek till oss den är så stor.

2.
En tidig söndagsmorgon sitter elva sorgsna män.
De gråter där tillsammans bakom låst och reglad dörr.
Och alla är de rädda, deras mästare är död.
Då plötsligt tänds ett ljus och han är där.
Han lever! Jesus lever! Han har uppstått ur sin grav!
Han lever! Jesus lever, han är hos oss här idag!
Kom med och låt oss tacka för det under han har gjort.
Hans kärlek till oss den är så stor.

Psalm 850 – Kristus är uppstånden

Kristus är uppstånden från de döda,
med döden förtrampade han döden,
och åt dem som är i gravarna gav han liv.

grekiska
Christós anésti ek nekrón,
thanáto thánaton patísas,
ké tís en tís mnímasi,
zoín charisámenos.

kyrkoslaviska
Khristos voskrese iz mertvikh,
smertiu smert poprav,
e sushchim vo grobekh
zhivot darovav.

Psalm 849 – Kristus är sannerligen uppstånden

Psalm 848 – Vaka med mig

1.
”Vaka med mig!”
Så blev vårt rop ur djupen
ditt rop till oss
i ditt Getsemane.

2.
”Vaka med mig!”
Du ber, men ingen svarar.
Vi hör ej bön
i ditt Getsemane.

3.
Vaka hos oss
och väck oss ur vår dvala,
Herre, till ditt
och vårt Getsemane.

4.
Ske som Gud vill!
Se, tagen ur sin ångest
bryter han upp.
Han går mot Golgata.

5.
Ske som du vill!
Här är vår frälsnings hövding.
Skuggorna flyr.
Han går mot Golgata.

6.
Ske som Gud vill!
Det står en eld kring Jesus,
namnet JAG ÄR.
Han går mot Golgata.

7.
Vaka med oss!
Stå upp, hans folk, ur djupen
prisa hans namn
i Guds Getsemane.

Psalm 847 – Dig vi lovsjunger ärar

Psalm 846 – Kom ihåg dem

1.
Kom ihåg dem som i tysthet,
kom ihåg dem som i tysthet,
som i tysthet lider kval,
stilla lider kval.

2.
Kom ihåg dem som i tysthet,
kom ihåg dem som i tysthet,
som i tysthet gråter ut,
stilla gråter ut.

3.
Kom i håg dem som i tysthet,
kom ihåg dem som i tysthet,
som i tysthet håller ut,
stilla håller ut.

4.
Kom ihåg dem som i tysthet,
kom ihåg dem som i tysthet,
som i tysthet bär på hopp,
stilla bär på hopp.

finska
1.
Muista niitä, jotka hiljaa,
muista niitä, jotka hiljaa,
jotka hiljaa kärsivät,
hiljaa kärsivät.

2.
hiljaa itkevät…

3.
hiljaa kestävät…

4.
hiljaa toivovat…

Psalm 845 – Han gick den svåra vägen

Psalm 844 – Du är Livets träd i världen

Psalm 843 – Barn och stjärnor

Psalm 842 – Lilla lammet följer stjärnans glans

1.
Lilla lammet följer stjärnans glans hela vägen.
Ser det allra finaste som fanns. Finner barnet.
Barnet heter Jesus, barnet heter Jesus.
Lilla lammet står i stjärnans glans. Ser på barnet.

2.
Alla herdar följer stjärnans glans hela vägen.
Ser det allra finaste som fanns. Finner barnet.
Barnet är Guds gåva, barnet är Guds gåva.
Alla herdar står i stjärnans glans. Ser på barnet.

3.
Tre kameler följer stjärnans glans hela vägen.
Ser det allra finaste som fanns. Finner barnet.
Barnet är vår konung, barnet är vår konung.
Tre kameler står i stjärnans glans. Ser på barnet.

4.
Vise männen följer stjärnans glans hela vägen.
Ser det allra finaste som fanns. Finner barnet.
Barnet är vår frälsare, barnet är vår frälsare.
Vise männen står i stjärnans glans. Ser på barnet.

5.
Du och jag ska följa stjärnans glans hela vägen.
Vi ska se det finaste som fanns: finna barnet.
Barnet gör oss glada, barnet gör oss glada.
Du och jag får stå i stjärnans glans, se på barnet.

finska
1.
Valonsäde pikku lampaan vie seimen luokse
pian ihanimman näyttääkseen: pienen vauvan.
Jeesus on se lapsi, aivan pieni vauva.
Pikku lammas taivaan loisteessa katsoo lapseen.

2.
Valonsäde paimenjoukon vie seimen luokse
pian ihanimman näyttääkseen: pienen vauvan.
Jeesus on se lapsi, aivan pieni vauva.
Paimenjoukko taivaan loisteessa katsoo lapseen.

3.
Valonsäde kameleita vie seimen luokse
pian ihanimman näyttääkseen: pienen vauvan.
Jeesus on se lapsi, aivan pieni vauva.
Kamelitkin tähden loisteessa katsoo lapseen.

4.
Valonsäde tietäjätkin vie seimen luokse
pian ihanimman näyttääkseen: pienen vauvan.
Jeesus on se lapsi, aivan pieni vauva.
Tietäjätkin tähden loisteessa katsoo lapseen.

5.
Valonsäde meidät kaikki vie seimen luokse
pian ihanimman näyttääkseen: pienen vauvan.
Lapsi ilon antaa, lapsi ilon antaa.
Tule, tule, taivaan loisteessa katso lapseen!

Psalm 841 – Herdar som på fälten vaktat

Psalm 840 – Sjung ut i hela världen

Psalm 839 – Nu i den heliga timman

1.
Nu i den heliga timman
ser vi mot himlens höjd,
och vi hör klockorna klinga
känner vart hjärtas fröjd.
Änglarna ger oss hopp och tro,
sjunger om fred på vår jord,
den som Gud aldrig övergav.
En stjärna lyser så klar.

2.
Kärleken världen behöver
vet vi att barnet bär.
Vår långa vandring är över.
Stjärnan har stannat här.
Änglarna ger oss hopp och tro,
sjunger om fred på vår jord,
den som Gud aldrig övergav.
En stjärna lyser så klar.

3.
Himmelen ligger och slumrar
på jordens gula halm.
Vi känner fröjd och förundran,
för vi har kommit fram.
Här kan vi drömma om den fred
som vi skall äga en gång.
Barnet som fötts tar himlen med,
och jorden fylls utav sång!

Psalm 838 – Det folk som vandrar i mörkret

Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus.
Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus.
Ja, över dem som bor i dödsskuggans land
skall ett ljus lysa klart.
Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus.

Psalm 837 – O kom o kom Immanuel

Psalm 836 – Här kommer en liten lucia

1.
Här kommer en liten lucia.
Det lyser så grant där hon går.
Vad är det för budskap hon bär på?
Vad är det för hälsning vi får?

2.
Att ljuset kan bäras av alla!
Att mörkret får vika till sist!
Det ljus, som lucia bär med sig,
berättar om Jesus Krist.

Psalm 835 – Ett litet barn av Davids hus

Psalm 834 – Se din konung kommer till dig

omkväde

Se, din konung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han.

försångare

1.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.

2.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.

3.
Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Psalm 833 – Som vinden smeker mot min kind

Psalm 832 – Kom vandra genom gatorna

1.
Kom, vandra genom gatorna i staden,
du goda Ande, sommarklar,
stryk ömt den nötta, gamla grå fasaden,
berör det liv som än finns kvar,
så tro kan gro och hopp kan bo,
där våra dörrar öppnas för de andra.

2.
Smyg in i våra smala trappuppgångar,
septembermilda kärlekssång,
och sjung om Gud för rädslans alla fångar,
för oss vars mod kvävs gång på gång,
så sorgsna ler och blinda ser,
att det är ändå värt att leva livet.

3.
Blås nytt liv över stadens marknadsplatser,
du vinterklara sanningsvind,
träng in i maktens grå kontorspalatser,
tänd livets ljus, lys upp, lys in,
så vi kan få i väntan på
Guds ankomst till oss, smycka oss i glädje.

4.
Kom hit, när fruktan håller världen fången,
du vårens ystra skaparmakt,
gör känt, att Jesus Kristus är uppstånden
och väntar oss som han har sagt,
så vi kan gå i tro ändå,
och utan fruktan ut i nådens sommar.

Psalm 831 – Du glädjens ljus

Psalm 830 – Du kom från bortom allt vi vet och känner

Psalm 829 – Himlens timmerman

1.
Himlens timmerman
som mig hjälpa kan,
kom med stor misskund
i min svåra stund.

2.
Hör mitt rop till dig,
du som skapat mig.
Hjälplös står jag här.
Du min herre är.

3.
Gud, jag vädjar, kom
med din läkedom.
Du som allting vet
är barmhärtighet.

4.
Mäktig är du Gud,
klädd i solars skrud.
Nu är sorgens tid.
Hägna sinnets frid.

5.
Kristus, håll min hand
här i jordeland.
Var mitt värn, min vakt
mot all dödens makt.

6.
Sänd mig, Jungfruns son,
sångens nya ton,
hjärtats tröst och fred
från din himmel ned.

Psalm 828 – O Gud som skapat vind och hav

1.
O Gud, som skapat vind och hav
att sjunga till din ära,
vi är ditt folk, åt oss du gav
ett glädjebud att bära.
O Herre, giv det nya liv
där sång och spel får välla
ur tron, ur glädjens källa.

2.
O Jesus Krist, där du går fram
sjungs hoppets nya sånger.
Du frihet ger från synd och skam,
till kraft du vänder ånger.
O låt oss då få leva så
att världen ser och känner
att vi är dina vänner.

3.
O du Guds Ande, kom och sänd
den eld som kyrkan renar.
Oss alla med den glädje tänd
som oss med dig förenar.
Ja, låt oss få med lovsång gå
och vittna om ditt rike,
din kärlek utan like.

Psalm 827 – Vi tror på Skaparen Gud

1.
Vi tror på Skaparen, Gud.
Vi tänder ett ljus i Guds namn.
Gud andas in liv i vår värld.
Vi tror, Gud är här.

2.
Vi tror på Jesus, Guds son.
Vi tänder ett ljus i Guds namn.
Gud blev en av oss i vår värld.
Vi tror, Gud är här.

3.
Vi tror på Anden, vårt hopp.
Vi tänder ett ljus i Guds namn.
Gud andas in tro i vår värld.
Vi tror, Gud är här.

Psalm 826 – Sjung med glädje till Guds ära

Psalm 825 – Lätta som lekande fiskar

1.
Lätta som lekande fiskar,
glittret i vatten och vind,
själarnas sprittning mot himlen,
rörelsens lovsång till Dig.
Djupen och tången och skogen
vajande mjukt i Din famn,
gräsen och vågen av andning
höjande, böjande sig.

2.
Timglasens sand och midjor,
stranden till rymdens hav,
krusningar, revben och stjärnor,
fören av ljus vårt skepp.
Lungor som vidgas och gälar,
koraller, smaragder och natt
silas i kupan av solblänk,
solblänk för evigt och nu.

Psalm 824 – Gud du andas genom allt

Psalm 823b – Du är gränslös

Psalm 823a – Du är gränslös

Psalm 822 – Så kom du då till sist

Psalm 821 – Ett frö behöver inte mycket

1.
Ett frö behöver inte mycket,
en näve jord, en droppe vatten,
en strimma ljus på åkerns svarta mull.
Se – fröets uppgift finns just där
i självförsakelsens mirakel:
att livet kommer genom döden,
att roten kommer före blomman,
att skörden sker då allt är moget.

2.
Guds frö behöver inte mycket,
mitt hjärtas mull, Hans friska vatten,
och Andens ljus i mina inre rum.
Se – livet börjar där, just där
i Hans försakelses mirakel:
att livet vanns en gång i döden,
att Kristus rotat oss i himlen.
Så hjälp oss mogna före skörden!

Psalm 820 – Omätlige vars hjärta rymmer världen

1.
Omätlige, vars hjärta rymmer världen,
du samlar jordens böner i din famn.
För dig är allas verk och vägar kända,
du namnlöse, som vi gett många namn.

2.
Barmhärtige, du ser med milda ögon
hur folkens hopp och längtan söker dig.
Med vetenskap, musik och tusen drömmar
mot dina djup all strävan sträcker sig.

3.
Fullkomlige, som verkar allt i alla,
hos dig är alla frågors sanna svar.
Gör våra sinnen öppna för att andra
fått insikter om dig som vi ej har.

4.
Treenige, du gjort oss till din avbild,
att spegla mångfald, helighet och liv.
Låt oss få växa till i Kristi likhet
och älska dem som inte tror som vi.

Psalm 819 – När jag klappar klappar du med mig

1.
När jag klappar, klappar du med mig,
när jag klappar, klappar du med mig,
när jag klappar, klappar du med mig,
tack att du är med mig Gud.

2.
När jag hoppar, hoppar du med mig,
när jag hoppar, hoppar du med mig,
när jag hoppar, hoppar du med mig,
tack att du är med mig Gud.

3.
När jag vinkar, vinkar du med mig,
när jag vinkar, vinkar du med mig,
när jag vinkar, vinkar du med mig,
tack att du är med mig Gud.

4.
När jag gråter, gråter du med mig,
när jag gråter, gråter du med mig,
när jag gråter, gråter du med mig,
tack att du är med mig Gud.

[5.]
Hitta gärna på egna verser!

Psalm 818 – Tack min Gud för öron

Hitta gärna på egna verser!
I sången kan man tacka för händer och fötter,
mamma och pappa, hundar och katter.
”Hela mig” står kvar i alla verser.

Psalm 817 – Vi ska jubla högt vi ska sjunga

Psalm 816 – Min Jesus min Herre

Psalm 815 – Vi kommer för vår Gud

Psalm 814 – Saliga de som bor i ditt hus

Psalm 813 – Sjung till Herrens ära

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång.
Sjung till Herrens ära, hela världen!
Sjung till Herrens ära, prisa hans namn,
ropa ut hans seger dag efter dag!

Spela och sjung till Herrens ära,
klappa händer alla folk!
Spela och sjung till vår konungs ära,
hylla Gud med jubelrop!

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång.
Sjung till Herrens ära, hela världen!
Sjung till Herrens ära, prisa hans namn,
ropa ut hans seger dag efter dag!

Psalm 812 – Det är gott att tacka Herren

Omkväde
Det är gott att tacka Herren
och att lova ditt namn, du den högste.

Psalmton
1.
Att var morgon förkunna din nåd
och var natt din trofasthet

2.
till toner av tiosträngad harpa,
till lyrans klang.

3.
Dina gärningar, Herre, ger mig glädje,
jag jublar över vad du har gjort.

4.
Herre, vilken storhet i ditt verk,
vilket djup i dina planer!

5.
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.

Psalm 811 – Tänk att livet kostar livet

Psalm 810 – Som gränslösa vidder

Psalm 809 – Jubla min själ

Psalm 808 – Helig helig helig

1.
Helig, helig,
helig, helig,
helig, helig är du, Guds lamm.

2.
Värdig, värdig,
värdig, värdig,
värdig, värdig är du, Guds lamm.

3.
Jesus, Jesus,
Jesus, Jesus,
Jesus, Jesus, du är Guds lamm.

4.
Jag vill ge dig mitt liv,
jag vill ge dig mitt liv,
jag vill ge mitt liv till dig, Guds lamm.

5
Helig, helig,
helig, helig,
helig, helig är du, Guds lamm.

6.
Mmm…

engelska
1.
Holy, holy,
holy, holy,
holy, holy is the Lamb of God.

2.
Worthy, worthy,
worthy, worthy,
worthy of praise is the Lamb of God.

3.
Jesus, Jesus,
Jesus, Jesus,
Jesus is the Lamb of God.

4.
I will live my life for you,
I will live my life for you,
I will live my life for you, live my life for you.

5.
Holy, holy,
holy, holy,
holy, holy is the Lamb of God.

6.
Mmm…

Psalm 807 – Glädjen i oss blir till musik

Psalm 806 – Allena Gud I himmelrik

Psalm 805 – Kom lova vår Gud

1.
Kom, lova vår Gud, med ny sång i hjärtat!
Kom, lova vår Gud, med ny sång i hjärtat!
Kom, lova vår Gud, med ny sång i hjärtat!
Kom, sjung för vår Gud, kom, sjung för vår Gud.

2.
För kraften har Gud, som gör stora under.
För kraften har Gud, som gör stora under.
För kraften har Gud, som gör stora under.
Kom, sjung för vår Gud, kom, sjung för vår Gud.

3.
Kom, lova vår Gud, hans namn vi välsignar.
Kom, lova vår Gud, hans namn vi välsignar.
Kom, lova vår Gud, hans namn vi välsignar.
Kom, sjung för vår Gud, kom, sjung för vår Gud.

4.
Ja, sjung för vår Gud: Amen. Halleluja!
Ja, sjung för vår Gud: Amen. Halleluja!
Ja, sjung för vår Gud: Amen. Halleluja!
Kom, sjung för vår Gud, kom, sjung för vår Gud.

vers 1 på portugisiska
Cantai ao Senhor um cantico novo,
cantai ao Senhor um cantico novo,
cantai ao Senhor um cantico novo,
cantai ao Senhor, cantai ao Senhor.

Psalm 804 – Lovsjung vår Gud för en levande jord

Psalm 803 – Jag vill ge dig o Herre min lovsång

Psalm 802 – Sjung lovsång alla länder

Psalm 801 – Låt vår kyrka bli ett träd

2.
Låt vår kyrka bli ett träd
som står i frihet mitt ibland oss,
låt det bli ett bo för fåglar
och ett hägn för den som längtar.
Låt det stå och vaka över
våra hem, i ständig närhet.
När vi inte längre orkar,
låt oss vila på dess grenar.
Låt trädet växa, ge det din näring
av livets vatten, gåvan av Gud.

3.
Låt vår kyrka bli ett träd
som trivs där du det har planterat.
Låt det stå och visa vägen
som du gett oss i din kärlek.
Låt det ge oss frukt och skugga,
låt det ge oss eld och värme.
Låt det bli en livets kyrka
som får tjäna dig för evigt.
Låt trädet växa, ge det din näring
av livets vatten, gåvan av Gud.

refräng på spanska
Árbol plantado junto ̮a las aguas
de vida ̮eternal de nuestro Dios.

Psalm 762 – Allas ögon väntar på dig

1.
Allas ögon väntar på dig, Herre,
och du giver åt dem deras föda i rättan tid.
Du upplåter dina händer
och mättar allt levande, allt levande med ditt goda.

2.
Gud, vi tackar dig för dina gåvor,
att du giver oss vad vi behöver till själ och kropp.
Du uppfyller oss med jubel,
ty den, som till dig har satt sitt hopp, skall du rikt välsigna.

Psalm 761 – Kring vår fana har vi samlats (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Kring vår fana har vi samlats.
Den är en symbol för det
som vi kämpar för tillsammans.
Gud, se till vår verksamhet!
Bind oss samman, led oss du
i vår uppgift här och nu.
Gud, låt ingenting oss skilja
från din kärlek, från din vilja.

3.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 760 – Till gemenskap har vi skapats (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Till gemenskap har vi skapats,
i gemenskap finns vi här.
Denna arbetsplats du gett oss.
Tack för vad den innebär!
Gud, välsigna varje stund.
Låt oss stå på stadig grund.
Hjälp oss tänka på varandra,
ta vårt ansvar, tjäna andra.

3.
När du Kristus åt oss sände,
blev du människa som vi.
Var oss i vår vardag nära!
Led oss, Gud, och stå oss bi!
Ge oss tålamod och tid,
vilostunder, kraft och frid.
Varje uppgift är din gåva.
Vi vill alltid, Gud, dig lova.

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 759 – Du som är de svagas räddning (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Du som är de svagas räddning,
du är här i detta hus.
Hastigt går vårt liv på jorden,
du ser det i evigt ljus.
Gud, välsigna den som nu
känner smärta. Bara du
lindrar oro, sorg och plåga.
Tänd inom oss hoppets låga!

3.
Du som kallat oss att tjäna,
ge din nåd åt alla dem
som här vårdar dem som lider,
stöder dem som längtar hem.
När vår dag känns tung och svår,
vid vår sida då du går.
Du ger kraft åt dem som dignar.
Varje mänska du välsignar.

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 758 – Inför detta nya läsår (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Inför detta nya läsår
vänder vi oss, Gud, till dig.
Vi vet inte vad som väntar,
hur vår framtid formar sig.
Hjälp oss se vart vi skall gå,
ge vårt liv ett mål att nå.
Var med oss då vi studerar,
arbetar och diskuterar.

3.
Vi har alla vår begåvning,
var och en är helt unik.
Men som mänskor hör vi samman.
Gud, gör vår gemenskap rik!
Vi vill lära oss alltmer
om den värld vi kring oss ser.
Låt den längtan oss förena.
Låt vår kunskap andra tjäna.

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 757 – Gud välsigna denna skola (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Gud, välsigna denna skola,
gör dess stämning rik och varm.
Låt oss alla, barn och unga,
känna att din starka arm
håller om oss där vi går.
När vi eget ansvar får,
när vi nya saker lär oss,
då är du den kraft som bär oss.

3.
Våra lärare vi ber för:
Gud, välsigna dem också.
Låt de frön som de planterar
småningom sin mognad nå.
Ge dem vishet, så att de
vars och ens behov kan se.
Hjälp oss alla, Gud, att våga
ta till vara vår förmåga.

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 756 – Nu är skördetiden inne (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Nu är skördetiden inne.
Säden dignar strå vid strå.
Herre, tack för markens gröda.
Mycket låter du oss få
samla in vid sommarns slut
innan allting blommat ut.
Det man sår, det får man skörda.
Nu är våra böner hörda.

3.
Med din godhet du oss mättar,
Hjälp oss dela det du ger
med de fattiga och svultna,
dem som maktlöst sjunker ner.
Alla bor på samma jord.
Gud, låt brödet på vårt bord
räcka till för alla länder,
du som våra hjärtan tänder.

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 755 – Herre över allt som växer (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Herre över allt som växer,
du ger tid för frön att gro.
Under markens mörka yta
mognar korn i lugn och ro.
Gud, vi ber: Låt det vi sår
ge en riklig skörd i år.
Allt som frodas är din gåva.
Därför vill vi nu dig lova.

3.
Vi kan inte styra livet
men vi arbetar ändå
för att jorden skall ge näring.
Hjälp oss, Gud, att lita på
att du råder överallt
också när det blåser kallt,
att vi lön skall få för mödan
bara du välsignar grödan.

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 754 – Vårt land i sommarfägring

1.
Vårt land i sommarfägring
och ljuvlig grönska står.
Vi skapelsen betrakta
med tacksamt hjärta får.
Nu spelar vindens orgel
i furors pelarsal.
Den prisa vill vår Herre,
som allting skapat har.

2.
Det är så ljust på himlen,
vi ser ej natten mer!
Du, Herre, på vår möda
med milda blickar ser.
Så blir vår sådd välsignad,
snart skörden mogen står.
Du ger oss bröd för dagen,
av dig vi hoppet får.

3.
Vi jordens barn bekänner:
förtjänat ej vi har
vår Herres rika gåvor,
hans nåd är underbar.
Med ödmjukhet vi svaga
inför hans verk nu står.
När livets möda tynger
vår bön till Herren går.

Psalm 753 – Du är vår församlings Herre (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Du är vår församlings Herre.
Var hos oss i detta hus.
Gud, välsigna vår gemenskap.
Låt ditt ord få bli vårt ljus.
Hjälp oss dela med oss av
det som du oss alla gav
när du gjorde oss unika.
Dina gåvor gör oss rika.

3.
Gud, låt denna plats få vara
som ett öppet, trivsamt hem
för de mänskor som här samlas.
Gud, välsigna alla dem!
Vi har var och en vår lott.
Du ser både stort och smått.
Låt oss alltid dig få tjäna.
I ditt namn oss, Gud, förena!

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 752 – Herre låt vår kyrka vara (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Herre, låt vår kyrka vara
vittne om din helighet
och låt oss härinne ana
mer än vad vi redan vet
om din godhet, om din makt
när vi ser din kyrkas prakt.
Och att du är här vi känner
när vi sitter här som vänner.

3.
Låt de ting som pryder kyrkan
också spegla vem du är.
Konstverk, föremål och färger
budskap om ditt väsen bär.
Låt också på samma sätt
oss få spegla vad du gett.
Gud, ta oss i bruk i världen
och välsigna oss på färden.

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 751 – Älskad vare denna kyrka

1.
Älskad vare denna kyrka!
Lyssna här till Herrens röst!
Se i Herrens ord din styrka,
sök i Herrens ord din tröst.
Här läggs barn i Jesu famn.
Var välsignad i hans namn,
du som döps i heligt vatten,
du som vandrar bort i natten.

2.
Vilken lycka att få vara
en av många i Guds hus!
Mörknar vägen för vår skara
får vi gå i ordets ljus.
Ordet lyser natt och dag.
Lycklig du och lycklig jag,
när Guds ord för oss förklaras,
nådens under uppenbaras.

3.
Inget liv levs utan tårar.
Här bor saknad, nöd och brist.
Vi bär sorg vid käras bårar,
sorg för egen skuld till sist.
Ingen av oss räcker till.
Var välkommen, du som vill
söka ro i löftesordet,
böja knä vid nattvardsbordet.

4.
Brusa orgel! Sjung församling!
Sjung till tröst, till tack och lov.
Ung och äldre, barn och gamling,
sjung din dröm om himlens hov!
Du har fått ett liv, en tro.
Sjung i glädjen att få bo
här i tiden djupt medveten
om den stora möjligheten.

Psalm 750 – Gud du all gemenskaps Herre (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Gud, du all gemenskaps Herre,
kom, välsigna detta hem.
Kom med glädje, frid och kärlek,
hjälp oss att förvalta dem.
Lär oss sätta värde på
vad vi var och en kan få
här i hemmet av varandra
så att vi kan tjäna andra.

3.
Du är hemmets egen Herre,
var vår gäst var dag och natt,
så att vår gemenskap skyddas.
Dela du vår gråt, vårt skratt.
Låt oss alla växa till
i den takt som livet vill.
Var oss genom ordet nära,
tack för alla våra kära.

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 749 – Fröjdetoner klingar klara

1.
Fröjdetoner klingar klara
i mitt hjärta denna dag.
Inför minnen underbara,
dig, min Herre, tackar jag.
Du har livets gåva skänkt,
allt har gått som du har tänkt.
Du har givit dina håvor,
dessa rika nådegåvor.

2.
Du i livet mig ledsagar,
du min vandring har berett.
I din vishet alla dagar,
Herre, sorg och fröjd du gett.
Då jag svåra stunder haft,
har du givit hopp och kraft.
Du har alltid varit nära
för att sorg och möda bära.

3.
Vi vet inte vad du tänker,
du är den som allting ser.
Endast kärlek som du skänker
frid och tröst mitt hjärta ger.
Det jag inte kan förstå,
vill jag tacka för ändå.
Nådigt har du mig förlänat
gåvor som jag ej förtjänat.

4.
Tack idag för allt du givit,
tack att du är med mig här.
Herre, nådig du förblivit,
din välsignelse mig bär.
I ditt rike blott jag får
salighet som himlen når.
Led mig rätt, mig väl bevara,
Herre, i din barnaskara.

Psalm 748 – Far i himlen du har gett oss (vers 2)

1.
Herre, du bär jord och himmel,
du bär livet i din famn.
Du ger mening åt vår strävan,
ser oss alla, vet vårt namn.
Vi får lämna allt vi gör
i din hand, du som oss hör,
du som hjälper oss i nöden
och som leder våra öden.

2.
Far i himlen, du har gett oss
mycket gott att glädjas åt:
hem, föräldrar, skola, fritid.
Du är med i skratt och gråt.
Skydda oss var än vi går
så att inget ont oss når.
Tack för allt vi får oss lära.
Tack för att du är oss nära.

3.
Gud, välsigna våra skolor,
våra barn som går i dem.
Herre, vi föräldrar ber dig:
hjälp oss ge dem trygga hem.
Vi vill ge dem tid och stöd,
inre styrka, dagligt bröd.
Låt oss alltid, av dig sedda,
bli på goda vägar ledda.

4.
Herre, du som skapat allting,
du vår tillflykt och vår tröst,
vi vill sjunga till din ära,
glädjen bär vår sång, vår röst.
Du är Herren, du är här.
Du är den som var och är.
Dig vi tillhör hela livet.
Tack för allt som blir oss givet.

Psalm 747 – Som ett sandkorn i en öken

Psalm 746 – Nu faller höstens sista löv

1.
Nu faller höstens sista löv.
Nu mörknar mina dagar.
Och vinterns bitterkalla vind
snart över fälten jagar.

2.
Nu bleknar sommarns sista blom.
Det kryper frost på marken.
Mer klar än vårens fågelsång
är tystnaden i parken.

3.
Vad har jag kvar, vad har jag kvar
av mål och tröst i livet?
Ett enda löfte har jag kvar
av tidens förste givet.

Psalm 745 – Som liljan på sin äng

Psalm 744 – O Gud du som de världar ser

Psalm 743 – Från våra kära från våra vänner

Psalm 742 – O Gud du mig ej överger

Psalm 741 – Med hjärtat fullt med blickens ljus

1.
Med hjärtat fullt, med blicken ljus
två unga möts i Herrens hus,
ty kommen är den stora stund
då de skall sluta sitt förbund.

2.
Och vi som deras glädje ser,
vi rörs, vi grips och ödmjukt ber:
Ack gode Fader, red åt dem
ett varmt, ett tryggt, ett kristet hem.

3.
Långt mer oss Herren tar sig an
än vad vi be och tänka kan.
Förtrösta brudgum, hoppas brud
på kärlekens och fridens Gud.

Psalm 740 – Måtte han som ger allt gott

1.
Måtte han som ger allt gott
ge er lycka, ni som fått
gåvan att få ha varann.
Tag god vård om den ni fann.

2.
Du som här din hand har gett:
Stöd och hjälp, gör livet lätt
för den vän som med dig går,
om er vandring än blir svår.

3.
Han som skapat er kan ge
underbar välsignelse,
när hans kärlek blir er gäst
så i vardag som i fest.

Psalm 739 – Vi som möttes sent i livet

1.
Vi som möttes sent i livet
står inför dig, Gud och ber
att vad än som blir oss givet
du i kärlek till oss ser.
Herre, i din omsorg tag,
löftet som vi ger idag.

2.
Vår gemenskap kan du stöda,
så att det som en gång var
inte får vår kärlek döda,
utan att det som vi har
fyller oss med framtidstro,
låter goda tankar gro.

3.
Tack för släktingar och vänner
som vi delar med varann.
Låt den glädje som vi känner
alltid vara djup och sann.
Hjälp oss att i skratt och gråt
hela livet följas åt.

Psalm 738 – Gud har omsorg om vårt släkte

Psalm 737 – Vi lyfter våra hjärtan

Psalm 736 – I Jesu Kristi namn vi ber

Psalm 735 – Upp ur vilda djupa vatten

Psalm 734 – Du som var den minstes vän

1.
Du som var den minstes vän
och lät barnen till dig träda,
Jesus, du välsignar än,
tar i famnen än de späda.
Du en faders omsorg leder
och en moders fröjd bereder.

2.
Gode Herde, i din hjord
du de svaga lamm ej glömmer.
Livets bad och nådens bord
kärleksrik åt dem du gömmer.
I din famn du vill de kära
till din Faders boning bära.

3.
Jesus, i din vård vi ge
våra barn, vårt glädjeämne.
Gud, din gåva äro de,
dig vi dem tillbaka lämne.
Genom dopet till dig tagna,
låt dem ej från dig bli dragna.

4.
Låt oss vandra med dem så,
att vi himlen med dem ärva,
ej med ont dem föregå,
ej en barnasjäl fördärva,
att de änglar dem ledsaga
ej hos dig må oss anklaga.

5.
Ingen, så ditt ord oss lär,
ingen kommer till ditt rike,
som ej barnsligt hjärta bär
mot sin Gud och mot sin like.
Giv att dig som barn vi alla
älska, lyda och åkalla.

Psalm 585 – Upp du min själ och sjung

1.
Upp, du min själ och sjung!
Stå upp ur jordegruset
för att ödmjukt skynda fram till Guds och Lammets tron.
Fast blicken, svag och tung,
ej tål det klara ljuset,
får du dock, min själ, nu stämma upp din jubelton.
Kallelsen ljudit,
den har dig bjudit
till Lammets stora bröllopsfest i himmelen.
O, vilken ära där
din Gud åt dig beskär!
Där är din del, ditt arv, din rikedom, din skatt.
Guds nåd är evig. Sjung, min själ, jubla glatt!

2.
O, vilken härlig lott
att Herren lik få vakna
och förklarad skåda honom sådan själv han är!
Då är allt glädje blott,
min själ skall intet sakna.
Då är Lammets brud fullkomnad, helgad, ren och skär.
Mig kronan räckes,
jag övertäckes
med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.
Min synd och skuld så svår
och varje bitter tår,
allt blir förbytt i helighet och kraft och fröjd,
och lov och pris skall ljuda klart i himlens höjd.

3.
Då redan här jag får
så ofta lycklig vara,
fast min dunkla blick blott delvis kan min Herre se;
då himmelsk sång mig når
ren här med toner klara,
o, hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te!
I lyckans stunder
Guds kärleks under
så ljuvligt strålar mig till mötes redan här.
Men när jag tänker på
att en gång jag skall få
med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,
då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång.

4.
Till gyllne harpors slag
den nya sången klingar
ifrån evighet till evighet, men ny alltjämt.
Här ljuder sången svag,
men dock jag Jesus bringar
mitt hjärtas hyllning med den sång jag här uppstämt.
Hans blod mig renat,
han mig förlänat
full frälsning och försoning inför Herren Gud.
Pris, ära, härlighet
och makt i evighet
min konung och min Frälsare jag sjunga vill.
Ja, amen, svarar himlar, jord och hav därtill.

Psalm 584 – Jag har ett hem ett ljuvligt hem

1.
Jag har ett hem, ett ljuvligt hem,
jag är på vandring dit.
Fast vägen inte alls är lätt
så går jag den med flit.

2.
Jag närmar mig, jag närmar mig
för varje dag som går.
Och om en liten, liten tid
vid hemmets grind jag står.

3.
Där har jag dem som väntar mig.
Se, händer som sträcks ut!
“Vi väntade så länge här,
men du kom fram till slut.”

4.
Och rosenbusken blommar stort
och doftar där hos dem.
Den rosendoften ledde mig
på rätta vägen hem.

5.
Jag värmde mig vid rosens glöd
när världens vind var kall.
Blev vinden het, var rosen sval
och kylde blodets svall.

6.
Men rosen är ett sidosår.
För mig och dig det skars.
Och hemvägen till himlen går.
O, låt den bli envars.

Psalm 583 – Min Frälsare lever

Psalm 582 – De skall gå till den heliga staden

4.
De skall möta den levande Herren,
de skall se honom sådan han är
och förvandlas i ljus till hans likhet.
Deras hopp han var,
deras liv han är.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

Psalm 581 – Det finns en väg till himmelen

Psalm 580b – Jag skall gråtande kasta mig ner

Psalm 580a – Jag skall gråtande kasta mig ner

Psalm 579 – När får jag se dig Frälsare kär

1.
När får jag se dig, Frälsare kär,
ren och förklarad bliva dig när?
När ser mitt öga
dig i det höga,
sådan som du är?

2.
Går än bland kära vänner min stig,
rolös och arm dock känner jag mig.
Friden jag vinner
först då jag finner
vägen till dig.

3.
Människor sviker, du håller tro.
Salig är den som hos dig får bo.
Jesus, var med mig,
lys mig och led mig
hem till din ro.

4.
Stå vid min sida, se, jag är svag.
Du äger makten, hjälplös är jag.
Ser du mig digna,
stöd och välsigna,
hjälp mig var dag.

5.
Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn,
skänk mig din nåd och för mig i hamn.
Nåden kan rena,
nåden allena
öppnar din famn.

6.
Snart får jag se dig, sådan du är,
får ibland vänner vara dig när.
Då skall min tunga
högt dig lovsjunga,
Frälsare kär.

Psalm 578 – Högt i himlens ljusa boning

1.
Högt i himlens ljusa boning,
där Guds rena klarhet rår,
där är vila och försoning
utan sorg och möda svår.
O, hur gärna byter jag
jordens natt mot himlens dag!

2.
Syndens makt är där helt krossad,
döden ingenting förmår,
där är syndaren förlossad,
kärlek, endast kärlek rår.
O, hur gärna byter jag
jordens natt mot himlens dag!

3.
En ny kropp skall Gud där giva,
helgad, ren åt en och var.
All vår skröplighet skall bliva
lämnad här på jorden kvar.
O, hur gärna byter jag
jordens natt mot himlens dag!

Psalm 577 – En liten tid vi vandrar här

1.
En liten tid vi vandrar här
som främlingar i världen.
Vår själ som tunga bojor bär
blir ofta trött på färden.
Vi längtar till vårt rätta hem,
Guds nya stad, Jerusalem,
som han de trogna lovat.

2.
När Herren löser våra band
att hem till sig oss föra
och oss i härlighetens land
med Kristus saliggöra,
då vaknar vi som ur en dröm,
och detta livets snabba ström
är som en våg förrunnen.

3.
I Herrens glädje vaknar vi,
och löst är då vår tunga.
Då kan vår frälsta ande fri
förlossaren lovsjunga,
ty stora ting med oss han gjort,
ja, han har öppnat himlens port
för alla folk och stammar.

4.
Så fräls oss, Gud, från syndens tvång,
och ge oss mod i striden.
Om än vår prövotid syns lång,
så är den snart förliden.
Gud, gör vår ande glad och stark.
Som regnet över törstig mark
låt nåd från höjden strömma.

5.
De trogna som med tårar sått,
de skall med jubel skära
den rika säd som de har fått
och sina kärvar bära.
Med glädje får de vända hem,
ty Herrens nåd är över dem
som villigt honom tjänar.

Psalm 576 – O hur saligt att få vandra

1.
O, hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand.
Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattenflod:
Äran tillhör Gud och Lammet,
som oss vunnit med sitt blod.

2.
Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattenflod:
Äran tillhör Gud och Lammet,
som oss vunnit med sitt blod.

3.
Intet mörker där skall vara,
inga tårar, ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattenflod:
Äran tillhör Gud och Lammet,
som oss vunnit med sitt blod.

4.
Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattenflod:
Äran tillhör Gud och Lammet,
som oss vunnit med sitt blod.

5.
O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld.
Må vi alla där få mötas
efter slutad pilgrimsfärd.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattenflod:
Äran tillhör Gud och Lammet,
som oss vunnit med sitt blod.

Psalm 575 – Hur suckar du min själ i banden

1.
Hur suckar du, min själ, i banden?
Se, din förlossningstimme slår.
Det dagas i de mörka landen,
och världens långa natt förgår.
Då brister kedjorna på fången,
för alltid tystnar sorgesången,
och livets portar öppnar sig.
Din vedermöda är förliden,
din hårda kamp är slut i tiden,
och himlens glädje väntar dig.

2.
Din Frälsare har lovat detta.
Han kallar: Kom nu, alla ni
som strävar hårt i dagens hetta.
Nu är ert arbete förbi.
Ja, ni som burit dagens börda,
en härlig lön skall ni få skörda
av Herren Guds barmhärtighet.
I Lammets blod, som alla helar,
har ni fått rentvå era själar.
I mig är all rättfärdighet.

3.
Och Gud skall torka alla tårar
från era ögon, och ej mer
ni möter sorg och hat som sårar,
och ingen värk er böjer ner.
Ty syndens makt är helt borttagen
och dödens udd är sönderslagen
och helvetet i bojor lagt,
och Gud skall hos de trogna bliva
och åt sitt folk det rike giva
som av begynnelsen var sagt.

4.
Så litar vi på Gud i hoppet,
och detta är vårt hjärtas fröjd
att när vi väl fullbordat loppet
vår lön är viss i himlens höjd.
Ty Herrens nåd skall överflöda,
och denna tidens vedermöda
är intet mot den härlighet
som Gud på oss skall uppenbara
när vi får med hans änglaskara
hos honom bo i evighet.

5.
All skapelsens fördolda trängtan
i detta vansklighetens land
förväntar med osäglig längtan
Guds barns förlossning ur sitt band.
Då sin fulländning får naturen,
och mänskan gläder sig med djuren
att stoftets träldom har hört opp.
Nu slavar vi, fast skriften säger
att vi, som Andens gåva äger,
är redan frälsta i vårt hopp.

6.
Min själ, säg, varför skall du sörja
för att du än i bojor går?
Snart skall den sista färden börja,
din hamn du bortom tiden når.
Som i en spegel nu vi spanar,
en värld av frid vi dunkelt anar.
Begränsad är all kunskap här,
men av Guds nåd skall vi förklaras,
hans härlighet skall uppenbaras
och vi se honom som han är.

Psalm 574 – Till det härliga land ovan skyn

1.
Till det härliga land ovan skyn
vi i tron skådar upp redan här,
ty ett hem, fast fördolt för vår syn,
han vår Jesus berett åt oss där.
Om en kort, liten tid
får vi mötas på himmelens strand.
Om en kort, liten tid
får vi mötas på himmelens strand.

2.
Även vi på den ljuvliga strand
skall få sjunga de saligas sång,
när vi, lösta från jordiska band,
får vår Frälsare skåda en gång.
Om en kort, liten tid
får vi mötas på himmelens strand.
Om en kort, liten tid
får vi mötas på himmelens strand.

3.
Hos vår älskade Fader och Gud
vi vårt offer och tack lägger ner
för den kärlek han skänker sin brud
och den nåd som han dagligen ger.
Om en kort, liten tid
får vi mötas på himmelens strand.
Om en kort, liten tid
får vi mötas på himmelens strand.

Psalm 573 – Vid älvarna i Babylon

1.
Vid älvarna i Babylon
var vi i sorgens välde.
Vi mindes Sion fjärran från
och bittra tårar fällde.
I pilträd utmed strömmens lopp
vi hängde våra harpor opp,
de strängaspelen klara.
Vem ville spela i ett land
där träldomen höll oss i band?
Vem kunde glad där vara?

2.
Den goda tiden var förbi
och fröjdens år förgångna.
Bland hednahopar levde vi
som främlingar och fångna.
De sa till oss med spe och tvång:
“Upp, spela, sjung en glädjesång
som förr i Sions skara!”
Vem ville spela i ett land
där träldomen höll oss i band?
Vem kunde glad där vara?

3.
Och skulle jag din helgedom,
Jerusalem, förgäta,
fick tungan fastna i min gom
och glöd mitt hjärta fräta.
Till dig, mitt hem av frid och ljus,
min konungs borg, min Faders hus,
jag längtar hett att fara.
Där får jag spela i ett land
som inte vet av träldoms band.
Först där får glad jag vara.

Psalm 572 – Tänk när en gång

1.
Tänk när en gång det töcken har försvunnit
som över detta liv breder sig,
när evighetens sköna dag upprunnit
och himmelskt solljus flödar på min stig.

2.
Tänk när en gång vart varför blir besvarat,
var gåta löst, som här jag grubblat på,
när allting blir av Herren själv förklarat,
tänk när jag Herrens väg skall fullt förstå.

3.
Tänk när en gång är stillad varje smärta,
vart så är läkt, var längtan nått sin hamn,
när varje tår avtorkats vid Guds hjärta
och varje snyftning tystnat i hans famn.

4.
Tänk när en gång med obeslöjat öga
jag honom ser som jag här trodde på.
Tänk när jag träder i hans boning höga
och får med lovsång inför honom stå.

5.
Tänk när en gång jag utan synd skall vara,
var tanke ren, var gärning utan brist,
när jag ej ängslas mer för någon fara
och varje frestelse sin kraft har mist.

6.
Tänk när en gång vart band som här mig enat
med människor i ändlighetens land,
i himlens värld blir genomlyst och renat
och knytes fast av Herrens egen hand.

7.
Tänk när en gång i himlens gyllne salar
med vännen som jag här på jorden fann
om evighetens nya liv jag talar
och om det liv som likt en dröm försvann.

8.
O ljuva tanke, sjung du i mitt hjärta
var gång mig vägen synes tung och lång.
Ge du mig tröst i varje bitter smärta
och bär mig hemåt, sköna hemfärdssång.

Psalm 571 – Liksom vandraren i längtan

1.
Liksom vandraren i längtan
ilar mot sitt kära hem,
så min själ i hoppfull trängtan
söker Guds Jerusalem.
Där på Faderns högra sida
sitter Jesus, Frälsaren,
i vars kraft jag mäktar strida
och i döden segra än.

2.
Väktare, vad lider tiden?
Skall ej natten snart förgå?
Gryr ej morgonen med friden?
Hörs ej dödens klocka slå?
Vaka blott, låt lampan brinna,
så dig manar Jesu ord.
Den som sover skall ej finna
plats vid Lammets bröllopsbord.

3.
Jesus, kom och lär mig vaka,
giv din bild inom mig liv
lär mig lida och försaka
och mitt ljus i natten bliv.
Dröj ej länge, gör mig värdig
att dig följa, när du vill,
för att alltid vara när dig
och dig evigt höra till.

4.
Redan i min själ hörs bruset
av den höga stadens sång.
Redan ser min ande ljuset
som mig lyser hem en gång.
Stilla blandar sig min stämma,
o ni saliga, med er.
Snart, min Jesus, är jag hemma.
Pris ske dig som segern ger!

Psalm 570 – Eja mitt hjärta

1.
Eja, mitt hjärta, hur innerlig
är fröjden!
Vad lust och glädje som unnas mig
av höjden,
när jag betänker
att dödens ränker
har Kristus brutit och livet skänker
av nåden.

2.
Liksom en fågel vid solljus dag
sig gläder,
så oupphörligen jublar jag
och kväder:
Lov pris och ära,
o Jesus kära,
som livets krona mig låter bära
för evigt.

3.
När jag mig världens fåfänglighet
påminner,
hur all dess glädje förr än man vet
försvinner,
då vill jag fara
till hemmet klara
och hos min himmelske konung vara
i friden.

4.
All hopp jag därför till Jesus Krist
med rätta
i stadig tro utan svek och list
vill sätta,
att mitt elände
får lycklig ände.
O Gud, min sorg du till glädje vände
rätt snarligt.

5.
Jag vill bereda mig, Jesus Krist,
och vänta.
Din ankomst skall mig förlösa visst
och hämta
från tåredalen
och alla kvalen
till himmelriket, till bröllopssalen
i glädje.

6.
Långt mera ljuvlig än någonsin
är fröjden
den dag de fromma får träda in
i höjden
till lovsångsbruset
i fadershuset
och se Gud Fader, det sanna ljuset.
Ja, amen!

Psalm 569 – Jerusalem du Herrens nya stad

1.
Jerusalem, du Herrens nya stad,
o vore jag i dig!
Upp till din höjd jag ser i hoppet
glad och längtan innerlig.
Mer snabb än fågelns vingar
högt över berg och dal
min frälsta själ sig svingar
till himlens ljusa sal.

2.
Var hälsad, Sion, du Guds sköna borg,
slå upp för mig din port!
Så fylld av fröjd jag går från jordens sorg
till salighetens ort.
Där är min möda ändad
och slutad all min strid,
min prövning är fulländad
och bytes om till frid.

3.
O sköna dag, när skall din morgon gry,
då natt ej mörknar mer,
då ny blir himmelen och jorden ny
och solen ej går ner?
När får min själ jag giva
i Herrens trogna hand
och så för evigt bliva
i härlighetens land?

4.
Säg vilka är väl de som strålar där
i klädnad vit som snö?
Det är de trognas, de utvaldas här,
som fått i Herren dö.
Bland dem min Gud mig skänker
ett rum i helig frid,
då jag ej längre tänker
på mina tårars tid.

5.
Profeter och apostlar se jag där,
martyrer utan tal,
som Kristi kors i trohet burit här
i livets kamp och kval.
Nu har de nått sin vinning
och står i snövit skrud
med strålar kring sin tinning,
i glans från Herren Gud.

6.
Hur skall ej också jag med högsta fröjd
en gång i paradis
få bära fram till Gud i himlens höjd
mitt hjärtas lov och pris
och där med änglars tunga
i oförgänglighet
min Herres lov få sjunga
för hans barmhärtighet!

7.
Guds helga stad, o Guds Jerusalem,
min längtan går till dig.
Med Herrens folk i saligt, evigt hem
förena också mig.
Högt över stjärnors myller
går själen hem till frid.
Gud, som vår längtan fyller,
ske lov till evig tid!

Psalm 568b – I himmelen i himmelen

1.
I himmelen, i himmelen
där Herren Gud själv bor,
där väntar oss all glädje än
och salighet så stor.
Vår Gud och Fader får vi se,
ja, ansikte mot ansikte
se Herren Sebaot.

2.
I himmelen, i himmelen
är klarhet, hög och ren.
Så outsägligt klart som den
är icke solens sken.
Den sol som ej till vila går
och evigt oförmörkad står
är Herren Sebaot.

3.
I himmelen, i himmelen
Guds änglar utan tal
lovsjunger Gud med helgonen
i glädjens högtidssal.
En gång skall jag bli dessa lik,
av evighetens skatter rik
hos Herren Sebaot.

4.
I himmelen, i himmelen
finns icke synden mer.
Där snärjer icke frestelsen,
ej ångern smärta ger,
men helighetens vita skrud
får alla trogna där av Gud,
av Herren Sebaot.

5.
I himmelen, i himmelen
ej gråt och klagan är,
och döden och förgängelsen
skall aldrig härja där,
men liv och härlighet och frid
hör hemma där för evig tid
hos Herren Sebaot.

6.
I himmelen, i himmelen
har Gud en fröjd berett
som intet öra hörde än
och intet öga sett
och ingen mänska anat här.
Den fröjden får vi möta där
hos Herren Sebaot.

7.
I himmelen, i himmelen
där Herren uppenbar
med Sonen och med Hjälparen
sin tron i höjden har,
den nya sången klingar där
då himlens skaror offer bär
för Herren Sebaot.

8.
O Herre, i vår sista strid
var hos oss med ditt stöd
och för oss till ovansklig frid
långt bortom synd och död.
Giv oss, o Gud, en evig ro
och låt oss i din glädje bo,
o Herre Sebaot.

9.
O Fader, Son och Ande, dig
ske evigt lov och pris
för all din nåd som öppnar mig
din himmels paradis.
Där skall ock jag i evighet
lovsjunga din barmhärtighet,
o Herre Sebaot.

Psalm 568a – I himmelen i himmelen

1.
I himmelen, i himmelen
där Herren Gud själv bor,
där väntar oss all glädje än
och salighet så stor.
Vår Gud och Fader får vi se,
ja, ansikte mot ansikte
se Herren Sebaot.

2.
I himmelen, i himmelen
är klarhet, hög och ren.
Så outsägligt klart som den
är icke solens sken.
Den sol som ej till vila går
och evigt oförmörkad står
är Herren Sebaot.

3.
I himmelen, i himmelen
Guds änglar utan tal
lovsjunger Gud med helgonen
i glädjens högtidssal.
En gång skall jag bli dessa lik,
av evighetens skatter rik
hos Herren Sebaot.

4.
I himmelen, i himmelen
finns icke synden mer.
Där snärjer icke frestelsen,
ej ångern smärta ger,
men helighetens vita skrud
får alla trogna där av Gud,
av Herren Sebaot.

5.
I himmelen, i himmelen
ej gråt och klagan är,
och döden och förgängelsen
skall aldrig härja där,
men liv och härlighet och frid
hör hemma där för evig tid
hos Herren Sebaot.

6.
I himmelen, i himmelen
har Gud en fröjd berett
som intet öra hörde än
och intet öga sett
och ingen mänska anat här.
Den fröjden får vi möta där
hos Herren Sebaot.

7.
I himmelen, i himmelen
där Herren uppenbar
med Sonen och med Hjälparen
sin tron i höjden har,
den nya sången klingar där
då himlens skaror offer bär
för Herren Sebaot.

8.
O Herre, i vår sista strid
var hos oss med ditt stöd
och för oss till ovansklig frid
långt bortom synd och död.
Giv oss, o Gud, en evig ro
och låt oss i din glädje bo,
o Herre Sebaot.

9.
O Fader, Son och Ande, dig
ske evigt lov och pris
för all din nåd som öppnar mig
din himmels paradis.
Där skall ock jag i evighet
lovsjunga din barmhärtighet,
o Herre Sebaot.

Psalm 567 – Med lust och glädje tänker

1.
Med lust och glädje tänker
jag på den sommartid,
då Gud de sina skänker
en evig tro och frid,
då skapelsen har blivit
Guds viljas återsken
och himlen ny och jorden
från alla synder ren.

2.
Då skall oss Kristus kläda
i helig bröllopsskrud
och som vår brudgum träda
med oss för Herren Gud.
Då skall hans änglaskara
och alla helgons här
inför din tron lovsjunga
Guds lamm som dödat är.

3.
Hört haver intet öra
och intet öga sett
den fröjd oss Gud vill göra
och har åt oss berett.
Då skall vi äntligt skåda
Gud sådan som han är
och av hans kärlek brinna
i evig dyrkan där.

4.
Då skall oss intet skilja
ifrån Guds kärlek där
ty Herrens helga vilja
vår egen vilja är.
Att honom evigt tjäna
är all vår längtan då,
vår högsta fröjd skall vara
att honom prisa få.

5.
Så må Guds vänner alla
som lider på vår jord
ej i förtvivlan falla
men tro på Kristi ord,
så de kan bära korset
med stadigt tålamod.
Och giva Herren ära
som är mot alla god.

6.
Den som Guds nåd och gåvor
i Kristus ärva vill
och få det rikes håvor
som skall oss komma till,
han måste mycket lida
i denna jämmerdal,
men Jesu milda kärlek
skall skingra alla kval.

7.
Och Herren Gud skall kalla
de bjudna till sitt hem.
Gud hjälpe då oss alla
att finnas ibland dem
och ha i våra händer
trons lampa med dess ljus,
att han ej visar bort oss
ifrån sitt bröllopshus.

8.
När konungen framträder
att sina gäster se,
den ej har bröllopskläder,
han döms till evigt ve.
Må Gud oss alla giva
den rätta dräkten då,
sann tro, att vi med ära
för honom må bestå.

9.
Nu vill med fröjd jag ända
mitt hjärtas sommarsång.
Jag vet att Gud skall vända
i frihet allt mitt tvång.
Må Herren Krist oss hjälpa
i denna onda tid,
att honom rätt vi tjänar
och får en evig frid.

Psalm 566 – Hur mäktig är den sabbat

Psalm 565 – En dag jag lämnar mitt hem

1.
En dag jag lämnar mitt hem och mina vänner.
Vem känner dödens dal, vart leder skuggans stig?
Ängslan mig trycker och frågorna mig bränner.
Ett enda vet jag dock och det är nog för mig.

2.
Någon skall ropa det namn jag fick i dopet.
Någon skall viska det och rösten är min väns.
Och jag skall väckas av viskningen och ropet,
buren i trofasthet och kärlek utan gräns.

3.
Vik undan, ängslan. Han död i liv skall vända.
Kristus ur graven gått. Han kalla mig vid namn.
Stilla jag väntar i vad som än skall hända
ropet och viskningen och vilan i hans famn.

Psalm 564 – Vad är vårt liv

Psalm 563 – En dalande dag och en flyktig stund

1.
En dalande dag och en flyktig stund
är människans levnad i tiden.
Och släktena skiftar som löv i lund
när sommarens tid är förliden.
Så ändas vårt liv, och en bortglömd grav
är allt som är kvar efter striden.

2.
Och dock är jag hoppfull och oförskräckt
och väntar i stillhet förskoning.
I liv och i död är en hand mig räckt,
som bjuder mig frid och försoning.
Ty Kristus, Guds Son, har berett åt mig
hos Fadern i himlen en boning.

3.
Väl ingen i världen så trång och låg
har skymtat hans strålande salar,
och endast i aningen själen såg
den glansen i tårarnas dalar.
Men vägen, men vägen, den ligger klar
i Jesus och ordet han talar.

4.
Ja, Jesus är vägen, vår frid är han,
Guds levande ord åt oss givet.
Han ensam de villade leda kan,
och sanningen är han och livet,
och allt vad jag syndat min levnads dag
i honom försonat är blivet.

5.
Så somnar jag glad i ditt helga namn.
Du vakar tills dagen sig tänder.
När morgonen ljusnar jag funnit hamn
och vila vid hemlandets stränder.
Då fattar jag med outsäglig fröjd
min Frälsares sårmärkta händer.

Psalm 562 – En vandringsman är mänskan här

1.
En vandringsman är mänskan här,
på vandring blott var dag som är
till långt avlägsna länder.
Hur hon än här tycks hemma fäst,
är hon beständigt blott en gäst,
som hemåt återvänder.

2.
Hon får i all sin levnadstid
ej minsta stund, då hon i frid
kan lämna vandringsstaven.
På varje stig, på varje ort
går hon mot evighetens port,
och porten heter graven.

3.
Om jag då sitter vid min härd,
om jag i Herrens vida värld
från land till land må fara,
så är mig samma mål dock satt,
mot det jag skyndar dag och natt,
jag får ej stilla vara.

4.
Dock var jag är och vart jag far,
så vet jag att min Gud jag har
beständigt lika nära.
Han följer mig på all min stig,
han är en Fader ock för mig.
Vad kan mig då förfära?

5.
Så bottenlöst är intet hav,
att ej hans hand i djupets grav
kan mig sitt bistånd räcka.
Så bränd ej någon öken är,
att ej hans godhet växer där
och kan mig vederkvicka.

6.
Om han högt över sjö och land
flyttfågeln för från fjärran strand
till kära hemmet åter,
hur skulle jag väl bäva skyggt?
Den Gud som leder fågelns flykt,
han mig ej villas låter.

7.
Far jag än vida, följer han
som i all nöd mig hjälpa kan
och akta från att falla.
Där jag är rådlös har han råd,
där jag har brister har han nåd:
Välsignad han för alla!

8.
Gud, jag är syndig, arm och svag,
men för mig efter ditt behag.
Det är vad sist jag beder.
Varhelst min väg du stakar ut,
så styr den så, att den till slut
upp till din himmel leder.

Psalm 561 – Jag vet mig en sömn i Jesu namn

1.
Jag vet mig en sömn i Jesu namn
när döden mitt timglas tömmer.
Mig redes en bädd i jordens famn,
så moderligt hon mig gömmer.
Min själ är hos Gud i himmelrik
och där sina sorger glömmer.

2.
Jag vet mig en afton full av ro
och längtar från jordens strider.
Som fågeln vänder till tryggat bo
när dagen mot skymning skrider,
så vill även jag min vila nå
och somna i frid omsider.

3.
Jag vet mig en morgon skön och ljus
med sång i de gröna lunder,
då kommer till mig från himlens hus
Guds Son i gryningens stunder
och väcker mig upp ur dunkel natt
till eviga livets under.

4.
Den morgonen är mitt hjärtas fröjd
och ofta på den jag tänker.
Som lärkan sjunger i himlens höjd
och rymden i solljus blänker
så vill ock mitt hjärta prisa högt
dig, Gud, som all tröst mig skänker.

5.
Då kallar Guds Son från död och grav
med bjudande stämma alla.
Då viker mörkret från land och hav,
vart hinder Gud låter falla,
då ropar min Herre: Res er upp,
till liv får jag nu er kalla!

6.
Och himmelens portar öppnas då,
då samlas de frälstas skara.
Gud, låt oss i nåd det landet nå
där själv du är solen klara.
Gud, skänk oss din nåd för Kristi skull
att evigt hos dig få vara.

Psalm 560 – Det finns ett hem

Psalm 559 – Att säga världen helt farväl

1.
Att säga världen helt farväl
sent eller tidigt, varje själ
har lika svårt att lära.
Det läres aldrig på vår jord,
om du ej, Jesus, i ditt ord
som vän oss kommer nära.

2.
Så ofta fann jag hos dig tröst,
när hjärtat skalv i ängslat bröst
och djupens dån jag hörde.
Dock lockar världens fröjd min själ
och ormen stinger i min häl,
fast du hans makt förstörde.

3.
O Jesus Krist, vår hjälp i nöd,
du känner bäst den bittra död,
du har den övervunnit.
Du vet att vår natur är svag
och att vi bävar för den dag
vårt timglas ut har runnit.

4.
O att du kom, du som jag vet
en gång skall dig i härlighet
för alla uppenbara.
Blir det en morgon eller kväll,
jag tar farväl och skyndar säll
till dig i skyn att fara.

5.
Men kommer döden före dig,
kom då i hemlighet till mig,
ty gravens natt förskräcker.
Lys kring mig, så jag glömmer den
och hjälp din stackars sjuka vän
att se hur morgon bräcker.

6.
Ja, kom i nattens sista väkt
i någon kär förtrogens dräkt
och sätt dig vid min sida.
Och tala såsom vän med vän
om hur vi snart får ses igen
där ingen mer skall lida.

7.
Kom som du vill, ty, Herre Krist,
en gång som förr du skall förvisst
bli känd igen på rösten,
den röst vars klang trots världens larm
gör själen brinnande och varm
och ger den rätta trösten.

8.
O låt mig i min sista stund
får höra av din egen mun,
som liv och ande talar,
hur gott det är att bo hos dig
och att du rum berett åt mig
i dina ljusa salar.

9.
Så, innan dödens kalla hand
har slitit sönder livets band
och hjärtat fått att domna,
skall jag bli lugnad av din röst
och som ett barn vid moderns bröst
i dina armar somna.

Psalm 558 – O Jesus när mitt liv släcks ut

1.
O Jesus, när mitt liv släcks ut,
ett bättre liv skall dagas,
ty då är prövotiden slut,
till dig skall jag då tagas.
Min kropp som såddes dödlig här
skall uppstå ny, odödlig där,
i härlighet förklarad.

2.
Befriad från förgänglighet
och löst ur syndabandet
jag kläder mig i salighet
uti det goda landet
där livets krona för mig står.
Av Herren Sebaot jag får
vad jag har efterlängtat.

3.
Jag kommer från ett stormigt hav
till rätta glädjestranden.
Min kropp skall läggas ner i grav,
men Gud upptager anden.
Ur mörker kommer jag till ljus,
från armod till Guds rika hus,
från oro till god vila.

4.
Min hydda som har fallit här
byggs upp av Herrens händer.
Sitt paradis han öppnar där,
på nytt mitt liv han tänder.
Och öga emot öga jag
får se min Faders anletsdrag.
Så är all sorg försvunnen.

5.
Du jordeliv, du bräcklighet,
när jag dig rätt begrundar,
vad är din lust och härlighet
emot det liv som stundar?
Se, döden är alls ingen död.
En gång jag lyfts ur natt och nöd
till evigt liv därovan.

6.
O död, du gör de fromma väl,
de onda du förskräcker.
Du tröstar varje sorgsen själ,
de stoltas mod du knäcker.
Och fattigdom får evigt nog,
men allt vad girigheten tog
den måste evigt mista.

7.
Kom, Jesus, du min Frälserman,
kom, för mig till det livet
som du allena giva kan
och du de trogna givit.
Giv mig din hjälp att leva så
att jag kan dö i frid och gå
till glädjen i din himmel.

Psalm 557 – O syndare som säker är och trygger

1.
O syndare, som säker är och trygger,
i syndens sömn och dödens dvala ligger,
vak upp och se dig om, det är hög tid,
ännu vill Gud dig vara huld och blid.

2.
Se, huru milt Gud Fader dig uppväcker
och sina fadersarmar till dig sträcker.
Försumma ej att ta hans nåd emot,
fast genom sen, dock redlig syndabot.

3.
När nådens tid en gång är helt försvunnen,
och du vid liv ej mera bliver funnen,
då är för sent, ty himlens dörr är stängd
till evig tid: o, vad förskräcklig längd!

4.
För den skull låt ditt hjärta väl betrakta
din dödlighet, på tiden noga akta.
Betänk vad lön en kristlig levnad får,
men vilken dom de onda förestår.

5.
Vad är ditt liv? En ström som snart förrinner.
Vad är din lust? En dröm som strax försvinner.
Din styrka? Stöd som faller självt omkull.
Ditt guld och gods? Till slut tre skovlar mull.

6.
Din ära? Dunst. Din fägring? Maskars föda.
Din klokhet? Flärd. Din konst? En tacklös möda.
Ditt höga stånd? En inskrift på din grav.
Din lyckas tid? Ett falskt och stormigt hav.

7.
Men vad är dygd? En kristlig kärleks övning.
Och vishet vad? En daglig hjärtats prövning.
Den frommes tro? Glad tillförsikt till Gud.
Hans samvetsro? Ett dagligt gästabud.

8.
Vad är hans kraft? Guds Andes nåd och ledning.
Hans levnads kall? En daglig dödsberedning.
Vad är hans död? En gång till Faderns hus.
Och arvet där? Lycksalighet och ljus.

9.
Betänk då, själ, vad glädje Herren giver
den som i tro och kärlek stadig bliver:
en evig ro, en oförgänglig fröjd
som redan här i hoppet gör dig nöjd.

10.
Betänk hur Gud är god som vill dig hjälpa,
hur listig Satan som dig söker stjälpa.
Fly synden som en orm, ett dödligt gift;
håll fast vid Gud och vid hans helga skrift.

11.
Giv noga akt att lampan icke slocknar
och syndens moln ej över själen tjocknar.
Och faller du, stå genast upp igen
och fly till Gud som till din bästa vän.

12.
Säg, Helge Fader, milderike Herre,
jag vet med mig att jag förskyllt, dess värre,
straff, onåd, död och helvete av dig,
om efter min förtjänst du dömer mig.

13.
Men fastän mina synder är så stora,
fast deras mängd som sand i havet vore,
så tog din Son dem alla dock på sig.
Och hans förtjänst jag nu tillägnar mig.

Psalm 556 – Lik ängens sköna blomma

1.
Lik ängens sköna blomma,
som trygg på bördig grund
står ren och rik på färgprakt
i tidig morgonstund,
men förrän dag har svunnit
blir plötsligt mejad ner,
så lever mänskan sorglös,
tills ändens dag hon ser.

2.
Det synes mig att döden
är slåtterkarlen lik.
Allt faller för hans lie,
allt liv, all grönska rik.
Brodd, som på åkern spirar,
säd, som sin mognad nått,
själv rosen i sin fägring
får dela samma lott.

3.
Jag kan ej döden locka
att än mig uppskov ge.
Till världslig makt och ära
han minst av allt vill se.
Till var och en han kommer,
han ingen skillnad gör,
min vrede, mina böner
han lika litet hör.

4.
Jag vet dock att i himlen
min Frälsare jag har,
att Jesus Kristus lever
där hos vår Gud och Far.
Ty korsets död var seger
och dödens makt slogs ner.
Med Kristus får jag vandra,
han evigt liv mig ger.

5.
På Jesus vill jag tänka
och lita på hans makt.
Min sömn liksom min vaka
jag i hans händer lagt.
Han hjälper mig och tröstar,
mitt rätta liv han är,
han lindrar dödens smärta
och mina plågor bär.

6.
I Jesu namn jag lever,
i Jesu namn jag dör.
Då livskraften mig sviker,
han mig till målet för.
Så skrämmer mig ej döden,
den har ej makt därtill.
I Kristi kraft jag säger:
Kom, död, närhelst du vill.

Psalm 555 – Jag vandringsman

1.
Jag vandringsman är i ett främmande land,
i fara mig ofta befinner,
jag vill få gå ledd av din mäktiga hand,
tills målet för färden jag hinner.
Här finns ingen vila från strider och nöd,
trons kamp får jag kämpa allt intill min död,
i himlen jag salig får bliva.

2.
Mitt blivande hem är i himmelens höjd,
på jorden det ej står att finna,
och därför jag söker en varaktig fröjd,
jag hoppas min krona få vinna.
Mitt liv, det är liksom en skugga och dröm,
bortrinner så hastigt som vårflodens ström,
som regn ner i jorden försvinner.

3.
När tiden är inne och döden mig når
och ögonen lägges tillsamman,
min saliga ande i himmelen får
bland änglar sin glädje och gamman.
Min Frälsare kär vill jag prisa så glad
i nya Jerusalems härliga stad,
och evig den sången skall vara.

Psalm 554 – Vår Fader och Gud

1.
Vår Fader och Gud,
se till vårt land i mildhet.
Hör oss, när vi ropar:
Förbarma dig, o Herre!

2.
Vår Fader, du ser
att våld och ofrid råder.
Över dem som lider
förbarma dig, o Herre.

3.
Vår Fader, du vet
att vi bland folk på jorden
räknas till de svaga.
Förbarma dig, o Herre.

4.
Vår Fader, du kan
förlåta världens synder.
När vår dom skall fällas,
förbarma dig, o Herre.

5.
Vår Fader och Gud,
vi ber om fred på jorden.
Ena dem som strider,
förbarma dig, o Herre!

Psalm 553 – Guds kärlek är som stranden

Psalm 552 – För att folken måtte helas

1.
För att folken måtte helas,
Herre, samfällt här vi ber,
för en rättvis, jämn fördelning
av det goda jorden ger.
Till ett liv i verksam kärlek
hjälp oss vakna mer och mer.

2.
Led oss, Fader, fram till frihet,
lyft förtvivlan från din värld,
att i fred vi alla lever
utan hat och våld och svärd.
Visa hur med hjärtats omsorg
livet blir en hoppfull färd.

3.
Allt som kräver livets fullhet,
Herre, från vår jord fördriv:
högmod över ras och lärdom,
fördoms murar, status, kiv.
Låt gemensam kamp för rätten
helga våra korta liv.

4.
Skapare och Gud som ristat
i var människa ditt namn,
lär oss efterlikna Kristus,
öppna för envar vår famn
och i tjänande och ansvar
finna livets mål och hamn.

Psalm 551 – Fader förena länge skilda händer

1.
Fader, förena länge skilda händer,
sänd fridens Ande över folk och länder.
Du som från hat ditt helga öga vänder,
lär oss att älska.

2.
Rösten från berget lär oss klart förnimma,
låt i vårt hjärta ljus från höjden glimma,
att över världen falla må en strimma,
Gud, av din kärlek.

3.
Golgatakorset famnen mot oss sträcker,
skuggan av korset över jorden räcker.
Giv att dess anblick världens längtan väcker
efter försoning.

4.
Hjorden sin Herde hör i kärlek kalla.
Må för hans maning alla stängsel falla,
att i hans namn hos dig vi samlas alla,
Fader, vår Fader.

Psalm 550 – Skänk du oss fred o Herre kär

1.
Skänk du oss fred, o Herre kär,
i alla våra dagar.
Det finnes ingen annan här
som krig och våld förjagar.
Det gör du, Gud, allena.

2.
Bevara oss från mord och brand,
giv ro och lugna tider.
Beskydda du vårt folk och land,
om någon mot oss strider
och söker oss fördärva.

3.
Vår synd och själviskhet det är
som har oss ofred vållat.
Förlåt vår synd, o Herre kär,
lär oss att buden hålla
och i din frid förbliva.

Psalm 549 – Signa oss Gud och bevara

1.
Signa oss, Gud, och bevara!
Mäktig är din hand.
Gud, i din godhet beskydda,
såsom i dagar flydda,
alltjämt vårt kära land!
Allt får av dig sin storhet,
allting får liv av din hand.

2.
Gud, låt ditt ansikte lysa
över oss i nåd!
Mod och förtröstan uppliva,
du som kan frostmarker giva
blomprakt i överdåd.
Lär oss i nöd och fara
lita var stund på din nåd.

3.
Rena du våra hjärtan
och till oss dig vänd!
Du som vår levnad välsignar,
hjälp oss när kraftlös vi dignar,
nådigt till oss dig vänd!
Landet, sin du oss givit,
friden från höjden sänd!

Psalm 548 – O konungarnas konung Gud

1.
O konungarnas konung, Gud,
som styr all världen med ditt bud,
vänd ock i nåd till detta land
din fadersblick, din allmaktshand.

2.
Ett litet folk vårt folk ju är
och ringa är dess styrka här.
Vad har den störste dock förmått,
om ej av dig sin kraft han fått.

3.
All jordens storhet, styrka, makt
är blott som stoft dig underlagt,
och vid din vink det högsta böjs,
det ringaste till ära höjs.

4.
Ja, ofta väljer du ju så
till dina redskap just de små,
för att i dem för en och var
din allmakt skall bli uppenbar.

5.
Ditt folk, som du åt dig berett,
det var av världen översett.
Dock fick det nådens fullhet, när
du lät Messias födas där.

6.
Du Herre, hör då oss också
och låt i oss din nåd bestå.
Om storhet ber vi ej och prakt
och ej om rikedom och makt.

7.
Men låt vårt folk få tjäna dig,
om dina verk bemöda sig,
och hjälp oss, Herre, att vi får
din visa ledning där vi går.

Psalm 547 – Välsigna Gud som makten sänder

1.
Välsigna, Gud som makten sänder,
och styrk vår överhet med nåd.
Du lagt vår välfärd i dess händer,
så stöd den med ditt visa råd.
Ge kraft och kärlek, frid och sämja.
Låt enighet vår gärning främja.

2.
Välsigna, Herre, och bevara
än Finlands folk. Låt vid ditt ord
ett Herrens folk oss alltid vara,
lagbundet, fritt på fädrens jord.
Låt tro och heder bland oss bygga
och rätt och sanning oss betrygga.

3.
Välsigna, Gud, i alla öden
och skydda du vårt fosterland.
För det till ljus, styrk det i nöden,
räck brödet åt arbetarns hand.
Låt släkte efter släkte lära
att vittna, Herre, om din ära.

Psalm 546 – Bevara Gud vårt fosterland

1.
Bevara, Gud, vårt fosterland,
håll över det din starkhets hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

2.
Här ser vi det som mest är värt,
allt vad vi håller dyrt och kärt.
Ej fjärran finns en bygd, ej när,
som är för oss vad denna är.

3.
Här våra fäder en gång bott,
arbetat, kämpat, hoppats, trott.
Här även vi vår boning fått
med samma liv och samma lott.

4.
Här kommer våra barn också
att snart på våra stigar gå,
ha det vi haft, se det vi sett
och be till Herren som vi bett.

5.
Gud, skydda detta kära land
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård
som sommardagg på rosengård.

6.
Välsigna varje trofast själ
som önskar det av hjärtat väl.
Men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.

7.
Låt det få bli och vara ditt
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.

8.
Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur dess knopp:
så låt det ock till tidens slut
uti ditt ljus få vecklas ut.

9.
Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart här lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.

Psalm 545 – Konungars konung din ära och makt

Psalm 544 – Hur härligt vittnar land och sjö

1.
Hur härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall
är jorden dock din fotapall
som i sin blomstringsstunder.

2.
Den slutat årets arbetsdag,
den lämnar sig i ditt behag
och lägger av sin prydnad.
Nu vilar den i sabbatsfrid,
och bidar nästa arbetstid
i tålamod och lydnad.

3.
Ty du, barmhärtig år från år,
bevarar för en nyfödd vår
det frö som drivan täcker.
Det lever i sin mörka grav.
Dess täcke skall du lyfta av.
Din sol till liv det väcker.

4.
Ljus är din klädnad, Herre Gud.
I norrskensprakt och stjärneskrud
din höga rymd oss gläder.
Dig blir ej något mörker när.
Du våra fötters lykta är,
som oss i natten leder.

5.
Upplys oss, Herre, med ditt ord,
att vi på denna mörka jord
ifrån din väg ej vike.
Och led du oss, som på dig tror,
från dödens skugga, där vi bor,
till ljuset i ditt rike.

Psalm 543 – Se över allt den räcker

1.
Se, över allt den räcker,
din allmakt, Herre Gud!
Till liv du blomstren väcker,
de vissnar på ditt bud.
Du fälten skönt bekläder,
att de sin grönska bär,
du dem till skörd bereder
när så din vilja är.

2.
Så till förvandling skrider
den ljusa sommardag.
Så växlar årets tider
allt efter ditt behag.
Ett enda blott förbliver
så som det alltid var:
den nåd du, Herre, giver
ej någon växling har.

3.
Du låter rikt den flöda
till allt som lever här,
välsignar årets gröda,
att den tillräcklig är.
Så får vi skåda trygga
mot tid som förestår
och vår förtröstan bygga
på dig, o Fader vår.

4.
Hjälp oss med tack besinna
din nåd i glädjens tid.
I sorgen lär oss finna
att nåden skänker frid.
Ty om än lyckan drager
sig bort från hem och land,
du giver och du tager
med samma fadershand.

5.
I all våra öden,
o Herre, hos oss bo.
I livet och i döden
ge styrka år vår tro.
Vad än som här oss händer,
du stannar hos oss visst
när vi till dig oss vänder
i Sonen Jesus Krist.

6.
Som himlens stjärna blänker
dess klarare ju mer
sig höstens mörker sänker
kring våra bygder ner,
så giv, när sorgen finner
ett hemvist i vårt hus,
att klarare då brinner
för oss, o Gud, ditt ljus!

7.
När vi har mognat alla
till skörd för dödens hand
för att som säden falla
på åkermannens land:
vi ber att du oss bärgar
hem till din glädje då,
där stormar icke härjar,
där friden skall bestå.

Psalm 542 – Fram skrider året i sin gång

1.
Fram skrider året i sin gång,
nu gulna lund och lid.
Farväl med all din lust och sång,
du korta sommartid.

2.
Snart suckar vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som under allt består.

3.
Låt gulna varje blad på kvist,
låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst,
den skiftar ej ändå.

4.
Jag vet var glädjen har sitt hem
när jordens prakt förgår;
ännu som förr från Betlehem
ett livets bud mig når.

5.
Jag vet ett träd, så friskt och grönt,
när döden råder här:
på Golgata det blommar skönt,
och evig frukt det bär.

6.
Det liv som fram ur graven går
skall aldrig mera dö.
Mig Kristus lovar evig vår
trots död och vintersnö.

Psalm 541 – De blomster som i marken bor

Psalm 540 – Skön är den jord

Psalm 539 – En vänlig grönskas rika dräkt

1.
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar,
nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och bäckens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.

2.
Sin lycka och sin sommarro
hörs yra fåglar prisa,
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
frän deras glada kväden,
från blommorna och träden.

3.
Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
lär mig att akta främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö,
var växt skall dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.

4.
Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma
fast äng och fält står tomma.

5.
Väl må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt:
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, god och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.

Psalm 538 – Din klara sol o Fader vår

1.
Din klara sol, o Fader vår,
högt över ond och god uppgår,
gör luften mild och dagen ljus
och klär i fägring jordens grus.

2.
Nu vaknar här på höjd, i dal
löv, gräs och örter utan tal,
var fläck blir grön, var tuva rik
av växter, en ej annan lik.

3.
Liksom till högtid kläds var äng,
var glänta är en blomstersäng,
och härlig vaggas åkerns skörd,
av himlens varma vindar rörd.

4.
Ja, ute är nu sommartid
med jorden grön och himlen blid.
Hur är det i vår egen själ,
är sommartid i den jämväl?

5.
Har otrons kalla vinter flytt,
har hjärtat livats upp på nytt
av nådens evigt klara sol
som skiner från Guds kungastol?

6.
Ack, fattigt blommar jorden här,
hur härlig än dess fägring är,
mot mänskans själ i tro och hopp,
när livets sol för den gått opp.

7.
Den solen blid, den solen klar,
som varit, förrän världen var,
hur saligt när vår själ får se
det ljus som endast den kan ge.

8.
O Gud, som låter sommar skön
där ute stråla frisk och grön,
låt inte hellre i vårt bröst
få råda mörker, storm och höst.

9.
Då först är rätt din sommar här,
när ute sol och blomstring är
och i vårt hjärta lyser klart
den sol som icke skapad vart.

Psalm 537 – Naturen nu sig kläder

1.
Naturen nu sig kläder
uti sin sköna högtidsskrud
och av din nåd sig gläder,
du världens skapare och Gud.
Den blomstertid är inne
med lust och mod och hopp,
du fröjdar mänskans sinne
och fyller jorden opp
med mången härlig gåva,
med fägring och behag,
att vi dig högt skall lova
den långa, sköna sommardag.

2.
Till dig sitt lov uppsänder
allt skapat, allt vad liv du gav.
Dig prisar lugna stränder,
dig prisar stormupprörda hav.
Den ljusa sommarnatten,
den klara källans språng
och alla strömmars vatten
och alla fåglars sång
och blixtens röda tunga
och stormens starka ljud
får natt och dag lovsjunga
ditt namn, du store Herre Gud.

3.
Hur mäktiga, hur visa
är dina verk, o Gud, kring mig!
Hur skall jag nog dig prisa,
hur skall jag, Herre, tacka dig,
att allting du har danat
så underbart och stort,
vad tanken än ej anat
har du för mänskan gjort.
Väl har oss synden drivit
ur Edens lustgård ut,
dock mycket skönt du givit
vår snart förgångna livsminut.

4.
Som markens blomster alla
vi växer fort och snart förgår.
Oss, Herre, nådigt kalla,
att vi din vilja väl förstår,
att vi oss ödmjukt böjer
för dina verk och råd
och så med glädje höjer
vårt lov för Kristi nåd.
Vi frälsningen har funnit
från all vår synd och brist.
För segern som du vunnit
vi prisar dig, o Jesus Krist.

Psalm 536 – Världen som nu föds på nytt

Psalm 535 – Den blomstertid nu kommer

1.
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuvlig sommar
då gräs och gröda gror.
Den blida solen väcker
allt det som varit dött.
Den allt med grönska täcker,
och allt blir återfött.

2.
De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och alla gröna träd
skall oss var dag påminna
Guds godhets rikedom.
Låt oss den nåd besinna
som räcker året om.

3.
Nu hör vi fåglar sjunga
med mångahanda ljud.
Skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, till Herrens ära
stäm upp din glädjesång.
Han vill oss rikligt nära
och fröjda på en gång.

4.
O Jesus, du som frälsar,
du är de svagas tröst.
Dig, glädjesol, vi hälsar.
Värm upp vårt kalla bröst.
Gjut kärlekseld i hjärta,
förnya själ och håg.
Vänd bort all sorg och smärta
som på vårt sinne låg.

5.
Du Sarons blomster sköna,
du lilja i grön dal,
ack, värdes själen kröna
med dygder utan tal.
Befukta henne ofta
med dagg där ovanfrån,
att hon så ljuvt må dofta
som ros på Libanon.

6.
Välsigna årets gröda
och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda,
välsigna sjö och strand.
Gjut fruktbarhet av höjden
ned till den vida jord.
Uppfyll vår själ med fröjden
och sötman av ditt ord.

Psalm 534 – I denna ljuva sommartid

1.
I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, härligt smyckad jorden står,
se hur för dig och mig hon får
så underbara håvor!

2.
Av rika löv är grenen full,
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna, gröna kläder.
Och blommorna i ängens krans
med större härlighet och glans
än Salomos dig gläder.

3.
Nu växer säd för skördens tid,
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa,
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.

4.
När jag hör lärkans morgonsång,
när fåglar kvittrar dagen lång
på ängar, berg och backar,
då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till,
för livet jag dig tackar.

5.
Ack, är det redan här så skönt
på denna jord, så härligt grönt,
hur skall det då ej bliva
i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett
och ord ej kan beskriva.

6.
Ack, att jag redan fick stå där
inför din tron, o Herre kär,
och bära segerns palmer.
Jag ville då på änglars vis
instämma i ditt lov och pris
med tusen sköna psalmer.

7.
Liksom ett träd i sol och regn
så låt min själ i Andens hägn
få växa alla dagar
den sommar som av nåd jag får.
Gud, låt mig bära frukt i år,
den frukt som dig behagar.

8.
Behåll mig till ditt paradis,
och låt mig på de trognas vis
i dina gårdar grönska.
Låt mig få tjäna dig allen,
i trohet sann, i kärlek ren,
så vill jag mer ej önska.

Psalm 533 – Vak upp mitt hjärta

1.
Vak upp, mitt hjärta, prisa Gud,
när nu så härligt på hans bud
all jorden sig förnyar.
Nu grönskar åter hägg och rönn,
nu speglar sig i klara sjön
de ljusa morgonskyar.
Vindens sus,
bäckens brus,
havets dyning,
dagens gryning,
lärkans tunga
hör vi Herrens nåd lovsjunga.

2.
Den mörka natten är förbi,
från snö har jorden blivit fri,
ej frost och is den täcker.
Guds sköna sol nu lyser klar
och allt som dött och fruset var
till liv den åter väcker.
Gud ske pris,
som så vis,
ljuset tänder
och oss sänder
så från höjden
återsken av påskafröjden.

3.
Uppstånden är vår Herre Krist,
allt skapat prisar nu förvisst
uppståndelsen och livet.
Den vida världen fröjdar sig
åt löftet som till evig tid
är i Guds ord oss givet.
Kristus vann,
och vi fann
tröst i nöden,
liv i döden.
Han oss leder
och sin boning i oss reder.

4.
Som nu i fägring vaknar opp
naturens liv och mänskans hopp,
så skall oss Gud uppväcka
från denna världens natt och strid
att oss med salighet och frid
i himlen övertäcka.
Där ej vår
mer förgår,
där ej anden
mer i banden
suckar fången,
ty dess träldom är förgången.

Psalm 532 – Likt vårdagssol i morgonglöd

1.
Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

2.
Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

3.
Snart alla ängar stå i skrud,
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.

Psalm 531 – Välsigna Herre vad du ger

Psalm 530 – Glädjens Herre

1.
Glädjens Herre, var en gäst
vid vårt bord i dag.
Gör vår måltid till en fest
efter ditt behag.

2.
För de gåvor som du ger
tackar vi dig nu.
Gud som hör förrän vi ber,
prisad vare du!

Psalm 529b – I Jesu namn till bords vi går

1.
I Jesu namn till bords vi går.
Välsigna, Gud, den mat vi får.
Och skydda med din milda hand
i nåd vårt hem och fosterland.

2.
För mat och dryck du skänkt oss här
dig vare pris, o Herre kär.
Oss alla av det brödet giv
som skänker världen evigt liv.

Psalm 529a – I Jesu namn till bords vi går

1.
I Jesu namn till bords vi går.
Välsigna, Gud, den mat vi får.
Och skydda med din milda hand
i nåd vårt hem och fosterland.

2.
För mat och dryck du skänkt oss här
dig vare pris, o Herre kär.
Oss alla av det brödet giv
som skänker världen evigt liv.

Psalm 528 – Nu sjunker bullret

1.
Nu sjunker bullret
och stressen lättar.
Din änglavakt våra mödor bär.
O Gud, välsigna
med nattens vila
det folk vars mening du ensam är!

2.
Låt rätten blomma
där orätt råder!
Gör fången fri och bryt våldet ned!
När natten faller,
låt kyrkan vaka
och mänskan hålla med mänskan fred.

3.
Och vaka, Kristus,
med oss i natten.
Ditt ord är ljuset, det lyser klart,
och tvivlets dimmor
för det skall vika.
Din morgon gryr över världen snart.

Psalm 527 – Av goda makter skyddade

1.
Av goda makter skyddade vi möter
den nya dag som du, Gud, låter gry.
Nytt är det krav som dagen ställer på oss,
men du är nära och din nåd är ny.

2.
Än plågar oss det gångnas onda minnen
och vi bär sår som det förflutna gett.
O Herre, hela våra skrämda sinnen
med frälsningen som du åt oss berett!

3.
Om du ger smärtans bittra kalk att tömma,
vi tar den utan fruktan ur din hand,
och låter än en gång du solen flöda,
vi gläds inför dig utan tvång och band.

4.
När det blir stilla, låt oss höra sången
som sjungs av dina barn i evighet,
en lovsång från en värld, osynlig för oss.
Låt den ge styrka i vår modlöshet!

5.
Din godhets makt omger oss alla dagar.
Om natten gör den trygg och djup vår ro.
Det sista som oss väntar är ej mörkret:
i ljus och klarhet får hos dig vi bo.

Psalm 526 – Så stilla solen dalar

Psalm 525 – Den dag du gav oss

1.
Den dag du gav oss, Gud, är gången,
och mörker sänkes kring oss ned.
Ditt lov steg upp i morgonsången,
ditt lov skall signa nattens fred.

2.
När jorden sig i rymden vänder
och ljuset går från trakt till trakt,
ditt lov väcks upp i nya länder.
Din kyrka håller troget vakt.

3.
Den sol som oss till vila viger
för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger
om kraft att vandra i din lag.

4.
Pris vare dig som jordens bana
igenom öde rymder sträckt
och som av jordens folk vill dana
en enda helig mänskosläkt.

Psalm 524 – Bred dina vida vingar

1.
Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

2.
Förlåt mig alla synder,
mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Psalm 523 – Till natt det åter lider

1.
Till natt det åter lider
och solen från oss skrider.
Jag sluter mina händer
och till min Gud mig vänder.

2.
O Herre, du som varit
min tröst den dag som farit,
låt mig din nåd förnimma
också i nattens timma.

3.
För Jesu blod som flutit
förlåt vad jag har brutit,
att ej min skuld mig gnager
och sömnens frid förtager.

4.
När mina sinnen domnar
och jag till natten somnar,
låt då din änglaskara
min vakt och hägnad vara.

5.
Mig själv och vad i livet
mig kärt av dig är givet,
jag ger liksom tillbaka
åt dig att övervaka.

6.
O Gud, min bön jag slutar
och mot din nåd mig lutar.
Ej finnes ro i världen
som på den huvudgärden.

Psalm 522 – Bliv du hos mig

1.
Bliv du hos mig, ty afton kommen är.
Skuggorna faller, Herre, var mig när.
Ingen som tröstar har jag utom dig.
Hjälplösas tillflykt, kom och bliv hos mig.

2.
Hastigt förgår mitt liv, det är så kort.
Jordlivets glädje, ack, den bleknar bort.
Allting försvinner, allting växlar här.
Du är densamme, Herre, bliv mig när.

3.
Invid din sida intet ont mig når.
Smärtan du lindrar, torkar sorgens tår.
Var är din udd, din seger, död och grav?
Herren är hos mig, är min käpp och stav.

4.
Herre, ditt kors låt för mitt öga stå,
när genom dödens dal jag sist skall gå.
Skuggorna flyr för ljuset ifrån dig.
I liv och död, o Jesus, bliv hos mig.

Psalm 521 – När allt omkring mig vilar

1.
När allt omkring mig vilar,
till dig min ande ilar,
o Gud, och lovar dig.
När dagens larm försvinner
och jag mig ensam finner,
är du, barmhärtige, hos mig.

2.
När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina
uti ett ljus som ej går ner.

3.
Det ljuset hos mig bliver,
då natten mig omgiver,
därvid jag somnar in.
Därvid jag vaknar åter,
så länge du mig låter
här fostras att bli evigt din.

4.
Låt mig din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna,
där själv du solen är,
där jag på dig blott aktar,
ditt anlete betraktar
och får dig ständigt vara när.

Psalm 520 – När nu till jorden ner

1.
När nu till jorden ner
sig nattens mörker sänker,
jag upp till Jesus ser,
som livets ljus mig skänker.
Hos dig, o Jesus kär,
o Herre Jesus, blott solsken är.

2.
Jag tackar att som vän
jag nu till dig får bedja.
Jag vet att du igen
vill styrka mig och glädja.
Du tar mig i din famn,
o Herre Jesus, pris ske ditt namn.

3.
Fåfängligt var i dag
väl mycket som jag gjorde.
Så sällan vandrar jag
inför dig som jag borde.
Det ser och vet du väl,
det känner också min arma själ.

4.
Jag ber dig, Jesus god,
du ville det tillgiva.
Låt med ditt dyra blod
min skuld utstruken bliva.
Jag släpper förr ej dig
än du i kärlek välsignar mig.

5.
Min vän, jag lägger mig
i ditt beskydd till vila
och vaknar upp med dig
att till mitt dagsverk ila,
ty dag och natt du är,
o Herre Jesus, mig lika kär.

Psalm 519 – Nu är en dag förliden

Nu är en dag förliden
och natten kommer visst.
Från oss är solen skriden.
Bliv hos oss, Jesus Krist.
Giv oss en stadig tro
och alltid oss bevara,
så att vi utan fara
får gå till nattens ro.

Psalm 518 – Så går än en dag från vår tid

1.
Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2.
Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3.
Trygg i din vård jag lämnar mig
när solen från oss flyr.
Med glädje skall jag prisa dig
när dagen åter gryr.

4.
Men om den stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Psalm 517 – Nu vilar folk och länder

Psalm 516 – Den ljusa dag förgången är

1.
Den ljusa dag förgången är,
och natten faller på.
O Jesus Krist, vår Herre kär,
hos dig finns ro att få.
Glädje oss Gud i himmelrike.

2.
Du är det eviga Guds ljus,
av Fadern till oss sänd.
Kom, lys i våra hjärtans hus,
i oss din kärlek tänd.
Glädje oss Gud i himmelrike.

3.
Du är den gode väktaren,
Guds Son, på dig vi tror,
de svagas skydd och starke vän.
Med dig vi trygga bor.
Glädje oss Gud i himmelrike.

4.
Vi anförtror oss alla här,
o Jesus, i din hand.
Ett fäste och en sköld du är
för oss och allt vårt land.
Glädje oss Gud i himmelrike.

5.
Gör natten lugn, gör vilan god,
förnya själ och kropp,
och låt oss vakna vid gott mod
när solen stiger opp.
Glädje oss Gud i himmelrike.

6.
Så vill vi då med hjärtans fröjd
i morgon prisa dig
och sjunga sist i himlens höjd
ditt lov evinnerlig.
Glädje oss Gud i himmelrike.

Psalm 515b – O Kristus du som ljuset är

1.
O Kristus, du som ljuset är,
dig kan ej mörker komma när.
Vi skådar upp i tro till dig,
när solens ljus fördöljer sig.

2.
Till tröst för alla är du satt,
Guds Son, var hos oss denna natt.
Låt oss i ditt beskydd få bo,
där är vi trygga, där finns ro.

3.
När våra ögon sluter sig,
låt hjärtat ha sin frid i dig.
Om vi din väg har övergett,
förlåt oss nu och led oss rätt.

4.
Du frälste oss från skuld och skam
med korsets död, Guds rena lamm.
Du är vårt enda hopp, vår tröst.
Så hjälp dem som du återlöst.

5.
Gud Fader, Son och Ande, bär
oss genom natt och mörker här.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet.
Amen.

Psalm 515a – O Kristus du som ljuset är

1.
O Kristus, du som ljuset är,
dig kan ej mörker komma när.
Vi skådar upp i tro till dig,
när solens ljus fördöljer sig.

2.
Till tröst för alla är du satt,
Guds Son, var hos oss denna natt.
Låt oss i ditt beskydd få bo,
där är vi trygga, där finns ro.

3.
När våra ögon sluter sig,
låt hjärtat ha sin frid i dig.
Om vi din väg har övergett,
förlåt oss nu och led oss rätt.

4.
Du frälste oss från skuld och skam
med korsets död, Guds rena lamm.
Du är vårt enda hopp, vår tröst.
Så hjälp dem som du återlöst.

5.
Gud Fader, Son och Ande, bär
oss genom natt och mörker här.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet.
Amen.

Psalm 514 – Tack Fader för den dag du gav

Psalm 513 – Morgonens rodnad

1.
Morgonens rodnad över bergen brinner.
Stilla från jorden natten skuggor svinner.
Låt oss nu alla inför Gud nedfalla,
honom tillbedja.

2.
Bönen förjage själens sömn och tröghet.
Över oss lyse nådens glans och höghet.
Ljuvligt av höjden frälsningen och fröjden
ned till oss komme.

3.
Fadern, som ovan alla stjärnor tronar,
Kristus, som gjutit blodet som försonar,
Anden, som talar mäktigt och hugsvalar,
tillhör all äran.
Amen.

Psalm 512 – På knä inför Gud i Jesu namn

Psalm 511 – Kom du med mig min Herre Jesus

1.
Kom du med mig, min Herre Jesus,
när till dagens verk jag går.
Kom på kvällen och när det dagas,
möt mig ännu när natten rår,
möt mig ännu när natten rår.

2.
Kom och följ varje steg på vägen,
att jag vandrar trygg i frid.
Utan dig kan jag inte leva,
stanna hos mig i all min tid,
stanna hos mig i all min tid.

Psalm 510 – Herrens nåd är var morgon ny

1.
Herrens nåd är var morgon ny,
varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor, de snart skall fly,
må vår lovsång då börja!
Pris ske Gud, vi får hemåt ila!
Jesus följer oss trofast än idag,
bjuder här allt Guds välbehag
och där hemma sin vila.

2.
Herrens nåd är var morgon ny,
bort med tvekan och klagan!
Herrens röst mitt i stormen gny
blandar nåd uti agan:
nåd, ja nåd, hur han än den kläder,
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

3.
De som gråter må vara då
såsom grät de alls icke,
de som fröjdas och ler också
såsom gladdes de icke!
Herren kommer, hans dag är nära,
må vi bida den längtansfullt i tron,
höja redan vår lovsångs ton:
honom, honom ske ära!

Psalm 509 – Kväll eller morgon

1.
Kväll eller morgon, varje stund
har jag min ro i Guds förbund.
Med honom börjar jag min dag,
min natt med honom möter jag.
I honom nöjd,
till honom böjd
har jag min rätta lust och fröjd.

2.
Bland allting skapat under skyn
har ännu intet mött min syn
så armt, så hjälplöst och försmått
att det Guds vård ej röna fått.
Jag ser den här
och var jag är.
Jag ser den fjärran liksom när.

3.
Vem har gett blomstren deras prakt
och sång i fågelnäbben lagt?
Vem leder från den torra hed
en törstig hjort till källan ned,
om inte han
som allting kan
av kärlek outsäglig, sann?

4.
Vik undan, ängslan, ur mitt bröst.
Att tro på Herren är min tröst.
Min Gud är ingen annan Gud
än den som väver blomstrens skrud.
När han går med
mig på min led
kan intet störa hjärtats fred.

5.
Ej hjälper dock min egen makt,
om han ej håller om mig vakt.
Så lägger jag min omsorg glatt
på honom både dag och natt.
Han sörjer för
att ont ej rör
den själ som honom helt tillhör.

Psalm 508 – I mörker höljs ej jorden mer

1.
I mörker höljs ej jorden mer,
upp går nu solen klara.
Ny dag, o Gud, åt oss du ger,
ny nåd ej heller spara.

2.
Ja, nådens Herre, hör oss du
och upplys så vårt sinne,
att när det ute dagas nu
ej råder natt därinne.

3.
Kom, du vår rätta sol och dag,
sänd av ditt ljus en strimma
och synden ur vår själ borttag,
som är dess natt och dimma.

4.
Du livets sol, i Kristus här
till världen fröjd uppgången,
kom, lys för oss och bliv oss när
och tag vår kärlek fången.

5.
Så vet vi att vår dag skall gå
i frid och ro till ända,
så vet vi var vi tröst kan få
vad som oss än må hända.

Psalm 507 – Ge mig Gud en lärkas tunga

1.
Ge mig, Gud, en lärkas tunga
att jag jublande kan sjunga
rent och klart för dig!
Varje morgon vill jag lova
dig för livets rika gåva
som du skänkte mig.

2.
Himlen vittnar om din ära.
Låt min morgonvisa bära
lov från mig också.
Och när aftonklockan klingar,
låt min sång på lärkans vingar
dig i höjden nå.

3.
Mänskans sång och fågelns visa
mäktar aldrig nog dig prisa,
din barmhärtighet,
lika stor i ny och nedan,
hittills, nu och evigt sedan,
mer än änglar vet.

4.
Även under dagar hårda
vill du livets blomster vårda
enligt dina bud.
Sist när höstens dag är nära
får vårt livsträd frukter bära.
Evigt god är Gud!

Psalm 506 – Din klara sol går åter opp

1.
Din klara sol går åter opp,
jag tackar dig min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

2.
Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig.
O, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.

3.
Då skall jag trygg, vad än mig sker,
till dig, o Fader, fly
och veta att den nåd du ger
är varje morgon ny.

Psalm 505 – O du min tröst och salighet

1.
O du min tröst och salighet,
den högsta fröjd mitt hjärta vet,
min Jesus, dig av hjärtans grund
jag tackar denna morgonstund,
att du av nåd den natt som var
för allting ont mig skyddat har.

2.
Allt vad jag äger lämnar jag
uti din goda vård i dag.
Åt dig jag giver kropp och själ,
de kära du mig skänkt jämväl.
Min egendom, mitt hus och hem,
o Herre Jesus, skydda dem.

3.
Till dina änglar, Herre, säg
att de mig följer på min väg,
att de bevarar mig från fall,
från ond, bråd död och ofärd all.
Och när jag slutat livets stig,
låt dem mig leda hem till dig.

4.
Låt varje stund för mig stå klart
att levnadstiden flyr så snart,
att alltid jag mot döden går
och evigheten förestår.
Dock vet jag att du sörjer för
att intet ont mig skada gör.

5.
Då mina krafter tynar av
och trött jag närmar mig min grav,
giv att jag då i stadig tro
mitt huvud lägga får till ro
och att den frid jag vann i dig
i dödens stund än tröstar mig.

6.
O Fader, hör min bön i dag.
I Jesu namn dig nalkas jag,
och därför vet jag att du ger
ditt barn långt mer än vad det ber.
Så tackar jag dig Herre kär,
att om ditt barn du omsorg bär.

Psalm 504 – Ljus av ljus o morgonstjärna

1.
Ljus av ljus, o morgonstjärna,
Kristus, du vår sol och dag!
Åter ser vi solen gärna
stiga efter ditt behag.
Nu med sina strålars sken
lyser den kring jorden ren,
skingrar natten som oss täcker
och till våra kall oss väcker.

2.
Otrons dimma har dock tagit
rum i hjärtat, falsk och kall.
Syndens mörker har bedragit
oss och kommit oss på fall.
Gud, du ser oss vilse gå.
Våra tankar, verk också
här i onda banor svävar
och emot din vilja strävar.

3.
Låt din Andes solljus flöda
in i djupet av vår själ.
Låt oss med dess strålar döda
synden som förstört vårt väl.
Gör vår levnad med ditt sken
från förvillelserna ren.
Hjälp oss nåden känna lära
och din kärleks eld rätt ära.

4.
Styrk din kyrkas svaga skara
med den gyllne fridens band.
Herre, i din nåd bevara
våra hem, vårt folk och land.
Värj oss väl för hat och strid,
ge oss enighet och frid.
Låt ej något ont oss hända,
du som är vår hjälp, den enda.

5.
Låt vår lampas olja brinna
när du dömer världen vid.
Hjälp oss rätta vägen finna
denna korta vandringstid,
så att du från sorgens dal
för oss till din fröjdesal.
Till vårt rätta hem oss visa,
där vi får dig evigt prisa.

Psalm 503 – Min Gud och Fader kära

1.
Min Gud och Fader kära,
nu glad jag tackar dig
för att du stått mig nära
och vakat över mig.
Du velat mig bevara
den gångna natten väl.
Du skyddat för all fara
ditt barn till kropp och själ.

2.
Hör, Gud, när jag dig beder
att du med nåd mig ser,
att vaksamt du mig leder,
din vilja hos mig sker.
Hjälp att jag inte viker
ifrån din rätta stig
och att jag aldrig sviker
dig som ej sviker mig.

3.
Ge också tron, den rena,
på Herren Jesus Krist,
vår Frälsare allena.
Förlåt min skuld och brist.
Du mig ej övergiver,
det har du lovat mig,
om jag i tron förbliver
och alltid tjänar dig.

4.
Nytt hopp jag ber dig giva
med kraft för mödans dar,
och lär mig trofast bliva
i kärlek till envar,
att jag allt gott må göra
min nästa, såsom mig,
och sådan levnad föra
som kan behaga dig.

5.
Låt dagen gå till ända
så den blir dig till pris.
Låt mig ej från dig vända,
du Herre, god och vis.
Din vill jag alltid vara
med liv, med kropp och själ,
i lycka som i fara.
Så går mig alltid väl.

Psalm 502 – Den signade dag

1.
Den signade dag, som vi nu här ser
från himmelen ned till oss komma,
den lyser för oss, giv Gud att det sker
oss alla till glädje och fromma.
Må Herren den högste, oss alla i dag
för synder och sorger bevara.

2.
Den signade dag, den signade tid,
vår Frälsares födelsetimma,
då kom där ett ljus med himmelens frid
i jordlivets mörker och dimma,
och herdarna hörde Guds änglar i skyn
förkunna att dagen var kommen.

3.
Gud Fader och Son och Helige And’
och änglarnas saliga skara
bevare oss med sin mäktiga hand
i dag och allt framgent för fara,
för djävulens ondska och snärjande list
med vilka han vill oss fördärva.

4.
Det heliga kors, där Herren blev död
för mänskornas synder och mina,
mot djävulen ställer jag i all nöd
och litar till Frälsarens pina.
Ty blodet som där uppå korset flöt ned,
det har mina synder utplånat.

5.
Om än alla träd och gräs uppå mark
fått röst och en talande tunga
och fåglar och djur med stämma så stark
än kunde som änglarna sjunga,
så kunde de aldrig tillräckligt Guds Son,
vår Herre och Frälsare, lova.

6.
Dock flyger en liten fågel i höjd
och vindarna lyfter hans vingar,
han lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över bergen sig svingar.
Så gör ock de strömmar som rinner sin väg
djupt nere i dalar och lunder.

7.
Så må vi med lovsång bedja vår Gud
när stunderna växlar och skrider,
att nådigt vi stärks att hålla hans bud
och vakar och tålmodigt lider.
Ja, låt oss då verka med allvar och flit
så länge oss dagen förunnas.

8.
Ty dagen den är ju aldrig så lång
att dock inte aftonen stundar.
Och livet flyr bort i döden en gång.
Väl den som det ödmjukt begrundar.
Så lämnar vi världen och sömnen är djup
i graven, för stoftet en boning.

9.
Och när vi skall hem till himmelens land
och börja den yttersta färden,
vi lämnar vår själ i Skaparens hand
och vänder oss glada från världen.
Ja, giv oss, o Herre, i Frälsarens namn,
att vandringen ändas i glädje!

Psalm 501 – När jag är trött

1.
När jag är trött och åren blivit många,
låt mig då minnas orden: Alltid när!
När jag är glömd och timmarna blir långa,
minns: Tills ert huvud grånar jag er bär!

2.
När vänners skara glesnar, ögat tåras
låt mig då minnas orden: Blott en tid!
Om än min hälsa bryts och kinden fåras,
så väntar vilan, oron byts i frid!

3.
När jag bär bittra tankar i mitt sinne,
låt mig då minnas orden: Lova Gud!
Men tack och glädje vill jag ha i minne
den nåd du gav mig och ditt kärleksbud.

4.
När sist jag ned i dödens dal skall fara,
låt mig då minnas orden: Frukta ej!
Din käpp och stav ger stöd, trygg får jag vara,
ty till det bästa allting sker för mig.

Psalm 500 – När mina steg blir dröjande

1.
När mina steg blir dröjande
och andra går för fort,
då väntar Herren än på mig,
såsom han alltid gjort.

2.
När trött och svag jag saknar kraft
att verka såsom förr,
till Herrens nåd för varje dag
står än en öppen dörr.

3.
Vad är väl gammalt eller ungt,
vad livets väl och ve,
sen jag i Kristi kärlek lärt
min sanna trygghet se?

4.
Han visar mig att varje tid,
om sommar eller höst,
är just den tid då han mig ger
sin glädje och sin tröst.

5.
Av alla gåvor som jag fått
är nådens närhet bäst,
ty med sin vänskap Kristus själv
bereder mig en fest.

Psalm 499 – Lär mig du skog att vissna glad

1.
Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd skall stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.

2.
Lär mig, du fågel, med din flykt
att bryta upp och färdas tryggt
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag mot ett evigt paradis
min blick och längtan vänder.

3.
Lär mig, du fjäril, vingad, lätt,
vad Herren ock åt mig berett,
där du mot höjd dig svingar.
I går dig puppan inneslöt,
i dag du glad ditt fängsel bröt,
min själ skall ock få vingar.

4.
O Jesus Krist, som ur din grav
stod upp med evigt liv och gav
det ut åt världen vida,
giv mig ditt liv, att även jag
må efter bitter långfredag
min påskdagsmorgon bida.

Psalm 498 – På mina gamla dagar

1.
På mina gamla dagar,
o Gud, mig ej förglöm.
När åldern mig försvagar,
du i ditt hägn mig göm.
Du allt från ungdomsåren
på fadersarm mig bar.
När nu jag tyngs av åren,
en fader än mig var.

2.
Min bräcklighet jag märker,
mitt kall mig möda ger:
giv att din Ande stärker
mitt inre liv alltmer.
När minne och när öga
ej har sin skärpa kvar
och tankarna blir tröga,
mitt ljus, o Jesus, var.

3.
Blir svagare mitt öra,
jag ber dig dock att jag
i själens djup kan höra:
“Min nåd är ny var dag.”
Och får jag lida smärta
och blir min vånda svår,
så läk, o Gud, mitt hjärta
i Jesu Kristi sår.

4.
Om tungan kraft ej äger,
o Gud, att prisa dig,
i tron ditt barn dock säger:
Min Jesus ber för mig.
När mina lemmar domnar
i dödens köld, o giv
att jag i frid då somnar
och vinner evigt liv.

Psalm 497 – Frälsare låt oss unga

1.
Frälsare, låt oss unga
himmelska syner skåda.
Hänryckt skall då vår tunga
prisa din nåd och makt.
Kalla, tills helt vi vaknar,
blotta vår halvhets våda.
Glädje och mod vi saknar,
döljer vår tro försagt.

2.
Lätt vi i världen villas,
svaga och oerfarna.
Låt ej vårt liv förspillas,
räck oss din starka hand.
Ordet om evig frälsning
låt för vår tanke klarna.
Golgatas segerhälsning
sätte vår själ i brand.

3.
Stort är att Kristus tjäna,
stort, trots de stränga kraven,
stilla kan han allena
själarnas frälsningstörst.
Vad än oss livet giver,
bäddas ock tidigt graven,
Frälsaren städs förbliver
härligast, starkast, störst.

Psalm 496 – Kärlekens Gud vi tackar dig

Psalm 495 – Gud i mina unga dagar

1.
Gud, i mina unga dagar
lär mig alltid tjäna dig,
göra det som dig behagar,
troget vandra på din stig.
Lär mig bygga all min ro
på din nåd och Kristi tro,
så att vad mig än må hända
intet mig från dig kan vända.

2.
Av allt hjärta, Gud, jag beder:
Lär mig främst att älska dig.
Giv mig nåd att jag bereder
fröjd åt dem som älskar mig,
att mitt hem och fosterland
jag med vilja, håg och hand
troget och med fröjd kan tjäna.
Fader, mig din nåd förläna.

3.
Som den unga björk i skogen
växer frisk i sommarregn,
låt mig växa stark och trogen
i ditt goda fadershägn.
Och när stormar skakar mig,
låt mig fäste ha i dig
och mig hålla vid det ena:
att dig älska, frukta, tjäna.

4.
Intet finns så ljuvt i världen
som du är, o Herre kär.
Skulle jag väl älska flärden,
då av dig jag älskad är?
Ren i livets morgonstund
tog du mig i ditt förbund.
Skulle jag dig övergiva
som mitt allt har velat bliva?

5.
Låt mig aldrig, Gud, dig glömma
och i världen vilse gå.
Giv att jag ditt ord må gömma
och din vilja göra må.
Låt ej världens hot och hån
driva mig ifrån din Son
och min barndomstro förstöra.
Gud, du vill mig alltid höra.

Psalm 494 – O Jesus du som är barnens vän

1.
O Jesus, du som är barnens vän
och lovat att höra mig,
med knäppta händer i dag igen
jag kommer i bön till dig.

2.
Välsigna far och välsigna mor
och syskon i älskat hem.
Och låt mig växa och snart bli stor
till glädje och hjälp för dem.

3.
Och låt mig växa uti din nåd,
så lycklig och glad som nu.
Och led mitt hjärta i råd och dåd,
att alltid jag vill som du.

4.
Bevara hembygd och fosterland
och alla som lever där.
De svaga led med din starka hand
och alla de trötta bär.

5.
Lys allas väg med ditt klara ljus
som aldrig kan släckas ut.
Och ge oss rum i din Faders hus
när vandringen här är slut.

Psalm 493 – Gud som haver barnen kär

1.
Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.

2.
Gode Fader, tag du vård
om oss här i denna gård,
så att far och mor får vara
friska glada, utan fara.
Gud som håller barnen kär,
hjälp du den som liten är.

3.
Alla barn som lider nöd,
hem, där far, där mor är död,
seglare på stormigt vatten,
vandrare i mörka natten,
käre gode Fader vår,
trösta den som sorgsen går.

4.
Alla gamla tag i hand,
led dem till ditt ljusa land
genom livets nöd och vimmel.
Blinda som ej ser din himmel
eller jordens sommarskrud,
låt dem se dig själv, o Gud.

5.
Tack att ingen ensam går
som din fadersarm ej når.
Tack att dina milda händer
famnar alla folk och länder.
Tack för att du hjälper visst.
Tack, vår Gud, för Jesus Krist.

Psalm 492 – Jag lyfter ögat

1.
Jag lyfter ögat mot himmelen
och knäpper hop mina händer.
Till dig, o Gud, som är barnens vän,
min håg och tanke jag vänder.

2.
Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig
och mina böner vill höra.

3.
Tack för allt gott du mig ständigt ger
att känna, älska och äga!
Tack, gode Fader, för mycket mer
än jag kan tänka och säga.

4.
Jag är en planta uti din gård,
för evigheten uppdriven,
jag var knappt till när i fadersvård
åt dig jag redan blev given.

5.
Så håll du över mig än din hand,
min Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land
som är ditt himmelska rike.

Psalm 491 – Jag såg honom redan som barn

1.
Jag såg honom redan som barn för mitt öga
i regnbågens glans under himmelen höga.
Han kysste min kind, och bland stjärnor jag drömde,
när korset i fjärran bland lövverk sig gömde.

2.
Jag såg honom sedan, när dagen sig tände,
när ungdomens längtan i pulsarna brände.
Han vinkade uppåt mot härlighetsborgen.
Hans eld lyste klar över vinden och sorgen.

3.
Jag såg honom åter i mognadens dagar,
när trolös jag brutit hans heliga lagar,
när hjärtat slog tungt och min panna jag sänkte,
och bävande endast på domen jag tänkte.

4.
Först då fick jag se hur hans nåd kan förlåta,
först då löstes korsets, förargelsens gåta.
Först då lärde hjärtat att älska det tunga.
Den sorg som han gett mig, den lärde mig sjunga.

5.
Då sade jag honom vad förr jag ej visste,
att han är den förste och han blir den siste,
att honom allena jag alltid vill följa
i livet och en gång på dödsflodens bölja.

6.
Och sist jag dig ser när mitt livsljus du släcker
och skälvande händer jag trött mot dig sträcker,
när hjärtat står stilla och ögat skall brista,
då hälsar jag dig som jag aldrig skall mista.

Psalm 490 – Det skall bli skönt att landa

1.
Det skall bli skönt att landa
vid vänligare kust,
att inte längre blanda
i glädjen bitter dust
mot alla snåla byar
som sveper runt vår värld
med frost från mörka skyar
på lång och farlig färd.

2.
Jag längtar ändå mera
att kunna nu i dag
så leva att allt flera
i sorgset brödralag
får se den ljusa strimman
från paradis nån gång
och höra genom dimman
en ny och vårlig sång.

Psalm 489 – När du med en hungrig broder

1.
När du med en hungrig
broder delar bröd
är du inte ensam
i ditt överflöd.

2.
Finner du för hemlös
främling hus och härd
ser du vad din trygghet
verkligen är värd.

3.
Tröstar du den sjuke
vid hans smärtas bår
läkes dina egna
hemlighållna sår.

4.
Lättar du den börda
som din nästa bär,
åt ditt eget sinne
Herren frid beskär.

5.
Att ge kraft och glädje
åt en modlöst svag
är inför din Herre
bästa fastedag.

6.
Litet är förvisso
vad du själv förmår.
Men din gode Faders
ärenden du går.

Psalm 488 – Se en gåvoflod går fram

Psalm 487 – Någon skall vaka

Psalm 486 – Bröd bröd åkrarnas bröd

1.
Bröd, bröd, åkrarnas bröd,
kroppens stärkande föda!
Värna oss, Herre, för hungersnöd,
skydda spirande gröda!

2.
Bröd, bröd, själv du ett bröd
är som själarna mättar!
Trygghet ger du oss i liv och död,
sorg och lidande lättar.

3.
Bröd, bröd, altarets bröd,
hungrig vandrare givet!
Styrkt står han opp och med nytänd glöd
vandrar vägen till livet.

4.
“Bröd, bröd, sänd åt oss bröd!”
ropar hungrande länder.
Kristenhet, fyll ur ditt överflöd
tomma hjärtan och händer!

5.
Bröd, bröd, levande bröd,
milde Frälsare, hör oss!
Viljan att hjälpa de svaga stöd,
redo att tjäna gör oss!

Psalm 485 – Gud från ditt hus

Psalm 484 – Ett enda om hans väg var visst

1.
Ett enda om hans väg var visst:
den når Jerusalem till sist.
Och just som profetian ljöd:
vid vägens slut ett kors, en död.

2.
Den vägen vill han lydigt gå.
Han hade ju ett mål att nå,
och fiendernas våld och list
fick inte hindra, ej ge frist.

3.
Men ropar någon i sin nöd:
“Du Davids son, hör tiggarns bön!”
då tvekar Herren Jesus ej.
Han kunde inte säga nej.

4.
Det är vår tröst i liv och död:
han rördes av den armes nöd.
Och allt vårt hopp är gömt däri:
han kunde inte gå förbi.

5.
Så gör en kärlek hel och sann:
går fast emot det mål den fann,
men stannar upp när den får se
en nästas nöd, en broders ve.

Psalm 483 – Tung och kvalfull vilar hela

Psalm 482 – Ett vänligt ord kan göra under

1.
Ett vänligt ord kan göra under,
det läker hjärtats djupa sår.
Det är ett ljus i mörka stunder,
en hand som torkar ögats tår.
Ett vänligt ord är änglabud,
en hälsning ifrån Herren Gud.

2.
När tacksamhet vårt hjärta andas,
den tröttes börda lyftes av.
I sorgens kalk den glädje blandas
som Kristus åt de sina gav.
En hjärtlig blick, ett tacksamt ord
välsignar brödet på vårt bord.

3.
En bägare med vatten, given
för kärleks skull, till Guds behag,
den gåvan blir i himlen skriven,
den lönar Gud på domedag.
Vad här du gav i smått och stort,
det har mot Herren själv du gjort.

Psalm 481 – Ord av evighet

1.
Ord av evighet,
Mästare, som vet
att med Gud och mänskor tala
och de stummas nöd hugsvala,
lös med mäktig hand
våra tungors band.

2.
Bryt vår stolthets damm
och låt brusa fram
all den oro som oss jäktar,
allt det kval som tyst försmäktar;
giv det form och ljud,
bär det fram till Gud.

3.
Och när Guds behag
ger en solskensdag,
när ej längre plågan stinger,
men av fröjd vårt hjärta springer
i befriat bröst,
giv då glädjen röst.

4.
Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga,
kom att våra läppar viga
och gör rösten varm
av din kärleks harm.

5.
Helst dock låt oss få
bjuda frid och nå,
liksom du igenom stängda
dörrar in till de beträngda,
giva dem din ro
och din kraft till tro.

6.
Du Guds starka ord,
skapa om vår jord.
Till ditt rikes tjänst bered oss,
Herre, gör ett under med oss:
Alla löftens Ja,
säg ditt Effata.

Psalm 480 – Din kärlek Jesus gräns ej vet

1.
Din kärlek, Jesus, gräns ej vet:
du själv oss uppenbarar
den nåd som var av evighet,
som är och evigt varar.
Där nöd och sorg ett hjärta tär,
där någon tröst och råd begär,
du med din hjälp är nära.

2.
Dem som i världen vilse går,
de trötta och de gamla,
de sjuka, fattiga och små
du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var
åt dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

3.
Du skänker oss ett nådens år,
du löser träldomsbanden.
Där bland betryckta fram du går,
Guds rike är för handen.
Du, Herre, själv dess spira bär,
när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar, när du tjänar.

4.
Och stor i himmelriket är
den som din kärlek tvingar,
den som ej tack och lön begär,
men tyst sitt offer bringar,
som går med glädje, där du går,
och tacksam är, att dig han får
i dina bröder tjäna.

5.
O Jesus, oss din Ande sänd,
som liv från ovan föder,
den eld i din församling tänd
som av din kärlek glöder.
Oss alla hjälp, att vi förmår
vad vi av dig för intet får
med fröjd för intet giva.

Psalm 479 – Kärlek av höjden

1.
Kärlek av höjden värdes beskära.
Lär oss att leva helt till din ära.
Vida kring jorden gånge din lära,
komme ditt rike.

2.
Heligt och troget lär oss strida,
villigt och stilla lär oss att lida,
seger och vila lär oss att bida
sist i ditt rike.

Psalm 478 – Ditt verk är stort

1.
Ditt verk är stort, men jag är svag
och lätt till jorden böjes.
Mig arma i din tjänst dock tag,
om så din kraft upphöjes.

2.
Med ödmjukhet och kärlek giv
och trohet intill döden,
och låt mig gå med bud om liv
bland smärtorna och nöden.

3.
Till evig tid jag hör dig till
och vill ej mer begära.
Så tag mig, led mig, som du vill,
blott alltid till din ära.

Psalm 477 – O mänska har du väl rätt betänkt

1.
O mänska, har du väl rätt betänkt
den nådatid som dig Herren skänkt?
Med varje slag som ditt hjärta slår
mot evigheten ett steg du går.

2.
Tid fås ej åter när den har gått.
Ej finns mer värdefullt jordiskt gott.
Hur kan du tanklöst förslösa då
vad du ej mera kan återfå?

3.
Din Gud har gett dig förstånd och hand
att tjäna bröder och fosterland.
Var gagnlös dag, varje fåfäng stund,
den är ett bortslösat Herrens pund.

4.
För var minut du förspillde så
skall du vid domen till ansvar stå.
Ge därför akt på din nådatid
till själens välfärd och evig frid.

5.
Vad har du verkat till Herrens pris?
Säg, har hans ord gjort din ande vis?
Har du sökt livet i Kristi död,
och har din nästa du gett ditt stöd?

6.
O mänska, mänska, så mycket än
är oplanterat för himmelen.
Din såningstid snart till ända går
och skördetiden dig förestår.

7.
Din Gud och Skapare säger blid:
Jag skänkte här dig en gynnsam tid.
Nu är din salighets tid, i dag,
så bruka den till din Guds behag!

8.
Ja, verka nu, medan dagen är.
När natten kommer vet ingen här.
Gör trogen tjänst i ditt kall, håll ut
till dess din utmätta tid är slut.

9.
Den sista dagen skall komma visst,
då världen döms av vår Herre Krist.
Då är till ända allt tidens lopp
och livets eviga sol går opp.

10.
Så hjälp, o Herre, vår arma själ
och lär oss bruka vår tid så väl,
att när en gång vi för domen står
att evigt liv vi med Kristus får.

Psalm 476 – Min mun och tunga o min Gud

1.
Min mun och tunga, o min Gud,
för sådant tal bevara
som strider emot dina bud
och dig till sorg kan vara.
Gud, med din Ande led mig här
att jag av hjärtat har dig kär
och dig i trohet tjänar.

2.
Men när jag tala skall och bör,
hjälp att jag mig betänker
och alltid med förstånd det gör
och ingen mänska kränker,
att över mina läppar går
blott det varav du ära får
och som min nästa gagnar.

3.
O Herre, helga du min själ
att alltid talets gåva
jag brukar till mitt sanna väl
och till att rätt dig lova,
att ärligt jag dig frågar mest
hur jag med orden främjar bäst
ditt rike och din ära.

Psalm 475 – Vem kallar du din nästa här

1.
Vem kallar du din nästa här?
Vem är det Herren menat?
Är det blott den som närmast är
i frändskap som förenat?
En vän kanske?
Ja, vidare
den fromma hop
som Kristi dop
har samlat, styrkt och renat?

2.
Om nära, om i fjärran land
en mänska bo vill fästa,
hon vårdas av Guds allmakts hand
och får hans godhet gästa.
På slätt, på berg,
hur skild i färg
och språk och stam
hon träder fram,
är hon ändå din nästa.

3.
Du ser en människa som du
vid fröjd och sorger bunden,
du ser ett liv som leves nu
och som förgår med stunden,
du ser den lott
du själv har fått
av lust och nöd,
av liv och död:
så lika allt i grunden.

4.
Det är din nästa som du ser.
Så följ då ordets lära
och skynda, där han fallit ner,
att hjälpa, stöda, bära.
Till bistånd var
beredd och snar
med tröst och råd,
med verk och dåd
till Jesu fröjd och ära.

5.
Ja, Jesus, du som lidit har
för vän och ovän lika,
i kärlek låt oss en och var
att ej vår nästa svika.
Om känd han är,
om främling här:
är han i nöd
bör vi ge stöd
och ej från honom vika.

6.
Så sant och visst är Herrens ord
att kärlek är det bästa.
I allt, i himmel och på jord,
gör kärleken det mesta.
Men ensam går
och utan spår
och utan vän
försvinner den
sig själv blott har till nästa.

Psalm 474 – Ni mänskobarn som här i världen

1.
Ni mänskobarn som här i världen
får skydd av samme Faders hand,
säg, varför kivas ni på färden
till ett och samma fadersland?
Ni har ej mer de bud i minne
som Herren gav oss, evigt god.
Ni äger inte Kristi sinne,
förgäves flöt för er hans blod.

2.
O människa, den vägen vandra
som Herren Gud har dig befallt,
att som dig själv du älskar andra
och älskar Herren över allt.
Om du blir kränkt skall du ej hämnas,
men övervinna ont med gott.
Vad du har lidit, det må lämnas
åt Herren, eller glömmas bort.

3.
Guds godhet du förgäves prisar
med böner och med sångers ljud,
om ej din mänskokärlek visar
att sann din kärlek är till Gud.
För honom fåfängt du begråter
din brist vid nådens altarfot,
om du din broder ej förlåter
vad han har brutit dig emot.

4.
Så var din trätobror benägen
till vänskap medan än är tid.
Gör gott då än du är på vägen,
om du vill komma hem i frid.
Gör gott ej blott åt den som lönar,
åt den som prisar dig igen.
Ge samma rum i dina böner
för ovän lika som för vän.

5.
Och föd den svultna, kläd den nakna,
slå upp för nödens barn din dörr.
Du skall ej själv din nödtorft sakna,
dig hjälper Herren liksom förr.
Då skall till sist i Faderns rike
du höra detta glada bud:
Det goda du har gjort din like,
det har du också gjort din Gud.

6.
Du gode herde som för fåren
gav ut ditt liv, vi ber till dig
om nåd att följa dig i spåren
på kärlekens och fridens stig.
Låt med var dag en större skara
förenas i din sannings ljus,
att det till sist må evigt vara
en herde och ett fårahus.

Psalm 473 – O Gud låt ingen lida nöd

1.
O Gud, låt ingen lida nöd,
beskydda folk och länder,
ge alla mänskor dagligt bröd.
Du som all välfärd sänder,
lär oss att dela med oss så,
att ingen hungrig måste gå.
Rör du vid våra hjärtan.

2.
Säg varför skulle jag ha kärt
det som jag ej kan spara?
Att mista livet, så du lärt,
är att sitt liv bevara.
Min tid är kort och döden snar,
må jag då anse det jag har
som om jag ej det hade.

3.
Lär, Herre, mig att vad jag fått
som lån du endast givit,
att en förvaltare jag blott
av detta goda blivit.
Snart, Herre, kommer ju den stund
då för mitt anförtrodda pund
jag räkenskap skall göra.

4.
Så må jag inte gräva ner
det pund du mig förlänat
men bruka det så att det ger
den vinst som du har menat,
till tjänst för andra och för mig,
o Gud, din goda gåva.

5.
Om mera eller mindre är
vad du mig gav att äga,
må, gode Gud, till sist dock här
du kunna till mig säga:
Du trogne tjänare, du har
förvaltat väl vad givet var,
gå i din Herres glädje.

Psalm 472 – Vi är tyngda trötta tomma

1.
Vi är tyngda, trötta, tomma.
Herre, räck oss nåd och stillhet.
Lär oss ta emot din frid!
Se, vi dignar under krav.
Ge oss tid att se oss själva,
du som arbetstid oss gav.

2.
Ansvaret vi bar i glädje
och du bar oss i vår uppgift.
Men när våra ryggar böjs
kallar du till bön och ro.
Fyll vår tomhet, värm vår längtan,
låt oss resa oss i tro.

3.
Lär oss, Gud, att balansera
mellan arbete och vila.
Använd oss den tid du ger,
hjälp oss leva nu och här.
Gud, du ser vad vi behöver.
Var oss nära, lyft och bär!

Psalm 471 – Jublande lyfter vi här våra händer

Psalm 470 – Nu Herre ge mig av din eld

1.
Nu, Herre, ge mig av din eld
en själens altarlåga
och följ mig dit min väg är ställd
till plikt och val och fråga,
när jag bland mänskorna går ut
till mödor, ansvar och beslut
där jag har satts att verka.

2.
Låt mig se andras väl och ve,
ej blott mitt eget bästa.
Låt mig av hjärtats fullhet ge
mitt bistånd åt min nästa.
Och ge mig den försonlighet
som dämpar tvist och retlighet
i kretsen där jag lever.

3.
I dagens verk och kvällens ro
må, Gud, din hand mig stöda.
Låt mig hos dig få skyddad bo
i vila som i möda.
Med bördan som du lägger på
ger du mig krafter nog också,
som jag tar mot med glädje.

Psalm 469 – Helgad vare arbetsdagen

1.
Helgad vare arbetsdagen
när den möter mig på nytt,
signad, när den från mig tagen
blir i kvällens ro förbytt.
Helgat vare hela livet,
helgat till att tjäna Gud,
ty av honom är det givet,
det skall lyda helt hans bud.

2.
Må vi såsom Gud behagar
vara rädda om vår själ,
må vi följa livets lagar,
givna för vår kropp jämväl,
ty den är ett Herrens tempel,
till hans Andes boning gjord,
Gud har satt på den sin stämpel,
den har helgats av hans ord.

3.
Må Guds Ande oss få väcka
att ej blott vårt eget se,
men vår hand mot andra sträcka
för att hjälp och ledning ge.
Vi har ansvar för de svaga,
de behöver hjälp och stöd,
att ej frestaren får draga
ned dem i förfall och nöd.

4.
Rik, o Herre, är den gåva
som vi med vårt liv har fått.
Må vi i vårt verk dig lova,
innan livets dag förgått.
Kroppens sundhet, själens hälsa,
de är gåvor av din hand.
Du som vill från synd oss frälsa,
för oss in i livets land.

Psalm 468 – Som sådden förnimmer

1.
Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud,
för jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig, himlarnas Gud.

2.
Den kommer så stilla, din vilodag,
med frid och med helig ro.
Ditt krav är så stort och min kraft så svag,
så lär mig, o Herre, att tro,
att helga mitt verk, min kärleks sak
och glömma mitt eget liv.
Den bördas tyngd som gör ryggen rak,
du skördarnas Herre, mig giv.

3.
O, led mig med enkla och trygga ord
var dag i ditt rike in,
och lär mig att minnas att denna jord,
och icke blott himlen, är din,
att här skall det prövas, som värde fått,
allt efter din stränghets lag.
Men mät mig, Gud, med din mildhets mått
en gång på uppståndelsens dag.

Psalm 467 – Sänd av himlens sol en strimma

1.
Sänd av himlens sol en strimma,
Herre, över mödans dag.
Skänk åt varje dagsverkstimma
kraften av ditt välbehag.
Fyll vårt hjärta med den tro
varur trogen tjänst kan gro.

2.
Låt oss alltid för dig verka,
tjäna dig, men ock varann,
så att allt vi gör får stärka
det som binder man vid man.
Ge oss mod till ädel strid
i en hård och söndrad tid.

3.
Må vi med vår kärlek slösa,
ej till eget bästa se,
och ur Kristi kärlek ösa,
kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön:
kraft till tjänst är tjänstens lön.

Psalm 466 – Herre din dag var också lik

1.
Herre, din dag var också lik
en vanlig arbetsdag.
Fast himlens härlighet var din,
du levde här som jag.

2.
Du som var timmermannens son
och kan min dag förstå,
kom till min arbetsplats och låt
oss där tillsammans gå.

3.
Gör all min gärning till en tjänst
med liv och mening i.
När mödan tynger ner min kropp,
gör mig i anden fri.

4.
Hjälp att jag aldrig glömmer bort
vad du mig ämnat till.
Låt allt jag säger, gör och är
bli präglat som du vill.

5.
Mitt i all omsorg för mitt liv
mitt hjärta är hos dig,
och i min vardag glad jag vet
att du välsignar mig.

Psalm 465 – Ett barn som döpts i Jesu namn

1.
Ett barn som döpts i Jesu namn
får vila i Guds trygga famn;
vi känner glädje, rik och stor,
men i vår glädje ängslan gror.

2.
Var, Herre, med oss, så att vi
kan barnens stöd i livet bli,
att vi får visa på ditt ord
och undret vid ditt nattvardsbord.

3.
Hjälp oss att älska lika ömt
de barn som ej är vad vi drömt,
lär oss till barnens bästa se,
du, som åt svaghet kraft kan ge.

4.
Gud, Skapare, i kärlek driv
oss till att värna om allt liv,
att öppna våra slutna hem
för barn som bäst behöver dem.

5.
När barnen egna vägar går
som vi ej känner, ej förstår,
hjälp oss att tro att du dem ser
och hör de böner som vi ber.

6.
Vi tackar dig för att du vill
bevara dem som hör dig till.
Om vi är stora eller små,
hos dig finns tröst och hopp att få.

Psalm 464 – Som mannen och kvinnan

Psalm 463 – Vem är det som kommer på vägen

Psalm 462 – Välsignad vår gemenskap är

1.
Välsignad vår gemenskap är
om Jesus bor och lever där.
Bekymmer finns i varje hem,
men med oss Jesus möter dem.

2.
Välsignat varje hem och hus
dit Jesus kommer med sitt ljus,
där han får skapa med sitt ord
åt sig ett rike på vår jord.

3.
Välsignad den familj som har
sin trygghet i sin Gud och Far
och öppna vill sin dörr för dem
som saknar värme, hus och hem.

4.
Låt kärlek växa mellan dem
som bygger ett gemensamt hem,
som med sin brist och sina fel
i Guds förlåtelse har del.

5.
Välsignad den som ensam står
och i sin Herres uppdrag går.
Han i den syskonkrets sluts in
som Jesus själv har gjort till sin.

6.
Välsignat varje folk och land
som lagt sin framtid i Guds hand,
där var och en sitt ansvar tar
och omsorg om de svaga har.

7.
Så möt oss, Gud, i denna stund.
Förnya med oss ditt förbund.
Du är vår vän, vår bror, vår far,
hos dig vårt rätta hem vi har.

Psalm 461 – Som människor möts vi på vägen

1.
Som människor möts vi på vägen,
varandra vi ger våra ord.
O Gud, låt dem ej bli tomma,
låt dem falla i fruktbar jord.

2.
Med varsamma steg skall vi vandra,
för orden kan såra och slå,
ifall vi dem brukar vårdslöst,
utan strävan att alls förstå.

3.
Ibland skall vi tiga och lyssna,
ibland skall vi tala om Gud.
Så ge oss de rätta orden
när vår tanke får form och ljud.

4.
O Herre, var med när vi talar,
Gud, ge oss din sanning, och tro.
Vi vill att du själv skall höras,
ty först då får vårt hjärta ro.

Psalm 460 – Så i kärlek

1.
Så i kärlek, tröttna icke
om ej genast frukt du ser.
Kornet gror i det fördolda,
himlen regn och solsken ger.

2.
Tröttna icke, om än jorden
där du sår syns hård och kall.
Kärlek bryter mäktigt motstånd,
älska, och du segra skall.

3.
Varje ädelt frö du sådde
växer upp till skörd en gång.
Så i kärlek, och du skördar
jublande med segersång.

4.
Varje kärleksverk, hur litet,
obetydligt det än är,
varje ord du sagt i kärlek
frukt för evigheten bär.

5.
Men hur skall du kunna älska
trofast, utan själviskhet?
Han som älskat in i döden,
han allena lär dig det.

6.
Öppna därför först ditt hjärta
för den Gud som har dig kär.
Ös utav hans kärleks fullhet.
Kärleken dig älska lär.

Psalm 459 – I Kristus finns ej öst och väst

1.
I Kristus finns ej öst och väst
och inte syd och nord,
en kärlekens gemenskap blott
kring all vår vida jord.

2.
Som syskon hand i hand i tron
må alla raser gå;
envar som är min Faders barn
är släkt med mig också.

3.
Låt oss varandras bördor ta
för att på detta vis
kring världen föra vittnesbörd
till Kristi tack och pris.

4.
Så möts i Kristus öst och väst
och så möts syd och nord.
I honom är vi alla ett
kring all vår vida jord.

Psalm 458 – Allt mänskosläktet av ett blod

1.
Allt mänskosläktet av ett blod
vår store Gud har danat,
och allas väg han, vis och god,
till samma mål har banat,
för att som barn av samme Far
och syskon med varandra
vi genom prövningarnas dar
i endräkt skulle vandra.

2.
Hit förde vi ej gods och gull,
ej väldighet och ära,
och ner i gravens tysta mull
kan ingenting vi bära.
Varandras bistånd, tröst och råd
behöver vi i nöden
och Guds barmhärtighet och nåd
i livet och i döden.

3.
Allt mänskosläktet med ett blod
förlöstes att i renhet,
i ödmjukhet och tålamod
bevara Andens enhet.
En medlare, en tro, ett dop
bjöd samma tröst åt alla
som låter sig av nådens rop
till bot och bättring kalla.

4.
Han, alla herrars Herre, kom
ej hit för att befalla.
Han levde här i fattigdom
och gav sitt liv för alla.
Och vid sin bortgång skänkte han
oss detta testamente:
Ni syskon, tjäna så varann
som jag er alla tjänte!

5.
Ja, i hans kyrka blev då vi
envar den andras like.
Och både tjänare och fri
fick arvsrätt till hans rike.
Sig allas blick från plågad jord
till samma himmel höjde
och allas knän vid nådens bord
i samma tro sig böjde.

6.
Vi därför, Herre, ödmjukt ber
att du till tröst och styrka
må sända Anden till oss ner
med enhet i din kyrka!
Din Ande, kärleksfull och blid,
kan våra hjärtan rena
och i rättfärdighet och frid
med Kristus oss förena.

Psalm 457 – Guds värld är en skimrande gåva

Psalm 456 – Hejda du vår väg mot stupet

1.
Hejda du vår väg mot stupet,
Gud! Vi vet: vårt sätt att leva
hotar luft och hav och land.
Vi är fångna i ett hetslopp
som för självisk vinning täcker
livets mark med ökensand.

2.
Var oss nådig! Vi är blinda,
blinda för din skrift på väggen
över vårt fyllda bord.
I vårt överflöd, vår trygghet
sviker vi vårt kall i världen.
Herre, grip oss med ditt ord!

3.
Jorden kvider, vittnar mot oss,
men vi sluter våra öron
i vårt krassa övermod.
Hjälp oss, Herre, ge oss dagar
klingande av fågelsånger
i ditt ljus vid livets flod!

4.
Gud, vår skapare, led ut oss
ur vårt utsiktslösa vanvett,
ge en framtid åt vår jord!
Gör oss fria! Lär oss leva
så din skapelse får jubla
och i oss kan finna ord!

Psalm 455 – Tusen stjärnor glimmar

Psalm 454 – Gud har skapat allting

Psalm 453 – Du är större än mitt hjärta

Psalm 452 – Himlen med sin stjärneskrud

1.
Himlen med sin stjärneskrud
bär om Skaparen oss bud,
vittnar härligt om Gud Fader
som har stjärnors myriader
skapat med sin allmakts ord,
skapat med sin allmakts ord.

2.
Deras strålar på vår jord
utan ljud och röst och ord
kan förkunna oss Guds ära
och hans stora namn oss lära
med sin klara skrift av ljus,
med sin klara skrift av ljus.

3.
Så kan skapelsen Guds pris
sjunga på sitt eget vis.
Men den kan oss aldrig säga
att av nåd Gud vill oss äga,
trots vår synd, som sina barn,
trots vår synd, som sina barn.

4.
Sol och stjärnor ljus oss ger,
men det ljuset blekt sig ter
mot den sol som Gud oss tände
och till hela världen sände
i sin egen käre Son,
i sin egen käre Son.

5.
Denna sol ett ljus oss ger
som ej mörkret släcker mer.
Kristus har den solen blivit,
Gud har honom åt oss givit
till ett ljus i liv och död,
till ett ljus i liv och död.

Psalm 451 – Ljud högt du psalm att lova

1.
Ljud högt, du psalm, att lova
vår Skapare och Gud.
Se, allting är hans gåva,
allt styr han med sitt bud.
Till djupen når hans öga,
kring ändlös rymd han ser,
och från sin himmel höga
han blickar ock till jorden ner.

2.
Han stillar havets vågor
och leder vindens gång.
Han tänder norrskenslågor
i vinternatten lång.
Han skyddar markens gröda
för frostens farlighet.
Han signar rikt vår möda,
och ej av gräns hans kärlek vet.

3.
Dig vare pris och ära
för allt som ständigt du
har velat oss beskära
och skänker oss ännu!
Med hjärta som med tunga
vi glatt vill prisa dig,
din godhet högt lovsjunga,
o Herre Gud, evinnerlig!

Psalm 450 – Himlars rymd sin konung ärar

1.
Himlars rymd sin konung ärar,
himlars härar
prisar den dem väsen gett.
Fästet Skaparns namn förkunnar,
stjärnemunnar
sjunger utan vila det.

2.
Dagen spegla vill för dagen
anletsdragen
av den sol som evig är.
Natt som var, åt natt som bliver
budskap giver
att den Högste spiran bär.

3.
Allting skapat lyder Herran,
när och fjärran
i hans vilja rör sig allt.
Skåda dagens konungs bana,
se och spana,
går han ej som Gud befallt?

4.
Som en brudgum fram han träder,
ler och gläder,
tröttnar och till vila går.
Nästa dag han syns med samma
väg och flamma
som för tusen, tusen år.

5.
Vill du livets visdom finna,
vill du vinna
för ditt hjärta frid och tröst,
lyft mot Herren i det höga
upp ditt öga,
se hans verk och hör hans röst.

6.
Genom sekler, år och dagar
Herrens lagar
skall med samma kraft bestå.
Herrens löften gäller lika,
kan ej svika.
Vis är den som tror därpå.

7.
Herrens bud är uppenbara,
lyser klara
på den väg vi har att gå.
Herrens fruktan hjärtan renar,
ädelstenar
kan oss icke smycka så.

8.
Herre, vi har lätt att falla.
För oss alla
ligger frestarn i försåt.
Fast så ofta håg vi byter,
buden bryter,
fräls oss, Herre, och förlåt!

9.
Ära vare Gud i höjden,
friden, fröjden,
saligheten vare hans.
han skall oket sönderkrossa,
oss förlossa
som om ingen synd mer fanns.

Psalm 449 – Var är den vän

1.
Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker,
när dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärtat brinner.

2.
Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer,
och i den suck jag drar, den luft jag andas,
hans kärlek blandas.

3.
Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusar,
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala.

4.
Likväl ett töcken mig från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
Tänk om jag en gång honom såg och hörde,
han vid mig rörde.

5.
Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!

Psalm 448 – Vår stora vida jord

1.
Vår stora vida jord
och allt som härpå bor,
med alla hav och länder
har Gud i sina händer,
och fjärran liksom nära
förkunnar allt hans ära.

2.
Ett ord ur Herrens mun
har jordens fasta grund
och djupa vatten danat,
dess väg i rymden banat
och rest dess berg som stoder
högt över hav och floder.

3.
Du Herre, vem skall få
din helga boning nå?
Vem kan väl i din kyrka
dig rent och värdigt dyrka?
Vem finns som rätt dig prisar
och trohet dig bevisar?

4.
Den som sig håller fri
från synd och hyckleri
ej orätt har för händer
och ej sitt hjärta vänder
till falsk och fruktlös lära,
men vill Guds sanning ära.

5.
Han skall i sanning få
välsignelse och så
i Kristus salig bliva,
som vill sin nåd oss giva
och våra brister helar
fast vi i svaghet felar.

6.
Låt oss ha honom kär,
som ärans konung är.
I allmakt hög han glänser,
i välde utan gränser.
Han kan vår själ försvara
och i sin hand bevara.

Psalm 447 – Tack gode Gud för allt som finns

1.
Tack, gode Gud, för allt som finns.
Först broder Sol av alla ting.
Halleluja, halleluja.
Vår broder låter dagen gry,
ditt tecken är han i vår rymd.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

2.
Du tänder varje stjärnenatt,
ger syster Måne hennes prakt.
Halleluja, halleluja.
Du sänder broder Vind att gå
från land till land och driva moln.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

3.
Sjung, syster Vatten, stäm din brunn,
bred ut ditt starka hav och sjung.
Halleluja, halleluja.
Nu faller regn på torra fält,
och träden lyser, marken gläds.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

4.
Hör ord i natten: “Varde ljus!”
Lys, broder Eld, och tacka Gud.
Halleluja, halleluja.
Giv härden glöd, lys upp vår stad,
dess ljus når vida över hav.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

5.
Tack, gode Gud, för moder Jord.
Än bär hon oss och vad vi gjort.
Halleluja, halleluja.
Hon bringar träd och frukter fram
och blomstersmyckar alla land.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

6.
Tack, Gud, för syster Död, som tar
allt levande i sitt förvar.
Halleluja, halleluja.
Hon för oss i sin tysta vagn
en afton hem från mödans mark.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

7.
Må dag och natt, må liv och död,
nu lova Gud i samma kör.
Halleluja, halleluja.
En enda sång i allt som finns,
min Gud, min Gud och alla ting.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Psalm 446 – Guds familj är världens största

1.
Guds familj är världens största,
dit hör alla barn på jord.
Tänk, av dem har många, många,
ej om Jesus hört ett ord.

2.
Det är vi som skall berätta
om vad Jesus gjort och gör.
Hur skall vi det kunna säga
så att alla barn det hör?

3.
Vi kan knäppa våra händer:
Hör oss, Jesus, när vi ber,
att du överallt i världen
skydd och hjälp åt barnen ger.

4.
Var du med i deras lekar,
ge dem trygghet, glädje stor.
Låt dem inte vara rädda,
Jesus, barnens vän och bror.

Psalm 445 – Kristus konung stor

Psalm 444 – Ett Kristusbrev till världen

Psalm 443 – Låt nya tankar tolka Kristi bud

1.
Låt nya tankar tolka Kristi bud
och nya själar flamma av hans brand.
Låt nya stämmor prisa Herren Gud,
på nya tungomål, i nya land.

2.
Låt nya släkten bedja Fader vår
och nya folk utur sitt ödes natt
stå väckta upp att söka Jesu spår
och vinna andel i hans smärtas skatt.

3.
O Herre, hur outtömligt rik
än efter sekler står din offerbragd!
Vi av din sanning griper blott en flik,
ditt väsens fullhet än är outsagd.

4.
Du är oss evigt ny och dock dig lik.
Till enad samklang än ditt lov ej når,
men nya röster runt kring jorderik
med oss förenas: Kristus, du är vår.

Psalm 442 – Din rikssak Jesus vara skall

Psalm 441b – Låt Gud ditt rike hinna

1.
Låt, Gud, ditt rike hinna
till jordens gränser snart,
att där din eld må brinna
alltmera uppenbart.
Sänd skördemän att skörda,
där ordets frö fått gro.
Låt folken sammanförda
få mötas i din tro.

2.
Välsigna dem som höjer
ditt helga korsbaner,
att ingen fjärran dröjer,
som detta tecken ser.
O Jesus, låt din kyrka
få vittna om ditt blod,
som ger i medgång styrka,
i motgång skänker mod.

3.
O Kristus, lär oss mäta
allt med din kärleks mått.
Hjälp oss att ej förgäta
det bud av dig vi fått:
att döpa och att lära,
att ge av oss och vårt,
att andras bördor bära,
om offret än blir svårt.

4.
Du lovat att du sänder
en ljuvlig blomstringstid,
då över karga länder
din sol skall lysa blid.
I hoppet vill vi bida
den dag då mörkret flyr
och över jorden vida
din sommarmorgon gryr.

Psalm 441a – Låt Gud ditt rike hinna

1.
Låt, Gud, ditt rike hinna
till jordens gränser snart,
att där din eld må brinna
alltmera uppenbart.
Sänd skördemän att skörda,
där ordets frö fått gro.
Låt folken sammanförda
få mötas i din tro.

2.
Välsigna dem som höjer
ditt helga korsbaner,
att ingen fjärran dröjer,
som detta tecken ser.
O Jesus, låt din kyrka
få vittna om ditt blod,
som ger i medgång styrka,
i motgång skänker mod.

3.
O Kristus, lär oss mäta
allt med din kärleks mått.
Hjälp oss att ej förgäta
det bud av dig vi fått:
att döpa och att lära,
att ge av oss och vårt,
att andras bördor bära,
om offret än blir svårt.

4.
Du lovat att du sänder
en ljuvlig blomstringstid,
då över karga länder
din sol skall lysa blid.
I hoppet vill vi bida
den dag då mörkret flyr
och över jorden vida
din sommarmorgon gryr.

Psalm 440b – Tillkomme ditt rike

1.
Tillkomme ditt rike, vår Herre och Gud,
tillkomme ditt rike på jorden.
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden
att kalla och bjuda all världen.

2.
Du lovat i ordet en vildmarkens vår
då öknen bär flammande lilja.
Vi väntar den tiden vart gryende år,
och är det din nådiga vilja
så kommer den snart, Herre Jesus.

3.
Välsigna de vittnen som bär i ditt namn
baneret i främmande länder.
Din trohet skall bli dem en skyddande hamn,
din frid du i farorna sänder
och tröstar dem såsom en moder.

4.
Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet den himmelska säd
och växten i tålamod bida
av dig som allena den giver.

5.
Och måste de vattna sin sådd med sitt blod,
då är det en nåd och en ära.
Så främjas ditt rike, du fridsfurste god,
och så vill alltmer du oss lära
att nederlag ofta är seger.

6.
Så kastar vi alla bekymmer på dig.
För allt har du lovat att sörja.
Gå med oss på livets och sanningens stig
och låt i ditt namn oss ren börja
att tacka och lova för segern.

Psalm 440a – Tillkomme ditt rike

1.
Tillkomme ditt rike, vår Herre och Gud,
tillkomme ditt rike på jorden.
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden
att kalla och bjuda all världen.

2.
Du lovat i ordet en vildmarkens vår
då öknen bär flammande lilja.
Vi väntar den tiden vart gryende år,
och är det din nådiga vilja
så kommer den snart, Herre Jesus.

3.
Välsigna de vittnen som bär i ditt namn
baneret i främmande länder.
Din trohet skall bli dem en skyddande hamn,
din frid du i farorna sänder
och tröstar dem såsom en moder.

4.
Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet den himmelska säd
och växten i tålamod bida
av dig som allena den giver.

5.
Och måste de vattna sin sådd med sitt blod,
då är det en nåd och en ära.
Så främjas ditt rike, du fridsfurste god,
och så vill alltmer du oss lära
att nederlag ofta är seger.

6.
Så kastar vi alla bekymmer på dig.
För allt har du lovat att sörja.
Gå med oss på livets och sanningens stig
och låt i ditt namn oss ren börja
att tacka och lova för segern.

Psalm 439 – Så långt som havets bölja går

1.
Så långt som havets bölja går
och solen strålar sänder,
varhelst ett mänskohjärta slår,
till alla folk och länder
skall ord från Gud
med glädjebud
om Kristi rike föras
och hosianna höras.

2.
Ty Kristus har rättfärdighet
åt hela världen vunnit,
och frid av hans barmhärtighet
hans folk i tron har funnit.
För Jesu skull
Gud kärleksfull
oss möter när och fjärran.
All världen prise Herran.

Psalm 438 – Jesus har grundat ett rike

1.
Jesus har grundat ett rike kring jorden den vida,
samlat ett folk, som här kämpar i fröjd på hans sida.
Riket skall stå,
folket skall salighet nå,
huru än andarna strida.

2.
Riket är grundat. Det budskapet konungen sänder.
Snabbt som en löpeld det omsluter jordkretsens länder.
Ty med Guds ord
väcker Guds Ande vår jord.
Eldar på bergen han tänder.

3.
Jesus, vår Kristus, vår konung och smorde med ära!
Kristus, vår Jesus, allsmäktige Frälsare kära!
Hos oss förbliv,
var du vårt ljus och vårt liv,
allt vad vår själ kan begära.

4.
Då, ja först då med full kraft skall ditt budskap utbredas,
ock genom oss skall ditt rikes fullkomning beredas.
Då, ja, först då
skall både stora och små
låta till frälsning sig ledas.

5.
Då skall var tunga bekänna din ära allena,
nåden med sanningen skall till ditt lov sig förena.
Då skall din brud,
frälsad av nåd, inför Gud
prisa din kärlek, den rena.

Psalm 437 – Du för vars allmaktsord

1.
Du för vars allmaktsord
mörkret från öde jord
förr tvangs att fly,
se, än är jorden skum,
öde är månget rum:
Sänd evangelium,
låt dagen gry!

2.
Du vid vars kärleksglöd
framgick ur natt och död
skapelse ny,
du som gav blinda ljus,
löste ur fångahus,
stillade stormens brus,
låt dagen gry!

3.
Ande av ljus och liv,
åter en pingstvind giv,
väckelse ny.
Låt dina vingars slag
höras ännu idag,
töcknen från jorden tag,
låt dagen gry!

4.
Helga Treenighet
som ej av skiften vet,
eviga ljus,
bjud genom vågors svall
starkt som basunernas skall
vida kring världen all
ditt: Varde ljus!

Psalm 436 – Vak upp du första vittnens anda

1.
Vak upp, du första vittnens anda,
att trogna väktare på muren står.
Vak upp att än din stämma blanda
med deras, som i dag i striden går.
Gör vår tids släkte till din rätta tolk
och samla kring dig alla jordens folk.

2.
O att här snart din låga tändes
och brunne hög och klar i alla land,
att Kristus överallt bekändes,
som löst oss med sin död ur syndens band!
Du skördens Herre, tänk i godhet på:
din skörd är stor, men skördemännen få.

3.
Den bönen som ett dyrbart minne
gav oss din egen Son i klara ord,
och dina barn med hoppfullt sinne
ber så alltjämt runtom vår vida jord.
Så innerligt vi nu den bönen ber.
Du Fader, hör oss, säg att så det sker!

4.
Välj sändebud i stora skaror,
skänk dem din Andes kraft var dag alltmer.
Sänd ut dem snart, hjälp dem i faror,
att i ditt namn de bryter ondskan ner.
Och vidga så ditt rikes gränser ut,
att det all jorden famna må till slut!

5.
Sänd ut ditt ord kring jorden vida,
bered det i vart mänskligt hjärta rum.
I vantrons mörker låt det sprida
ljus av ditt helga evangelium,
att alla människor det budskap hör
som ensamt frälsar och som saliggör.

6.
Jag vet, du så mig bedja låter,
fast jag är stoft och aska inför dig.
Jag bad dig förr, jag ber dig åter:
Skänk av din kärlek ock ett grand åt mig,
av mänsklighetens livsnöd jag förstår
och kraft till orädd tjänargärning får.

7.
En gång skall du ditt verk fullända.
Ditt mål, vår världs förlossning, skall du nå.
Då skall du sorg i jubel vända,
då skall till sist vi allting helt förstå.
Kom, Herre, ge oss kraft av dig, ja, kom.
Du ger långt mer än vi kan bedja om.

Psalm 435 – De heliga i landet

1.
De heliga i landet,
de lever i ett ljus
som genomlyser dem.
Det går från djup till djup
och de ropar:
Kyrieleis.

2.
De heliga i landet,
de lever vid ett hav,
vid glömskans hav av nåd
och våra skulders grav,
och de ropar:
Halleluja.

3.
De heliga i landet,
de lever i en natt
vars mörker rymmer Gud
och längtan håller vakt,
och de ropar:
Kyrieleis.

4.
De heliga i landet,
de lever av vart ord
som utgår av Guds mun
om fred på denna jord,
och de ropar:
Maranata.

5.
De heliga i landet
ger ut sitt liv för det
som världen trampar ner
och för rättfärdighet,
och de ropar:
Maranata.

6.
De heliga i landet,
de går från kraft till kraft
och träder fram för Gud
till sist med segerkrans,
och de ropar:
Halleluja.

7.
Du helighetens källa,
o Far, o Ljus av ljus,
o Ande som ger liv,
allt lovar dig, o Gud,
och vi ropar:
Halleluja.

Psalm 434 – På denna jord vår Herres verk

1.
På denna jord, vår Herres verk,
gick Abraham från trakt till trakt.
I stjärnors mångfald såg han då
Guds stora plan och följde den.

2.
Till Mose Herren talade:
Hör du de fångnas ångestrop?
Till Kanaan har jag banat väg,
du skall föra dem hem igen.

3.
Vem är beredd att bryta upp?
Jesaja hörde Herrens röst,
han såg all ondska i sitt land
och staden som i synden sov.

4.
Profeten fick förlåtelse
och Herren skänkte honom kraft
att vittna om Guds härlighet
och bli ett salt ibland sitt folk.

5.
Guds Son som har gått före oss
försmäktade på Golgata.
Han steg i dödens klyfta ned
och blev en broder för envar.

6.
Han har besegrat dödens makt
och sänder oss med segerbud
till alla länder, alla folk:
Guds kärlek gäller allt som är.

7.
Han är ej svart, ej heller vit,
här är ej fånge eller fri,
och när vi möts vid Herrens bord
är vi i Kristus alla ett.

Psalm 433 – Herre du vandrar försoningens väg

1.
Herre, du vandrar försoningens väg,
själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm
drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

2.
Herre, du visar oss frihetens väg.
Fri är blott den som kan tjäna,
den som av kärlek kan glömma sig själv,
den som fått mycket förlåtet.
Visa oss vägen, du frihetens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

3.
Herre, du vandrar förbrödringens väg.
Lär oss att gå över gränser.
Kunskap och sanning och omsorg och rätt
får vi som syskon nu dela.
Visa oss vägen, förbrödringens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

4.
Herre, du visar oss himmelens väg,
den som oss leder till livet.
Målet är himlen, men jorden vår väg.
Själv går du här vid vår sida.
Visa oss vägen, du himmelens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Psalm 432 – Var inte rädd

Psalm 431 – Inte med makt

1.
Inte med makt,
inte med våld och med maktspråk du råder,
nej, men med nåden,
ja, blott med kärleksfull hand och med nåden.

2.
Inte med svärd
vill du oss tvinga att falla till föga,
nej, med ditt öga,
ja, med en faderlig blick ur ditt öga.

3.
Inte med skräck,
inte med fruktan och skräck vill du leda,
nej, med att gläda,
ja, med att lyfta vårt sinne och gläda.

4.
Inte med hot –
bind inte livet i träldom och ängslan!
Nej, ge oss längtan!
Styr våra hjärtan med hopp och med längtan!

Psalm 430 – Du som gick före oss

1.
Du som gick före oss
längst in i ångesten,
hjälp oss att finna dig,
Herre, i mörkret.

2.
Du som bar all vår skuld
in i förlåtelsen,
du är vårt hjärtas fred,
Jesus, för evigt.

3.
Du som med livets bröd
går genom tid och rum,
giv oss för varje dag,
Kristus, det brödet.

4.
Du som går före oss
ut i en trasig värld,
sänd oss med fred och bröd,
Herre, i världen.

Psalm 429 – Vår tröghet är så stor o Gud

1.
Vår tröghet är så stor, o Gud.
Vad hindrar oss att tro
på dig som i ett evigt nu
har lovat hos oss bo.

2.
Förbarma dig, o Gud, om vi
i vår bekvämlighet
förhindrar att din plan med oss
just nu blir verklighet.

3.
Tag du vår hand och tvinga oss
att dristigt bryta opp,
att kasta det förflutnas ok
för kärlek, tro och hopp.

4.
Låt oss som Abraham en gång
helt lita på ditt ord
och så bli till välsignelse
för folken på vår jord.

Psalm 428 – Du sagt mig Herre att jag må

1.
Du sagt mig, Herre, att jag må
ett ljus i världen vara,
men giv mig nåd när jag skall stå
och inför domen svara.
Det kristna namnet nog jag bär
men ljum jag i mitt hjärta är,
ej varm, och kall ej heller.

2.
Ack, Herre, håll min lampa tänd,
den fladdrande och svaga.
Mitt hjärta helt emot dig vänd
att villigt dig mottaga.
Och giv mig kraft ur nådens brunn
att jag med hjärta, håg och mun
dig alltid, Gud, må prisa.

3.
Jag borde vara jordens salt
och Andens ledning bida,
men är jag villig lämna allt
att för ditt rike strida?
Mitt hjärta är vid världen fäst,
mot det som här mig synes bäst
jag längtande mig sträcker.

4.
Att flamma som en facklas eld
mig, Herre, nåd förläna
och stöd mig där jag nu blir ställd
att i ditt verk dig tjäna.
Då jag din kallelse har fått
så styrk mig, led mig att jag blott
din sannings väg må följa.

Psalm 427 – I tro under himmelens skyar

1.
I tro under himmelens skyar
har fäderna skördat och sått,
och än genom städer och byar
går väckelseropet de fått.
Se, tiden är fullbordad,
för Herren Krist ge rum,
gör bättring ifrån synden,
tro evangelium.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.

2.
Gud mötte med nåden oss alla
i dopets välsignade stund,
med ordet han än vill oss kalla
och tukta och trösta i grund.
Kring helga nattvardsbordet
han samlar än sitt folk,
där möter han de sina,
en evig kärleks tolk.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.

3.
Den eld som vår Frälsare tände
skall föras från vän och till vän,
till alla han budskapet sände,
som själv han ju bjuder oss än:
Gå ut i hela världen
förkunnande mitt ord
för allt som Fadern skapat,
för folken på vår jord.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.

4.
I tro under himmelens skyar
vi vandrar i fädernas spår,
vi bidar i städer och byar
en Andens och Gudsrikets vår.
Vår saliga förvissning,
vårt fäste och vårt mod
är syndernas förlåtelse
i Kristi namn och blod.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.

5.
I tro under himmelens skyar
vi nalkas den skimrande strand,
i hoppet, som städse förnyar
vår lovsång i jordlivets land,
kring Lammets tron vi sjunger
en gång i Faderns hus
den sällsamt nya sången,
lik stora vattens brus.
Än räckes Guds frälsning,
än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.

Psalm 426 – Herre du som tände

1.
Herre, du som tände
ock för oss ditt ljus,
nådens budskap sände
från ditt fadershus,
må din nåd vi söka,
till ditt folk oss vig.
Gud, i oss föröka
kärleken till dig.

2.
Himlars rymder ljuder
av ditt lov, o Gud.
Jordens fält du bjuder
stå i högtidsskrud.
Mäktiga du fällde,
svaga stödde du.
I ditt vida välde
ingen glömts ännu.

3.
Djupt i djupet tär oss
längtan efter dig.
Herre, kom, bliv när oss,
bliv till evig tid.
Med din Ande led oss,
stärk oss i vår strid.
Blott om du är med oss
har vårt hjärta frid.

4.
Lär oss alltid göra
endast vad du vill.
Låt som barn oss höra
blott vår Fader till.
Allting som din gåva
hjälp du oss att se.
Gud, vi vill dig lova,
dig all ära ge.

5.
Gud, välsigna alla
varje dag och stund,
låt oss inte falla
ur din nåds förbund.
Till din himmel led oss,
där i salighet
vi ditt lov får sjunga
högt i evighet.

Psalm 425 – Såsom dagg går ur morgonens sköte

1.
Såsom dagg går ur morgonens sköte
fram att spegla gryningens ljus,
så vi unga går fram till ditt möte,
du vår Gud, i ditt heliga hus.
Se, av dig och till dig har vi danats,
låt oss spegla din saliga frid.
Låt oss vandra den väg som har banats
av din Son i fullbordandets tid.

2.
Gör oss redo att lyda din vilja,
gör oss mogna för tjänandets dåd,
att ej något i världen må skilja
våra hjärtan från dig och din nåd.
Utan dig kan ock ynglingen digna
under tyngande livsbördor böjd,
men om du vill vår gärning välsigna,
går vår levnad från höjd och till höjd.

Psalm 424 – Min Gud är en väldig hjälte

1.
Min Gud är en väldig hjälte,
som ej sänder frid, men svärd.
Rättfärdighet heter hans bälte,
och rättvist han dömer sin värld.
När sanning och rätt förjagas,
han reser sig upp i harm,
och svartaste mörker dagas,
när Herren blottar sin arm.

2.
O Gud, du densamme förbliver,
och god är din nitälskans glöd.
Så låt oss få känna din iver
i luttrande smärta och nöd.
Låt pröva vårt väsen och skilja
från slagget dess rena järn,
och härda och stärk vår vilja
till sanningens vakt och värn.

3.
Låt mig bli en pil på din båge,
en pil som flyger åstad
lik en flammande ljungeldslåge
mot fiendehärars rad.
Låt mig bli en hammare, svingad
mot falska gudar av dig,
en budkavel, rastlös och vingad,
som bådar till Herrens krig.

4.
Man söker ej bortskjutna pilar,
och hammaren kastas i vrån,
förgäten budkaveln vilar,
vad mer är en människas son?
Att leva är strid och fara,
att leva är storm och brand.
För mig är det nog att få vara
ett verktyg i Herrens hand.

Psalm 423 – Räds ej bekänna Kristi namn

1.
Räds ej bekänna Kristi namn,
om världen än det skyr.
Det är ett fäste och en hamn,
när allting annat flyr.

2.
Blygs ej för Kristi ord, ty vet
att i det ordet bor
Guds kraft till frid och salighet
för var och en som tror.

3.
Vik ej från Kristi kors. Det är
för världen dårskap blott,
men Herrens trogna finner där
en oförgänglig lott.

4.
Bevara som din högsta skatt
vad Kristi kärlek gav.
I livets dag, i dödens natt
han är ditt ljus, din stav.

Psalm 422 – Med Jesus fram i de bästa åren

1.
Med Jesus fram i de bästa åren
till Andens källa, till livets ljus!
Då själen ännu är ung som våren,
fram till Guds tempel, till Herrens hus!
Där får du del av Guds Andes råd,
där växer visdom, där flödar nåd.

2.
Med Jesus fram genom arbetsmödan
de många dagarna utan lön,
den tid du bidar den sena grödan,
de väntas år utan svar på bön,
i stilla lydnad och tro som hans,
fast vinst ej vinkar med segerkrans.

3.
Med Jesus fram, när Guds Ande tvingar
att börja verket på kallets dag,
i prövningstid, då dig Anden bringar
till själens öknar, där matt och svag
du börjar striden, en ständig strid,
som mer ej lämnar en dag av frid.

4.
Med Jesus fram att om rikets fröjder
det budskap bära som själv han bar.
Med Jesus upp på de livets höjder
där glans från Tabor än dröjer kvar.
Med Jesus ned i den djupa dal
till kamp mot nöden, synd och kval.

5.
Med Jesus fram bland de skaror unga,
som söka lyckan i Kristi vård,
bland män som jubla och barn som sjunga
sitt hosianna i tempelgård.
Men bytes äran i hån och skam,
än mer det gäller: Med Jesus fram!

6.
Med Jesus fram i den sista nöden,
då viljans offer hans Fader får.
Med Jesus fram, när du nalkas döden,
den väg som slutar där korset står.
Fram till en sluten, förseglad grav,
där det står skrivet: Sitt liv han gav!

7.
Med Jesus fram ur de brutna banden,
som bundit skapelsens liv i död!
Med Jesus, levandegjord i anden,
till nya skapelsen morgonglöd!
Med Jesus fram till vår Faders hus,
där Gud är sol och Guds lamm är ljus!

Psalm 421 – Väldig är Guds nåd

1.
Väldig är Gud nåd över mig, över dig,
ja, över syndare alla.
Gud försonat världen i Kristus med sig.
Må vi med lovsång nedfalla!
Synden är väl stor, men större dock Guds nåd.
Förrän världen var, han funnit detta råd:
låta den ende Sonen för syndare dö,
frälsa den brottsliga världen.

2.
Under över under att detta har skett,
Jesus för oss lidit döden.
Sådan Gud som vår har ej någon än sett:
syndare frälsas ur nöden.
Blodet plånat ut all världens syndamängd,
öppnat himlens port som blev i Adam stängd.
Allt, ja, allt är redo i medlarens namn.
Syndare, kom nu till Jesus!

3.
Brottslig och fördömd inför varje Guds bud
– var vill du räddning väl finna?
Huru skall du kunna bestå inför Gud,
huru hans salighet vinna?
Du ej räddas kan, om nåd du ej tar mot.
Du ock böjas skall en gång till Jesu fot.
Böj dig då idag, medan frälsning dig bjuds,
skynda, ja skynda till Jesus!

4.
Den till honom kommer han kastar ej ut.
Öppen hans famn står för alla.
Dristigt inför honom ditt hjärta utgjut.
Räds ej att honom åkalla.
Han dig känner väl, han köpt dig som du är,
därför ock din själ oändligt värde bär.
Lämna då ditt hjärta åt Jesus just nu!
Länge han därpå har väntat.

5.
Tiden hastigt ilar, du rycks ju med makt
framåt till okända öden.
Huru kan du möta vad Gud förelagt?
Alla är förelagt döden.
Tiden är så kort, ack, vad du gör, gör snart!
Kasta icke bort den nåd som underbart
Jesus dig förvärvat. Den bjudes dig än.
Väldig den är över alla.

Psalm 420 – Det finns en port

1.
Det finns en port som öppen står
till Kristi nåderike,
och från hans kors ett budskap går
om kärlek utan like.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig,
för mig, för mig,
står öppen ock för mig!

2.
Den öppen står för varje själ
som ser sin synd med smärta,
för ung och gammal, fri och träl,
för varje nödställt hjärta.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig,
för mig, för mig,
står öppen ock för mig!

3.
Trots oväns hot, o skynda in,
snart porten sluten bliver.
Tag korset mot och kronan vinn,
som Kristi kärlek giver.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig,
för mig, för mig,
står öppen ock för mig!

4.
När kronan räcks läggs korset av,
ej mer det skall betunga.
Hans kärlek som dem båda gav
vi evigt får besjunga.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig,
för mig, för mig,
står öppen ock för mig!

Psalm 419 – Var är den skatt som bliver

1.
Var är den skatt som bliver
i alla skiften lik,
som alltid tröst mig giver
och gör mig evigt rik?
Vad jag av världen får
skall rost och mal förtära,
och rikedom och ära
liksom en rök förgår.

2.
Långt heller vill jag vinna
en bättre ägodel
och sträva till att finna
en skatt förutan fel,
en pärla, ren och klar,
en pärla utan like
som är Guds himmelrike.
Säll den som henne har.

3.
Har jag den pärlan funnit,
vad fattas då mig än?
Jag själens frid har vunnit,
vad kan uppväga den?
Så vill jag lämnas glatt
mitt hjärtas jäkt och ävlan,
all fåfäng kamp och tävlan
och söka denna skatt.

4.
Om jag Guds rike finner,
behöver jag ej mer.
Vi aldrig seger vinner,
om Gud ej stöd oss ger.
Går jag med Gud min stig,
kan tryggt mitt verk jag börja:
Gud skall mig väl försörja,
det har han lovat mig.

5.
Lys, Gud, mig genom natten
och livets mödor här,
att jag må finna skatten
som gömd i ordet är,
den skatten utan brist,
den pärlan utan like
som är Guds himmelrike
igenom Jesus Krist.

Psalm 418 – Verka tills natten kommer

1.
Verka tills natten kommer.
Kallelsens verk är stort.
Livet skall tas till vara,
dagen går så fort.
Tidigt i livets morgon
sände dig Herrens bud.
Dopets förbund förpliktar:
Livet helt åt Gud!

2.
Verka tills natten kommer.
Barndomens gryningsår.
Ungdomens orosfyllda,
löftesrika vår,
mognadens bråda sommar,
höstens och ålderns dar,
hastigt går livets skiften,
kallelsen står kvar.

3.
Verka tills natten kommer.
Du som gick tidigt ut,
kastar ut dina redskap,
tror ditt verk är slut?
Verket är inte färdigt
ens när du hembud får.
Saligt ur natten dagas
evigt gudstjänstår.

4.
Verka tills natten kommer,
dröj i Guds verk och bed.
Vet: där du går i kallet
går din Herre med.
Suckar du under oket:
“Herre, min kraft har flytt”,
han som dig gav din uppgift
ger dig kraft på nytt.

5.
Verka, ty natten kommer.
Dagen är alltid kort.
Kallelsen mått skall fyllas,
spill ej tiden bort.
Verka, ty natten kommer,
dagsverkets prövningstid.
Lönen för dagens möda:
evig tjänst och frid.

Psalm 417 – Mästare kom träd in i denna skara

1.
Mästare, kom, träd in i denna skara.
Oss med din Ande i din frid bevara,
låt våra hjärtan dina tempel vara,
Jesus, vår Herre.

2.
Du som för oss burit syndadöden,
lär oss att värmda av den rätta glöden
helt för dig leva, lida intill döden,
Jesus, vår Herre.

3.
Ge oss din mildhet, som allt övervinner.
Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner,
att till din likhet närmare vi hinner,
Jesus, vår Herre.

4.
För oss den väg som fram i stillhet drager,
ge oss den kärlek som alltmer tilltager,
allt tror och hoppas, lider och fördrager,
Jesus, vår Herre.

5.
Var oss i döden med din Ande nära.
Låt oss med jubel en gång till din ära
få inför tronen våra kärvar bära,
Jesus, vår Herre.

Psalm 416 – O människa o vandringsman

1.
O människa, o vandringsman,
säg, vill du icke höra
när Jesus själv dig ropar an
och i sin gård vill föra?
Ej någon glädje lika stor
kan världen dig förläna,
som den att bo där Herren bor
och honom se och tjäna.

2.
För tung hans börda aldrig är,
hans ok är lätt att bära,
och ingen är för liten här
att verka för hans ära.
I tjänsten som han dig betror
skall ej hans bistånd fela,
och fast din bräcklighet är stor
kan Mästaren dig hela.

3.
Tänk icke att det är för sent,
att dagen är förliden.
Så har ej nådens Herren ment,
han som dig skänker tiden.
Se, porten skall ej slås igen
fast det är sent på dagen.
Nej, i den elfte timmen än
kan du i tjänst bli tagen.

4.
Men tänk ej heller: “Än är tid,
jag blott en stund vill dröja.
Först vill jag här i lust och frid
av världen mig förnöja.”
Du vet ej timme, ej minut
då dagen går till ända
och nådens tid för dig är slut.
Vart skall du då dig vända?

5.
Jag kommit sent, det vet jag väl,
till Jesus, jag som mången,
vid flärden fästad var min själ
och tröghet höll mig fången.
Jag kallades, men köttet stred
mot viljan, som sig röjde.
Jag såg och såg hur dagen led,
men tvekade och dröjde.

6.
Dock gläds jag att jag funnit den
som vill min brist förgäta
och lön ej efter gärningen,
men efter nåd tillmäta.
Nu, Jesus, håg och vilja stärk,
att jag mig ej må spara
men glad arbeta i ditt verk
och ta var stund till vara.

Psalm 415 – Med Gud och hans vänskap

1.
Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord
samt bröders gemenskap
och nattvardens bord
de osedda dagar
vi möter med tröst,
oss följer ju herden,
oss följer ju herden,
den trofaste herden,
vi känner hans röst.

2.
I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
men före går Herren,
men före går Herren,
ja, före går Herren
med segerns baner.

3.
Den korsmärkta dräkten
som smädas jag tar,
fast ingen i släkten
den dräkten än har
och följer med glädje,
ni stridsmän, med er,
som tågar till ära,
som tågar till ära,
från smälek till ära
vid korsets baner.

4.
O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja amen, din trohet
skall bringa oss fram.
Lov, pris, tack och ära,
lov, pris, tack och ära,
lov, pris, tack och ära
vår Gud och vårt Lamm!

Psalm 414 – Led milda ljus

1.
Led, milda ljus, i dunkel, dimfylld värld,
led du mig fram.
Mörk natten är, långt från mitt hem min färd.
Led du mig fram.
Styr du min fot. Min fjärran framtids stig
jag vill ej se, ett steg är nog för mig.

2.
Herre, min bön ej alltid var att du
mig ledde fram.
Jag ville se och välja själv. Men nu:
Led du mig fram.
Jag stundens yra njöt på farligt spår,
så stolt och stark. Glöm mina gångna år.

3.
Din kraft dock bar och alltjämt bära skall,
om du blott styr,
fram över hed och stup och forsars fall,
tills natten flyr
och dina änglar ler ur morgonskyn,
som milt de log en gång i barnens syn.

Psalm 413 – Befall i Herrens händer

1.
Befall i Herrens händer
din möda och din väg,
och hur sig världen vänder,
hans ord i hjärtat äg.
Ty intet ord är givet
som Herrens ord, så visst.
Det visar väg till livet,
och för dig hem till sist.

2.
För lycka, makt och ära
i denna värld ej strid.
Låt sorgen dig ej tära
för denna korta tid.
Det är till andra strider
dig Herren kallat har.
Det är för andra tider
han lönen åt dig spar.

3.
Här gäller det att verka
för honom som dig sänt
och låta Anden stärka
det liv som han har tänt.
Här gäller det att söka
först hans rättfärdighet
och sträva att föröka
hans rikes härlighet.

4.
Så strid mot helig iver
mot mörker, synd och brist
och vet att Kristus giver
dig segerns lön till sist.
I glädjen och i nöden
håll dig till Herrens bud.
Var trogen intill döden
och hoppas allt av Gud.

5.
Tro ej han löftet bryter,
tro ej han glömmer dig,
när stormen kring dig ryter
och molnen hopar sig.
Han far på vindens vingar,
gör molnen till sin vagn
och själva skadan tvingar
att tjäna dig till gagn.

6.
Var trofast! Natten dagas,
nu purpras österns rand.
Allt mörker skall förjagas
utav den Starkes hand
som ur sitt hus Orion
och morgonstjärnan för
och nåden över Sion
i gryningsdaggen strör.

7.
Alltså, Guds hjälp förbida
och räds ej mänskors hot.
Är Herren på din sida,
vem kan dig stå emot?
Sin kraft han dem förlänar
som vandrar i hans bud.
Allt till det bästa tjänar
för dem som älskar Gud.

Psalm 412 – Ingen hinner fram till Guds eviga ro

1.
Ingen hinner fram till Guds eviga ro,
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tro
varpå vår salighet hänger.
Porten kalla trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.

2.
Hinder finns det många. Gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,
övergiv grumliga brunnar.
Lyd ej deras röst som ropar: “Följ med oss.”
Ty, min dyra själ, du måste då förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.

3.
Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
kronan förtjänar din trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om,
gör dig väl beredd till Herrens stora dom.
Bröllopskläder fordras av var och en själ,
som in i staden skall komma.

4.
Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
tro mig, o själ, vad jag säger,
aldrig kastas ankar på himmelens strand,
om du sann tro icke äger.
Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall,
därför, käre, hör och res dig från ditt fall,
bättra dig och tro Jesu ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.

5.
Hela vida världen Gud bjuder och ber:
Kämpa för sällhetens krona.
Herren av sin nåd dig den skatten visst ger,
han vill dig rädda och skona.
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl,
nådens helge Ande vill störa din sömn.
Salig är du, om du vaknar.

Psalm 411 – Skynda o själar

1.
Skynda o själar, ty hastigt förrinner
år efter år som en brusande flod.
Syndaren nåd hos sin Frälsare finner,
han är mot alla barmhärtig och god.
Men akta dock på
vart din vandring kan gå.
Snart, kanske snart, skall din dödstimme slå.

2.
Du får ej tröttna på vägen till livet,
tusende faror där följer ditt spår.
Stort är det värv som av Gud blev dig givet,
slösa ej bort dina dyrbara år.
Men skymmer det ren
är all möda för sen.
Stunden skall komma för var och en.

3.
Driv ur ditt sinne all kärlek till världen,
rikta din vandring till Guds paradis.
Lova din Herre för hjälpen på färden
sjungande nådens och sanningens pris.
Så finner du visst
i Guds himmel till sist
vila och ro från synd och brist.

4.
Dyraste Jesus, var med oss på vägen,
led oss och stöd oss att trygga vi går.
Frestaren vaktar försåtligt på stegen,
hjälp att han ej i sin snara oss får.
Din nåd du oss giv,
hos oss alltid förbliv.
För oss till slut till ditt eviga liv.

Psalm 410 – Gå varsamt min kristen

1.
Gå varsamt, min kristen, ge akt på din gång.
Den vägen är smal och den porten är trång
som leder till livet, och de är så få
som finner den vägen och vill på den gå.

2.
Man bygger åt sig sin bedrägliga bro
av otrogen kärlek och kärlekslös tro.
På den vill man komma till himmelens port,
men faller, och fallet blir evigt och stort.

3.
Man tror ej den vägen skall vara så smal,
som leder till ära i himmelens sal.
Man vill den i ostörd bekvämlighet gå,
ej världen försaka, ej synden försmå.

4.
Nej, nej, man bedrar sig, man löper ej rätt,
till hemmet i höjden det går ej så lätt.
Den vägen är smal, som till salighet bär,
är uppfylld med törne, med kors och besvär.

5.
Man måste den varsamt, i ödmjukhet gå,
i bön och i vaksamhet vandra därpå.
Ett steg blott i sidan dig bringar i nöd,
ditt själviska liv är din andliga död.

6.
Här gäller att kämpa mot djävul och värld,
att inte förblindas av högmod och flärd,
allt själviskt och syndigt försaka i grund
och hålla sig redo att lida var stund.

7.
Din klädnad gör vit i din Frälsares blod.
Det ger till den dagliga bättringen mod.
Låt ej dig besmittas av synd och av last,
bed Gud om att han gör din kallelse fast.

8.
Tro stadigt, lid tåligt i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring av honom du får.
Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv.
Han ger dig sin nåd och sitt eviga liv.

Psalm 409 – Ack hur sig mången utesluter

1.
Ack, hur sig mången utesluter
från himmelrikets högtidsbord
och fröjdas fåfängt när han njuter
av det han vann på denna jord.
Sin makt, sitt hus, sitt gods, sin brud
han älskar mer än Herren Gud.

2.
Och om så högt av dig de skattas,
din vinst, din lust, ditt tidsfördriv,
du inser inte att dig fattas
den bästa delen av ditt liv.
Nej, Jesu fröjd hör ej den till
som ej till honom komma vill.

3.
Han kommer till din dörr och klappar,
och vägrar du att låsa opp,
betänk, att honom du borttappar,
med honom salighetens hopp.
Men öppnar du för honom, då
skall han i kärlek till dig gå.

4.
Ja, in han träder i ditt hjärta
och håller nattvard med dig där,
förjagar all din nöd och smärta
med trösten som han till dig bär,
och du förenas som hans brud
i outsäglig fröjd med Gud.

5.
Men visar du hans ord tillbaka
när nu han bjuder dig till sig
att med de frälsta där få smaka
hur mild och god han är mot dig,
för evigt skall du sakna då
hans nattvard, käre, tänk därpå!

Psalm 408 – Vad gott kan jag väl göra

1.
Vad gott kan jag väl göra
av egen kraft, min Gud,
om jag försummar höra
ditt ord och dina bud?
Så led mig, att jag får
dig följa här i världen
och ej på levnadsfärden
från rätta vägen går.

2.
Lär mig att fly det onda
och allt som frestar mig.
Lär mig i nöden grunda
min tillit helt på dig.
Hjälp mig att taga an
och oförtröttad sprida
ditt budskap långt och vida
på alla sätt jag kan.

3.
Hjälp mig att ej förhävas
när allting går mig väl,
och låt av nåd förkvävas
allt högmod i min själ,
att jag, i tron befäst,
allt mera kan mig glädja
och till dig, Fader, bedja
i motgång allra mest.

4.
Lär mig din rena lära
rätt fatta och förstå,
den i mitt hjärta bära
och ej ifrån den gå,
att jag i handling vet
på dina bud att akta
och helig mig betrakta
i din rättfärdighet.

5.
Låt tron i mig få verka
vad jag än tar mig för,
att man må kunna märka
vad tro och kärlek gör.
Hjälp mig i denna värld
att dig osjälviskt tjäna
och sist mig, Gud, förläna
en salig hädanfärd.

Psalm 407 – O Jesus styr min vandring så

1.
O Jesus, styr min vandring så,
att jag dig efterfölja må
och här på denna pilgrimsstig
går till mitt rätta hem hos dig.

2.
Mitt ljus, min väg! Se, jag är svag
och vet mig stappla varje dag.
Hjälp mig att jag ej vilse går
men vandrar tryggt i dina spår.

3.
Med livets kraft som är i dig,
o Jesus, styrk du även mig
att under prövotiden här
jag alltid har Guds vilja kär.

4.
Som du all världens lust försmått
lär mig att nöjas med min lott.
Som du försakade allt ditt
lär även mig försaka mitt.

5.
Du som för mig led kors och död,
lär mig att tåligt lida nöd
och i din närhet leva nöjd,
så att hos dig jag har min fröjd.

6.
Och du som själv barmhärtig är,
barmhärtighet mig också lär.
Du som är sanning utan brist,
lär mig att sky all lögn och list.

7.
Min väg, mitt ljus! Din vandel ren
mig lede med sitt klara sken,
så att du allt mitt goda är
och att allt gott av dig jag lär.

8.
Ditt ok är ljuvt, din börda lätt,
din väg är sanning, nåd och rätt.
O Jesus, lär mig följa dig
och bliva din evinnerlig.

Psalm 406 – Vår styrka är som blad och blom

1.
Vår styrka är som blad och blom,
den varar blott en stund.
Din styrka över rum och tid
är hela världens grund.

2.
Vår kärlek är en sunnanvind,
den blåser lätt sin tid.
Din kärlek, Gud, en klippa fast,
som världen vilar vid.

3.
Vår visdom är som morgonskyn,
den bleknar lika fort.
Din visdom flödar likt en sol
från öppen himlaport.

4.
Vår glädje är ett löv som yr
för höstens hårda vind.
Din glädje torkar varje tår
ifrån förgråten kind.

5.
Vår framtid är som höstens sky,
snart mörk av regn och storm.
Din framtid möter ljus och klar
och växlar aldrig form.

6.
Vår tid är som ett mörklagt rum
där ej ett steg man ser.
Din evighet är härligt sjön
och ständigt ljus oss ger.

Psalm 405 – Det tänds ett ljus

1.
Det tänds ett ljus
i sorgens mörka gömma.
Det hörs ett ord
i gråtens slutna rum.
Det är det nya livets stämma,
Guds kärleks evangelium.

2.
Det föds en kraft
i dödens bittra närhet.
Det hörs en sång
när rösten blivit stum.
Det är det nya livets stämma,
Guds kärleks evangelium.

3.
Det finns en makt
i korsets röda skugga.
Det går ett bud
från gravens tomma rum.
Det är det nya livets stämma,
Guds kärleks evangelium.

Psalm 404 – Fri som rymdens svala

1.
Fri som rymdens svala
är jag, Gud, i dig.
För oändligheten
har du skapat mig.

2.
Från mitt trånga näste
störtar jag mig ut
i din rymd av kärlek
utan gräns och slut.

3.
Evig andes vindar
över land och hav
lyfter mig och bär mig
bort från död och grav.

4.
Fri som rymdens svala
är jag, Gud, i dig,
fri att i var mänska
sveklöst älska dig.

Psalm 403 – Högt i stjärnehimlen

Psalm 402 – Jag vet en hamn

Psalm 401 – Ut ur mörkret upp till ljuset

1.
Ut ur mörkret, upp till ljuset,
bort från sorg till glädje stor
mig du kallar, som i suset,
du som ock i stormen bor.
Endast dina starka armar
lyfter upp min själ ur nöd.
Över mig du dig förbarmar,
Herre över liv och död.

2.
Sorger hade jag väl flera,
men din famn i nöd jag hann.
Nu min själ ej sörjer mera,
sen jag dig i mörkret fann.
Mörkret är ej mörkt, ej nöden
längre kan besegra mig,
när jag ser blott dig i döden
och i livet endast dig.

3.
Pröva mig, och jag skall prisa
nåden och välsignelsen,
och din kärleks höga visa
sjunger jag i skymningen,
ty jag vet att natten bara
bådar morgon som skall gry
och att solens strålar klara
en gång bryter mörknad sky.

4.
Som en blind din hand jag fattar
när min väg jag ej kan se,
vandrar lugn och övernattar
där du vill mig trygghet ge,
ty jag vet, när morgon bräcker,
skall din mening jag förstå,
fastän mörker vägen täcker
och jag nu som blind får gå.

5.
Mörkret, sorgen, synden, döden
fruktar jag med dig ej mer,
ty jag vet att mig i nöden
som en far sitt barn du ser:
Ordet har jag, dina händer
räcker mig din käpp och stav,
och min morgonsol du tänder,
du som mina sorger gav.

Psalm 400 – Min herde Herren Jesus är

Psalm 399 – Tränger i dolda djupen ner

1.
Tränger i dolda djupen ner
tanken som söker och spanar,
finner jag var mitt öga ser
spår av en vilja som danar,
frågar jag vad den makten är,
som i sin famn all världen bär:
Fader, din kärlek jag anar.

2.
Möter jag i en salig stund,
en som de fallna benådar,
tonar i själens stilla grund
stämman som himmelrik bådar,
vilar min Broders blick på mig,
himmelens förlåt lyfter sig:
Fader, din kärlek jag skådar.

3.
Träder du själv i själen in,
allmakt och kärlek, och säger
ordet som gör mig evigt din,
intet all världen då väger,
intet mitt hjärta mer begär,
stillad dess heta oro är:
Fader, din kärlek jag äger.

4.
Nalkas ock mig den onda dag,
dagen då mörkret begär mig,
drabbar mig tunga sorgens slag,
bär jag på kval som förtär mig,
dignar jag maktlös, bruten ner,
orkar ej livets börda mer:
Fader, din kärlek dock bär mig.

5.
Öppnas för mig den dunkla port
bakom vars rigel förvaras
jordlivets mål på helig ort,
där alla frågor besvaras,
jublar jag högt ditt fadersnamn,
skådar jag, sluten i din famn,
Fader, din kärlek förklaras.

Psalm 398 – Löftena kunna ej svika

Psalm 397 – Jag kan icke räkna dem alla

1.
Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt.
Likt morgonens droppar de falla
och glimma likt dessa så skönt.
Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt.

2.
Likt stjärnornas tallösa skara
de hava ej namn eller tal,
men stråla likt dessa så klara,
jämväl i den mörkaste dal.
Likt stjärnornas tallösa skara
de hava ej namn eller tal.

3.
Jag kan icke räkna dem alla,
men ack, må jag tacka dess mer.
Guds kärleks bevis må jag kalla
de under av nåd han mig ger.
Jag kan icke räka dem alla,
men ack, må jag tacka dess mer.

Psalm 396 – Dig Herre prisar högt min själ

1.
Dig, Herre, prisar högt min själ, ,
om all din nåd jag sjunger.
Mitt hjärta skall ej glömma dig
och allt som du mig giver.
Jag söker dig och får ditt svar,
och vida hörs min glädjesång
om all din tröst och ledning.

2.
Till alla dem som söker dig
du kommer in och hjälper
och alla dem som fruktar dig
du skyddar emot faror.
I tvivlets stund, när allt är svårt
och när vår dag blir mörk och tung,
ger du oss kraft och ledning.

3.
Se upp till Herrens ansikte
som är så fyllt av kärlek.
Hans godhet får vi ta emot,
den flödar rikt och evigt.
Ja, salig är den människa
som ger sig helt åt Herren Gud
och vandrar i hans ledning.

Psalm 395 – Hela vägen går han med mig

1.
Hela vägen går han med mig,
o, vad kan jag önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet,
när jag på hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ,
och jag vet: vad helst mig möter,
gör dock Jesus alltid väl.
Och jag vet: vad helst mig möter,
gör dock Jesus alltid väl.

2.
Hela vägen går han med mig,
är på branterna mitt stöd,
ger mig nåd för varje prövning,
styrker mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
glädjekällor strax ur klippan
väller fram som förr en gång.
Glädjekällor strax ur klippan
väller fram som förr en gång.

3.
Hela vägen går han med mig
– vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
kasta mig för tronen ned,
skall jag ej den sången glömma:
Hela vägen gick han med.
Skall jag ej den sången glömma:
Hela vägen gick han med.

Psalm 394 – O Jesus du min herde god

1.
O Jesus, du min herde god,
jag är ditt svaga lamm.
Du gav ditt liv, du göt ditt blod
för mig på korsets stam.

2.
Jag hör ock till din lilla hjord,
som du så dyrt har köpt.
Jag mättas vid ditt nådesbord,
till dig är jag ock döpt.

3.
I dig har jag rättfärdighet
fast jag är svag i mig.
I dig är all min salighet,
o Jesus, blott i dig.

4.
Ack Jesus, skydda själv ditt lamm
för vargens mord och list,
och bär mig alltid i din famn,
du herde, Jesus Krist.

5.
Jag vet du håller ditt förbund,
du evigt trofast är.
Jag sjunger än i dödens stund:
Min herde själv mig bär.

Psalm 393 – Ett litet fattigt barn jag är

1.
Ett litet fattigt barn jag är,
men glad jag är ändå.
Jag vet att min gode Fader kär
bär omsorg om de små.

2.
Han älskar mig, han till mig ser,
han i sin vård mig tar.
Hans kärlek ger mig mycket mer
än allt vad världen har.

3.
I glädje och i nöd och sorg
mitt hjärta sjunger glatt:
Gud är mitt skydd, min fasta borg,
min fröjd, min högsta skatt.

Psalm 392 – Tätt vid korset

1.
Tätt vid korset, Jesus kär,
hjälp mig alltid bliva,
vid den hälsoflod som där
liv envar vill giva.
Korset blott, korset blott
må förbli min ära,
tills på andra stranden jag
får dig vara nära.

2.
Tätt vid korset tröst jag fann
nåden underbara.
Tätt vid korset först jag såg
morgonstjärnan klara.
Korset blott, korset blott
må förbli min ära,
tills på andra stranden jag
får dig vara nära.

3.
Tätt vid korset! O Guds lamm,
ställ dess bild framför mig,
och att i dess skugga gå
ständigt villig gör mig!
Korset blott, korset blott
må förbli min ära,
tills på andra stranden jag
får dig vara nära.

4.
Tätt vid korset vill jag så
hoppas, bida, vaka,
tills jag frälst på himlens strand
evig fröjd får smaka.
Korset blott, korset blott
må förbli min ära,
tills på andra stranden jag
får dig vara nära.

Psalm 391 – Blott en dag

1.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder
– vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer:
skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara.
Om än oviss syns min vandrings stig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara.”
Detta löfte gav han mig.

3.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
och att ej den dyra tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad än mig händer
taga av din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått ditt goda land.

Psalm 390 – Tryggare kan ingen vara

1.
Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

2.
Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3.
Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

4.
Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5.
Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.

Psalm 389 – Till himlarna Gud din barmhärtighet når

Psalm 388 – O liv som blev tänt

1.
O liv, som blev tänt
i kristtrognas bröst, dig har världen ej känt.
Det ljus, som vårt jordiska öga ej tålt,
dock lever inom oss, fast skumt och fördolt.
Gud råder: allt skall under honom bli lagt
med kärlekens makt.

2.
O härliga lott:
att leva där döden sin överman fått,
där livet, som bleknat sen hjärtvärmen flytt
och vingkraften veknat, skall blomstra på nytt,
där kärleken växer som solvärmen blid
i vårfrudagstid.

3.
O ljuvliga land,
där gråten ej rinner som timglasets sand,
där rosen ej vissnar, där fågeln ej dör,
där lyckan är klar som kristall, men ej skör,
där intet skall fattas, blott sorgen som tär
och plågar oss här.

4.
O väldiga tro,
som slår över djupen din svindlande bro
och leder vår färd utmed avgrundens rand
från dödskuggans värld till de levandes land,
dröj kvar hos oss ringa; här trivs du ju bäst,
du högborne gäst.

5.
Du levande hopp,
som stiger förnyat ut dopkällan opp,
o giv mig de vingar som Anden dig gav,
att lätt jag mig svingar långt, långt bortom hav,
dit bort där Guds sol lyser evig och stark
på paradismark.

6.
O kärlek, som har
en sprudlande källa av liv för envar,
du fyller, i kraft av vår Frälsares ord,
välsignelsens kalk på hans heliga bord.
Din hälsodryck bjud oss härnere och bliv
vårt eviga liv.

7.
O kärlek, som är
det eviga livet i växlingen här,
smält om våra hjärtan i altarets glöd
och rena vårt stoft från all krankhet och död,
att glada vi känner, som eld i vårt blod,
de levandes mod.

Psalm 387 – Glädje utan Gud ej finnes

1.
Glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.
Tom den lycka är som vinnes,
om vi glömmer Gud därvid.
Men ej högsta nöd skall rycka
glädjens känsla ur vårt bröst,
om i både nöd och lycka
vi förnimmer Herrens röst.

2.
Molnen våra blickar stänger,
vanmakt tecknar våra spår,
men till allt hans blickar tränger,
över allt hans makt förmår.
Fadershjärtat i det höga
vårdar barnahjärtats rätt:
fadershand och fadersöga
heter Guds regeringssätt.

3.
Låt oss därför glada sträva
genom tidens dunkla lopp
och ej tröttna eller bäva,
men till Herren ha vårt hopp.
I hans fruktan låt oss vandra
på den väg som blivit vår
och den högre väg ej klandra
där han själv i vishet går.

4.
Stilla är hans gång och säker
som hans milda stjärnors gång.
Våra hjärtans sår han läker,
löser våra bördors tvång,
när de budord vi betänker
som han skrev i våra bröst,
när den nåd som han oss skänker
är vår tillflykt och vår tröst.

5.
Så vi känner hur försoning,
helgelse och sinnesro
på vår vandring, i vår boning
med oss vandrar, bland oss bor.
Så får hjärtat tröst och minnes
under livets sorg och strid:
glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.

Psalm 386 – I det djupa i det höga

1.
I det djupa, i det höga
råder en osynlig hand,
och ett aldrig slutet öga
vakar över minsta grand.
Intet valv dig innestänger,
dit den handen icke når.
Ingen natt omkring dig står,
dit det ögat icke tränger.
Vart du flyr och var du är,
före dig är Herren där.

2.
Höga tanke, ljuv att tänka:
överallt bor Herren Gud,
icke blott där stjärnor blänka
och där åskan bär hans bud.
Han min väg i mörkret täcker,
gläder mig i dagens ljus,
svalkar mig i vindens sus
och min törst i källan släcker.
Jag i allt som är och sker
honom hör och honom ser.

3.
Gud, jag lever och jag röres
blott i dig och genom dig.
Av din fadershand jag föres
fram på tidens dunkla stig.
Under ditt beskärm jag vilar
uti själva gravens famn
till du ropar mig vid namn
och jag vaknar glad och ilar,
Fader, att evinnerlig
skåda och lovsjunga dig.

Psalm 385 – Jag vet på vem jag tror

1.
Jag vet på vem jag tror
när mina synders minne
med ångerns bittra kval
betungar själ och sinne.
Botfärdig kommer jag
till Gud i Jesu namn
och öppen ser för mig
hans vida fadersfamn.

2.
Jag vet på vem jag tror
när modfälld och förlägen
jag saknar egen kraft
att går den goda vägen.
Var skal jag finna hjälp?
Min bön till Jesus går,
och kraft till bättring så
jag av hans Ande får.

3.
Jag vet på vem jag tror
när världen vill förföra
med lust och makt min själ
och till sin slav mig göra.
Jag Jesu varning hör
och vandrar i hans spår
och så med heligt mod
i frestelsen består.

4.
Jag vet på vem jag tror
när livets glädje rymmer
och hjärtat brista vill
bland oro och bekymmer.
Jag minns vad Jesu led.
Som han skall jag också
igenom svåra prov
in i Guds rike gå.

5.
Jag vet på vem jag tror
när dödens timme nalkas,
och dagens heta kval
i aftonskuggan svalkas.
Min Jesus i sin död
har döden bragt på fall.
Han lever, och min själ
med honom leva skall.

Psalm 384 – Den korta stund jag vandrar här

1.
Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2.
Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3.
Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
om jag ej viker från hans spår,
skall jag ej modet fälla.

4.
O du som sade: “Ingen kan
de mina från mig taga”,
mot världen ropar jag dig an;
den vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem
som till din Faders trygga hem
du lovat att ledsaga.

5.
Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart kommer natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är vår lycka här
mot Jesu löfte: “Där jag är,
där skall ni också vara!”

Psalm 383 – Gud ditt folk är vandringsfolket

Psalm 382 – Jag lyfter mina händer

1.
Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus,
från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren hjälp ej nekar,
som jord och himmel gjort,
och vid min bön ej tvekar
att höra mig alltfort.

2.
Han slumrar ej när vägen
är farlig för min fot,
men vakar över stegen
och värjer mig för hot.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3.
Allt ont från mig han vänder
och frälsar visst min själ.
Vad än som mig här händer,
det skall dock sluta väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar,
med honom får jag gå.

Psalm 381 – Säll är den som sina händer

1.
Säll är den som sina händer
i Guds händer sluter in.
Hur sig än hans öde vänder
kan han säga: “Jag är din.”
Han har tröst i sorg och nöd,
han är trygg i liv och död.
Till hans bästa allt sig vänder,
han är alltid i Guds händer.

2.
Gode Gud, jag nu dig beder:
Tag min hand uti din hand
så att du mig alltid leder,
för mig till ditt fröjdeland,
dit din Son har gått förut.
När min vandring här är slut
och jag dig min ande sänder,
tag den då i dina händer.

Psalm 380 – Min Gud på dig förtröstar jag

1.
Min Gud, på dig förtröstar jag,
vill aldrig från dig vika.
Hör mina böner varje dag,
låt ej det hoppet svika.
Var mild mot mig för Jesu skull
och ge mig hjälp i nöden.
Du kan ge tröst i varje sorg
och seger över döden.

2.
Allt vad jag är, har jag av dig,
allt gott som är mig givet,
och du har hållit vård om mig
alltsen du gav mig livet.
Med mildhet har du mitt försvar
från födelsen mig ägnat
och med din omsorg dag för dag
i nåd min levnad hägnat.

3.
Om jag skall nå till höga år,
låt det bli dig till ära.
Om jag skall bära gråa hår,
låt mig dem ödmjukt bära.
Du vet min tid. Om kraftlöshet
skall mig på bädden sträcka,
giv, Herre, att ej synd och brott
mitt samvete får fläcka.

4.
Min kropp är stoft och inom kort
skall jorden återfå den.
Men ovan allt som vittrar bort
bärs själen hem av nåden.
Min fot och hand kan slås i band,
men ej min tro och vilja,
men ondskan kan från mänskors nåd,
men ej från Guds, mig skilja.

5.
Det är din nåd som styrker mig
så jag kan troget vandra
din smala väg och prisa dig
och även lära andra.
Du höll min barndom i din vård,
du skyddar mödans dagar
och vaktar nog min fot för fall
när åldern mig försvagar.

6.
Allt gott som du har gjort mig här
och som du än vill visa,
det skall jag tacksamt, Herre kär,
för nya släktled prisa.
Din vishet och din tröst var god
när jag var djupt bedrövad.
Till ljus och glädje bar du mig
när jag var svårast prövad.

7.
Pris vare dig, att även nöd
och sorg jag har måst tåla.
Se, efter storm och mörker bjöd
du solen högre stråla.
Du tände så mitt släckta hopp,
gav mig förtröstans gåva.
Så bör jag nu med liv och själ
dig för min frälsning lova.

Psalm 379 – En kristen bör tro och besinna

1.
En kristen må tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt,
ty den kan ej himmelen söka
som blott vill det jordiska öka
och har blott det timliga kärt.

2.
Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som mammon och Gud,
kan ingen som icke vill svika
och bryta mot enderas bud,
O människa, välj du det bästa.
Vill hjärtat vid Herren du fästa,
odelat åt honom det bjud.

3.
Sörj ej för det jordiska livet
lik den som till Gud ej har lit.
Av Gud är ditt arbete givet,
han vill ock välsigna din flit.
Vad tjänar den tryckande mödan?
Är livet ej mera än födan,
är kroppen ej mer än din dräkt?

4.
Vad gott kan en människa finna
med omsorg och mödor i mängd?
Ej kan till sin livstid hon vinna
en endaste timme i längd.
Förgäves de skaffar sig plåga
som bygger på världslig förmåga
och litar till klokhet och konst.

5.
Guds skapade verk må dig lära
förtröstan, bekymrade själ.
Ej fåglar kan så eller skära,
men Herren försörjer dem väl.
Långt mera än dessa du skattas.
Hur skulle han låta dig fattas
den omsorg som alla han ger.

6.
Se liljornas färgprakt, som brinner
om våren när marken är grön.
De arbetar inte och spinner,
bär ändå en fägring så skön,
att Salomo, härlig och mäktig,
ej hade en klädnad så präktig
som markernas lysande blom.

7.
Om Gud nu så gräset bekläder,
som blomstrar på marken så kort,
i dag med sin vällukt oss gläder,
i morgon är vissnat och torrt.
Ni tvivlande alla och svaga,
säg varför då sörja och klaga
som skulle han er ha glömt bort?

8.
Så sörj ej, så fråga då icke
som otron har tagit för sed:
Vad skall vi väl äta och dricka
och vad skall vi kläda oss med?
Det vet ju er Fader i höjden,
och ni kan i sorgen och fröjden
förtrösta på hjälpen från Gud.

9.
Vad bäst du i morgon behöver,
det kommer dig säkert till del.
Blott ett skall du oroas över:
det är din odödliga själ.
Sök först att Guds rike här finna
och Kristi rättfärdighet vinna,
så får du allt annat därtill.

Psalm 378b – Uti din nåd

1.
Uti din nåd, o Fader blid,
befaller jag i all min tid
min arma själ och vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2.
Min kropp, min själ och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dig tillhör,
att intet ont mig skada gör.

3.
I dig är jag av hjärtat nöjd.
Du är min enda tröst och fröjd.
Uti min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4.
Det är min tro, o Fader blid,
hjälp mig att alltid bli därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik
att jag må ärva himmelrik.

Psalm 378a – Uti din nåd

1.
Uti din nåd, o Fader blid,
befaller jag i all min tid
min arma själ och vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2.
Min kropp, min själ och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dig tillhör,
att intet ont mig skada gör.

3.
I dig är jag av hjärtat nöjd.
Du är min enda tröst och fröjd.
Uti min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4.
Det är min tro, o Fader blid,
hjälp mig att alltid bli därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik
att jag må ärva himmelrik.

Psalm 377 – Från Gud vill jag ej skiljas

1.
Från Gud vill jag ej skiljas,
han sviker inte mig,
han för mig på sin viljas
och sina budords stig.
När arbetsdagen gryr,
han till mitt kall mig leder
och vila mig bereder,
när solens strålar flyr.

2.
När ingen kan mig råda
och ingen hjälpa mer,
jag upp till Gud får skåda,
han ensam hjälpen ger.
De som har honom kär
lugnt möter varje fara
och de får trygga vara,
vad än dem händer här.

3.
På honom vill jag bygga
i prövningarnas år
och mig till honom trygga,
tills denna tid förgår.
Det är mitt fasta hopp:
han allt till godo vänder,
jag lämnar i hans händer
min ande, själ och kropp.

4.
Guds namn vill jag åkalla
i all min nöd och brist.
Av kärlek till oss alla
han gav oss Herren Krist.
Och därför visst jag vet
att med sin Son han giver
vad oss till frälsning bliver
i tid och evighet.

5.
Se, världen skall förbrinna
med all sin ståt och prakt
och jordens glans försvinna,
dess härlighet och makt.
Guds ord skall ej förgå!
Vår själ är väl bevarad
och kroppen skall förklarad
ur gravens mull uppstå.

6.
Då skall jag frigjord föras
till evighetens ro,
där ingen gråt skall höras
och ingen smärta bo.
Då, löst ur syndens garn,
som alla änglars like
jag ärva får Guds rike,
med Faderns frälsta barn.

Psalm 376 – Nu öppnar saknad sina öde vidder

Psalm 375 – Mitt i en värld av mörker

Psalm 374 – Jesus tänk på mig

Psalm 373 – Nu gläd dig min Ande i Herran

1.
Nu gläd dig, min Ande, i Herran,
upp, jubla, min själ, i din Gud.
Låt ängslan och sorg vika fjärran
på Guds, den allsvåldiges, bud.
Väl andra må sucka och kvida,
men dig som har Gud vid din sida,
dig höves blott lovsångens ljud.

2.
Som allting för intet han gav dig,
så allting han ännu dig ger.
Den börda du bar tog han av dig,
nu intet kan skada dig mer.
Så får du ej tveka och dröja.
Ditt huvud du dristigt må höja,
och himmelen öppen du ser.

3.
Ser ögat Guds himmel den klara
och bär du i hjärtat hans frid,
då trygghet du har i all fara
och mod för var stundande strid.
Ja, villigt ditt liv kan du mista,
och glad kan du ge till det sista
din kraft i din kallelses id.

4.
När friden ett hjärta bevarar,
stor rikedom får det och makt.
Det räknar ej längre och sparar,
står ej om sitt eget på vakt.
Det frestaren bjuder att vika
och källor att flöda så rika
i lidandets brännheta trakt.

5.
Men såsom den jagade hinden,
som äger ej rast eller ro
men räds för vart prassel i vinden
och själv ej sin räddning kan tro,
så värnlöst är människans sinne,
när icke på djupet därinne
Guds frid och hans salighet bo.

6.
Vet: hela Guds frid du behöver
om hjärtat skall provet bestå,
och hela Guds himmel däröver
sitt skyddande valv måste slå.
Här duger ej dela och tveka.
Hur vågar ditt hjärta du neka
att hela sin rikedom få?

7.
Vi ängsliga och betryckta,
på vakt kring vårt nedgrävda pund.
Vi sitta med dörrarna lyckta,
en räddhågad lärjungarund,
då Herren oss väntar att finna
därute, där striderna brinna,
i manligt och troget förbund.

8.
Som örnar med vingfjädrar unga
att stiga mot himmelens höjd,
som hjältar att mäktiga ljunga
och sjunga om seger och fröjd
– till sådana ting har oss alla
vår väldige Gud velat kalla.
Med mindre han icke är nöjd.

9.
Kom himmelske Fader, var när mig!
All kraft utav dig är ett lån.
Om du icke lyfter och bär mig,
var tager jag vingar ifrån?
Jag vet ju du aldrig kan svika,
men att jag från dig ej må vika,
o Fader, sänd till mig din Son.

10.
O Jesus, den frid som vi alla
begära, blott finnes hos dig.
I mörker vi famla och falla
så snart du ej lyser vår stig.
Min tro är en flämtande gnista,
din segrade än i det sista.
O Herre, så tro du för mig.

11.
Din helige Ande du sände
som allt vad oss felar beskär,
han styrke mig i mitt elände,
han vise mig dig som du är.
I ångest, i vanmakt och smärta
han säge mitt klentrogna hjärta
att, Herre, du än är mig när.

Psalm 372 – När stormen ryter vilt på hav

1.
När stormen ryter vilt på hav
och djupet öppnar vitt sin grav,
kom till oss, du som hjälpa kan,
och var oss när, vår Frälserman.

2.
Du kuvar stormen när du vill
och bjuder vågen att bli still.
Du lugnar hjärtat likaså
när skräck och tvivel tränger på.

3.
Låt ordets fyrbåk lysa klar,
så ingen bland oss vilse far
och lider skeppsbrott i sin tro
och evigt mister själens ro.

4.
O Jesus Krist, ditt namn är värt
att vädja till och hålla kärt.
Låt det få bli vår ankargrund
vid farans hot, i dödens stund,

5.
Vårt kära hem, vårt fosterland
vi lämnar, Herre, i din hand.
Till sist när färden slutar här,
låt oss få samlas där du är.

Psalm 371 – Kristus uppenbara för oss

1.
Kristus, uppenbara för oss
undret med din offerdöd,
ur syndafallet gör oss
fria i din kärleks glöd.
Låt oss ständigt, vill vi be,
fast i tron mot korset se.

2.
Mörkrets dysterhet försvinner,
natten flyr för dagens bloss,
och när Kristus segern vinner
öppnas himmelen för oss.
Med sitt blod, så är vår tro,
på sitt kors han ger oss ro.

3.
Alltid tar den gode herden
hand om vilsegångna får,
håller vård om flocken, ger den
tålig ledning var den går.
Jag får tro att också jag
skall få se hans anletsdrag.

4.
Här bland frestelser och plågor
skall min tro ej tryckas ner.
Inga tvivelsjuka frågor
ställer sig mitt hjärta mer.
Med försoning hel och full
är jag trygg för Kristi skull.

5.
Över stormig färdled kan den
fasta tron se fram emot
lugnet på den andra stranden
där min längtan kan få bot.
Må jag snart nå målet, där
inga stormar längre är.

6.
Du ger tron som jag behöver,
viljans kraft att hålla ut,
och du råder också över
frälsningen vid vägens slut.
Trött av mödor får jag då
friden i din himmel nå.

Psalm 370 – Som du vill o Herre min

1.
Som du vill, o Herre min,
om jag blott får vara din,
om i glädje och i smärta
jag får vila vid ditt hjärta,
ha i dig min högsta fröjd,
o, då är jag trygg och nöjd.

2.
Som du vill, o Herre god,
om du blott ger tålamod
när i kärlek du mig agar,
när i sorg mitt hjärta klagar.
Lär mig, Herre, att förstå:
du ditt barn blott prövar då.

3.
Som du vill, o Herre Krist,
om jag blott med all min brist
och med all min synd otalig
får i dig dock tro mig salig.
Och jag får ju tro det så,
då jag har ditt ord därpå.

4.
Som du vill, o Herre kär,
om det blott till hemmet bär.
Fri från tidens bördor tunga
skall jag där ditt namn lovsjunga
för din nåd och trofasthet,
som består i evighet.

Psalm 369 – För Jesu milda ögon

1.
För Jesu milda ögon
jag ställer mig så arm jag är.
Min skuld och fattigdom jag bär
för Jesu milda ögon.

2.
För Jesu milda ögon
betryckt av synd jag faller ner.
Med längtan i min nöd jag ser
i Jesu milda ögon.

3.
För Jesu milda ögon
jag syndat har mot Herrens lag.
Min dom däröver väntar jag
för Jesu milda ögon.

4.
I Jesu milda ögon
jag ser. Förskjuter han mig, så
nedsjunkande jag ser ändå
i Jesu milda ögon.

Psalm 368 – När ingen dager ögat skådar

1.
När ingen dager ögat skådar
och sorgens natt ej tager slut,
när intet hopp en ljusning bådar
och hjärtats tro vill slockna ut,
när ingen tänker på mitt väl,
var finns ett fäste för min själ?

2.
Du, Jesus, är den fasta borgen,
min enda tröst, min frälsnings grund,
min hjälp i tvivlet och i sorgen,
min enda ro i stormig stund,
min nådesbrunn, min hälsoflod,
min Frälsare, min konung god.

3.
Du sorgsna själars vän, den bäste,
du enda tröst i plågans hus,
du sanna sol på himlens fäste,
bland ljus det enda klara ljus,
du sanning utan svek och sken,
Guds ord, Guds avbild, skär och ren!

4.
Ej bredden, längden, djupet, höjden
jag av din kärlek mäta kan.
Du gladdes med i änglafröjden,
när bättring gör en syndig man.
Din nåd från tid till tid består
och mäktig genom världen går.

5.
Hur djupt än mörkret här må vara,
det gryr en morgon dock till sist,
då du dig själv skall uppenbara,
du livets ljus, o Jesus Krist.
Du leder genom nattlig värld
till evig dag vår levnads färd.

Psalm 367 – Hjälp mig o Jesus

Psalm 366 – O Gud det är min glädje

1.
O Gud, det är min glädje
att du dock hör min röst
och alltid mig tillstädjer
att söka hos dig tröst.

2.
Jag ber dig nådigt höra
mitt hjärtas bön till dig.
Ett offer vill jag göra:
tillbedja innerlig.

3.
Omkring mig dödens snara
hårt hade slutit sig.
Jag var i skräck och fara
och mörker omgav mig.

4.
Men när jag sökte Herran
och sade: “Fräls min själ!”
Då var mig Gud ej fjärran,
han hjälpte snart och väl.

5.
Ty Herren Gud förlåter
i nåd och mildhet stor
den som sin synd begråter
och som på honom tror.

6.
Han kan ur nöd oss draga,
i motgång finna råd,
oss skona eller aga
av outgrundlig nåd.

7.
Det har ock jag erfarit,
ty Gud har tänkt på mig
när jag i nöd har varit
och sorgen slagit mig.

8.
Han frälst min själ ifrån döden
och räddat mig från fall,
han gett nytt hopp i nöden,
hans nåd jag prisa skall.

9.
För Herren skall jag vandra
den tid jag lever här,
fast sveke alla andra,
hans nåd beständig är.

10.
Med glädje vill jag tömma
den kalk Gud skänker mig,
hans helga namn berömma
och vandra på hans stig.

11.
Dig, Herre, vill jag tjäna,
ty du har löst mitt band.
O Gud, därtill förläna
din nåd och helge And.

Psalm 365 – Allt vad vi på jorden äger

1.
Allt vad vi på jorden äger
hör förgängligheten till.
Jordens skatter ringa väger,
när oss Herren pröva vill.
Som en ström vår tid förrinner,
som en dröm vårt liv försvinner,
men på denna vansklighet,
följes själens evighet.

2.
Allt vad hjärtat vid sig fäster
flyr när vi det anar minst,
ger oss här som jordens gäster
endast en bedräglig vinst.
Men den världens flärd föraktar,
himmelriket eftertraktar,
den är ändå rik och nöjd,
har i Gud en evig fröjd.

3.
Lär oss därför att alltid minnas:
denna värld förgänglig är,
ingen jordisk prakt kan finnas
som består för alltid här.
Dödens skugga oss förföljer,
graven snart oss alla döljer,
ej för evigt här vi bor,
måste bort när minst vi tror.

4.
O min Jesus, låt mig bliva
alltid vaksam, så jag
ständigt därpå akt må giva
hur här allting dag från dag
växlar snabbt och fort försvinner.
När min sista dag förrinner,
tag mig till dig, Herre kär,
där en ständig glädje är.

Psalm 364 – Sorgen och glädjen

1.
Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman,
medgång och motgång här ständigt följs åt.
Skyar med solsken, och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.
Silver och gull
stoft är och mull,
himmelen blott är av salighet full.

2.
Nyckfull är lyckan till gunst och till tycke,
sorgen tar säte i konungens barm.
Ofta ett bröst under glittrande smycke
gömmer sin oro och hemliga harm.
Allt har sitt,
hårt eller blitt,
himlen allena är sorgerna kvitt.

3.
Skönaste rosor på törnbusken glöder,
vackraste ört kan ha gift som förgör.
Kinden kan blomstra om hjärtat än blöder,
morgonens glädje om aftonen dör.
Brusande skär
hotar oss här,
himlen är hamnen där tryggheten är.

4.
Ångest kan föda den frid som oss gläder.
Plåga skall vändas i hälsa och hopp,
armodet skrudas i rikaste kläder,
svaghet förvandlas till kraft att stå opp.
Ondskan skall stå
fängslad i vrå.
Detta kan himlen allena förmå.

5.
Hur än min lycka och lott här må falla,
efter Guds vilja de faller mig till.
Avund må tömma sin giftiga galla,
världen bedriva sitt spel hur den vill.
Sorgen skall dö,
sällhetens frö
mogna till blomning på himmelens ö.

Psalm 363 – Min själ mitt sinne låt Gud råda

1.
Min själ, mitt sinne, låt Gud råda
och hoppas på din Fader blid.
Han är din hjälp i nöd och våda,
på orons dag är han din frid.
Den som sig lämnar i Guds hand,
han bygger ej sitt hus på sand.

2.
Vad nytta har vi av att sörja,
vad hjälper oss vårt bittra kval?
Varför skall vi med tårar börja
och sluta våra dagars tal?
Ju mer vi klandrar det vi fått,
dess tyngre känns vår levnads lott.

3.
Dock är det bättre litet lida
med Guds, vår Faders, vilja nöjd
och tåligt efter honom bida,
han sänder hjälp från himlens höjd.
Gud känner varje mänska bäst
och vet vad henne fattas mest.

4.
Han ser när tröstens tid är inne,
han ger oss det som nyttigt är.
Ber vi om hjälp med ödmjukt sinne,
då hör oss visst vår Fader kär.
Så hjälper Gud förr än vi tror.
Hans ord ger kraft, hans nåd är stor.

5.
Förtvivla ej när lyckan sviker,
tro ej att du är glömd av Gud,
ty plötsligt sorgens dimma viker
på Herrens kärleksfulla bud.
Tänk på att allt förändrar sig,
att denna prövning lämnar dig.

6.
När Herren vill kan han ju göra
en fattig man omåttligt rik.
Han kan en rik i prövning föra,
så att han blir en fattig lik.
Vår Gud, rättfärdig, vis och sann,
upphöja och nedstörta kan.

7.
Sjung, läs och gå på Herrens vägar
och gör din kallelse med flit,
tro fast på det som Herren säger
och sätt till himmelen din lit.
Ty salig, fri är människan,
när hon på Gud förtrösta kan.

Psalm 362 – Vänd nu om ni sorgsna själar

1.
Vänd nu om, ni sorgsna själar,
vänd nu om till Gud igen.
Han finns här, han som er helar,
nådatiden varar än,
Han, vars makt av ingen man
fällas och besegras kan,
rik på nåd för evigt bliver
och ur döden liv oss giver.

2.
Fastän han så hårt oss slagit,
varit vred en liten tid,
han sin nåd ej från oss tagit,
skänker oss på nytt sin frid.
Låt oss därför fatta mod,
ty den samme Herren god
som oss straffat oss vill frälsa,
ge oss läkedom och hälsa.

3.
All den nöd som här vi klagar
viker för hans starka hand.
Efter två förtvivlans dagar
löser han ur dödens band.
Och när tredje dagens ljus
strålar in i våra hus
skänker han nytt liv, och styrka
så att vi kan honom dyrka.

4.
Då skall vi med fröjd få skåda
Herrens kärlek, djup och vid,
hur han låter nåden råda
och ger sälarna sin frid.
Främst, i allt vi gör och vill,
bör vår strävan syfta till
at vi som hans folk och vänner
honom och hans vilja känner.

5.
Som en morgonrodnad glimmar
skall han komma till oss då.
Efter nattens mörka timmar
skall ny dag hans trogna få.
Han skall komma med sin frid
som ett regn i vårens tid.
Stor blir trösten han skall skänka,
större än vi alls kan tänka.

Psalm 361 – Jag ville tacka och prisa

1.
Jag ville tacka och prisa
min Fader i himlens höjd.
Jag ville sjunga en visa
om Jesus, min levnads fröjd,
och Anden jag ville lova,
som drar oss till Guds hus
och skänker oss tron som gåva
och leder med sitt ljus.

2.
Men Gud, rättfärdige Herre,
med klagan jag kommer nu.
Mig tynger nöden allt värre,
och trösta kan bara du.
Ack, efter dig blott jag längtar
med själens hela håg
lik törstande hjort som trängtar
till källans friska våg.

3.
O Herre, se mitt elände,
som synderskans nöd du såg,
när hon förtappad sig kände
och vid dina fötter låg.
Till Petrus i nåd du skådat,
fast han förnekat dig,
och rövaren du benådat.
Gör också nåd med mig.

4.
Min kära Fader, jag beder
för Jesu, min Herres, död,
att du med Anden mig leder
ur samvetets djupa nöd.
Giv krafter och mod för striden
och skänk mitt sinne ro.
Och när jag skall gå ur tiden,
så låt mig dö i tro.

5.
Som orgelklangen försvinner
och fåglarnas sång förgår,
så världens glädje förrinner,
så flyr våra levnadsår.
Det tänker jag på med bävan,
ty alltför väl jag vet
hur svag jag är i min strävan
att vinna salighet.

6.
Blott den som Herren bekänner
skall in i Guds rike gå
och där bland Frälsarens vänner
i skinande kläder stå.
Till fröjd som ej synd kan störa,
till fröjd som ej förgår
jag beder att du skall föra
ditt barn, o Fader vår.

Psalm 360 – Såsom hjorten ivrigt längtar

1.
Såsom hjorten ivrigt längtar
efter friska källans flod,
likaså mitt hjärta trängtar
till min Gud, som är så god.
Själen törstar innerlig,
Herre Jesus, efter dig.
När skall det dig dock behaga
att mig i din glädje taga?

2.
Herre, när jag är bedrövad
vill jag lyssna till din röst.
När jag plågas och blir prövad
finner jag i ordet tröst.
Detta vet jag fast jag är
skild från dig på vägen här,
där min ångest, mina plågor
följer mig som mörka vågor.

3.
Av det löfte du har givit
om din godhet dag för dag
har jag ofta tröstad blivit.
Nu i natten sjunger jag,
och min klagan som förut
inför dig jag ropar ut.
Gud, min klippa, ej förgäter
du väl mig när sorgen fräter?

4.
Nej, min själ, låt inte böja
dig i missmod, bliv i frid!
Herren kommer, skall ej dröja.
Vänta blott, han vet sin tid.
Sätt ditt hopp till Gud och vet
att han är barmhärtighet.
Han skall själv sig uppenbara,
du skall glad hans hjälp erfara.

Psalm 359 – Till dig ur hjärtegrunden

1.
Till dig ur hjärtegrunden
jag ropar i min nöd.
Du vet den rätta stunden
att ge mig tröst och stöd.
Låt bönen nå ditt öra
och kom med hjälpen, kom!
I nåd vill du ju höra
vad än jag ber dig om.

2.
Vem kan väl skuldlös gälla
för lagens stränga bud?
Vem bland oss kan väl ställa
sig syndfri inför Gud?
Men, fast jag ej är värdig,
i Kristus du mig ser
förlåten och rättfärdig
och dömer mig ej mer.

3.
Min tro, mitt hopp jag ställer
till löftet du har gett,
att i den dom du fäller
skall nåd gå före rätt.
Du som min själ rannsakar,
till dig jag längtar mer
än väktaren som vakar
till dess han dagen ser.

4.
Gud, Israel, till Herran
dig med förtröstan vänd.
Han råder när och fjärran,
är överallt bekänd.
Vi finner liv och hälsa
i hans barmhärtighet.
De sina skall han frälsa
från synd och farlighet.

Psalm 358 – Säg får jag komma som jag är

Psalm 357 – O salighet o gåtfullhet

Psalm 356 – Fader du vars hjärta gömmer

1.
Fader, du vars hjärta gömmer
helighet, som allting dömer,
kärlek, som förlåter allt,
du vill döda
för att föda
oss på nytt till ny gestalt.

2.
Dig vi bedja: Låt oss känna,
att din eld där vi oss bränna,
just din kärleks låga är,
att ock vreda
vindar leda
hem till dig den du har kär.

3.
Rikt med våra tårars flöde
vill du vattna marker öde
och ge liv och växt på nytt.
Rosor fromma
skola blomma,
öknen bli till äng förbytt.

4.
Åter för du oss de gamla
vägarna; ej mer vi famla
var sin egen dunkla stig:
samfällt böjas
knän, och höjas
unga hjärtan upp till dig.

5.
Dig vi prisa och berömma
som i vrede allt kan döma
och i nåd förlåta allt,
som vill döda
för att föda
allt på nytt till ny gestalt.

Psalm 355b – Frälsare du som äger läkedomen

Psalm 355a – Frälsare du som äger läkedomen

Psalm 354 – För dig min nöd jag klagar

1.
För dig min nöd jag klagar,
o Jesus, hör min röst!
Jag suckar alla dagar
till dig med ängsligt bröst.
På världens lust bedragen,
med sår av synden slagen,
jag ropar: Giv mig tröst!

2.
Det gör mig ingen möda
att mig helt botad få,
till liv på nytt mig föda
och ren av smittan två.
Hur skulle jag ej våga
i all min sorg och plåga
din hjälp här kalla på?

3.
Jag länge, ack, dess värre,
på världens breda stig
tryggt vandrat fram, o Herre,
och syndat inför dig.
Nu kraft och liv mig felar,
men du är stark och helar,
du kan upprätta mig.

4.
Till dig jag hoppfullt träder,
o, säg ett nådens ord!
Låt mig bli ren, jag beder,
i dig rättfärdiggjord.
Du ensam kan mig frälsa,
o du som är all hälsa
i himmel och på jord.

5.
Och när du mig förlåter,
hjälp att jag kommer då
med samariten åter
att prisa dig också.
Jag vill ej utebliva,
ty tröst har du att giva.
I tro får glad jag gå.

Psalm 353 – Min själ nu är tid

1.
Min själ, nu är tid att till korset gå fram
och tacka av hjärtat Guds heliga lamm,
som vägen till Fadern för dig har berett
och själv sig i döden för syndaren gett.

2.
Hur suckar du plågad, en trälarnas träl,
och ser blott på skulden som tynger din själ?
Din blick kan ju ändå få vila i tro
på Lammet, vars blod skänker frälsning och ro.

3.
Ja, tro blott på Jesus, Guds blödande lamm.
Han frälsar från synder, befriar från skam.
Som tiggare fram till hans boning du går,
men där som ett barn vid hans sida du står.

4.
Ej finns hos dig själv någon möjlighet kvar
att göra dig fri från de kval som du har.
Men skynda med bördan till Frälsaren kär,
hans sår kan dig trösta, han hjälparen är.

5.
Säg varför har synden så gruvligt dig skrämt,
att du för hans ansikte gömmer dig jämt?
Han gav ju sitt blod för sin hjord, för sin brud,
och nu vill han föra dig hem till din Gud.

6.
O väldiga nåd! Vilken salighet får
ej den som i tro med sin Frälsare går!
Hans synd är försonad, hans nöd är förbi,
hos Jesus han känner sig lycklig och fri.

7.
Här nere vi dignar i sorger och strid,
däruppe blir oron förvandlad i frid.
Där ser jag Guds lamm, som har dött för mig här,
och tackar och lovar min Frälsare kär.

Psalm 352 – Vart flyr jag för Gud

1.
Vart flyr jag från Gud och hans heliga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig!

2.
Jag bävar, när upp emot himlen jag ser:
där står mina synder beskrivna.
Och vänder mot jorden jag blickarna ner:
se, här är de alla bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig!

3.
Vart skall jag mig vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräck jag av ångest mig slår för mitt bröst,
som hyser mitt syndiga hjärta,
Gud vare mig syndare nådig!

4.
Tag från mig, o Herre, mitt hjärta av sten
och skapa i stället ett annat,
ett hjärta vars strävan är helig och ren,
med krafter mot synden bemannat,
Gud vare mig syndare nådig!

5.
Min Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv,
och tag ej ifrån mig din Ande.
Din frid åt mitt svidande samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud vare mig syndare nådig!

6.
O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig!

Psalm 351 – O Jesus Krist du nådens brunn

1.
O Jesus Krist, du nådens brunn,
du livets vattenkälla,
min bön till dig av hjärtats grund
låt inför dig nu gälla.
Din stora nåd, ditt ljuva namn
mig lockar till din öppna famn,
min nöd för dig att ställa.

2.
Av syndig släkt mitt ursprung är
och synd har jag bedrivit,
jag Adams skuld i hjärtat bär
och tung har bördan blivit.
Jag upplevt har i bitter nöd
att jag är dömd till evig död,
min synd från Gud mig drivit.

3.
Men lov ske dig, o Jesus Krist,
du livets Herre kära,
som tog på dig vår synd och brist
och ville korset bära.
Det jag var skyldig du betalt,
till salighet har du mig valt,
dig tillhör nu all ära.

4.
Så blev ditt kors ett livsbaner,
det är i dina händer,
och till den frälsning som du ger
mitt öga jag nu vänder.
Den död förbjudna trädet bar
med korset du borttagit har
Nu korset livet tänder.

5.
Så lär mig, Gud, i bättring sann
min synd att rätt begråta,
och lär mig älska korsets man
som kan min synd förlåta.
Jag sedan får i världen här
det som mitt sanna bästa är
trots mången livets gåta.

Psalm 350 – En syndig man

1.
En syndig man låg sänkt i syndens dvala,
då hörde han Guds röst i själen tala,
ja, Guds ord kom: “Nu är det tid att vakna.”
Och redan brann på bergens tinnar dagen.

2.
Den sjöng Guds lov i bäckarna och träden,
men ingen sång blev hörd i mänskohjärtat,
där var det natt, dess värld var skuld och ängslan.
Då kom Guds ord och sade: “Bed till Herren.”

3.
Det finns en natt i själva morgonljuset.
O mänskonatt som ropar ut ur djupen
om nåd för den som all Guds nåd förbrutit,
om läkedom för den till döden sjuke.

4.
Då lyser fram, i själen som i ordet,
en strimma ljus, en blidhet över jorden.
Så föregår en morgonstjärna solen,
den stjärnan är Maria, Herrens moder.

5.
Hör himlens röst om glädje för allt folket!
Att Krist är född blir sant på nytt var morgon.
Hur segerrik är inte soluppgången,
ty allt blir nytt. Det gamla är förgånget.

6.
Och han som stum mött dagens födslotimma
brast ut i sång, han kunde inte tiga,
ty dagens sol var syndares Messias.
Stå upp, var ljus! Du är av nåd befriad.

Psalm 349 – När vi i högsta nöden står

1.
När vi i högsta nöden står,
i hela världen tröst ej får,
när allting natt och mörker är
och mänsklig hjälp ej når oss här –

2.
vår enda tröst det vare då
att med vår sorg till Herren gå.
Han är den ende som till slut
kan hjälpa oss ur nöden ut.

3.
Vår blick och våra böners ljud
vi höjer nu till dig, o Gud.
Vår nöd och fara bäst du vet,
så visa oss barmhärtighet!

4.
I nåd du oss det löftet ger
att höra dem som till dig ber.
Vi kommer här i ödmjuk bot
och böjer knä inför din fot.

5.
Förlåt vår synd, vårt överdåd,
o Herre, tänk på oss i nåd.
Barmhärtigt på vår svaghet se
och skyndas att din hjälp oss ge.

6.
Så vill vi tacka varje stund
med glädje och av hjärtans grund,
i kärlek följa dina bud
och evigt prisa dig, o Gud.

Psalm 348 – Till dig jag ropar Herre Krist

1.
Till dig jag ropar, Herre Krist,
jag ber att du skall höra.
Ge mig den rätta tron som visst
var mänska trygg kan göra.
Jag sätter all min lit till dig,
som kan min själ benåda.
Låt i all våda
din Ande styrka mig
och till det bästa råda.

2.
Jag ber att du min vandring här
så i ditt fotspår riktar,
att ständigt jag inom mig bär
det hopp som aldrig sviktar.
Så kan till dig jag blicka opp
ur varje nöd och snara
och tålig vara,
väl fylla livets lopp
och glad från världen fara.

3.
Hjälp mig, att jag av hjärtats grund
min fiende förlåter.
Förlåt ock mig i denna stund,
ge sinnet friden åter.
Lär mig att leva dig till pris,
låt ordet rikt mig nära
och till din ära
mig göra stark och vis
att kors och motgång bära.

4.
Om det så gäller liv och död,
vad än som här kan hända,
låt ingen lust och ingen nöd
min själ ifrån dig vända.
Må världen ej bli mig så kär
att den kan mig bedraga
och får försvaga
mitt innersta begär
att endast dig behaga.

5.
Jag står här i en andlig strid
som vållar sorg och smärta.
Kött, värld och djävul ingen frid
ger mitt beträngda hjärta.
Så styrk min egen skröplighet
och låt mig inte falla.
Ge mig och alla,
Gud, din barmhärtighet.
Din hjälp vill jag åkalla.

Psalm 347 – Ur djupets nöd min Gud till dig

1.
Ur djupets nöd, min Gud, till dig
mitt klagorop jag sänder.
Hör i barmhärtighet på mig
och räck mig dina händer.
Om, Herre, med din stränga rätt
du dömer all den synd du sett,
vem kan bestå det provet?

2.
Så har vi ingen annan råd
att synden från oss skilja
än att ta evig tillflykt till din nåd,
din evigt goda vilja.
På jorden finns det ingen man
som rätt det goda göra kan.
Guds nåd envar behöver.

3.
Så vill jag till den fasta grund,
som är Guds nåd, mig trygga,
på min förtjänst ej någon stund,
men på Guds godhet bygga.
Min egen kraft ej här förslår,
allena Herren allt förmår.
På honom jag förtröstar.

4.
Om också han vill pröva mig
och låter hjälpen dröja,
vill jag för Gud i innerlig
och stadig tro mig böja.
Syns han än hård, är han dock god,
ger hjälp i tid och skänker mod,
som i sitt ord han lovat.

5.
Om ock min synd är mycket stor,
så överflödar nåden.
Sin frälsning ger han dem som tror
och även jag kan få den.
Nu kan min ande glädja sig:
Gud har min synd förlåtit mig.
Ske honom pris och ära!

Psalm 346 – När livet saknar mening

1.
När livet saknar mening
och nådens hav ett djup,
när otrons vreda vindar
dig för mot branta stup:

2.
I gryningsljus på stranden
av dina frågors hav
i dag ett kors än lyser,
Guds eget stora svar.

3.
På friska ängar leder
en stig till källans ro
där daglig nåd förnyar
en klen och modlös tro.

4.
Se, här får livet mening
vid nådens djupa hav
av kärleken och hoppet
som Kristus åt dig gav.

Psalm 345 – Natanael står inför Herren Kristus

1.
Natanael står inför Herren Kristus
med tvivelstankar gömda i sitt bröst.
Då talar han till honom, till oss alla;
och genom sekler hör vi än hans röst.

2.
Jag såg dig då du satt vid fikonträdet.
Jag såg dig då din själ var vänd mot mig.
Du visste inte mycket men du sökte
den kärlek som då redan omslöt dig.

3.
Nu kallar jag dig bort från dina tvivel,
stå upp och ta emot vad jag kan ge.
Jag vet ju mer om dig än själv du anat.
Och större ting än detta skall du se.

4.
Jag såg dig, sökare, i all din ängslan,
jag såg din längtan och din ärlighet.
Så tveka ej, här finns vad du behöver:
min Faders väg till liv och salighet.

Psalm 344 – Jag skulle vilja våga tro

1.
Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek är
den makt som ändå världen bär.

2.
Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

3.
Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns,
som ville att jag vore hans.

4.
Jag skulle vilja våga tro.
Jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro,
att livets under sker,
så väntar jag och längtar jag
att jag ska få
den tro jag inte själv kan nå.

Psalm 343 – Bed för mig Herre kär

Psalm 342 – Herre jag vill bida

Psalm 341 – O Herre i dina händer

1.
O Herre, i dina händer,
min kärlek, min ensamhet,
det vackraste som jag äger,
det bittraste som jag vet,
jag lämnar det allt ifrån mig
och böjer mitt huvud ner.
Du ser att jag inte orkar
förtvivla och hoppas mer.

2.
Var flämtande rastlös känsla
som gömmes i sorgset bröst,
slut in den i dina händer
och ge den, o Gud, din tröst,
som övergår alla tankar,
som kommer då ingen vet
och fyller ett fattigt intet
till randen med evighet.

Psalm 340 – Mitt hjärta längtar dag och natt

Psalm 339 – Mästare alla söka dig

1.
Mästare, alla söka dig,
uppenbart eller förteget:
gamla som tryggt gå trampad stig,
unga som dröja på steget.
Känd eller okänd väg vi gå,
tidigt och sent till dig ändå,
trötta på allt vårt eget.

2.
Läkare, du som bäst förstår
vad för vår läkedom kräves,
hela vårt släktes öppna sår,
låt oss ej blöda förgäves.
Herre, är allt dig underlagt,
säg blott ett ord, ett ord med makt,
bjud, och vår krankhet häves.

3.
Mästare, du som vet hur tungt
tvivlet kan trycka och tära,
möt det som fordom, fast och lugnt,
borgesman själv för din lära.
Klarna skall livets mål och grund
om endast du en salig stund
kommer oss mänskligt nära.

4.
Herre, du hör vad hjärtat ber
även när läpparna häda.
Högvisa män du sett och ser
hemligt din tröskel beträda.
Kraft, som vart band i vanvett bräckt,
måste i ödmjuk tjänardräkt
tämd av din röst, sig kläda.

5.
Flockvis vi ryckas hit och dit
om ej du ensam får råda.
Sinnenas uppror, viljans split
nesa och nederlag båda.
Härlige, höge hövitsman,
samla oss du och för oss an,
låt oss din seger skåda.

6.
Konung, vi ville gärna tro
vad om ditt rike förtäljes.
Aldrig vårt hjärta finner ro
förrän där inne det dväljes.
Därför vi alla söka dig.
Själarnas herde, sök du mig.
Aldrig jag når dig eljes.

Psalm 338 – En dunkel örtagård jag vet

1.
En dunkel örtagård jag vet,
vars port jag ofta nalkas.
Den lockar med sin enslighet,
när dagen börjar svalkas.
Där inne dväljs min bäste vän,
men jag vid porten dröjer än.

2.
Jag vet ett vatten, friskt och klart;
var afton kan jag höra
det sorla djupt och underbart,
när andra ljud ej störa.
Jag kunde nå det med min hand,
men törstar än vid källans rand.

3.
Jag vet en gammal väg att gå,
när morgon åter randas.
Den leder upp mot höjder blå,
där lätt och fritt jag andas.
Från kraft till kraft den vägen bär,
men sällan, sällan går jag där.

4.
O Herre, led mig i din vård
den väg jag gått så sällan,
för in mig i din örtagård
och släck min törst i källan.
Du vet ju allt vad i mig är,
du vet ock att jag har dig kär.

Psalm 337 – Ditt ord o Herre kallar oss

1.
Ditt ord, o Herre, kallar oss och leder
bort från den väg som ofärd oss bereder,
då vi av fåfängt jagande tyngs ner
och syndens börda ingen frid oss ger.

2.
Du lovat att befria oss och hugna,
och skänka hjärtat frid och oron lugna,
när plågade vi söker tröst och stöd
och talar om för dig vår svåra nöd.

3.
Jag vet din vilja, hör din varning nå mig,
jag hör din röst, jag vet att du kallar på mig.
Jag ville följa kallelsen du gett,
om blott din väg jag kunde finna rätt.

4.
Men säg: Hur kan den blinda klarhet vinna,
den vilsegångna rätta vägen finna?
Hur kan den lama gripa till sin stav?
Hur kan den döda uppstå från sin grav?

5.
Jag vet att den som efter dig vill fråga
med villighet skall bära kors och plåga
och vara redo att i döden gå
för att hos dig sin segerkrona få.

6.
Men i min svaghet ängslas jag för döden,
är rädd för att bära kors och tunga öden.
För sjukdom, plåga, lidande jag flyr,
och smärta, sorg och prövningar jag skyr.

7.
Var, Jesus, vägen för den vilsegångna,
ge krafter åt den trötta, lös den fångna
och kom med liv till livlös, modlös själ
och med din sannings ljus till lögnens träl.

8.
Ryck med din kraft från djävulen hans byte.
Bryt syndens makt, tag bort mitt svåra lyte
och gör den vägen, korsets väg, mig kär
som rikedomen i din nåd mig lär.

Psalm 336 – Ängsliga hjärta

1.
Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glömmer du alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap.
Ännu han lever och är den han var.

2.
Stanna och vakna, tänk vad du äger,
icke i dig, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
icke i dig, men i honom du är.

3.
Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din broder som dog,
trofaste Anden
ännu vid handen
ständigt dig leder. Är detta ej nog?

4.
O vilka under helgonen äro:
leva i salighet, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
bo i Guds borg, men ha sällan det lugnt.

5.
Vandra i tro, men se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.

6.
Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm icke alldeles bort vad du har.
Även den timma
tätaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.

Psalm 335 – Jesus din ljuva förening att smaka

1.
Jesus, din ljuva förening att smaka
längtar och trängtar mitt hjärta och sinn.
Skilj mig från allt som mig håller tillbaka,
drag mig till dig, jag vill helt vara din.
Herre, jag känner mitt djupa elände,
syndens fördärv som har makt över mig.
Du som i själen min trosgnista tände,
låt mig för alltid få leva för dig.

2.
Jesus, jag ber dig att nådigt mig stärka,
skänk du mig kraften som lyfter och bär,
kraften som visar vad Anden kan verka.
Locka och led mig, så svag som jag är.
Allt vad jag äger jag gärna vill giva
blott i mitt hjärta du, Jesus, vill bo,
blott du i nåd ur min själ vill fördriva
allt som förtar mig min innersta ro.

3.
Ack om jag kunde det ena få lära:
offra mig helt som du gjorde det, du
Jesus, som villigt gick korset att bära.
Långt från din kärlek jag vandrar ännu.
Jesus, du gav mig ett höranda öra,
räck mig tillika din mäktiga hand,
så att jag alltid min levnad kan föra
rätt som en kristen på väg till ditt land.

4.
Jesus, när vill du ta från mig min fruktan,
när vill du lära mig fatta ditt råd?
När ger du stormen i själen din tuktan?
Stilla den, Herre, och ge mig din nåd.
Över mig, Jesus, jag ber, dig förbarma,
dölj ej ditt ansikte evigt för mig.
Du som har skatter för andligen arma,
uppfyll mitt fattiga hjärta med dig.

5.
Jesus, min Frälsare, låt mig få minna
dig om ditt löftes orubbliga ord:
“Be mig så får ni, och sök, skall ni finna.
Kom, se här dukas er konungens bord.”
Hjälpt blev ju kvinnan från Kanaans nejder.
Jag vill ock bedja och icke bli still
förrän mitt hjärta, dess oro och fejder
lugnats av ordet: “Dig ske som du vill.”

Psalm 334 – Jordens Herre möt oss alla

1.
Jorden Herre, möt oss alla
med din kärleks hemlighet
att vi varje dag kan vara
redskap i ett verk för dig.
Ge oss kärlek när vi lever
med varandra och med dig.

2.
Livets Herre, fyll vår tanke
med din glädjes rikedom
också under mörka stunder
när vår arbetsdag är tung.
Ge oss glädje när vi lever
med varandra och med dig.

3.
Himlens Herre, låt din Ande
lysa upp vår väg till dig,
och när höga himlen öppnas
låt oss möta dig i ljus.
In i visshet får vi vandra
och i glädje komma hem.

Psalm 333 – Lär mig att bedja av hjärtat

Psalm 332 – Hör oss Gud du själv har bett oss

Psalm 331 – Evige konung

Evige konung,
himlarnas höge härskare,
Jesus, din ära sjunger alla helgon.
Hör, då vi ropar,
vilsna och förlorade söner,
vi som vandrar fjärran
från vår Faders boning,
suckande i tåredalen.
Du som frälste Petrus utur faran,
bär oss, Herre, på dina starka armar över mörka djupen.
O Jesus, rikt välsignad, full av nåd och sanning,
du är oss vägen, sanningen och livet,
o Herre, o Kristus,
o Guds lamm,
syndares Frälsare.

Psalm 330 – Tag Jesus mig vid handen

1.
Tag, Jesus, mig vid handen
och led mig varje dag.
Från mörka avgrundsranden
allt längre bort mig drag.

2.
Och vill jag, Jesus kära,
dig stöta bort från mig,
slut då blott mera nära
mig varje stund till dig.

3.
Gör ofta mig den frågan,
om jag dig håller kär.
Tänd själv uti mig lågan
som svaret innebär.

4.
Lär mig i alla öden
att på din frälsning tro
och bli du intill döden
mitt väsens A och O.

5.
Låt mig i gärning visa
att din, blott din jag är.
Så kan jag bäst dig prisa
och tacka, Jesus kär.

Psalm 329 – Hör mig Gud jag beder dig

Psalm 328 – Att bedja är ej endast att begära

1.
Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv!”
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.

2.
Att bedja är att helt sig själv förglömma
i bönen: “Ske din vilja, icke min”,
att låta nåden rika källsprång strömma
i egen tomhet, eget armod in.

3.
Att bedja, det är kraften att försaka,
att mitt i stormen vara trygg och still
och visa alla varför fast tillbaka
i lugn förtröstan på att Gud så vill.

4.
Gud är beredd att nådens port upplåta
för varje redlig själ som klappar på
i ödmjuk bön att livets dunkla gåta
i evighetens ljus förklarad få.

Psalm 327 – O du som ser o du som vet

1.
O du som ser, o du som vet
vart stackars väsens hemlighet,
som också vet, långt mer än jag,
mitt väsens natt och dag,
tag allt jag äger i din hand,
bränn slagget med din renhets brand,
och låt mig leva i ditt land,
min Fader och min Gud.

2.
Om än den väg som för till dig
är smärtornas och dödens stig,
så lär mig välja, Gud, ändå
den tunga vägen gå.
Den gång du viskade ditt “bliv”,
du ville mening i mitt liv.
Din mening i mitt väsen skriv,
min Fader och min Gud.

Psalm 326 – O giv oss Herre av den tro

1.
O giv oss, Herre, av den tro
som sorgerna betvingar,
som lyfter oss till ljus och ro
på starka örnevingar,
som talar mäktigt till envar
och bär oss under färden,
som härlig tröst i tvivlen har
och övervinner världen.

2.
O giv oss, Herre, av det hopp
som trotsar nederlagen
och inte låter missmod gro
men ser mot morgondagen,
som ej, hur stjärnlös natten står,
till ängslig bävan bliver,
men drömmer om det jubelår
som evig sällhet giver.

3.
O giv oss, Herre, kärlek ock,
som aldrig vänder åter,
som fastän ständigt gäckad, dock
sig ej förtröttas låter,
den glöd som ej kan släckas ut
av stora vattenflöden,
den makt som ej vet gräns och slut
men segrar över döden.

Psalm 325 – Långt bortom rymder vida

1.
Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

2.
Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

3.
Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

Psalm 324 – En liten stund med Jesus

1.
En liten stund med Jesus,
o, vad den jämnar allt
och ger hela livet
en ny och ljus gestalt.
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus
och allt förändrar sig.

2.
En liten stund med Jesus,
och hjärtats oro flyr
och blicken vänder åter
från jordens små bestyr
till livets verkligheter,
de ting som ej förgås,
när himlarna och jorden
av sin förvandling nås.

3.
En liten stund med Jesus,
vad kraft den har med sig,
vad lust den ger att vandra
på Herrens viljas stig,
vad mod den ger att leva
och lida för hans namn
i ljuvlig försmak redan
av vila i hans famn!

4.
Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i själens tysta vrå!
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
och allt, ja, allt är gott!

Psalm 323 – Till dig o Herre ville jag

1.
Till dig, o Herre, ville jag
i bön min smärta bära.
Jag vet dock icke, arm och svag,
vad bäst jag skall begära.
Men lär mig du och giv mig råd
och i mitt hjärta gjut av nåd
den rätta bönens ande.

2.
Giv du mig tro och tillförsikt
och lär mig ödmjukt böja
mig inför dig, och innerligt
min bön i andakt höja,
att ej med munnen blott jag ber
men helt mig själv i bönen ger
ur djupet av mitt hjärta.

3.
Och lär mig att lämna allt åt dig,
i dina fadershänder,
och bedja främst om det som mig
till evig välfärd länder.
Gör ock min bön förtröstansfull
i tron, att du för Sonens skull
vill göra vad jag beder.

4.
Du alla våra sorger ser
och känner väl vår plåga,
allt som oss här bekymmer ger,
allt som vi måste våga.
Du bönhör oss, du är ej hård,
du milt och faderligt tar vård
om barnen alla dagar.

5.
Din godhet inga gränser har,
på den vill helt jag bygga
så tillitsfullt som till sin far
ett barn kan helt sig trygga.
Min Fader, jag har ingen rätt
till dina gåvor, du har gett
dem av din nåd allena.

6.
Den största gåvan är dock den
som i din Son du givit.
Med honom himlens port igen
för oss har öppnad blivit.
Så vill jag icke ängslas mer,
jag vet att du ej överger
dem som du så har älskat.

Psalm 322 – Sanningens Ande

1.
Sanningens Ande, som av höjden talar,
som oss upplyser och som oss hugsvalar,
kom att oss leda. Bo i dessa salar.
Helga vår kunskap.

2.
Led oss att söka i vad vi får lära
evige Faderns visdom, makt och ära.
Låt Kristi kärlek fostra oss att bära
frukt för Guds rike.

3.
Du som är vägen, sanningen och livet,
eviga ljus, till salighet oss givet,
Kristus, låt ordet, i vårt hjärta skrivet,
här oss förnya.

4.
Herre, du ensam är det sanna ljuset,
som oss kan leda hem till fadershuset.
Lys oss, att under vandringen i gruset
dig vi må följa.

Psalm 321 – Så tag nu mina händer

1.
Så tag nu mina händer
och led du mig,
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig.
Ditt barn i nåd ledsaga,
min väg är svår.
Jag vill ett steg ej taga
där du ej går.

2.
Ja, låt mitt arma hjärta
en gång få ro,
åt dig i fröjd och smärta
sig helt förtro,
och låt ditt barn sig luta
intill ditt bröst
och sina ögon sluta
och finna tröst.

3.
Får jag ej strax förnimma
ditt starka stöd,
jag ser dock målet glimma
ur natt och nöd.
Så tag då mina händer
och led du mig
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig.

Psalm 320 – Fader över alla fäder

1.
Fader över alla fäder,
Fader som i himlen är,
hör oss när till dig vi beder
såsom barn en fader kär.
Du all världens tröst och hamn,
Gud, låt helgat bli ditt namn.

2.
Konung stor och utan like,
låt av din barmhärtighet
till oss komma här ditt rike
som förblir i evighet.
Gud, låt helighet och frid
segra över synd och strid.

3.
Må vår lust vi aldrig skilja
från din lust och glädje mer.
Ske på jorden, Gud, din vilja,
såsom den i himlen sker.
Hjälp oss att ditt välbehag
blir oss kärare var dag.

4.
Du som kan, när dig behagar,
ge oss välfärd eller nöd,
skänk i dag som andra dagar
allt som hör till dagligt bröd:
bröd att kroppen leva må,
bröd för själen likaså.

5.
Låt i frid oss alla vandra
denna korta levnadsstråt.
Såsom vi förlåter andra,
våra skulder oss förlåt.
Glöm vår synd, vårt överdåd,
tänk allena på din nåd.

6.
Världen, köttet vill oss draga
in på syndens väg så bred.
Vi är vacklande och svaga,
ej i frestelse oss led.
I vår glädje med oss bliv,
i vår sorg förtröstan giv.

7.
Mycken är vår brist, dess värre;
ingen ofärd dock du vill.
Fräls oss från det onda, Herre,
kom med nåd och hjälp därtill
när oss trycker timlig nöd,
när oss hotar evig död.

8.
Ditt är riket. Evigheten
skall ditt väldes slut ej se.
Makten, äran, härligheten,
dig allena tillhör de.
Lov och ära vare dig,
Gud, vår Gud, evinnerlig!

9.
Amen, ja, det skall så hända.
Himmel skall förgås och jord,
men din nåd skall ej sig ända;
evigt är ditt löftesord.
Herre Gud, din nåd oss ge.
Amen, ja, det skall så ske!

Psalm 319 – Närmare Gud till dig

1.
Närmare, Gud, till dig,
närmare dig!
Om det än blir ett kors
som lyfter mig,
sjunger jag innerlig:
Närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig.

2.
Döljer för pilgrim trött
solen sitt sken,
blir än min huvudgärd
hårdaste sten,
skall jag dock drömma mig
närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig.

3.
Där skall all nåd du gav
stå för min syn
såsom en stege rest
upp emot skyn.
Änglar där vinkar mig
närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig.

4.
Vaknad, jag reser glad
stenen så hård
såsom mitt Betel upp
minnet till vård.
Natten ju förde mig
närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig.

5.
Sist, när jag ställa får
uppåt min färd
och ren till ända är
jordlivets värld,
viskar det än i mig:
Närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig!

Psalm 318 – Min gode Gud jag beder dig

1.
Min gode Gud, jag beder dig:
Välsigna och bevara mig,
att i din frid, till ditt behag,
jag börjar, slutar varje dag.

2.
Hjälp mig att verka som jag bör
i allt jag tänker, säger, gör.
När jag blir frestad, låt mig då
i bönen kraft till seger få.

3.
Gud, låt det sanna livets ord
hos mig få falla i god jord
och bära frukt i evig tid
i kärlek, tålamod och frid.

4.
När sorg och ängslan tränger på,
o Fader, håll mig uppe då,
och när din hjälp du sänder mig,
så lär mig hjärtligt tacka dig.

5.
Och när jag efter slutad färd
skall skiljas ifrån denna värld,
för då min själ till evig fröjd,
för Jesu skull, i himlens höjd.

Psalm 317 – Store Gud dig änglar prisar

1.
Store Gud, dig änglar prisar.
Du för oss din makt bevisar.
Evig, stor är du för mig,
jag är blott ett stoft för dig.
Du är helig och rättfärdig
och din nåd är jag ej värdig.

2.
Du vill ändå att jag vänder
mig till dig med knäppta händer
i en bön i Jesu namn.
Öppen står din fadersfamn
och du hör min bön och skänker
mig mer gott än jag ens tänker.

3.
Så vill jag dig, Fader, lova
för din underbara gåva.
Lär mig bedja rätt till dig.
Sänd din Andes kraft till mig
att jag helt till dig mig vänder,
lägger allt i dina händer.

4.
Som ett barn sitt fel begråter,
vet att fadern det förlåter,
så bekänner jag för dig
all den synd som finns i mig.
Jag har gjort vad jag ej borde,
men det goda ej jag gjorde.

5.
All den sorg som kan mig trycka,
all min glädje all min lycka,
allt som här för själ och kropp
är min styrka och mitt hopp,
lär mig allting åt dig giva
och inför dig stilla bliva.

6.
Är jag svag skall du mig stärka,
är jag maktlös skall du verka,
är jag fattig har jag dig
och din Ande ber med mig,
med sin suckan för mig manar
mera gott än alls jag anar.

7.
Lovad vare Gud som alla
syndare vill till sig kalla,
som för Jesu skull oss hör
och i bönen till oss för
nåden, sanningen och fröjden
genom Hjälparen i höjden.

Psalm 316 – Gud välsigna och bevara

Gud, välsigna och bevara,
Herre, ge oss kraft och råd.
Skydda oss i nöd och fara,
se till oss var dag i nåd.
Lys vår väg i all vår tid,
vänd dig till oss, ge oss frid.
Fader, Son och Ande, ära
må dig alla länder bära.

Psalm 315 – Mitt hjärta fröjda dig

1.
Mitt hjärta, fröjda dig,
låt själ och sinnen röras,
låt andakt av din bön
högt upp i himlen höras.
Gud Fader kallar dig,
och Sonen likaså,
att fram till nådens tron
med hoppfullt sinne gå.

2.
Det är din Fader kär
som manar dig att bedja.
Din Broder också vill
dig hjälpa och dig glädja.
Din Tröstare dig lär
allt vad du bedja bör.
Så kan du säkert tro
att Gud dig nådigt hör.

3.
Guds godhet må din själ
till ödmjuk bön beveka.
Ber du i Jesu namn
skall han dig intet neka.
Det som omöjligt syns,
det mäktar ändå han.
Han ger dig mycket mer
än du ens tänka kan.

4.
Så kommer jag, min Gud,
i Jesu namn inför dig
och säger glad i tron:
Jag är ditt barn, du hör mig.
Jag ber, jag tror och vet
att du min bön upptar.
Du vill, du kan, du gör
vad du mig lovat har.

Psalm 314 – Jesus du som själen mättar

Psalm 313 – När glatt vi prisar Gud

1.
När glatt vi prisar Gud med sång och spel
och gör det utan prål för egen del,
då tonar allting skapat med vår själ:
Halleluja, halleluja, halleluja!

2.
Ja, ofta känner vi i vår musik
en rymd som inte är vår vardag lik
men gör vår lovsång mera djup och rik:
Halleluja, halleluja, halleluja!

3.
Med tro och kärlek under seklers gång
har kyrkan så i liturgi och sång
förkunnat sanning emot lögn och tvång:
Halleluja, halleluja, halleluja!

4.
Och sjöng ej Kristus själv den kväll en psalm,
då ljuset kämpade mot mörkrets kvalm?
Så sjung för den som vann oss segerns palm:
Halleluja, halleluja, halleluja!

5.
Stäm varje instrument till pris för Gud,
låt varje stämma höja glädjeljud!
Gud, låt vår sång om Kristus bära bud:
Halleluja, halleluja, halleluja!

Psalm 312 – Lova Herren sol och måne

Psalm 311 – Sången om Kristus

1.
Sången om Kristus skall aldrig få tystna,
aldrig få dö på vår jord,
sången som föddes bland markernas herdar,
sången i tro på Guds ord,
sången i tro på Guds ord.

2.
Sången om Kristus skall sjungas av barnen,
sjungas med glädje och fröjd.
Medan till bön sina händer de knäpper
sången når Gud i hans höjd,
sången når Gud i hans höjd.

3.
Sången om Kristus är sång av de unga,
sång med en brinnande tro
sväller i jublande ton om den frälsning
hjärtat gav glädje och ro,
hjärtat gav glädje och ro.

4.
Lovsång om Kristus, den sjungs av de gamla,
sjungs i förtröstan på Gud.
Herren är nära hur livet än skiftar.
Därför höjs lovsångens ljud,
därför höjs lovsångens ljud.

5.
Sjung, du mitt hjärta, den sången, ja sjung den,
sjung den i gärning och ord,
sången om syndares Frälsare Kristus,
sången om frid på vår jord,
sången om frid på vår jord.

Psalm 310 – Namnet Jesus bleknar aldrig

1.
Namnet Jesus bleknar aldrig,
strålar bortom tidens slut.
Evigt skall det namnet lysa,
glansen kan ej plånas ut.
Jesus gav sitt liv för alla,
hör det stora fröjdebud!
Namnet Jesus, det kan samla
unga, gamla hem till Gud.
Ja, jag älskar namnet Jesus,
det har satt min själ i brand.
I det namnet fann jag frälsning,
intet annat frälsa kan.

2.
Jesu namn, hur skönt det klingar,
låt det ljuda kring vår jord!
Intet kan åt världen skänka
hopp och tröst som detta ord.
För det namnet hatet viker,
för det namnet ondskan flyr.
I det namnet skall Guds rike
bryta fram som dagen gryr.
Ja, jag älskar namnet Jesus,
det har satt min själ i brand.
I det namnet fann jag frälsning,
intet annat frälsa kan.

3.
Mitt i nattens mörker lyser
som en fyrbåk Jesu namn.
Det var hjälplös mänska leder
in till nådens trygga hamn.
Och när sol ej mera skiner,
namnet Jesus lyser än,
när den slutligt frälsta skaran
lovar Gud i himmelen.
Ja, jag älskar namnet Jesus,
det har satt min själ i brand.
I det namnet fann jag frälsning,
intet annat frälsa kan.

Psalm 309 – Guds ära vi sjunger

1.
Guds ära vi sjunger och prisar hans namn
i ungdomens härliga stunder.
I bönen vi möter Guds öppnade famn,
i Ordet hans väldiga under.
Gud, låt oss få mötas i himlen en gång,
din ära bland änglarna sjunga.

2.
Se, vi är Guds verk som han vårdar och minns
likt sommaren växande lilja.
Oss Gud har planterat, på jorden vi finns
så länge som det är hans vilja.
Gud, låt oss få mötas i himlen en gång,
din ära bland änglarna sjunga.

3.
Det våras i dal, och det knoppas på höjd,
vi ser att Guds rike är nära.
Där uppe fullkomnas för evigt vår fröjd,
det hoppet skall ständigt oss bära.
Gud, låt oss få mötas i himlen en gång,
din ära bland änglarna sjunga.

Psalm 308 – Den höga himlen

Psalm 307 – Att prisa dig är underbart

1.
Att prisa dig är underbart,
dig, Herre, vill vi lova.
I sång och bön vi tackar dig
för nådens rika gåva.
Du ger oss seger i vår strid
mot ondskans makt i denna tid.
Du vandrar vid vår sida.

2.
Du kommer till oss i ditt ord
med livets friska vatten,
Du ger oss kraft för varje dag
och skänker ro för natten,
Du mättar oss med dagligt bröd,
din sannings ljus i överflöd,
det leder oss som stjärnor.

3.
Vår psalm är ännu alltför svag
och fattiga är orden
om allting gott som du har gett
oss redan här på jorden.
Vi kan ej prisa nog din nåd,
din visa ledning och ditt råd
när du vår väg välsignar.

4.
Vi ber dig: Överge oss ej,
ge del i din försoning,
Låt oss i Andens klara ljus
se vägen till din boning.
Ge hjärtan hopp och ge dem tro
och ge oss i din kärlek ro,
i nådens rika källa.

Psalm 306b – Tack min Gud för vad som varit

1.
Tack, min Gud, för vad som varit,
tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit,
tack för stund som inne är.
Tack för ljusa, varma vårar,
tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar,
tack för friden i mitt bröst.

2.
Tack för vad du uppenbarat,
tack för vad jag ej förstår.
Tack för bön som du besvarat,
tack för vad jag inte får.
Tack för livets hemligheter,
tack för hjälp i nödens stund.
Tack för nåd som ingen mäter,
tack för blodets fridsförbund.

3.
Tack för himmel blå i livet,
tack för moln du strött därpå.
Tack för solljus, av dig givet,
tack för mörkret likaså.
Tack för prövningar och strider,
tack för hopp som uppfyllts väl.
Tack för dagen som framskrider,
tack för hopp som slagit fel.

4.
Tack för rosorna vid vägen,
tack för törnet ibland dem.
Tack för resta himlastegen,
tack för evigt tryggat hem.
Tack för kors och tack för plåga,
tack för himmelsk salighet.
Tack för stridens klara låga,
tack för allt i evighet!

Psalm 306a – Tack min Gud för vad som varit

1.
Tack, min Gud, för vad som varit,
tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit,
tack för stund som inne är.
Tack för ljusa, varma vårar,
tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar,
tack för friden i mitt bröst.

2.
Tack för vad du uppenbarat,
tack för vad jag ej förstår.
Tack för bön som du besvarat,
tack för vad jag inte får.
Tack för livets hemligheter,
tack för hjälp i nödens stund.
Tack för nåd som ingen mäter,
tack för blodets fridsförbund.

3.
Tack för himmel blå i livet,
tack för moln du strött därpå.
Tack för solljus, av dig givet,
tack för mörkret likaså.
Tack för prövningar och strider,
tack för hopp som uppfyllts väl.
Tack för dagen som framskrider,
tack för hopp som slagit fel.

4.
Tack för rosorna vid vägen,
tack för törnet ibland dem.
Tack för resta himlastegen,
tack för evigt tryggat hem.
Tack för kors och tack för plåga,
tack för himmelsk salighet.
Tack för stridens klara låga,
tack för allt i evighet!

Psalm 305 – Min sång skall bli om Jesus

1.
Min sång skall bli om Jesus,
den enda tröst jag vet.
Han kröner mina dagar
med nåd och trofasthet.
Han lär mitt hjärta sjunga,
han är ock själv min frid.
Min sång skall bli om Jesus
i klar och mulen tid.

2.
Min sång skall bli om Jesus,
det blödande Guds lamm,
som burit mina synder
en gång på korsets stam,
som i sin död förlossat
min själ ur dödens band
och blivit för mig vägen
till härlighetens land.

3.
Min sång skall bli om Jesus,
som än bevarar mig
och med sin nåd och tuktan
mig håller kvar hos sig.
Att jag ej går förlorad,
det gör hans trofasthet.
O, skulle jag ej tacka
i evighet för det?

4.
Min sång skall bli om Jesus
på vägen hem, tills jag
står jublande och salig
för honom själv en dag.
Och där bland alla frälsta
vid livets klara flod
min sång skall bli om Jesus,
som löst mig med sitt blod.

Psalm 304 – Lov ske dig Herre Jesus Krist

1.
Lov ske dig, Herre Jesus Krist,
i alla jordens länder!
Allt herradöme Fadern visst
har lagt i dina händer.

2.
Lov ske dig, världens stora ljus!
Lys upp de mörka dalar.
Sänd till vart hjärta och vart hus
ditt ord som tröstrikt talar.

3.
Lov ske dig, salighetens väg,
som oss till Herren samlar!
Led alla vilsegångnas steg
som än på vägen famlar.

4.
Lov ske dig, som är sanningen,
den skall oss fria göra!
Så må du alla släkten än
till evig sanning föra.

5.
Lov ske dig, som är evigt liv,
av Faderns nåd oss givet!
All dödens makt ifrån oss driv,
för oss i dig till livet.

6.
Lov ske dig, gode herde, du
som gav ditt liv för fåren!
Till dig från öknen samla nu
dem som förlorat spåren.

7.
Lov ske dig, vår förlossare!
Fräls varje själ som lider
och frihet åt de fångna ge
som än i bojor kvider.

8.
Lov ske dig, store medlare,
som ber för oss och alla!
Bed Fadern att var syndare
till dig med ordet kalla.

9.
Lov ske dig, Krist, evinnerlig,
du konung utan like!
Församla alla folk kring dig,
tillkomma låt ditt rike.

10.
Lov ske dig, Faderns ende Son,
i alla jordens länder!
Lov ske vår Gud i himmelstron
nu och förutan ände!

Psalm 303 – Halleluja Sjung om Jesus

Psalm 302 – Välsignad Gud som har sitt folk förlossat

1.
Välsignad Gud, som har sitt folk förlossat,
har oss besökt och våra bojor krossat!
Han salighetens horn upprättat har
i Davids släkt i dag för alla dar.

2.
Vad heliga profeter har förkunnat
för länge sedan, har han nu oss unnat.
Han frälsar oss från fiendernas hot
och ifrån dem som hatfullt står oss mot.

3.
Han tänker på förbundets rika gåva,
på den barmhärtighet han velat lova.
Han minns den ed som i förgångna dar
vår fader Abraham han svurit har.

4.
Oss alla vill han göra fria, rena
att utan fruktan villigt honom tjäna
i helighet, rättfärdighet och frid
inför hans ögon all vår levnadstid.

5.
Han sänt Johannes till att väg bereda
och Israel till Herren Kristus leda,
som bär vår skuld, oss renar i sitt blod.
Ja, Gud är nådig, kärleksfull och god.

6.
Rättfärdighetens sol skall uppenbaras
och här för oss i dödens natt förklaras.
Så skall den leda oss på fridens stig.
O Gud i himlen, ära vare dig.

Psalm 301 – Hur är ditt namn o Gud ej stort

1.
Hur är ditt namn, o Gud, ej stort
och upphöjt över alla,
i varje tid, på varje ort
så härligt återkalla!
Ja, inget ord och inget ljud
kan klinga som ditt namn, o Gud,
bland alla dina vänner.

2.
Där världens makt slår ned med hot
på den som det förkunnar,
upprättar du en makt emot
av barns och spädbarns munnar.
Och tystnar människor till slut,
ditt namn skall stenar ropa ut
och fåglar det besjunga.

3.
Jag ser mot jorden, och du är
tillstäds vart jag mig vänder.
Jag ser mot himlarna, och där
går verk av dina händer.
Din ära, Herre, är ej skymd,
den strålar klart från stjärnors rymd,
som den ur stoftet lyser.

4.
Vad är en mänska, att så mån
du vill om henne vara?
Vad är, o Gud, en mänskas son,
att så din nåd erfara?
Med ära har du honom krönt,
hans väsen har du skapat skönt,
ja, till din avbild, Herre.

5.
Så vill vi prisa högt din nåd,
din mildhet aldrig glömma,
din vishets djup och dina råd
i evighet berömma.
Hur stark är ej din fadershand,
hur härligt är i alla land
ditt helga namn, o Herre!

Psalm 300 – Mitt hjärta ständigt sjunger

1.
Mitt hjärta ständigt sjunger,
det kan ej låta bli.
Från alla tunga bördor
har Jesus gjort mig fri.
Jag sökte länge ro och frid
och fann dem inte här.
Men nu i Jesus själens strid
och ängslan ändad är.

2.
Mitt hjärta ständigt sjunger,
det kan ej låta bli.
Jag längtar att få lära
den nya melodi
som en gång med ett mäktigt brus,
likt starka böljors svall,
till Lammets lov i Faderns hus
förklarad klinga skall.

Psalm 299 – Lovsjung vår Herres Jesu kärlek

1.
Lovsjung vår Herres Jesu kärlek,
som trofast intill korsets död
för oss har utstått hån och smälek,
ja, avgrundskvalens hemska nöd.
O Jesus, hjärtans Jesus kära,
till dig vi frambär tack och ära.

2.
Se denna gudakärleks låga,
som ingen makt utsläcka kan,
som än i dödens bittra plåga
av helig åtrå till oss brann.
O Jesus, hjärtans Jesus kära,
till dig vi frambär tack och ära.

3.
Hur saligt att vid Jesu hjärta
få vila trygg i nådens famn,
att under livets storm och smärta
där finna ro i fridfull hamn.
Hur ljuvt att alla sorger glömma,
sig i Guds kärleks famn få gömma.

4.
Här är det sanna livets källa,
som flödar starkt i evighet,
som gör oss outsägligt sälla,
uppfyllda med Guds salighet.
Hur ljuvt att alla sorger glömma,
sig i Guds kärleks famn få gömma.

5.
Så vill jag din min Jesus, bliva
i liv och död, allenast din.
Ack, låt din Ande djupt få skriva
din kärlek i mitt hjärta in.
Så skall min ande och min tunga
i evighet ditt namn lovsjunga.

6.
Lär mig att till din kärleks ära
uppoffra mig med liv och allt,
att troget bliva vid din lära
och i den kärlek du befallt.
Så vill jag dig, min Jesus kära
ett evigt lov och pris frambära.

Psalm 298 – Helig helig helig

1.
Helig, helig, helig!
Herre Gud allsmäktig!
När den nya dagen gryr, till dig vår lovsång går.
Helig, helig, helig,
nådefull och trofast,
dig vi tillbedja, Gud och Fader vår.

2.
Helig, helig, helig!
Alla frälsta skaror
kasta sina gyllne kronor ned inför din tron,
Inför dig som varit,
är och evigt bliver
änglarna stämma upp sin lovsångs ton.

3.
Helig, helig, helig!
Fast din glans dig döljer,
fastän syndfullt öga här din härlighet ej ser,
evig är din nåd,
din kärlek oförgänglig.
Allgod till stoftets barn du skådar ner.

4..
Helig, helig, helig!
Herre Gud allsmäktig!
Jord och hav och himmel prisa högt din stora nåd.
Helig, helig, helig!
Ingen är din like,
treenig Gud, i visdom och i råd.

Psalm 297 – Gud allsmäktige må alla

1.
Gud, allsmäktige, må alla
i vördnad inför dig nedfalla.
Allena dig ske lov och pris.
Evig är din makt och ära
och skapelsen får ditt vittne bära
om att blott du är stor och vis.
Dig lovar kerubim,
dig sjunger serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts, all nåds, all visdoms Gud.

2.
Lova Herren, alla munnar!
Som himlarna hans lov förkunnar
och lyser av hans härlighet,
så skall mänskorna och djuren,
också det minsta i naturen
lovsjunga, Gud, ditt majestät.
Ja, en gång jorden all
helt uppfylld vara skall
av din ära
och sannerlig
lovsjunga dig,
allsmäktig Gud, evinnerlig.

3.
Då skall alla knän sig böja
och jordens folk ditt namn upphöja
på alla språk i jubelsång.
Som ditt folk sitt lov uppsänder,
så hedningar i alla länder
skall också tillbe dig en gång.
Dig, Herre, stor och blid
ske pris till evig tid.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts, all nåds, all visdoms Gud.

Psalm 296 – Hur ljuvligt klingar Jesu namn

1.
Hur ljuvligt klingar Jesu namn
för varje trogen själ.
Det lindrar kval, det helar sår,
det fröjdar mig så väl.

2.
Det lyfter upp ett krossat mod,
det stillar storm och strid.
Åt hungriga det skänker bröd
och ger den trötte frid.

3.
O dyra namn, min sköld, min borg,
min klippa och mitt råd,
min rika, aldrig tömda skatt
av outsäglig nåd.

4.
Min Frälsare, min vän så god,
min konung och min Gud,
mitt liv, mitt allt, dig bringar jag
med fröjd min lovsångs ljud.

Psalm 295 – Kom låt oss nu förenas här

1.
Kom, låt oss nu förenas här
med änglarna i höjd
samt tusen, tusen helgon där
och sjunga med stor fröjd:
Halleluja! O Guds lamm
som har segrat på Golgata!
Halleluja, halleluja,
halleluja! Amen.

2.
Dig tillhör lovsång, du Guds lamm
som är och blir och var.
Så ljuder sången vid Guds tron
och jordens återsvar.
Halleluja! O Guds lamm
som har segrat på Golgata!
Halleluja, halleluja,
halleluja! Amen.

3.
All ära, makt och härlighet,
all vishet och allt lov
skall bäras fram, o Gud, till dig
från folk av alla språk.
Halleluja! O Guds lamm
som har segrat på Golgata!
Halleluja, halleluja,
halleluja! Amen.

4.
När hela skapelsen blir fri
vid tidens slut en gång,
skall jord och himmel stämma in
och sjunga Lammets sång.
Halleluja! O Guds lamm
som har segrat på Golgata!
Halleluja, halleluja,
halleluja! Amen.

Psalm 294 – O att min Gud jag kunde lova

1.
O, att min Gud jag kunde lova
med tusen tungor varje stund
och prisa honom för hans gåva,
som ger mitt liv dess fasta grund.
Stor nåd har Herren åt mig gett,
i kärlek evig frid berett.

2.
Min Gud, jag är dock alltför ringa
att kunna värdigt prisa dig.
Må allt som lever tack dig bringa
och stämma upp ditt lov med mig!
Vart jag än går, vad än mig sker,
jag dina stora under ser.

3.
Dig tillhör evigt tack och ära,
min Fader god, för kropp och själ,
för att du ständigt är mig nära,
för all din omsorg om mitt väl,
för allt vad här i världen jag
till gagn och glädje får var dag.

4.
Min Frälsare, som mig förlossat,
min Jesus kär, jag prisar dig,
att du mitt ok har sönderkrossat
då du på korset dog för mig,
så att jag frälst från synd och fall
med dig Guds rike ärva skall.

5.
Guds Ande, som med ordet leder
och väcker, manar, tröstar mig,
som mina gärningar bereder,
jag tackar dig, jag prisar dig,
ty till allt gott som jag förmår
av dig allena kraft jag får.

6.
Vem är som mig så rikt välsignar,
vem skyddar här för fall min fot?
Vem stöder mig när trött jag dignar,
vem om ej du, Gud Sebaot?
Med tålamod du möter mig,
fast jag så ofta sviker dig.

7.
Hur skulle ej min själ och tunga
lovprisa dig i himlens höjd
och än i smärtans djup besjunga
din ära, store Gud, med fröjd!
Om jord och himmel än förgår,
i dig min glädje dock består.

8.
Så vänder jag mig bort från flärden
till dig som uti höjden bor
och sjunger med den vida världen:
Min Gud är helig, hög och stor.

Psalm 293 – Herre Gud ditt dyra namn till ära

1.
Herre Gud, ditt dyra namn till ära
hela världen högt sitt lov skall bära.
Och alla själar,
de trötta trälar,
ja, alla munnar,
allt liv förkunnar
din ära.

2.
Gud är Gud om alla land låg öde.
Gud är Gud om alla folk var döda.
Om släkten svinner
och liv förrinner –
i himlens skyar
sig rikt förnyar
Guds gröda.

3.
Djupa dalar, höga fjäll skall vika,
jord och himmel falla skall tillika,
ja, i det sista
vart berg skall brista
men i detsamma
som solen flamma
Guds rike.

Psalm 292b – Lova Gud i himmelshöjd

1.
Lova Gud i himmelshöjd
med stor glädje, lust och fröjd!
Lova, varje mänska from,
honom i hans helgedom!

2.
Allting som hans hand har gjort
är förunderligt och stort,
och hans makt och härlighet
varar i all evighet.

3.
Lova honom varje stund
högt och utav hjärtans grund.
Prisa honom med koral,
flöjter, harpa och cymbal.

4.
Allt vad liv och anda har,
skynda dig och redo var.
Sjung med kraft och fröjdfullt mod.
Halleluja, Gud är god!

Psalm 292a – Lova Gud i himmelshöjd

1.
Lova Gud i himmelshöjd
med stor glädje, lust och fröjd!
Lova, varje mänska from,
honom i hans helgedom!

2.
Allting som hans hand har gjort
är förunderligt och stort,
och hans makt och härlighet
varar i all evighet.

3.
Lova honom varje stund
högt och utav hjärtans grund.
Prisa honom med koral,
flöjter, harpa och cymbal.

4.
Allt vad liv och anda har,
skynda dig och redo var.
Sjung med kraft och fröjdfullt mod.
Halleluja, Gud är god!

Psalm 291 – Lova vill jag Herran Herran

1.
Lova vill jag Herran, Herran,
ty han lyssnar till min röst.
Han är, då all hjälp syns fjärran,
dock min starkhet, sköld och tröst.
Han mig till det goda leder,
mot allt ont mig skydd bereder.

2.
På min Gud i livet, döden
har jag min förtröstan satt.
Han har gett mig hjälp i nöden,
och mitt hjärta är nu glatt.
Därför vill jag honom prisa,
tacka med min sång och visa.

3.
Herre, var de trognas styrka,
oss på dina armar bär.
Fräls ditt folk och föd din kyrka
med det livsbröd som du är.
Var vår tillflykt här i tiden,
ge oss segern efter striden.

Psalm 290 – Lovad vare Herren

1.
Lovad vare Herren,
våra fäders Gud!
Både när och fjärran
höres detta ljud.
Oss har han bevisat
outsäglig nåd.
Hela världen prisar
Herrens makt och råd,
prisar och berömmer
Gud som rättvist dömer
och sitt folk ej glömmer.

2.
Du som mäktig råder
över kerubim
och vars öga skådar,
ner i djupen in,
sol och måne prisar,
Gud, din stora makt.
Himlens stjärnor visar
all sin gyllne prakt,
prisar och berömmer
Gud som rättvist dömer
och sitt folk ej glömmer.

3.
Regn och vind och väder
sjunger här ditt lov.
Allt i dig sig gläder,
du som allt förmår.
Hagel, snö och isar,
rimfrost, natt och köld
Herrens allmakt prisar
som är sol och sköld,
prisar och berömmer
Gud som rättvist dömer
och sitt folk ej glömmer.

4.
Hela jorden tackar
Gud som är så god,
ängar, berg och backar,
källa, hav och flod,
örter, blad och blommor,
minsta frö som gror,
varje gräs som kommer,
ur den svarta jord,
prisar och berömmer
Gud som rättvist dömer
och sitt folk ej glömmer.

5.
Allt som bärs av vingar
och i luften far,
allt som rörs och simmar
genom sjö och hav,
alla fåglar talar
om Guds härlighet,
fiskstim, stora valar
honom prisa vet,
prisar och berömmer
Gud som rättvist dömer
och sitt folk ej glömmer.

6.
Vilda djur och tama
uti mark och skog
stämmer in i samma
ljud och glädjerop.
Vi som undfått mera
av hans trogna vård
bön och sång förenar
till Guds godhets lov,
prisar och berömmer
Gud som rättvist dömer
och sitt folk ej glömmer.

Psalm 289 – Herren vår Gud är en konung

1.
Herren vår Gud är en konung i makt och i ära:
kom, alla folk, att i evighet lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt vill sitt hägn han beskära.

2.
Pris vare Herren som allting så härligt bereder,
som oss har skapat och skådar i nåd till oss neder,
som i all nöd
skänker oss välfärd och bröd
och sitt beskydd kring oss breder.

3.
Herren vår Gud vare lov som en Far för oss blivit,
som för vår synd har sin Son uppå korset utgivit
och Kristi hjord
leder med Ande och ord
hem till det eviga livet.

4.
Herren, vår salighets Gud, må vi prisa och tjäna.
Hans är all kraft och all vishet och ära allena.
Pris ske hans namn,
att han oss vill i sin famn
alla med Kristus förena.

Psalm 288b – Med tacksam röst

1.
Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2.
Min Gud, ett vet jag som består
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3.
Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4.
Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5.
Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6.
Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl.
Från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7.
Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkar av.

8.
Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9.
Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Psalm 288a – Med tacksam röst

1.
Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2.
Min Gud, ett vet jag som består
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3.
Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4.
Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5.
Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6.
Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl.
Från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7.
Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkar av.

8.
Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9.
Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Psalm 287 – Hela världen prisa Herran

1.
Hela världen, prisa Herran.
Gläd er, folk, av hjärtans grund.
Skynda hit från när och fjärran,
ni som står i hans förbund.
Träd nu fram med lust och fröjd,
lovsjung Gud i himlens höjd.

2.
Han är den som oss har skapat
till sitt folk, till sina får,
frälsat det som var förtappat
och är den som med oss står,
vill oss en gång föra in
uti himlaglädjen sin.

3.
Tacka honom i hans gårdar,
lova honom i hans hus.
Prisa honom som oss vårdar,
värmer, lyser med sitt ljus.
Han är nådig, god och blid,
trofast intill evig tid.

Psalm 286 – Nu tacka Gud allt folk

1.
Nu tacka Gud, allt folk,
med hjärtans fröjd och gamman
för stora ting som han
gör med oss allesamman.
Den Gud som tog oss upp
av nåd i sitt förbund,
hans godhet följer oss
ifrån vår första stund.

2.
Du evighetens Gud,
må du din nåd förläna,
så att i tro vi nu
och alltid kan dig tjäna.
O Herre, stor i nåd,
bli du vårt hopp, vår frid,
var oss i kärlek när
nu och i evig tid.

3.
Dig, Skapare och Far
och Sonen som du sände,
och Anden, tröstaren,
vi prisar utan ände.
Treenighetens Gud,
du alltings ursprung är.
Du var, du är, du blir.
Vi dig vår lovsång bär.

Psalm 285 – Lov pris och tack ske dig o Fader

1.
Lov, pris och tack ske dig, o Fader kära!
Högt lovat är ditt namn, din gudoms ära.
I universum råder du, o Gud,
och alla himlar lyder dina bud,
dina bud.

2.
Hur skall ditt namn jag kunna värdigt prisa
för all den nåd du velat mig bevisa?
Din avbild är jag, dina händers verk.
Var alltid med mig, till allt gott mig stärk,
gott mig stärk.

3.
Från synd och död har du min själ förlossat,
den ondes makt och välde har du krossat.
En gränslös nåd och frid har du dem gett
som har i korset segerns tecken sett,
tecken sett.

4.
Du oförtjänt har velat mig bevara
av nåd allena från all nöd och fara
till denna stund, min hela levnads tid.
Var alltid mot mig så en Fader blid,
Fader blid.

5.
Herre, förlåt mig mina fel och brister
för Kristi skull, att jag din nåd ej mister.
Hjälp mig att jag i sann botfärdighet
här tjänar dig, och där i evighet,
evighet.

6.
Ge mig din nåd, att aldrig jag mig vänder
bort från ditt ord, som ljus i mörkret tänder.
Det visar väg till tröst och evig fröjd
som väntar mig en gång i himlens höjd,
himlens höjd.

7.
Mitt kall på jorden och min vandrings möda
må du välsigna, Gud, och nådigt stöda,
ditt helga namn till pris i evighet,
mitt nästa och mig själv till salighet,
salighet.

8.
Sänd dina änglar som mitt liv bevarar
att ock min ovän ser det och förklarar:
Hur salig är ej den som fruktar Gud
och som troget håller till hans bud,
till hans bud.

9.
Min Herre, du kan faderligt mig lära
att prisa högt din nåd, din makt och ära.
I universum råder du, o Gud,
och alla himlar lyder dina bud,
dina bud.

10.
Må alla folk i fjärran liksom nära
i tro på Kristus sjunga i Guds ära
en hjärtats lovsång, fylld av jubelton,
som evigt ljuder vid hans himmelstron,
himmelstron.

Psalm 284 – Lovsjung vår Herre konungen

1.
Lovsjung vår Herre, konungen i höjden!
Gott är att prisa överallt hans ära,
vår Gud som hjälper oss och är oss nära.
Lovsjung vår Herre!

2.
Upp, sjung nu alla, sjung för Gud med glädje!
Med spel och sånger vill vi honom prisa.
All makt är hans, dock vill han nåd bevisa.
Lovsjung vår Herre!

3.
Lovsjung vår Herre, han som läker såren!
Kärleken strömmar ur hans godhets källa
som allt kan föda, stärka, återställa.
Lovsjung vår Herre!

4.
Han räknar stjärnor, tänder dem och släcker.
Han låter solsken växla om med skyar,
han ger oss regnet, grönskan han förnyar.
Lovsjung vår Herre!

5.
Han ser i nåd till allt som han har skapat.
Korpungen ropar, och han ger den föda.
Hans glädje är att mätta, liva, stöda.
Lovsjung vår Herre!

6.
Ja, tacka Herren Gud, vår store konung
som vill oss samla alla i sitt rike,
i godhet som i makt förutan like.
Lovsjung vår Herre!

7.
O Jesus Kristus, du Guds Son, den smorde,
lös oss från synd och gör oss fria, ren,
så till Guds lov vi glatt kan oss förena.
Lovsjung vår Herre!

Psalm 283 – Lovsjung nu alla länder Gud

1.
Lovsjung nu, alla länder, Gud
och prisa högt med jubelljud
den som all världens grund har lagt
och ännu håller allt vid makt.

2.
Hans tron är hög, hans namn är stort,
dock till sitt folk han oss har gjort
och drar oss närmare till sig
var dag i kärlek innerlig.

3.
Så träd till Herrens portar fram
och sjung hans lov, var jordens stam.
Sjung i Guds helgedom hans pris,
ty han är ensam god och vis.

4.
Hur livets dagar än må fly,
hans godhet är var morgon ny.
Hans ord är ljuset på vår stig,
hans nåd förblir evinnerlig.

Psalm 282 – Min själ skall lova Herran

1.
Min själ skall lova Herran,
mitt hjärta prisa hans namn.
Han är från oss ej fjärran,
han sluter ej för oss sin famn.
Vår synd han oss förlåter
och helar all vår brist,
med nåd oss kröner åter
och frälsar oss förvisst.
Vår ungdomstid han mättar
med fröjder utan tal
och ålderns börda lättar
och hjälper oss i dödens kval.

2.
Hans helga lag förkunnar
vad sant och gott och riktigt är,
och kraft han oss förunnar
i kamp mot syndiga begär.
Han ej i vrede tuktar,
tillräknar ej vår skuld.
Mot dem som honom fruktar
förblir han god och huld,
och åter han befäster
det hopp som vi har mist.
Så långt som öst från väster
förvisar han vår synd och brist.

3.
Som sig en far förbarmar
och barnens fel förgäter snart,
så Gud i sina armar
oss tar och tröstar underbart.
Han vet vårt svaga väsen,
av stoftet är det gjort.
Vi blomstrar såsom gräsen
och vissnar lika fort.
Som trädens blad skall falla
och blekna rosens prakt,
skall vi försvinna alla.
Här hjälper ingen mänsklig makt.

4.
Men Herrens nåd allena
står fast i tid och evighet.
Så låt oss honom tjäna
i ödmjuk tro och redighet.
Hans rike skall ej bäva,
det står när allt blir grus.
Ni helgon som får leva
uti hans klara ljus,
ni änglar som får bära
till människor hans bud,
kom, låt oss alla ära
och prisa Herren Gud, vår Gud.

Psalm 281 – Dig vare lov och pris o Krist

1.
Dig vare lov och pris, o Krist,
välsignad denna dag förvisst.
Vi lovar dig nu och till evig tid:
Helig, helig, helig är Gud i himlars höjd!

2.
Jord, hav och himmel lov dig bär,
dig lovar änglars här,
dig lovar kerubim och serafim:
Helig, helig, helig är Gud i himlars höjd!

3.
Ditt folk, o Herre, lovar dig,
din brud av hjärtat gläder sig.
Stor är din nåd och din barmhärtighet.
Helig, helig, helig är Gud i himlars höjd!

Psalm 280 – O Gud vi lovar dig

1.
O Gud, vi lovar dig och högt bekänner dig.
För dig din hela värld i vördnad böjer sig.
De som bär upp din tron, de som kring den står vakt,
all himlens här bär fram sin lovsång för din makt:
Ja, helig är vår Gud i tid och evighet!
Jord, himmel, allt är fullt av Herrens härlighet.

2.
Högt sjunger helgonen din ära, Herre Gud,
profeterna som du har valt till sändebud,
så ock apostlarna, martyrerna med dem,
liksom din kyrka här, som är vår andes hem,
du Fader, stor i makt, du Son från evig tid,
du Ande som ger kraft, ger ledning, ljus och frid!

3.
Du härlighetens glans, vår Herre Jesus Krist!
Ifrån din himmelstron har för vår synd och brist
du själv förnedrat dig, till människa dig sänkt,
och med din bittra död har du oss livet skänkt.
Vid Faderns högra hand du härskar evigt nu
och därifrån en gång att döma kommer du.

4.
Så ropar vi till dig: Hjälp du oss, Herre god,
som själv har återlöst oss alla med ditt blod.
Med dina helgon låt oss i din himmel bo
och efter livets kamp hos dig få salig ro.
Fräls oss, ditt eget folk, och skänk till evig tid
åt oss, som är din hjord, välsignelse och frid.

5.
Välsignad vare du, vår Gud, som är och var!
Dig prisar vi, ditt lov ej någon ände har.
Bevara oss från synd och skuld i denna dag.
Mot oss barmhärtig var, ty människan är svag,
och om vi faller, hjälp, res du oss åter opp.
På dig förtröstar vi, du sviker ej vårt hopp.

Psalm 279 – Gud vår Gud vi lovar dig

1.
Gud, vår Gud, vi lovar dig,
vi bekänner dig, o Herre,
dig som är till evig tid
tillber ändlighetens släkten.
Hela jorden, hav och land,
ärar, Fader vår, ditt namn.

2.
Kerubim och serafim,
änglar, makter sjunger evigt,
ropar utan rast till dig:
Helig är du, helig, helig,
himlar, jord och allt som är
lovar, Gud, ditt majestät.

3.
Skyn av vittnen lovar dig:
trons profeter och apostlar,
himlaskaran klädd i vitt
ur bedrövelsen förlossad.
Dig bekänner fröjdefullt
kyrkan hela jorden runt.

4.
Dig, vår Fader, stor i nåd,
ofattbar i makt och ära,
och din sanne, ende Son,
tillbedd intill jordens ändar,
och din Ande, Hjälparen,
sänd till oss från himmelen.

5.
Jesus, Kristus, ärans kung,
evigt född av Faderns vilja –
att försona all vår skuld
blev du mänska, född av kvinna,
skydde ej det moderliv
jungfrun gav till borg åt dig.

6.
Du förstörde dödens gadd,
upplät riket för de dina.
Gud har givit dig all makt,
platsen på sin högra sida.
En gång vid din återkomst
skall du döma alla folk.

7.
Hjälp då dina tjänare,
dem du återlöst med smärta,
giv åt dem bland helgonen
evig härlighet och ära.
Led ditt folk, välsigna det,
upphöj det i evighet.

8.
Vi välsignar dig, vår Gud,
varje dag du oss bereder,
ropar högt ditt namn i ljus
genom alla evigheter.
Skydda oss av nåd idag
från att bryta mot din lag.

9.
Gud vår Gud, förbarma dig.
Din barmhärtighet må komma,
frälsa oss till evig tid
ifrån all vår nöd och vånda.
Du är själv vårt fasta hopp.
Amen, Herre Jesus, kom.

Psalm 278 – Kristus vandrar bland oss än

Psalm 277 – Allt allt ditt öga Herren ser

Psalm 276 – Jesus det renaste

1.
Jesus, det renaste,
dyraste, skönaste
namn som på människoläppar är lagt!
Rikaste härlighet,
helighet, salighet,
fullhet av nåd och av sanning och makt.

2.
Motgången möter mig,
aldrig du stöter mig
bort från din mäktiga, nådiga famn.
Världen den glömmer mig,
Herre, du gömmer mig
tätt vid ditt hjärta och nämner mitt namn.

3.
Herre, du hör ju mig,
Herre, du för ju mig
såsom du vet att det tjänar mig bäst.
Hjälp mig att böja mig,
lär mig att nöja mig
med ditt behag, medan här jag är gäst.

4.
Du är det renaste,
dyraste, skönaste,
rena mig, helga mitt hjärta och sinn.
Lös mig ur snarorna,
fräls mig från farorna,
tag mig till sist i din härlighet in.

Psalm 275 – Jesus för världen givit sitt liv

1.
Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2.
O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3.
Låt mig då, Herre, vara ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Psalm 274 – Det finns djup i Herrens godhet

Psalm 273 – Säll den vars hopp till Jesus står

1.
Säll den vars hopp till Jesus står,
vad som här än må hända.
Säll den i nöd och lust som får
till sådan vän sig vända.
Det är en vän att lita till,
som hjälpa kan och hjälpa vill
att fröjd och sorger bära.

2.
Han skyr ej ort där plåga bor,
ej rum där hälsan glädes.
Varhelst en själ på honom tror
är han med fröjd tillstädes.
Till sorgehus, till bröllopsfest
han kommer milt, den ädla gäst,
där blott han bjuds och kallas.

3.
Så blid och hjärtegod han är,
beredd att hos oss vara,
behöver för den hjälp begär
ej sina gåvor spara.
Själv konung över himmelrik
gör han sig dock den minsta lik
och är för oss en broder.

4.
O himlafröjd att tänka på:
den som Guds spira äger
vill ej den ringaste försmå,
men endast hjärtat väger.
Den som så högt sin tron har satt
vill vara allas del och skatt
som efter honom längtar.

5.
Kom, Jesus, kom och bli mig när,
kom till mitt hem, det ringa,
så ber jag fast jag fattig är
och mina gåvor inga.
Min boning är på glädje tom,
men kom, så kommer rikedom
och glädje utan like.

6.
Bli här vår gäst, o Jesus god,
och nådigt med oss handla.
Du kan för oss vår tåreflod
i glädjedryck förvandla.
Och när vår grav har öppnat sig,
tag oss som gäster upp till dig
i höga bröllopssalen.

Psalm 272 – Så älskade Gud världen all

Psalm 271 – Salig salig den som kände

Salig, salig, den som kände,
den som trodde dig allena,
sanne Gud, och den du sände,
att med dig oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.

Psalm 270 – När världens hopp förtvinat stod

1.
När världens hopp förtvinat stod
likt blomman uti sanden,
rann upp så klar en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.

2.
Guds Son det var. Han sanningen
och vägen är och livet.
Den honom söker finner än,
åt bedjaren
skall vara rikligt givet.

3.
Han genom hela livets dag
utsträcker sina händer.
Med syndare har han fördrag.
Där tron är svag
han veken återtänder.

4.
I världen han den ende är
som trösta kan och liva
envar som ångesten förtär
och som begär
i honom salig bliva.

5.
Han som en herde för sin hjord
allt som oss fattas giver:
sin Ande, salighetens ord,
sitt rika bord,
och alltid trofast bliver.

6.
Vad skulle Herren göra mer
att oss från synden frälsa!
Han för oss strider, segern ger,
vår längtan ser
och är vårt liv, vår hälsa.

7.
Här nära dig låt oss få bo
som dina barn och njuta
kraft av ditt ord till hopp och tro,
så att i ro
vi får vår vandring sluta.

8.
Du är i lidandet vårt stöd,
o kärlek utan like!
Du för oss genom sorg och nöd
och kval och död
till härlighetens rike.

Psalm 269 – Klippa du som brast för mig

1.
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds lamm,
låt det bli en dubbel bot
för min synd och lagens hot.

2.
Med min fromma strävan jag
aldrig fylla kan din lag.
Om jag ej i nit blir matt,
om jag gråter dag och natt,
står dock syndens fläckar kvar.
Blott i dig jag frälsning har.

3.
Intet kan jag giva dig.
Till ditt kors jag sluter mig,
naken dig om kläder ber,
hjälplös upp till nåden ser.
Jag förgås om inte du
i din källa tvår mig nu.

4.
Vid vart flyktigt andedrag,
och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.

Psalm 268 – Jesus korsets man

1.
Jesus, korsets man,
segern åt oss vann,
vägen, sanningen och livet blev han då.
Han rättfärdig är,
oss i kärlek bär.
Den som tror skall evigt liv i honom få.
Han hjärtats rum upplysa kan
och dödens bojor bryter han,
löst blir syndens träl,
allting gör han väl.
Som en vårflod fyller jubel nu min själ.

2.
Så en morgon gryr,
nattens skuggor flyr,
livets väg vid Herrens hand jag vandra får.
Visst är kampen het,
men ändå jag vet:
sist han torkar från mitt öga varje tår.
Hans kärlek utan like gjort
att korset blev en nådens port.
Jag får gå i tro
och i trygghet bo
hos den Frälsare som ger mitt hjärta ro.

Psalm 267 – Den enda glädje som jag vet

1.
Den enda glädje som jag vet,
den enda frid och salighet,
den enda lycka som är till
är den som Jesus giva vill.

2.
Den enda tröst i all min nöd,
den enda hjälp mot evig död,
den enda fröjd i allt besvär,
det är att äga Jesus kär.

3.
Den enda väg att frälsning få,
det enda sätt att friden nå,
den enda rening som är god
är Jesu Kristi kors och blod.

4.
Den enda visdom som jag vet,
den endaste rättfärdighet,
den enda sanna helgelse,
den får vi med vår Frälsare.

5.
Det enda sätt att dö med frid,
den enda tröst i domens tid,
den enda trygghet inför Gud,
det är att vara Kristi brud.

Psalm 266 – Jag nu den säkra grunden vunnit

1.
Jag nu den säkra grunden vunnit
som håller hoppets ankar kvar.
Jag i min Frälsare den funnit,
den lades innan världen var.
När himmel och när jord förgår,
orubbligt fast den grunden står.

2.
Det finnes en som sig förbarmar
mer ömt än någon fatta kan,
en Fader som med starka armar
de vilsegångna tar sig an.
En ständigt öppen famn jag vet,
den heter Guds barmhärtighet.

3.
Guds nåd är som det djupa havet,
där all vår synd kan sänkas ner.
I Kristi grav blev allt begravet,
och ingen dom skall drabba mer.
Ty Kristi blod i evighet
förkunnar Guds barmhärtighet.

4.
När mina synder mig anklagar,
jag söker vid Guds hjärta ro.
Med allt som hopp och mod försvagar
till Kristus skyndar jag i tro.
Då når jag vad jag tryggast vet:
Guds eviga barmhärtighet.

5.
Om än till jorden ner jag tryckes
och ingen vän jag längre har,
om allt i världen undanryckes
och jag blir ensam lämnad kvar,
en enda tillflykt då jag vet,
och det är Guds barmhärtighet.

6.
Jag lämnar allt i Herrens vilja.
Han är i nåd och godhet stor,
och intet skall från honom skilja
den som åt honom sig förtror.
I väl och ve jag tror och vet:
allt vilar på barmhärtighet.

7.
På denna grund vill jag förbliva,
så länge jag i livet är.
Från den skall intet mig fördriva,
så länge jorden än mig bär.
Sist sjunger jag i evighet:
O djup av Guds barmhärtighet!

Psalm 265 – Jesus är min vän den bästa

1.
Jesus är min vän den bästa,
och hans like ingen är.
Skall jag då liksom de flesta
övergiva honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den mig har så kär.
En skall vara bägges vilja
alltid här och evigt där.

2.
Han för mig har offrat livet,
ingen skall fördöma mig.
Fast står löftet, en gång givet:
Jag hos Fadern ber för dig.
Vem finns då som vill anklaga
den som själv han utvalt har?
Vem vill ifrån honom draga
den han har i sitt försvar?

3.
Jag på detta fast kan lita:
inte liv, ej heller död
kan mig från min Jesus slita,
änglar, höghet eller nöd.
Intet kan mig skada göra
som mig sker i tiden här,
intet från Guds kärlek föra
som i Jesus Kristus är.

Psalm 264 – Jesus du mitt hjärtas längtan

1.
Jesus, du mitt hjärtas längtan,
all min glädje och min tröst,
kom till mig och låt mig höra
i ditt ord min egen röst.
Kom till mig, o Jesus kär,
låt mig vara där du är.

2.
Jesus, låt mig alltid börja
i ditt namn allt vad jag gör.
Då kan jag mitt bästa göra
och så sluta som jag bör.
Kom till mig, o Jesus kär,
låt mig vara där du är.

3.
Alla mina ord och tankar
Jesus, låt dem glädja dig.
Mera värd än allting annat
låt din kärlek bli för mig.
Kom till mig, o Jesus kär,
låt mig vara där du är.

4.
När jag lägger mig att sova
låt mig vila trygg i dig.
När jag vaknar, låt mig lova
dig som vakat över mig.
Kom till mig, o Jesus kär,
låt mig vara där du är.

5.
När jag slutar mina dagar,
var hos mig och ge mig tro:
där du är, där får jag vara,
bland Guds helgon får jag bo.
Kom till mig, o Jesus kär,
låt mig vara där du är.

Psalm 263 – Jesus är mitt liv min hälsa

1.
Jesus, är mitt liv, min hälsa,
Jesus är min nådastol.
Ja, han är min sköld och sol,
han är den enda som kan frälsa
när i tro jag hjälp begär.
Jesus allt mitt goda är.

2.
Utan Jesus jag fördärvas.
Utan kraften av hans nåd
vet jag icke hjälp och råd.
Men med Jesus liv jag ärver,
vinner frälsningen som bär.
Allt mitt goda Jesus är.

3.
Har jag Jesus i mitt hjärta,
se, då har jag all den fröjd
som för evigt gör mig nöjd.
Trygg jag går mot dödens smärta
om blott Jesus är mig när
och mitt högsta goda är.

4.
Dig, min Jesus, högst jag skattar
och på dig jag litar visst,
du mitt skydd mot ondskans list.
Glad i tro din hand jag fattar,
du som mina synder bär
och mitt högsta goda är.

5.
Jesus, hjärtats glädjekälla,
du som genom tron är min,
i ditt blod är jag ock din.
Intet ont skall mer mig fälla
eller skilja från dig här.
Jesus, du mitt goda är.

6.
Din, min Jesus, vill jag vara,
alltid här och evigt där.
Framom allt är du mig kär.
Döden blir ej någon fara,
intet mer jag fruktar här,
då mitt goda Jesus är.

7.
Jesus är mitt allt i alla.
Jesus bor uti min själ.
Jesus gör mig alltid väl.
Jesus, låt mig aldrig falla.
Jesus jag i hjärtat bär.
Jesus allt mitt goda är.

Psalm 262 – Skulle jag min Gud ej lova

1.
Skulle jag min Gud ej lova,
prisa högt av all min själ!
Allt jag äger är hans gåva
och han vill mig ständigt väl.
Idel kärlek han mig ägnar,
fadersgod barmhärtighet.
Alltid han mitt bästa vet
och i nöden väl mig hägnar.
Allt som jordiskt är förgår,
Herrens kärlek blott består.

2.
Detta fallna släkte ser han
rusa mot en evig död.
Då sin Son som offer ger han
att oss rädda ur vår nöd.
Bottenlösa kärleks flöden!
Fanns väl någon som förstod
djupet av den nådens flod
som kan frälsa oss från döden?
Allt som jordiskt är förgår,
Herrens kärlek blott består.

3.
Anden som hans verk förklarar
skänker han oss i sitt ord,
helig Ande som bevarar
oss på denna mörka jord,
tröstar oss och nådig väcker
i vårt hjärtas djup den tro
som till himlen bygger bro
och som dödens välde bräcker.
Allt som jordiskt är förgår,
Herrens kärlek blott består.

4.
När jag somnar, Herrens öga
vakar trofast över mig.
Fadersblicken från det höga
följer barnet på dess stig.
Varje morgon när jag vaknar
möter mig hans nåd på nytt,
och när dagen sen har flytt
i hans vård jag intet saknar.
Allt som jordiskt är förgår,
Herrens kärlek blott består.

5.
Vart jag mig i världen vänder
ej av fruktan mer jag vet.
Gud, jag sträcker mina händer
upp mot dig i tacksamhet.
Fram till livets afton sena,
Herre, ge mig nåd att jag
varje stund och varje dag
söker dig, blott dig allena,
tills i evighet jag får
dig lovsjunga, Fader vår.

Psalm 261 – Kärlek av vars hand jag blivit

1.
Kärlek, av vars hand jag blivit
danad till Guds väsens bild,
du som mig ej övergivit
ens när jag från dig gått skild:
Kärlek, jag vill lämna mig
för all evighet åt dig.

2.
Kärlek, du som från ditt rike
kom till oss på jorden ner,
blev som människa min like,
all min sorg och oro ser:
Kärlek, jag vill lämna mig
för all evighet åt dig.

3.
Kärlek, du som här i tiden
sökte upp oss vilsna lamm,
du som, när din dag var liden,
plågad dog på korsets stam:
Kärlek, jag vill lämna mig
för all evighet åt dig.

4.
Kärlek, du vars ord är blivet
för min själ en stjärna klar,
vägen, sanningen och livet
blott i dig jag funnit har.
Kärlek, jag vill lämna mig
för all evighet åt dig.

5.
Kärlek, när jag dig har funnit,
intet mera jag begär.
Helt har du mitt hjärta vunnit,
mild och lätt din börda är.
Kärlek, jag vill lämna mig
för all evighet åt dig.

6.
Kärlek, du vars hjärta glöder
evigt för mitt högsta väl,
du som med ditt ord mig föder,
ber hos Fader för min själ:
Kärlek, jag vill lämna mig
för all evighet åt dig.

7.
Kärlek, du som skall mig leda
sist ur gravens natt, jag vet
att av nåd du vill bereda
mig en evig härlighet.
Kärlek, jag vill lämna mig
för all evighet åt dig.

Psalm 260 – Jesus glädjens källa

1.
Jesus, glädjens källa,
låt din kärlek välla,
Jesus, hör min röst!
Efter dig jag längtar,
ja, till dig jag trängtar,
du som är min tröst.
O Guds lamm,
på korsets stam
har ditt blod du låtit rinna
och din kärlek brinna.

2.
Möda, sorg och plågor,
ångestfyllda frågor,
synd och dödens kval
skall mig inte skilja
emot Jesu vilja
från hans trognas tal.
Allt han ger,
för mig han ber,
i sin famn han tar mig åter
och min synd förlåter.

3.
Allt som världen skänker
likt en skenbild blänker.
Ära, guld och pris
vill jag inte akta,
inte eftertrakta.
De är dunst och is,
varar kort,
och smälter bort.
Jesus evigt hos mig bliver
och mig livet giver.

4.
Högt må andra sträva,
enkelt vill jag leva
efter Guds behag.
Han vet allt mitt bästa,
jag vill helt mig fästa
vid hans bud och lag.
Jag är nöjd
när jag är böjd
till min Jesus. Vid hans sida
får jag nåden bida.

5.
Nu all sorg jag kastar
som min själ belastar,
Jesus, i din famn.
Väl du sörjer för mig,
tröstar mig och hör mig,
leder mig i hamn,
Med ditt blod,
du Jesus god,
mig från alla synder renar
och med dig förenar.

Psalm 259 – Är Gud i himlen för mig

1.
Är Gud i himlen för mig,
må allt gå mig emot,
platt ingen skada gör mig
all världens våld och hot.
Vad hjälper mot mig strida
med än så mäktig här
om Gud står på min sida
och jag har honom kär?

2.
Min tillförsikt jag grundar
på Kristus och hans blod.
Vad än i tiden stundar,
han ger mig frid och mod.
I livets svåra lägen
han är mitt fasta stöd.
Han följer mig på vägen,
han giver livets bröd.

3.
En boning han bereder
åt mig i Faderns hus.
Han dag från dag mig leder
och skänker livets ljus.
Den han ur domen tagit
skall ej i döden dö.
Den han från synden tvagit
blir vitare än snö.

4.
Hans Ande i mitt hjärta
med tröst och kraft skall bo,
fördriva sorg och smärta
och giva själen ro.
Om sig bekymmer hopa,
han ger de rätta råd.
Han lär mig ”Abba” ropa
i barnaskapets nåd.

5.
När stum är hjärtats trängtan
och tungt är själens kval,
han talar ut min längtan
i outsägligt tal.
Och fuktar än med tårar
jag varje dag mitt bröd,
min Jesus mig utkorar
till frälsning ur all nöd.

6.
Ej lidandet och nöden,
ej tidens lust och fröjd,
ej livet eller döden,
ej djuphet eller höjd,
ej onda makters vilja,
ej list, om än så stor,
kan från Guds kärlek skilja
den som på Kristus tror.

7.
Min själ av fröjd må sjunga
och icke sörja mer.
Nu jubla kan min tunga,
ty sommarsolen ler.
Min sol, du evigt klara,
min Herre Jesus kär,
du kom att uppenbara
vad i Guds himmel är.

Psalm 258 – Bort mitt hjärta med de tankar

1.
Bort, mitt hjärta, med de tankar
att din Gud har stött dig bort.
Håll dig fast vid Guds ords ankar,
bed – han hjälper inom kort.
Är från Gud i synd du skild
vill han ändå vara mild.
Fast din skuld förtjänar döden
frälsar han dig dock ur nöden.

2.
Också du, liksom vi alla,
är ju full av synd och brist.
Adams fall kom dig att falla
och Guds välbehag du mist.
Men om du till honom flyr
och du din forna ondska skyr,
skall du ej förgäves klaga,
bönen vill han till sig taga.

3.
Gud har sagt: Så sant jag lever
vill jag inte syndarns död,
men om han mot synden strävar
och förlossas ur sin nöd.
Ja, i himlen glädje rår
när en själ som vilse går
vet sig rätt till Herren vända,
till dem nåd som han vill sända.

4.
Ingen herde så kan leta
efter ett förlorat får.
Kunde du i sanning veta
hur Guds kärlek med dig går,
hur han följer på din stig,
vilsegångna, efter dig
för att frälsa och förlåta,
skulle du av glädje gråta.

5.
Intet hav så högt kan svalla,
intet djup så väldigt är,
intet regn så rikt kan falla
att den någon likhet bär
med den nåd som Herren blid
visar oss i all vår tid,
särskilt när vår synd vill föra
oss från Gud och så förgöra.

6.
Fatta mod, se, du skall finna,
du min själ som ängsligt går,
att din ångest skall försvinna.
Ingen nöd dig skada får.
All din synd och orenhet
kan mot Guds barmhärtighet
inte liknas eller nämnas.
Aldrig vill han på dig hämnas.

7.
Låt din nåd, o Herre, vara
alltid öppen för mig här,
och i nöden uppenbara
hur förlåtande du är.
Håll mig kär och väck du mig
att ock jag må älska dig.
Låt din Ande mig regera,
att jag inte syndar mera.

Psalm 257 – Se Jesus är ett tröstrikt namn

1.
Se, Jesus är ett tröstrikt namn,
i all vår nöd en säker hamn.
Igenom Jesus får vi nåd
och finner på det bästa råd.

2.
Guds ende Son, o Jesus Krist,
förlåt oss all vår synd och brist
och gör oss fria, du som kan,
ty du är både Gud och man.

3.
Du, Jesus, ger oss salighet.
Vårt hopp är din rättfärdighet.
Förlöst från ont och förd i hamn
blir den som litar på ditt namn.

4.
Vi tackar dig, o Jesus god,
som oss har frälsat med ditt blod.
Din frid oss här i tiden giv
och sist hos dig ett evigt liv.

Psalm 256 – Så älskar Gud vår värld att han

1.
Så älskar Gud vår värld, att han
sin Son till jorden sände.
I honom vi vår frälsning fann,
vårt hopp blev han, den ende.
Vår värld är full av synd och brist,
och hjälp står ej att finna,
ej nåd att vinna
förutan Jesus Krist,
vår broder, född av kvinna.

2.
En härlig tröst får detta bli,
en tillförsikt i nöden,
att Jesus gör vår ande fri
och räddar oss från döden.
Att Herren Gud oss älskar så
fick Sonen uppenbara.
Låt oss besvara
hans stora kärlek då
och ta hans ord tillvara!

3.
Ty den som tror på Jesus Krist
får komma till Guds rike,
där Edens lustgård som vi mist
skall komma utan like.
Sin Son har Herren Gud oss sänt
ej för att världen döma
och nåden gömma.
Nej, dom i nåd han vänt,
vår synd vill han förglömma.

4.
Men den som redan dömd förvisst,
och honom Gud förkastar,
som ej vill tro på Jesus Krist,
till sitt fördärv han hastar.
Den människa som ej vill tro
på Sonens namn allena,
Guds lamm, det rena,
får ej i himmelsk ro
med änglar sig förena.

5.
Den som i trohet håller ut
skall se och ärva livet.
Det liv som aldrig kan ta slut
skall åt Guds barn bli givet.
Gud, lär oss älska livets ljus
och sanningen och Anden.
Tag oss vid handen
och led oss till ditt hus,
vårt hem på andra stranden.

Psalm 255 – Av hjärtat håller jag dig kär

1.
Av hjärtat håller jag dig kär,
du, Jesus, all min glädje är.
Du för mitt liv till seger.
Jag håller intet mera kärt
och intet jordiskt mera värt
om bara dig jag äger.
Om än min ande, kropp och själ
försmäktar, så är du likväl
min lust, mitt hjärtas glädje god,
som återlöst mig med ditt blod.
O Jesus Krist, min Frälsare, min Frälsare,
det är blott du som hjälp kan ge.

2.
Din godhets gåva, Herre, är
kropp, själ och allt jag äger här
av timligt gott i livet.
Lär mig att bruka till ditt pris
och mänskors tjänst på alla vis
det som mig här blev givet.
Lär mig, o Herre, själv allt gott,
och rena mig från synd och brott.
Gör du mig tålig och förnöjd
och över jordens sorger höjd.
O Jesus Krist, du för din död, ja, för din död
ge mig din tröst i sorg och nöd.

3.
Sänd, Herre, dina änglar ut
att själen, när min kamp är slut,
av dem i vård blir tagen.
Låt kroppen, lagd i jorden ned,
få vila där i ro och fred
fram till den sista dagen.
Väck då från döden åter mig,
låt mina ögon skåda dig
i salig fröjd, o du Guds Son,
min Frälsare, min nådetron.
O Jesus Krist, ack bönhör mig, ack bönhör mig,
så får jag evigt prisa dig.

Psalm 254 – Till dig allena Kristus står

1.
Till dig allena, Kristus, står
allt hopp jag här kan hysa.
Ej någon annan tröst jag får
som kan min levnad lysa.
Av evighet Guds Son du är
och ingen finns i världen här,
som ur min nöd kan hjälpa mig.
Jag flyr till dig,
på dig min själ förlitar sig.

2.
Min synd är stor, så tung och svår
att hjärtat kan förtvina.
Tag bort den du, läk mina sår
för all din död och pina.
Så vet din Fader ock att jag
är återlöst ur syndens lag.
Du löser mig från ont begär,
min synd du bär.
Min medlare du ensam är.

3.
Jag ber: Mig av barmhärtighet
den rätta tron förläna
så jag i kärlek kan och vet
dig följa och dig tjäna.
Må över allt jag älska dig
och varje nästa så som mig.
I döden än din hjälp mig sänd,
förtröstan tänd,
den ondes hot ifrån mig vänd.

4.
Gud vare ära, han som är
vår Fader över alla,
och Sonen som oss skyddar här
och räddar från att falla.
Pris vare Anden likaså
om låter oss sin ledning få.
Ja dig, o Herre, vare pris
på jordiskt vis
och sedan i ditt paradis.

Psalm 253 – O gläd dig Guds församling nu

7.
Du skall få se en väldig strid:
min oskuld synden krossar,
mitt blod i domen skänker frid,
mitt liv från död förlossar.
Allt sker för din skull, för att du
skall bli min egen redan nu.
Tro det, så är du salig.

Psalm 252 – O Jesus Krist som mänska blev

1.
O Jesus Krist, som mänska blev
att liv åt världen giva,
din kärlek var det som dig drev,
vårt hopp du ville bliva.
Du såg vår synd och stora nöd.
Oss förestod en evig död,
och helvetet låg öppet.

2.
Du ville dig förbarma då,
du kunde inte lida
att djävulen oss skulle få,
du ville för oss strida.
Du kom till oss i världen ned
att oss förvärva evig fred
och till ditt rike föra.

3.
Du sade oss att när vi tror
du oss från straffet skonar.
Ty du är både mild och god
och oss med Gud försonar.
Tror vi på dig och vad du sagt,
finns här i världen ingen makt
som oss från dig kan skilja.

4.
Vår broder har du blivit här
oss till stor fröjd och ära
och varje dag du hos oss är.
Vad mer kan vi begära?
Vad rör oss världens hot och hån?
Vår broder är Guds ende Son.
Vem kan oss nu fördärva?

5.
Lov vare dig evinnerlig
som oss den nåden visar
att vi nu är Guds barn med dig.
O Kristus, dig vi prisar.
Vi gläds nu alla och envar
och tackar Gud för vad han gav.
Han är vår käre Fader.

Psalm 251 – Vår Gud har av barmhärtighet

1.
Vår Gud har av barmhärtighet
sin nåd åt alla menat.
Från all vår orättfärdighet
har Kristi blod oss renat.
Vår egen kraft ej gäller här;
vår själ, som syndens börda bär,
kan lita blott till nåden.

2.
Guds lag är helig, rätt och god.
Vi lydde egna lagar,
ty synden bär vi i vårt blod
alltsedan Adams dagar.
Så över oss Guds dom vi fått.
Att älska Gud och göra gott
var mer än vi förmådde.

3.
Dock var av nöden att Guds lag
fullbordan måste finna,
om inför Gud på domens dag
vi skulle räddning vinna.
Pris vare Gud som såg vår nöd!
Att frälsa oss från evig död
sin egen Son han sände.

4.
Guds lag för oss så fyllde han
att Gud sig lät bevakas,
och därför nu var kristen kan
med fröjd av nåden läkas.
Nu lagen ej fördömer mer
den som i hans försoning ser
sin skuld bli överstruken.

5.
Med tron Guds Ande kommer god
att oss ånyo föda
till renad vilja, nyväckt mod
och ondskans välde döda.
Så växer goda frukter fram.
För Gud var bara synd och skam
allt det som förr vi gjorde.

6.
Sann tro ej utan kärlek är
och frukten trädet prisar.
En kristen har sin nästa kär
och honom godhet visar.
Så uppfylls budet Gud oss gav:
att tjäna utan själviskt krav,
som Kristus oss har tjänat.

7.
Sann kärlek söker ingen lön,
men får den dock från ovan.
Till Kristus höjer vi vår bön
och tvivlar ej om gåvan.
Vi har hans eget löfte på
den frälsning vi en gång skall få,
dock av hans nåd allena.

8.
Så vilar det i Herrens råd
om vi skall frälsta bliva.
Men det står fast att han sin nåd
vill åt oss alla giva.
Vi själva är blott skröplighet.
I Gud är all vår salighet.
Ske honom pris och ära!

Psalm 250 – Ditt ljuva minne Jesus kär

1.
Ditt ljuva minne, Jesus kär,
min största fröjd i världen är.
Du ger mitt hjärta frid och tröst,
nytt liv du väcker i mitt bröst.
Du glädjens källa, hör min röst.

2.
Som högsta vinning räknar jag
att du är med mig varje dag.
Jag vet ej mera tryggad hamn,
o Jesus, än din brodersfamn.
Lovsjunga vill jag högt ditt namn.

3.
Gör för min själ allt mera klar
din kärlek, djup och underbar.
Försonare, o Jesus kär,
som himlens sköna krona bär,
du nådens enda källa är.

Psalm 249 – Herre du har anförtrott

1.
Herre, du har anförtrott
oss en uppgift i din kyrka.
Lär oss bruka det vi fått
så det växer till i styrka.
Låt oss gå med öppna händer
till det uppdrag du oss sänder.

2.
Jesus, hjälp oss finna tid
för det som vi nu skall göra.
I vår brådska skapa frid.
När du kallar, låt oss höra.
Låt oss i din kärlek vandra,
låt oss lita på varandra.

3.
Låt oss känna att vi har
samma mål och samma längtan.
Och när vi nu ansvar tar,
låt det ske med hoppfylld väntan.
Var med oss när vi planerar,
gör beslut och diskuterar.

4.
I detaljer drunknar vi
och förlorar perspektivet.
Låt oss inte gå förbi
det väsentliga i livet.
Hjälp oss att bedöma riktigt
vad vi, Gud, skall anse viktigt.

5.
När vi inte orkar mer
ansvar och bekymmer bära,
då vet vi att du oss ger
nya krafter, är oss nära.
Tack att du oss väg bereder
och med ordet kyrkan leder.

Psalm 248 – Herren vår Gud har rest sin tron

1.
Herren, vår Gud, har rest sin tron
högt bland serafer och änglar.
Djupt ser han ner på nödens jord,
frågar oss: “Vem skall jag sända?”
Vill du bli Herrens sändebud –
svara med själ och mun din Gud:
“Se, här är jag, så sänd mig.”

2.
Lärjungen känner Herrens blick:
“Älskar du mig av allt hjärta –
mera än de som kom och gick –
gå då i mitt namn att tjäna,
var då en herde för min hjord,
föd mina lamm, som jag har gjort.”
Herre, du vet min kärlek.

3.
Lärjungar rädda. Dörren stängd.
Plötsligt stod Jesus ibland dem,
gav dem med ord och andedräkt
fridens och sannigens Ande,
sände dem ut med ord av frid:
“Den som hör eder, han hör mig!”
Kristus, min Gud och Herre.

4.
De som tar mot din mantel, Krist,
hjälp dem att bedja och vaka,
bruka ditt ord i helig strid
utan att se sig tillbaka.
Giv åt din kyrka trofasthet
till dess din vilja äntligt sker.
Tillkomme, Gud, ditt rike.

Psalm 247 – Du Jesus Kristus i din skörd

1.
Du, Jesus Kristus, i din skörd
arbetare vill sända
och genom mänskors vittnesbörd
din eld på jorden tända.
Vi ber dig, Herre god, att du
till dem du sänder här och nu
ditt ansikte må vända.

2.
De står inför din altarrund,
du kallat dem att träda
i tjänst hos dig i ditt förbund.
Med kraft må du bekläda
dem som har valt att följa dig
och redo står att gå din stig
trots dem som vill dig smäda.

3.
De är så svaga, du är stark.
Dock ville du dem kalla
för att i hjärtats åkermark
ditt utsäde må falla.
Låt dem med trohet så ditt ord,
låt ordet hamna i god jord
och livet ge oss alla.

4.
Trons eld så ofta brinner matt,
och lätt de frestas fråga:
Hur skall i denna världens natt
en präst väl verket våga?
Men, Herre, skänk dem du din glöd,
var deras starkhet, deras stöd,
och värm dem vid din låga.

5.
Ja, Överherde, som din hjord
med ordets krafter föder
och som den mättar vid ditt bord
där rik din kärlek glöder,
tag mot dem som här står för dig
och själv till heligt kall invig
nu dessa våra bröder.

Psalm 246 – Herre du som trofasta vårdar

1.
Herre, du som trofast vårdar
all din återlösta hjord,
samlar den i dina gårdar
och den mättar med ditt ord,
hör ditt folk, och till din ära
oss en trogen herde giv,
som förkunnar rätt din lära,
vägen till ett evigt liv.

2.
Låt vårt val på den nu falla
som vill dina vägar gå,
som sig vårdar om oss alla,
och ej värdens gunst vill få,
som ej tröttnar för oss vaka
och i bönen trägen är,
som kan allt för dig försaka
och så lever som han lär.

3.
Här ej egen klokskap gäller,
din är saken, Herre kär.
Därför vi nu valet ställer
inför dig som Herden är.
Hjälp oss fråga dig allena,
så att nu din vilja sker.
Våra tankar må du rena,
därom, Herre, vi dig ber.

Psalm 245 – Inför dig vår herde här

1.
Inför dig vår herde här
i sin kallelse skall träda,
och vår bön, o Herre, är
att du skall hans gärning leda.
Låt oss rätt på honom höra,
så han får till dig oss föra.

2.
Låt från höjden honom få
kraft att trösta och att hela,
till de vilseledda gå
och de tyngdas bördor dela,
värma hjärtan som är hårda,
tjäna, leda, väcka, vårda.

3.
Med din Ande stöd och stärk
honom när han undervisar,
så att vi i ord och verk
dig, vår Herre, värdigt prisar.
Hjord och herde så förena
att vi kan ditt rike tjäna.

4.
Ge din kraft, att herden kan
vaka troget över alla,
och att inte heller han
måtte stappla eller falla.
Låt oss få i honom märka
vad din Andes kraft kan verka.

5.
Hör oss, Herre, när vi ber
att vår herde du välsignar,
att du kraft och glädje ger
så han ej i kallet dignar.
Och låt sist, ditt namn till ära,
honom livets krona bära.

Psalm 244 – Jordens Gud

Psalm 243 – Din frid skall aldrig vika

Psalm 242 – Broder/Syster i Kristus

1.
Broder/Syster i Kristus, du som nu i döden
vilar i frid från sorgerna och nöden,
Herren har kallat dig från jordens öden
hem till sin himmel.

2.
Stoftet vi bäddar djupt i jorden neder,
varligt sitt skydd Gud över graven breder,
men åt din ande nådigt han bereder
rum i sin boning.

3.
Jesus har torkat från ditt öga tåren.
Döden ej finner till Guds himmel spåren.
Där för de trogna blommar evigt våren
utan förvandling.

4.
Han som förmådde dödens välde bräcka,
Jesus, vars kärlek ingen tid kan släcka,
skall dig till evig härlighet uppväcka
en gång ur graven.

5.
Pris ske dig, Herre, konung över alla,
du som till livet vill i nåd oss kalla,
Gud, i din hand vi får oss anbefalla.
Amen, ja amen!

Psalm 241 – Saliga de som ifrån världens öden

1.
Saliga de som ifrån världens öden
somnar i Jesu Kristi tro i döden.
Herren skall föra deras själ ur nöden
hem till sin glädje.

2.
Dem skall ej dödens mörker mer förskräcka,
dem skall Guds frid i graven övertäcka.
Kristus, Guds Son, skall dem en gång uppväcka,
evigt förklara.

3.
Pris vare dig för hoppet som är givet:
också vårt namn i livets bok är skrivet.
Pris vare dig, uppståndelsen och livet,
o Jesus Kristus!

Psalm 240 – Där varje väg skall sluta

1.
Där varje väg skall sluta
vid gravens branta rand,
där får vi vilan njuta
i skuggans mörka land.
Där sjunker alla händer,
där vissnar varje krans,
där samlas stoftets fränder,
där bleknar ärans glans.

2.
Förtröstansfullt vi höjer
vår blick mot himlen opp
och ej i sorg oss böjer
likt dem som saknar hopp.
Ty Kristus, Gud till ära,
ur gravens mörker steg.
Han samlar sina kära
från dödens åkerteg.

3.
Vad mer, om graven famnar
det som förgängligt är.
Hos Jesus anden hamnar
och blir för evigt där.
När klockorna hörs ringa
till påsk hos Herren Gud,
till graven skall de bringa
om liv ett saligt bud.

4.
Så må, fastän i tårar,
vart öga spegla fröjd.
Vi skymtar nya vårar
i himlens ljusa höjd.
Vi knäpper våra händer
i Jesu Kristi namn.
Han samlar stoftets fränder
uti sin frälsarfamn.

Psalm 239 – Jag går mot döden var jag går

1.
Jag går mot döden var jag går
och anar aldrig stunden
när den till slut en gång mig når.
Den har mig redan bunden.
Ett flyktigt andetag
kan ända väg och dag
så jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

2.
Jag går med Jesus var jag går,
får vandra vid hans sida.
Han styrker, tröstar och förstår
och hjälper mig att strida.
I spåren av hans steg,
där har min fot sin väg.
Trots allting som mig ofärd spår:
Jag går med Jesus var jag går.

3.
Jag går till himlen var jag går
med Jesus i mitt hjärta,
till hemmet där jag slutet når
på all min synd och smärta.
Jag himlen öppen ser.
Ej världen locka mer,
till annat mål min längtan står:
Jag går till himlen var jag går.

Psalm 238 – Låt gråten och klagan få stillna

1.
Låt gråten och klagan få stillna,
och sörj ej som hopp inte funnes.
De älskade, de som oss lämnat,
bereds genom döden för livet.

2.
Vad säger Guds ord som är ristat
med stenskrift i gravarnas vårdar?
De döda som vilar därunder,
de är inte döda. De sover.

3.
Det livlösa stoftet är tecknet
att människan vilar från livet.
Det kommer en dag när hon vaknar
av härlighet krönt och av ande.

4.
Guds skapelse sker i det dolda,
där väver han människan samman.
Så nyskapas livet i döden
för tider och världar som kommer.

5.
Vi sådde de livlösa kornen –
de bar på sin Skapares tanke
och grodde, blev strån på hans åker,
så ax och så fullbildat vete.

6.
Förgängelsens vinter skall ändas,
då uppstår vår kropp från de döda
och bär sin bestämmelse med sig
i liv som ej dör eller vissnar.

7.
Vi söker bland minnenas bilder
en mänska vi kände i tiden.
Vad ville hon här i sin strävan?
Vem var hon i ljuset från Kristus?

8.
När fullbordan avlöser hoppet,
då avtäckes bilden Gud skapat,
då brister det dunkel som höljde,
vi skådar de älskade dragen.

Psalm 237 – Se livet vill blomma

1.
Se, livet vill blomma i Skaparens hand
som lustgårdens örter och träd,
då hjärtan är tända hos kvinna och man
att älska och glädja varandra.

2.
Vi lyfter till Herren vårt tack och vår bön
för gåvan han ger i vår vård.
Låt växa och mogna, om lust byts i nöd,
den kärlek som binder oss samman.

3.
Så stärk oss att bära de bördor vi får
i kärlek som ej söker sitt.
Välsigna och följ oss den väg som blir vår
med ljuset från skapelsens källa.

Psalm 236 – Du Gud har skapat mänskan

1.
Du Gud har skapat mänskan
till kvinna och till man.
I trohet och i kärlek
vi tjäna får varann.
Till ett du nu förenar
de två som löftet ger,
och trofast du dem följer.
Du hör den bön vi ber.

2.
Som Kristus vårdar kyrkan
och livet för den gav,
han kallar oss att tjäna
i kärlek utan krav.
Då skall hans kraft oss bära,
välsignelse vi får,
i livets alla skiften
hans trofasthet består.

Psalm 235 – Gud se i nåd till dessa två

1.
Gud, se i nåd till dessa två,
som här vi ser inför dig stå
med löfte att i liv och död
tillsammans dela lust och nöd.

2.
De sluter nu i denna stund
ett heligt kärlekens förbund.
I nåd, o Herre, hos dem bliv
och din välsignelse dem giv.

3.
Här levs ej blott i rosengård
och mången prövning kan bli hård.
Behåll dem då, o Herre god,
i kärlek som ger tröst och mod.

4.
Gud, låt din Ande leda dem
och bli en gäst i deras hem,
att stilla fröjd och ljuvlig ro
med honom där må bli och bo.

5.
O Gud, vi böjer oss för dig
som är vår Gud evinnerlig,
vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd.
Välsigna oss och giv oss nåd.

Psalm 234 – Med jubel vi dig hälsar

1.
Med jubel vi dig hälsar,
vår Herre och vår Gud.
Ditt unga folk du frälsar,
vi kommer på ditt bud.
I kyrkan omkring ordet
en högtidsstund du ger,
vid helga nattvardsbordet
din kärleks under sker.

2.
Än Kristus vill oss kalla:
Nu är Guds rike när!
Det gäller för oss alla:
Gå med i Herrens här!
Må intet mer oss hindra
att främja rätt och fred,
att svält och ångest lindra,
att ondskan bryta ned.

3.
När Jesu Kristi rike
får makten i vår själ,
var mänska blir vår like,
vi vill varandra väl.
Och Kristus för oss strider,
hans kärlek griper, bär,
om också ont vi lider,
vi gör vad han begär.

4.
Se, öppen ligger världen
och dyrbar är vår tid.
Gud själv vill ge oss svärden
till Andens goda strid.
Så skänk oss, Gud, den styrka
för verket här på jord,
som finns blott i din kyrka,
som ges blott i ditt ord.

Psalm 233 – Ren tidigt du beredde

1.
Ren tidigt du beredde
oss del i ditt förbund.
Din hand, o Herre, ledde
oss fram till denna stund.
Välsigna, Fader kära,
alltjämt vår ungdomstid.
Lär oss din sanning ära
och låt oss få din frid.

2.
Du Kristus som förtager
vår skuld som är så svår,
giv nådens ljusa dager
åt våra ungdomsår!
Ditt folk låt oss få vara.
Du själv vår konung bliv,
och lär din unga skara
att helga dig sitt liv.

3.
När världen vill oss snärja
och föra vilse här,
när vi oss måste värja
mot eget ont begär,
giv, Ande god, oss styrka,
ditt ord inprägla väl.
Gud, hjälp oss unga dyrka
dig rätt av all vår själ.

Psalm 232 – Dina blev vi ren som späda

1.
Dina blev vi ren som späda,
Herre, i vårt dopförbund
och vi får som dina träda
inför dig i denna stund,
att med egen röst och tunga
dig bekänna och lovsjunga.

2.
Vid de första stegen redan
mötte vi din fadersfamn.
I den första bönen sedan
fick vi ge dig fadersnamn.
I din närhet fick vi vara
trygga för allt hot, all fara.

3.
Bli alltjämt vårt skydd på vägen
när från hemmets trygga värld
vi en gång skall styra stegen
ut på oviss framtidsfärd.
Starka i det goda gör oss,
så att inget ont förför oss.

4.
Hjälp oss att med allvar söka
ljus och ledning i ditt ord,
och låt tron och kraften öka
genom nåden vid ditt bord.
Då med dig i djup förening
kan vi finna livets mening.

5.
Du som till församling enar
alla dem som har dig kär,
låt oss alltid vara grenar
i det vinträd som du är.
Jesus, var i livet med oss,
till ditt himmelrike led oss.

Psalm 231 – Som daggens pärlor glimmar

1.
Som daggens pärlor glimmar
och speglar solens sken
i morgonrodnads timmar
när himlen ljusnar ren,
så kommer dina unga
i vit och helig skrud
att prisa och lovsjunga
dig, Skapare och Gud.

2.
När alla späda knoppar
slår ut, och när man hör
högt över trädens toppar
en vårlig fågelkör,
då når de ungas trängtan
fram till den Högstes tron,
och deras bön och längtan
får liv i psalmens ton.

3.
Ja, ren och helig är den,
den ljusa ungdomsvår,
men vilsamt slingrar färden
igenom dalens snår.
Upp över bergen led oss
där ljusa stigar går,
och var i kärlek med oss
tills vi din himmel når.

Psalm 230 – Kom o Jesus väck mitt sinne

1.
Kom, o Jesus, väck mitt sinne
och bered mig med ditt ord
till den stund som snart är inne,
då jag kommer till ditt bord,
nådens bord dit själv du stiger
kärleksfull från himlen ner,
där till salighet du viger
den som dig sitt hjärta ger.

2.
Ja, mitt hjärta vill jag giva.
Rena det, jag beder dig.
Din för alltid vill jag bliva.
Låt din Ande leda mig.
Du, min hjälp från barndomstiden,
var min tillflykt också nu.
Vem försvarar mig i striden
mot det onda, om ej du?

3.
Låt ditt ljus så för mig skina
att jag villigt följer dig.
Påminn om din död och pina
då en avväg frestar mig.
Låt mig djupt i själen fatta
hur du lidit för min skuld
och din kärlek högre skatta
än all världens makt och guld.

4.
Låt mig höra hur du säger:
“Kom mitt barn, och bliv hos mig.
Ingen bättre vän du äger
än den vän som dött för dig.”
Ja, min Frälsare, jag känner
att din Ande är mig när,
och jag vill bland dina vänner
följa dig och ha dig kär.

Psalm 229 – När vi delar det bröd

1.
När vi delar det bröd som han oss ger,
när vi delar det bröd som han oss ger,
då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör.
O Jesus, du är hos oss.

2.
När vi dricker det vin som han oss ger,
när vi dricker det vin som han oss ger,
då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör.
O Jesus, du är hos oss.

3.
När vi lovsjunger dig och när vi ber,
när vi lovsjunger dig och när vi ber,
då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör.
O Jesus, du är hos oss.

Psalm 228 – Till måltid Herren kallar

Psalm 227 – Du ber oss till ditt altarbord

Psalm 226 – Vi till ditt altarbord bär fram

Psalm 225 – Som spridda sädeskornen

2.
Som jordens berg och kullar
rik skörd av druvor gett
och deras droppar samlas
i vinet och blir ett,
så låt din kyrka samlas,
o Gud, från all vår jord:
en Fader och ett husfolk
runt himmelrikets bord.

Psalm 224 – Du öppnar o evige Fader

Psalm 223 – Du som tronar i det höga

1.
Du som tronar i det höga,
du uppståndne Jesus Krist,
ej vi ser dig med vårt öga,
ändå är du här förvisst.
Halleluja, halleluja, halleluja!
Du vårt bröd i all vår brist,
du vårt bröd i all vår brist!

2.
I tillbedjan ödmjukt böjer
inför dig vi nu oss ned.
Du som våra tankar höjer,
med din Ande själv oss led.
Halleluja, halleluja, halleluja!
För din nattvard oss bered,
för din nattvard oss bered.

3.
Som i Betlehem dig höljer
också här en ringa dräkt.
Änglars sång dig likväl följer,
konung stor av Davids släkt.
Halleluja, halleluja, halleluja!
Ock för oss har morgon bräckt,
ock för oss har morgon bräckt.

4.
Du vårt påskalamm som sonat
allas synd i korsets död,
låt vårt hjärta bli förskonat,
renat i din kärleksglöd.
Halleluja, halleluja, halleluja!
Du är hjälparn i all nöd,
du är hjälparn i all nöd.

5.
O du himlens rika manna,
klippa brusten ock för mig,
jord och himmel hosianna
sjunger fröjdefullt inför dig.
Halleluja, halleluja, halleluja!
Dig ske pris evinnerlig,
dig ske pris evinnerlig.

Psalm 222 – Låt oss tillbe av allt hjärta

1.
Låt oss tillbe av allt hjärta
Kristi frälsarhemlighet!
Herren över alla herrar
mänska blev i ödmjukhet.
Han var död, men se, han lever
nu och i all evighet.

2.
Själv han står här mitt ibland oss,
talar till oss nådens ord.
Med sitt blod och sin lekamen
tröstar han oss vid sitt bord.
Av det himmelsbröd han bryter
mänskan blir gudomliggjord.

3.
Ljus av ljus från ljusets rike
kommer till oss med Guds makt.
Längs hans väg på jorden håller
himlens änglar trofast vakt.
Mörkrets välde snart för alltid
för hans fötter skall bli lagt.

4.
Änglarna i helig vördnad
bär om Kristi seger bud.
Deras röst med vår förenas
i en ständig lovsångs ljud:
Halleluja, halleluja,
amen, amen, pris ske Gud!

Psalm 221 – Vår Herres Jesu nattvard är

1.
Vår Herres Jesu nattvard är
den högtid som jag mest har kär,
när där han står vid hjärtats dörr,
för mig han lever nu som förr.

2.
Var, Jesus, du mitt liv, min tröst,
den gömda pärlan i mitt bröst,
var du min glädje, var min frid,
mitt ljus i denna mörka tid.

3.
Ett ljus som aldrig slocknar här,
ett träd som alltid frukter bär,
en hemlighet som Gud blott vet
är livet i din trofasthet.

4.
Där föddes kärleken till dig
som gick för oss din smärtas stig,
där får jag lära vid din hand
om livets ljus och livets land.

5.
Ditt jubel då med fröjd stäm opp,
du gamla tro, du unga hopp,
du kärlek som av år ej vet
men brinner varm i evighet.

6.
I Jesu namn sjung Jesu pris
i öde land, i paradis,
allt vad som tunga har och röst,
sjung ut ur glädjefyllda bröst!

7.
Halleluja för Herrens bord
i himlen där och här på jord!
Halleluja för dig som kom
och låste upp Guds helgedom!

Psalm 220 – Hur kan jag glömma honom

1.
Hur kan jag glömma honom
som aldrig glömde mig?
Min Frälsare, min Herre,
min Gud evinnerlig.
Jag var tillfångatagen,
han frihet åt mig vann.
Jag låg av ångest slagen,
hos honom tröst jag fann.

2.
Skall jag ej honom älska
som först mig älskat har?
Skall jag bedröva honom
som mina synder bar?
Han gick de tunga stegen
för mig, mitt straff han tog.
För min skull ledde vägen
till korset där han dog.

3.
Den vännen som förbarmat
sig över all min nöd,
den vännen som har frälsat
min själ från evig död,
den vännen är den bästa,
allt gott han åt mig ger,
Den vill jag ej korsfästa
med mina synder mer.

4.
Nu vill han mig förkunna
sitt dyra löftes ord,
nu vill han åt mig giva
en plats vid nådens bord.
Han själv vill hos mig vara,
det sanna livets bröd,
min kropp och själ bevara
ifrån en evig död.

5.
O Jesus Kristus, ge mig
ett sådant hjärtelag,
att jag i tro och kärlek
må tjäna dig var dag.
I dig är allt mig givet,
så styrk mig du och stöd
i mig det nya livet,
du livets ädla bröd.

Psalm 219 – O Jesus än de dina

1.
O Jesus, än de dina
du vill omkring dig se
och av din bittra pina
en salig frukt dem ge.
Dem in i döden älskar du
och i din Faders rike
vill möta dem ännu.

2.
Dock vill du än på jorden
bland oss ock stiga ner,
för oss ett offer vorden
dig själv åt oss du ger.
Du säger, evigt mild och god:
Tag, det är min lekamen
och tag, det är mitt blod.

3.
Dig, Jesus, får vi höra
i dessa kära ord.
Oss alla vill du göra
till dina vid ditt bord.
Oss alla, då du brödet tog,
du slöt intill det hjärta
som för alla slog.

4.
Det hjärtat som i nöden
den armes tillflykt var,
som bad för oss i döden
och våra synder bar,
det hjärtat än med frid och tröst,
med salighet från höjden
här nalkas trogna bröst.

5.
Du kommer, kärleksrike,
ännu i Herrens namn
och för oss i ditt rike
emot en Faders famn,
en Faders, som förlåta vill
de barn du återlöste
för att dig höra till.

6.
Dig vill vi nu tillhöra,
o Jesus, till vår död,
och Herrens vilja göra
i medgång som i nöd.
Då blir du hos oss alla dar
intill vår levnads ände,
som själv du lovat har.

Psalm 218 – Ett livets bröd vill Jesus Krist

1.
Ett livets bröd vill Jesus Krist
få vara för de sina
som lider av sin skuld och brist
och känner ångerns pina.
Min Frälsare, jag beder dig
att hjälpa och bereda mig
att rätt begå din nattvard.

2.
Tag bort allt hat, all bitterhet,
o Jesus, från mitt hjärta,
och låt mig se min orenhet,
min synd som gör mig smärta.
Du gick för mig till korsets död
och frälste mig från evig nöd.
Det är min tro, o Jesus.

3.
Till gröna ängar får jag gå,
till källan du mig leder,
och ingenting mig fattas då.
Ett bord du mig bereder.
All törst och hunger i min själ
du stillar, du som vill mig väl.
Min ande du förnya.

4.
Mitt hjärtas brudgum, kom till mig.
Dig vill jag älska, ära
och vara trogen emot dig.
Kom, var mig alltid nära.
I liv och död är du min fröjd,
i dig är jag av hjärtat nöjd.
Låt ingenting oss skilja.

Psalm 217 – Gud vare lovad

1.
Gud vare lovad! Högt ditt namn vi prisar!
Du i nåd oss väl bespisar,
ger oss med livets bröd nytt liv, ny hälsa,
visshet att du vill oss frälsa.
Herre, förbarma dig!
Herre, med ditt dyra kött och blod
trösta, styrk oss, ge förnyat mod
och låt både kropp och själ
så bevaras tryggt och väl.
Herre, förbarma dig!

2.
Du har din kropp för oss i döden givit
och vårt liv har så du blivit.
Ej kunde du oss ge en större gåva
värd att tacka för och lova.
Herre, förbarma dig!
Herre, i din kärlek, ändlöst god,
gav du ut för oss ditt liv, ditt blod,
löste oss ur syndens nät.
Gud i nåd vår skuld förlät.
Herre, förbarma dig!

3.
Gud, ge oss din välsignelse tillika,
låt oss från din väg ej vika
men bli i kärlek, hopp och tro befästa
när vi får din måltid gästa.
Herre, förbarma dig!
Herre, ej din Ande från oss tag,
som oss fostrar, leder dag från dag.
Låt din svaga kristenhet
vinna kraft och enighet.
Herre, förbarma dig!

Psalm 216 – Jesus Kristus är vår hälsa

1.
Jesus Kristus är vår hälsa.
Han oss alla ville frälsa.
Med sin plåga och sin död
han oss löst ur dödens nöd.

2.
Att oss om sin död påminna
låter han sig själv här finna.
Han sin kropp, sitt blod oss ger.
I bröd och vin tron honom ser.

3.
Vid sitt bord han vill oss trösta.
Vi har blivit återlösta.
Det må fast vi lita på
och så till Herrens nattvard gå.

4.
“Kom till mig, mitt barn”, han säger.
“Jag vill ge dig allt jag äger.
Vad jag är det skall du bli.
Här får du läkedom och liv.”

5.
Rik på frukt vårt liv skall bliva
när Guds Ande oss får driva.
Andra skall få glädje av
vad Herren Jesus år oss gav.

6.
Gud, vår Far, dig vill vi lova
för din gränslöst stora gåva.
För så stor barmhärtighet
dig vare pris i evighet.

Psalm 215 – Säll är den som håller Jesus kär

1.
Säll den som håller Jesus kär
och i sitt hjärta honom bär,
det finns ej större glädje här
än att få vara där han är.

2.
Han är mot ångerfulla god,
åt de betryckta ger han mod,
han renar oss i dopets flod
och ger oss styrka med sitt blod.

3.
Han är mitt hjärtas högsta fröjd.
I Jesus är min själ förnöjd.
Den som av korsets tyngd är böjd
av Jesus lyfts mot himlens höjd.

4.
O Jesus, du min konung stor,
fast härlig du till himlen for,
du full av nåd hos honom bor
som av allt hjärta på dig tror.

5.
Från himlen kom du till oss ned.
För våra synders skull du led,
att blidka Gud som var oss vred,
och gav åt oss en evig fred.

6.
Din kropp, ditt blod du till vårt stöd
ger i välsignat vin och bröd.
Ditt folk förkunna skall din död
till tidens ände, som du bjöd.

7.
Den som i tro får del av dig
har himmelriket inom sig,
har mitt i frestelser och strid
i dig sin glädje och sin frid.

8.
Ack Jesus, oss beredda gör,
all syndens makt i oss förstör,
vårt hjärta öppna, väck och rör,
att vi dig möter som sig bör.

9.
Ja, nu och alltid hos oss bliv,
allt ont, o Jesus, från oss driv,
och en gång nådigt åt oss giv
en salig död, ett evigt liv.

Psalm 214 – Med vår glädje över livets under

Psalm 213 – Jag tror på Gud som med sitt ord

1.
Jag tror på Gud som med sitt ord
allt liv på jorden tänder.
Jag tror på Jesus Krist, Guds Son,
som död till seger vänder.
Jag tror att Anden, nära mig,
med kraft och råd skall lära mig
att möta det som händer

2.
Och den som döpts till Kristi död
med honom äger livet.
Så möt mig, Fader. Låt mitt namn
i Livets bok bli skrivet.
I dopet allt blir skapat nytt,
vår bundenhet i frihet bytt
och barnaskapet givet.

Psalm 212 – Vi tackar dig vår Skapare

1.
Vi tackar dig, vår Skapare,
för livet som du ger.
Vår Fader, om välsignelse
för detta barn vi ber.

2.
“Låt barnen komma hit till mig”,
du, Jesus, talar så.
I tro på ordet nu till dig
vi med vårt barn får gå.

3.
Vi vet att livet kan bli svårt,
att människan är svag.
Led, helge Ande, barnet vårt
i kraft från dag till dag.

4.
Du älskar det, du känner det.
Du kallar det vid namn,
Tack, heliga Treenighet,
för dopets öppna famn.

Psalm 211 – Glad jag städse vill bekänna

1.
Glad jag städse vill bekänna:
Jag är döpt i Jesu namn.
Ingen tillflykt är som denna:
öppen står min Faders famn.
Ringa jordens skatter väga
mot det ena, att få äga,
klädd i dopets helga skrud,
nåd och barnaskap hos Gud.

2.
Synden skall mig ej fördöma:
jag är döpt i Jesu namn.
Fadern all min skuld vill glömma,
föra till den trygga hamn,
där mitt hjärta rening vinner
och min själ hugsvalan finner.
Mig i Jesu dyra blod
skänkes frihet, kraft och mod.

3.
När jag frestas, vill jag svara:
Jag är döpt i Jesu namn.
Honom vill jag trogen vara,
vill ej ryckas ur hans famn,
Han från synden ren mig tvagit
och mig till sin egen tagit,
honom jag, som han mig bjöd,
följa vill i liv och död.

4.
Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn;
Fader, tag mig i din famn.

Psalm 210 – När till Jordan vår Herre drog

1.
När till Jordan vår Herre drog,
Guds vilja där fullgjordes.
Han av Johannes dopet tog
och med Guds Ande smordes.
Ett nådens bud han gav oss då
som vi får saligt kalla.
Från synd vill han oss rena så.
Han vill oss frälsa alla
från att i domen falla.

2.
Där blir Guds vilja uppenbar
i gärningen och orden.
Guds röst från himlen ljuder klar
och vittnar att på jorden
är Sonen den som frälsning ger
och som sin Far behagar.
Och Anden, som här sändes ner,
med helig kraft ledsagar
hans gärning alla dagar.

3.
Vi bör betänka väl
vad Gud i skriften säger
och alltid minnas vad vår själ
i dopets gåva äger.
Ett livets bad det vattnet är,
men vatten ej allena:
med ordet är ock Anden där
som samvetet kan rena
och oss med Fadern ena.

4.
Vår Herre Krist de sina bjöd
att gå kring världen vida
och ordet om hans liv och död
till jordens ändar sprida.
I dopet nåd av Gud vi får
som synden övervinner,
så vi hans stränga dom består
och frid och frälsning finner
och sist till himlen hinner.

5.
Vår Frälsare, som dyrt oss köpt,
vi hör i ordet lova
åt den som tror och som är döpt
det nya livets gåva.
Så får i tron vi fatta mod:
oss intet skall fördärva,
ty Kristus kom att med sitt blod
oss barnarätt förvärva.
Guds rike får vi ärva.

Psalm 209 – Som torra marken dricker regn

Psalm 208 – Därför att Ordet bland oss bor

Psalm 207 – En såningsman går där

Psalm 206 – Livets Ande kom från ovan

1.
Livets Ande, kom från ovan,
kom och bär från himlen bud.
Du kan ge den stora gåvan:
tron på ordet, tron på Gud.
Till Guds människor du talar
än ett dag kring all vår jord.
Folk och själar du hugsvalar
än i dag med skriftens ord.

2.
Oförgänglig sanning strålar
än i dag från bibelns blad,
än i klara drag den målar
heliga gestalters rad.
Ifrån fäder och till söner
genom tidevarven går
än i heligt arv och böner,
än profetens röst oss når.

3.
Giv att vi för Gud må vandra
såsom Abraham i tro,
till välsignelse för andra
oss till egen själaro.
Oss med Stefanus låt skåda
Mänskosonens härlighet,
oss med Paulus än benåda
rikt med trons rättfärdighet.

4.
Livets Ande, du som danar
Kristi kyrka på vår jord,
kraftens Ande, du som banar
henne väg med Herrens ord,
nådens Ande, du som renar
själar och i dem vill bo,
fridens Ande, du som enar
Herrens trogna, giv oss tro.

Psalm 205 – O djupa klang i Herrens ord

1.
O djupa klang i Herrens ord!
Hur milt dess kärlek talar
till sorgsen själ, som tung av jord
förgås i skumma dalar.

2.
Dess stämma ljuder varm och blid
som modershjärtats stämma.
Den skänker trygghet, tröst och frid,
då dödens skuggor skrämma.

3.
Som orgelsång, som ton av malm
ur Herrens ord det klingar.
Och stilla hörs i åldrig psalm
ett sus av duvovingar.

4.
O varma ton, o djupa röst
som tuktar och hugsvalar!
Du tänder vår i jordisk höst
och sol i skumma dalar.

5.
Du sänder oss ditt milda ljus
till nejder grå och tomma.
Låt också i mitt hjärtas hus
nytt liv av höjden blomma!

Psalm 204 – Omkring ditt ord o Jesus

1.
Omkring ditt ord, o Jesus,
oss stilla gör
och fram till livets källa
av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta
dess djupa nöd,
du ensam kan oss mätta
med livets bröd.

2.
Var, Herre, själv oss nära,
din kraft gör spord.
Förklara nya vidder
av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta
dig möta här
och se och smaka, Herre,
hur ljuv du är.

3.
Led oss alltmer, o Jesus,
i ordet in
och öppna våra ögon
för nåden din.
Den djupa, rika kärlek
som bor i dig
låt över varje hjärta
få gjuta sig.

Psalm 203 – Lovad vare Gud som sänder

1.
Lovad vare Gud som sänder
oss sin helga sannings ord!
Himmelskt ljus han därmed tänder
uti mörkret på vår jord
för att lära oss och leda
och för himmelen bereda.

2.
Gud har för sin helga kyrka
ordets fasta grundval lagt,
lovat henne vårda, styrka
mot all ondskans list och makt.
Han till hennes bästa vänder
vad som än i världen händer.

3.
Tider växlar om med tider,
jord och himmel de förgår.
Allt mot sin förvandling skrider,
evigt dock Guds ord består.
Den det hör och troget gömmer,
honom Jesus salig dömer.

4.
Men den Herrens ord förkastar,
ej sig böjer för dess bud,
han till evig ofärd hastar
bort från salighet och Gud.
Snart hans hopp till intet bliver
likt en rök som vinden driver.

5.
Upplys, Herre, världen vida
med ditt ord, ditt klara ljus,
att sitt sken det måtte sprida
till vart land och varje hus.
Giv att det må frukter bära
som förhärligar din ära.

Psalm 202 – Herre samla nu oss alla

1.
Herre, samla nu oss alla
kring ditt dyra nådesord.
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Värdes oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända.
Låt ett nådens under hända,
Herre, vid ditt rika bord.

2.
Lär oss troget ta till vara
ordet som oss givet är.
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dig bär.
Håll vårt hjärta för dig stilla,
låt ej otron oss förvilla.
Herre, låt oss ej förspilla
nådens stund som nu är här.

3.
Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud.
Snart är nådens dag förliden
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan salig göra.
Öppna du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud.

Psalm 201 – Ordet om Guds nåd och frälsning

1.
Ordet om Guds nåd och frälsning,
går kring jordens länder ut,
bringar själar himmelsk hälsning,
gör på hjärtats ångest slut,
lyfter upp ur syndens nöd,
hjälper genom sorg och död.

2.
Ordet om Guds ljus, det klara,
krossar falska gudars makt,
frigör hednafolkens skara
från det mörker vantron bragt
till att vandra i Guds ljus
fram emot hans fadershus.

3.
Ordet om Guds kärleks under
bygger broar, stiftar frid,
blottar själviskhetens grunder,
stillar bitterhet och strid,
väcker kärlek, släcker brand,
knyter samman land vid land.

4.
Ordet om det kristna hoppet
tänder ljus i dödens dal,
vittnar när vi slutar loppet
om nytt liv i himlens sal,
om ett evigt liv till sist
genom tron på Jesus Krist.

5.
Ordets Herre skall regera
över jordens vida rum
och hans Ande för allt flera
tolka evangelium.
Låt oss höja lovets ton
i tillbedjan vid hans tron.

Psalm 200 – Hur skall vi rätt dig prisa

1.
Hur skall vi rätt dig prisa,
o Gud, för all din nåd,
och tacksamhet bevisa
för dina verk och råd?
Vi kan väl aldrig fatta
din godhets fulla mått
och ej tillräckligt skatta
den kärlek vi har fått.

2.
De tider är förgångna,
de långa sorgeår
då fäderna satt fångna
i mörkrets boja svår.
Den natt är nu försvunnen
som kom med våld och hot.
Den makt är övervunnen
som stod Guds ära mot.

3.
Välsignad vare Herran
som räddade sin hjord.
Nu nära liksom fjärran
bor starkt och rikt hans ord.
Till slott och koja lika
når livets bäst tröst,
och fattiga och rika
får lyssna till Guds röst.

4.
Men lär oss därpå akta,
o Gud, i denna tid,
ditt ord med flit betrakta
och hålla fast därvid,
att oss ej går än värre
och dubbelt straff vi får
när i ditt ljus, o Herre,
vi inte längre går.

5.
Vår Gud och Fader kära,
håll över oss din hand.
Och låt ditt ord få bära
rik frukt i stad och land.
Låt ljuset som du väckte
oss alltid lysa här,
att släkte efter släkte
må se dig som du är.

Psalm 199 – En dyr klenod

1.
En dyr klenod, en klar och ren,
oss unnats här att äga.
Ej pärlor, guld och ädelsten
dess värde kan uppväga.
En skatt, de yppersta på jord,
får vi vår egen kalla.
Den skatten är Guds helga ord,
och den hör till oss alla.

2.
När annat som vi finner värt
att äga här och spara,
av rost och mal och tid förtärt
hör upp vår fröjd att vara,
när dagens verk förgås med hast,
ja, förrän afton stundat,
står än Guds ord så nytt och fast
som när det först blev grundat.

3.
Det bräcks av ålder ej och tid,
om den ock evigt räckte.
Det går med samma kraft och frid
från släkte och till släkte.
Det stannar oförändrat kvar
när allting annat farit.
Det inget annat slutmål har
än Gud, som början varit.

4.
Det kära ord, det enkla ord,
hur kan vi det förgäta?
Var finns en visdom på vår jord
som sig därmed kan mäta?
Var ger oss världen sådan grund,
där vi vårt liv kan bygga,
som ordet ur Guds egen mun,
det eviga och trygga?

5.
Har du det ordet sökt till stöd
när andra stöd har svikit,
från världens hav, dess storm och nöd,
in i den hamnen vikit?
Då vet du vad du tryggas vid,
var du ditt fäste finner.
Då känner du en ort av frid,
dit inga sorger hinner.

6.
Som vattenfågeln dyker ned
i fjärdens klara bölja,
att minsta fläck av stoft därmed
från sina vingar skölja,
så tvår sig anden ren och skär
i ordets djup det klara
och känner att hans hem det är,
där han i fröjd får vara.

7.
Välsignat vare, Gud, ditt namn
och utan ände prisat
att du till säker tröst och hamn
oss alla vägen visat.
Vem är nu fattig, vem är rik,
när ej ditt ord oss fattas?
Den ena har, den andra lik,
ju det som mest må skattas.

Psalm 198 – Ordets Herre du har givit

1.
Ordets Herre, du har givit
oss ditt ord till fröjd och tröst.
Där har oss förunnat blivit
att få höra klar din röst.
Ge den nåden ock åt mig
att i ordet finna dig.

2.
Alltför svagt är mänskans öga,
bländas lätt av himlens sken.
Att förstå din vishet höga
är vår tanke alltför klen.
Jesus, hjälp mig du att jag
kan få se din sannings dag.

3.
O Gud Fader, du som sänder
ordets tröst till varje ort,
när en själ till dig sig vänder
stänger du ej nådens port.
Öppna du den ock för mig,
låt mig alltid höra dig.

4.
Jesus, som ditt liv ej sparat,
du som Faderns tankar vet,
du har för oss uppenbarat
all hans kärleks hemlighet.
Jesus, min förlossare,
låt mig dig i ordet se.

5.
Sannings Ande, du som leder
själen med din sannings ljus,
himladuva, kom hit neder
med din nåd i hjärtats hus.
Med din kraft förbli mig när,
mana, tukta, trösta, lär!

6.
Lär mig att ditt ord betrakta
flitigt och av hjärtats grund.
Hjälp mig att det heligt akta,
håll det för mig varje stund.
Trons fördolda planta så
skall ur ordet styrka få

7.
Nu vid dina fötter neder,
store Gud, jag sätter mig,
och jag vet att du mig leder
på din sannings dolda stig.
Fader, Son och Ande, tag
i din vård mig varje dag.

Psalm 197 – Du sänt oss Gud ditt helga ord

1.
Du sänt oss, Gud, ditt helga ord
att leda oss och lära.
Ej finns det något på vår jord
mer värt att tro och ära.
För själens hunger ordet är
vår rätta dryck och föda.
Att söka något bättre här
är oklok, fåfäng möda.

2.
Ej den plantering frodas skall
som ej i Herren göres.
Den råkar snart nog i förfall,
uppryckes och förstöres.
Guds ord står fast i evig tid.
De som på det vill bygga
bor på ett hälleberg i frid,
för regn och stormar trygga.

3.
Så må till Gud vi en och var
vårt hjärtas lovsång sända,
för att sin sannings ljus han har
för oss här låtit tända.
Ja, låt oss i det ljuset gå
så skall vi livet vinna.
Om ljuset släckes, vem kan då
sin väg till Herren finna?

4.
Stor klagan är det därför värt
att här i världen vida
man håller syndens mörker kärt
och ej kan ljuset lida.
Men, Herre, du som ljuset är,
lys upp vårt mörka sinne.
Du skingrar bäst det mörker här
som bor i hjärtat inne.

5.
Jag vet att himlar, hav och jord
skall inom kort försvinna,
men att i evighet Guds ord
man sant och tryggt skall finna.
Det håller jag för fast och visst
och intet hot mig böjer,
om ondskan än med våld och list
sitt vapen mot mig höjer.

6.
Och när jag vid ett sådant mod
blir ifrån världen tagen,
är döden mig helt säkert god
och salig blir den dagen.
Ja, när jag bort ur livet går,
du, Herre, mig bevara,
att glad i tron jag somna får
och sedan hos dig vara.

Psalm 196 – Jag vet en blomma skön och blid

1.
Jag vet en blomma, skön och blid,
den fagraste bland alla.
Den fyller mig med hjärtats frid.
I all min tid
jag den vill ljuvast kalla.

2.
Den blomman är Guds helga ord,
till evig fröjd oss givet.
Det lyser opp vår mörka jord
i syd och nord
och skänker hopp i livet.

3.
Gud har av sin barmhärtighet
oss velat till sig kalla.
För Jesu skull rättfärdighet
och salighet
han bjuder åt oss alla.

4.
Han sanningen och vägen är,
han dörren är till livet.
Den som i ånger nåd begär
är honom kär
och får sig allt tillgivet.

5.
Han kallar till sig alla här,
som syndens börda trycker.
Han är för oss den broder kär
som bördan bär
och som oss vederkvicker.

6.
I sina nådemedel så
han vill sig själv oss giva,
att vi det sanna livet må
i honom få
och evigt frälsta bliva.

Psalm 195 – Guds ord är ljuset på min stig

1.
Guds ord är ljuset på min stig
och mina fötters lykta.
Där det är brinnande i mig,
där måste mörkret flykta.
Då ser jag lätt
att hitta rätt
dit jag vill hinna gärna,
där är mig satt
i jordens natt
en himmelsk morgonstjärna.

2.
Jag ber dig, Gud, av hjärtans grund
att du till hjälp mig giver
ditt helga ord, att det var stund
i hjärtas djup förbliver.
Så får jag väl
till liv och själ
din stora nåd erfara,
och vad mig då
än hända må,
skall du mig väl bevara.

Psalm 194 – Nu fröjda dig du vida jord

1.
Nu fröjda dig, du vida jord,
åt Herrens nåd och helga ord,
predikat av apostlars röst
och givet oss till evig tröst.

2.
När Kristus hade fullgjort allt
som Fadern honom anbefallt,
han sände, efter Guds beslut,
kring jorden sina vittnen ut.

3.
Olärda var de, enkla män,
men genom tron på Frälsaren
dock deras ord den styrka fann
som världens vishet övervann.

4.
Det var om den uppståndne Krist
de vittnade till först och sist,
om nåden som i honom här
åt hela världen vunnen är.

5.
Där ordet blev predikat klart
omvändes hjärtan underbart.
De andligt döda väcktes opp
till liv i kärlek, tro och hopp.

6.
Än ljuder detta glada bud
om bättring inför Herren Gud,
om tro på Sonen Jesus Krist,
vår hjälpare mot synd och brist.

7.
Gud lär oss lyssna och förstå
och öppna våra hjärtan så,
att ordets helga rikedom
ej blir för oss till straff och dom.

8.
Låt oss betänka det var stund
och bära det i hjärtats grund,
och så i tro och kärlek rätt
dig prisa, som har ordet gett.

Psalm 193 – För ditt ansikte o Gud

1.
För ditt ansikte, o Gud,
har du här oss låtit träda.
Vi fått höra dina bud
och av nådens tröst oss gläda.
Här i vår församlings kyrka
har du gett oss frid och styrka.

2.
Låt du livets dyra ord
goda frukter i oss bära.
Styr vår väg på denna jord,
att vi lever till din ära.
Du som ont till gott kan vända,
kom att våra hjärtan tända.

Psalm 192 – Låt mig nu förbliva

Låt mig nu din förbliva,
trofaste Herre Gud.
Jag vill mig helt dig giva.
Lär mig ditt ord och bud!
Må själv du vägen visa,
du som mitt bästa vet.
Glad vill din nåd jag prisa
nu och i evighet.

Psalm 191 – Vi bär så många med oss

Psalm 190 – Inför ditt ansikte käre Gud Fader

1.
Inför ditt ansikte, käre Gud Fader,
här är jag hemma som ordet mig lär.
Helt du mig känner och vet mina brister
men säger mig ändå att du har mig kär.

2.
Inför ditt ansikte, käre Gud Fader,
mänskor att hjälpa och tjäna jag ser.
Alla är syskon och kommer mig nära.
Välsigna det uppdrag som du åt mig ger!

3.
Inför ditt ansikte, käre Gud Fader,
blommar den glädje som inte förgår.
Den ger mig kraft för den uppgift du gav mig
och tröstar när vägen är mörk eller svår.

4
Inför ditt ansikte, käre Gud Fader,
ser jag att livet som gåva jag fick.
Hjälp mig det vårda och tacksamt förvalta,
ja, låt mig få leva mitt liv i din blick!

5.
Här är jag hemma, ett barn hos sin fader,
lycklig och trygg i ditt ansiktes ljus.
Tack för din kärlek och tack för din närhet,
för glädjen du skänker mig här i ditt hus.

Psalm 189 – Herren är i sitt heliga tempel

Psalm 188 – Det finns en plats

1.
Det finns en plats i en stor trygg famn,
som är bara bara min.
Den dagen jag döptes skrev änglar mitt namn
i himmelen in.

2.
Det finns en plats i en kyrkobänk,
som är bara bara min.
Där är jag i lärjungakedjan en länk,
glad går jag ditin.

3.
Det finns en plats vid ett nattvardsbord,
som är bara bara min.
Till den finaste festen som finns på vår jord
får jag komma in.

4.
Det finns en plats i Guds paradis,
som är bara, bara min.
I kören av änglar som sjunger hans pris
skall jag stämma in.

Psalm 187 – Herre du som lovat sända

1.
Herre, du som lovat sända
Anden med ditt vittnesbörd,
vi vill nu till dig oss vända,
låt av nåd vår bön bli hörd!
Samla våra vilsna tankar,
läk den oro som oss tär.
Fäst vår själ vid ordets ankar,
var oss med din Ande när.

2.
Ordets tolk med ljus från ovan,
nåd och kraft och frid bekläd.
Själv att giva himlagåvan
in bland dina vänner träd.
Låt oss likt Maria dröja
vid din fot i ödmjukhet.
Lär oss här den lovsång höja
som är ny i evighet.

Psalm 186 – Uti din helgedom o Gud

1.
Uti din helgedom, o Gud,
vid klockors klang och psalmers ljud
vi möts i innerligt förbund
att fira denna sabbatsstund.

2.
Ge alla trötta sinnen tröst,
gjut rikt din frid i varje bröst.
Och går vår tanke vilsen stig,
led den i kärlek hem till dig.

3.
Låt oss känna, Fader vår,
att själv du mitt ibland oss står,
och att din goda fadersfamn
står öppen än i Jesu namn.

4.
Låt ordets frö som sås idag
ge riklig frukt till ditt behag,
och håll om plantan särskild vård,
där hjärtats mark är karg och hård.

5.
Fullborda i oss, Gud, ditt verk
och med din Andes kraft oss stärk.
Hör, Fader, mild och kärleksfull,
vårt hjärtas bön för Jesu skull.

Psalm 185 – Var med oss Jesus då vi samlas

1.
Var med oss Jesus, då vi samlas nu
omkring ditt ord, det heliga och rena.
Skänk våra hjärtan friden, såsom du
förmår att skänka den, blott du allena.
Låt oss förnimma att du är oss när,
att än i dag din frälsarstämma ljuder,
att än din kärlek utan gränser är,
och ändlöst djup den nåd du alla bjuder.

2.
Lär oss att bliva stilla, Jesus kär,
att ingen orostanke oss må störa.
Du vägen, sanningen och livet är,
så låt oss dig blott se och dig blott höra.
I oss bevisa kraften av ditt ord
hjälp oss, du själv, att rätt vår gudstjänst fira.
Gör våra hjärtan till den goda jord
ur vilken evighetens sådd skall spira.

Psalm 184 – Helga tempel slut oss inne

Psalm 183 – Kom helga frid med klockors röst

Psalm 182 – Tack o Herre för din kyrka

1.
Tack, o Herre, för din kyrka,
våra fäders tempelgård,
där du ger oss ljus och styrka
och din trogna herdevård.
Än i helgedomens famn
skapar Jesu Kristi namn
en gemenskap omkring ordet,
dopets bad och nattvardsbordet.

2.
Böjs vår rygg och tyngs vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans klara maningsljud
kallar syndare till Gud.
Och när psalmen härligt klingar,
får vår bön och andakt vingar.

3.
Herrens kyrka bjuder alla
läkedom och helgdagsfrid,
hur än orons våg må svalla
i en hård och upprörd tid.
Den som tvivlar skall få ro
när han ber till Gud om tro.
Den som söker får ett fäste
liksom svalan i sitt näste.

4.
Ej den falska frid som söver
bor där Jesus Kristus är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda, får vi där,
och där känner vi hur bön
striden hoppfull gör och skön.
Andens rustning där vi finner,
seger över världen vinner.

5.
Låt din kyrka visa stigen
vi skall vandra tills vi når
templet där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi står.
Herde, samla oss en gång
i din värld av ljus och sång.
Led de återlösta lammen
till Guds gröna ängar. Amen.

Psalm 181 – Kom inför Herren med tacksamhet

1.
Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga.
Kom att med glädje vår Fader av hjärtat lovsjunga.
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga!

2.
Härliga verk har gått fram ur vår Skapares händer:
sommarens ymnighet strödde han kring våra stränder,
syndares jord,
dukar han såsom ett bord,
manna från himlen han sänder.

3.
Gud, har gjort under och rikligt välsignat vår möda,
växten har givit, och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4.
Innan jag ropat om nåd är han redo att svara.
Här i hans heliga tempel är saligt att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

5.
Kom, Guds församling, och gläd dig att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden den Eviges ära.
Hjälp oss idag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.

Psalm 180 – Sabbatsmorgon stilla

1.
Sabbatsmorgon stilla gryr i Herrens frid.
Jordens oro tystnar med dess jäkt och strid.
Hör, hur när och fjärran helga klockors ljud
kallar trötta hjärtan, bjuder frid från Gud.

2.
Pris och ära vare Herrens kärlek blid
som åt alla mänskor bjuder nåd och frid.
Död och ängslan härjar syndbefläckad jord.
Väg till liv och glädje visar Herrens ord.

3.
Synden blir förlåten, bördan lyftes av.
Kristi kärlek strålar över död och grav.
Vandringsmännen, trötta efter mödans dag,
vilar tryggt i stillhet uti Guds behag.

4.
Herre, sabbatsfriden gjut i hjärtat in.
Stilla oro, ängslan, helga själ och sinn.
Låt i dig mig vila, giv av himlens höjd
kraft att trogen verka, tjäna dig med fröjd.

5.
Sabbatsmorgon stilla, stärk mig i min tro.
Låt mig en gång finna evighetens ro.
Låt mig höra sången i Guds himmel klar,
där Guds folk får njuta vila underbar.

6.
Sköna sabbatsmorgon, när ska du väl gry,
då Guds lov skall sjungas högt med tunga ny?
Herre, låt din sabbat uppgå snart för mig.
Låt mig då få vara din evinnerlig.

Psalm 179 – Helige Fader kom och var oss nära

1.
Helige Fader, kom och var oss nära,
låt oss förnimma kraften av din lära.
Mer vill du ge oss än vi kan begära,
hör oss, o Fader.

2.
Jesus, var när oss, du som dog för alla.
Frälsning beskär oss, dig vi vill åkalla.
Led oss och bär oss, låt oss inte falla.
Du är vår starkhet.

3.
Helige Ande, som i sanning leder,
himmelska duva, sänk i dag dig neder.
Helga, välsigna varje själ som beder.
Amen, ja amen.

Psalm 178 – Hur ljuvt det är att komma

1.
Hur ljuvt det är att komma
till Herrens tempelgård,
där trogna själar blommar
som liljor i hans vård.
Man ser hur skära kalkar
för Gud där öppna står,
och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de får.

2.
Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge!
När de Guds lov upphöjer
på denna fridens ort,
vem är som ute dröjer
och stannar vid dess port?

3.
Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös och tom;
ack, ringa fröjd ger världen
emot Guds helgedom.

4.
Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herran,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro.

Psalm 177b – Herren Gud är nära

1.
Herren Gud är nära.
Låt oss nederfalla
och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss.
Oron flyr och smärtan,
tyst vi böjer våra hjärtan.
Nämnes han,
människan
slår sitt öga neder
och i stillhet beder.

2.
Herren Gud är nära,
honom himlens skara
prisar högt med stämmor klara.
“Helig, helig, helig”
änglarna hörs sjunga
till hans lov med salig tunga.
Därför må
vi också
dig vår lovsång bringa.
Herre, hör de ringa.

3.
Allt du genomtränger,
Fader i det höga.
Vänd också till mig ditt öga.
Som till liv i våren
späda blomman väckes,
kalken fritt mot solen sträckes,
låt ock mig,
höjd mot dig,
växa, värmas, renas
och med dig förenas.

4.
Herre, gör mig ödmjuk,
trogen i det lilla,
i din frid förnöjd och stilla.
Skapa om mitt hjärta,
gör mig ren och värdig
att få se och vara när dig.
Allt är väl
då min själ
glad till dig får ila,
i din kärlek vila.

5.
Kom och bliv mig nära,
kom med din försoning,
gör mitt hjärta till din boning.
Kom, min Gud och Fader,
att min glädje vara.
Kom att dig i mig förklara.
Var jag går,
var jag står,
låt på dig mig tänka,
mig i dig försänka.

Psalm 177a – Herren Gud är nära

1.
Herren Gud är nära.
Låt oss nederfalla
och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss.
Oron flyr och smärtan,
tyst vi böjer våra hjärtan.
Nämnes han,
människan
slår sitt öga neder
och i stillhet beder.

2.
Herren Gud är nära,
honom himlens skara
prisar högt med stämmor klara.
“Helig, helig, helig”
änglarna hörs sjunga
till hans lov med salig tunga.
Därför må
vi också
dig vår lovsång bringa.
Herre, hör de ringa.

3.
Allt du genomtränger,
Fader i det höga.
Vänd också till mig ditt öga.
Som till liv i våren
späda blomman väckes,
kalken fritt mot solen sträckes,
låt ock mig,
höjd mot dig,
växa, värmas, renas
och med dig förenas.

4.
Herre, gör mig ödmjuk,
trogen i det lilla,
i din frid förnöjd och stilla.
Skapa om mitt hjärta,
gör mig ren och värdig
att få se och vara när dig.
Allt är väl
då min själ
glad till dig får ila,
i din kärlek vila.

5.
Kom och bliv mig nära,
kom med din försoning,
gör mitt hjärta till din boning.
Kom, min Gud och Fader,
att min glädje vara.
Kom att dig i mig förklara.
Var jag går,
var jag står,
låt på dig mig tänka,
mig i dig försänka.

Psalm 176 – Så skön och ljuvlig är

1.
Så skön och ljuvlig är
din boning, Herre kär,
ditt tempel och din kyrka.
Där får jag mod och styrka,
får med ditt ord mig mätta,
det eviga och rätta.

2.
Stor längtan själen har
och glad sin tillflykt tar
till dina helga gårdar
där du de dina vårdar.
Där får de rikt sig fröjda,
i dig, o Gud, förnöjda.

3.
Som himlens fåglar får
i jordens ljusa vår
till sina nästen fara
och där i trygghet vara,
så får jag till dig ila
och finna kraft och vila.

4.
Att tjäna dig en dag
långt högre skattar jag
än allt jag här kan vinna.
Vill du mig färdig finna,
din dörr jag gärna vaktar
och annan fröjd ej aktar.

5.
Du är min sol i köld,
i strid är du min sköld.
Du tro i hjärtat tänder,
allt ont ifrån mig vänder.
Din nåd vill du mig giva,
att jag får salig bliva.

Psalm 175 – Käre Jesus vi är här

1.
Käre Jesus, vi är här
för att livets ord få höra.
Öppna själv, o Herre kär,
nu vårt hjärta och vårt öra.
Hjälp oss att i håg och sinne
sluta dig och himlen inne.

2.
Vi i mörker måste gå,
om ej Anden som du sänder
lär oss att ditt ord förstå
och sitt ljus i själen tänder.
Låt din Ande oss besöka,
kärlek, tro och hopp föröka.

3.
O du härlighetens sken,
ljus av Faderns ljus utgånget,
gör mig från det mörker ren
som mitt hjärta håller fånget.
Kom oss i vår gudstjänst nära.
Låt vår bön och sång dig ära.

Psalm 174 – O Jesus Krist till oss dig vänd

1.
O Jesus Krist, till oss dig vänd,
din helge Ande till oss sänd.
Ge nåd och kraft för varje steg
och led oss själv på livets väg.

2.
Låt upp vår mun, ditt namn till pris,
och styr oss med din Ande vis.
Förstärk vår tro, lys upp vår själ
att lära känna Ordet väl,

3.
tills vi får sjunga med Guds här:
“Du helig, helig, Herre, är”
och ser ditt ansikte med fröjd
bland änglarna i himlens höjd.

4.
Ske Fadern, Sonen, Anden pris
på tronen i sitt paradis.
Guds heliga Treenighet
ske ära i all evighet.

Psalm 173 – O Gud det är en hjärtans tröst

1.
O Gud, det är en hjärtans tröst
att mötas i din kyrka,
där vi får glädjas åt din röst
och hämta frid och styrka.
När ordets kraft vi känner här
och vi ditt lov ur hjärtat bär,
det är en lust och glädje.

2.
Hos dig, o Herre, kan en dag
långt bättre för oss bliva
än allt det nöje och behag
som världen har att giva.
Fullkomlig glädje du oss ger,
ty, Herre, i ditt ord vi ser
hur du dig uppenbarar.

3.
Ge oss, o Gud, din Ande god,
som på din väg oss leder,
som ger oss ljus och kraft och mod
och nådigt oss bereder
att vi kan rätt ditt ord förstå
och efter ordet leva så
att det blir dig till ära.

4.
Dig, Fader, prisar högt vår röst.
Dig, Jesus, ger vi ära.
Dig, Ande, som är ljus och tröst,
vi samma lov vill bära.
Som det har skett från tid till tid
tar ständigt nya röster vid.
Vi sjunger därtill: Amen.

Psalm 172 – Lågorna är många

Psalm 171 – Det går en väg genom ökensand

1.
Det går en väg genom ökensand
till Betlehem, till Betlehem.
Där rider de vise från Österland.
En stjärna leder dem.

2.
Det går en väg över höjder blå
till Nasaret, till Nasaret.
Där går pojken Jesus och tänker på
vad han i templet sett.

3.
Det går en väg utmed sjön så klar,
Gennesaret, Gennesaret,
där fiskare glömt sina redskap kvar
och båten övergett.

4.
Det går en väg till Jerusalem
och Golgata, och Golgata.
Där Frälsaren offrar sitt liv för dem
som synd och bördor drar.

5.
Det går en väg från kors och grav
till Emmaus, till Emmaus.
Förklarat är löftet profeten gav
i den uppståndnes ljus.

Psalm 170 – Än finns det en värld

1.
Än finns det en värld.
Den lever trots makter av död och fördärv.
Ty ordet blev motsagt, Guds skapelseord,
och redan satt yxan till livsträdets rot,
men räddningen sändes oss ovanifrån:
Guds enfödde Son.

2.
I tjänargestalt
kom Ordet till oss och försonade allt,
steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup
och älskade världen tillbaka till Gud.
Det brustna blev helt i hans kärlek till oss
på Golgata kors.

3.
Apostlar gick ut
med budskap till folken att Kristus är Gud.
De lade ett hav mellan makternas hot
och livet i tro på Guds mäktiga Ord:
ur döpelsens hav steg en mänsklighet fram
i tron på hans namn,

4.
Att leva i tro
är grenarnas liv från Olivträdets rot,
att bära ett ok i sitt jordiska kall
men själv vara buren av den som bär allt
och svara på åklagarmakternas dom
försoningens ord.

5.
Guds offrade lamm
ges ut för oss alla som Herren har sagt,
att världen må leva och syndare tro
och förbönen omsluta himmel och jord.
Av änglars och människors bön i hans namn
står jordkretsen fast.

6.
En ångest går fram
och ofreden rister i livsträdets stam.
Då kallar Guds Ande de kristna till bot,
att bedja sig samman att världen må tro.
O, lyft i vår söndrings och vilsenhets natt
försoningens kalk.

Psalm 169 – Guds menighet är jordens största under

1.
Guds menighet är jordens största under!
När det som världen formar snabbt förgår
är Kristus i all evighet den samme,
och på den klippan fast hans rike står.
När världens välden stiger upp och störtar
går kyrkan mot sin fullkomnings vår.

2.
Så kommer dagen då allt hat skall smälta
likt is och snö dem sommarsolen tär.
Då faller ondskans makt, då skall dess välde
slås ned av dem som strider i Guds här.
Med jubel skall de skörda vad de sådde,
i salighet se Gud sådan han är.

3.
O helga hopp! O sanna, sälla löfte
av den som aldrig skiftar håg och art!
Är natten lång, är kampen full av plåga –
som morgonstjärnan lyser löftet klart.
Det är Guds eget ord: Du möter prövning,
men bär den modigt – se, jag kommer snart!

Psalm 168 – Fädernas kyrka

1.
Fädernas kyrka i fädrens land,
kärast bland samfund på jorden!
Vida hon famnar från strand till strand,
fast är hon grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden.

2.
Ädel är skaran sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Nordens vår,
Nordens framtid och hälsa.

3.
Komme nu åter till strid för Gud
skaran sin konung till möte,
väpnad och villig, i helig skrud,
samlad, som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.

4.
Kristnade ungdom, dig gånge väl,
strid för Guds ära i Norden.
Kämpa för frihet åt bunden träl.
Gud bringe friden åt folkens själ.
Gud bjude frid över jorden.

Psalm 167 – Sin enda grund har kyrkan

1.
Sin enda grund har kyrkan
i Kristus, Frälsaren.
Hon är Guds egen byggnad,
den nya skapelsen.
Hon var den Kristus sökte
med evangelium,
den brud han återlöste
från världen med sitt blod.

2.
Fast spridd i många länder
är kyrkan endast en
och har en enda Herre
och en bekännelse.
Av vatten född och Ande
till ett och samma hopp
hon går till löfteslandet
med samma resekost.

3.
Med undran och med löje
ser världen hur hon slits
av tusen tvister sönder
och nekar sig Guds frid.
Hur sällsamt klingar orden
i kyrkor utan fred
om Herrens frid på jorden,
om Guds barmhärtighet.

4.
När lögn och våld förmeras,
var är då jordens salt?
Vem hjälper och vem helar
vid världens sönderfall?
Må kyrkan bli som fordom
ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron,
för sanningen ett värn.

5.
Guds kyrka är gemenskap
med Fadern och hans Son,
det skådar hon och erfar
i Andens kraft och nåd.
Guds helgon och martyrer
betygar det med blod.
Omkring dem sjunger rymden
där segerns kyrka bor.

Psalm 166 – En Fader oss förenar

1.
En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist,
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2.
Så får vi hoppfullt vandra
i tro och bön vår pilgrimsgång
och sjunga med varandra
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till dess vi evigt vilar
i Guds, vår Herres, paradis.

Psalm 165 – Gammal är kyrkan

1.
Gammal är kyrkan, Herrens hus,
står, medan mänskoverk faller.
Mäktiga torn har blivit grus,
klockorna ännu oss kallar,
kallar på gammal och på ung,
kallar på själ som trött och tung
längtar till evig vila.

2.
Icke ett hus på syndfull jord,
byggt utav människohänder,
sluter i sig den Gud vars ord
danade havsdjup och länder.
Själv är dock en boning, underfull,
byggde han sig på jordens mull,
redde i oss sig en boning.

3.
Vi är Guds kyrka, Herrens hus,
uppbyggt av levande stenar,
där under korsets milda ljus
dopet och tron oss förenar.
Om vi ock möttes endast två,
bygga han vill och bo ändå
hos oss med hela sitt välde.

4.
Rummet som bär vår Herres namn
bör vi dock älska och ära
som en för själen ljuvlig hamn,
ja, såsom hemmet det kära.
Härliga ting har talats där.
Himmelens rike är oss när,
då i dess portar vi träder.

5.
Här vi som barn har burits opp,
döpts invid altarrunden.
Gud var oss nära, gav oss hopp,
rik och välsignad var stunden.
Här var vår första nattvardsgång,
här har vår bön och högtidssång
med våra fäders förenats.

6.
Gud, låt oss följa klockans röst
när den till gudstjänst hörs ringa,
samlas i tro, få ordets tröst,
lovsångens offer dig bringa.
Du som har alla frågors svar,
du som skall komma, är och var,
ge oss den himmelska friden.

Psalm 164 – Din spira Jesus sträckes ut

1.
Din spira, Jesus, sträcktes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod,
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.

2.
Det barn som föds till dig man bär.
Till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är,
man söker sig i nöden.
När våra drömmar läggs i grus,
på plågans bädd, i sorgens hus
din tröst allena gäller.

3.
Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.

Psalm 163 – Lov ske dig store Gud

1.
Lov ske dig, store Gud!
Ditt folk får, dig till ära,
i dag från detta rum
sitt första offer bära,
upphöja här ditt namn,
din godhet, dina råd,
av hjärtat tacka dig
och bedja om din nåd.

2.
Du som, oändligt stor,
all världens öde vänder,
du bor ej i det hus
som byggts av mänskohänder.
En väckt, förkrossad själ
som nåd och tröst begär
i Jesu Kristi namn,
ditt rätta tempel är.

3.
Så kom, o Gud, att oss
i nåd och sanning leda,
att här i våra bröst
ett tempel dig bereda.
Din Ande till oss sänd
och låt i detta hus
oss glädjas av din tröst
och lysas av ditt ljus.

4.
Låt icke här ditt ord
på hårda klippan falla.
Låt Jesu kors vår själ
till tro och bättring kalla.
Hjälp dem som här gör tjänst
för dig på skilda sätt.
Giv prästen kraft och nåd
att tolka Ordet rätt.

5.
De barn som fram till dig
i dopet vi får bära,
bevara dem till liv
och var dem alltid nära.
Låt gäster vid ditt bord
nytt liv med Kristus få.
Låt den som kom betryckt
med lättat hjärta gå.

6.
Nu, gode Gud, åt dig
vi viger denna kyrka,
för oss en tillflyktsort
där vi får hopp och styrka.
Se, sparven fann ett hem
och svalan bo å sig:
ditt altare, o Gud,
där vi får möta dig!

Psalm 162 – Kungör o Herre din allmakt

1.
Kungör, o Herre, din allmakt, din ära,
upprätta riket som själv du har sagt.
Lär oss att se att din nåd är oss nära,
väck oss att frukta din storhet och makt.
Herre, vi ber dig välsignelse sända,
eld av din eld i vår ande upptända,
eld av din eld i vår ande upptända.

2.
Fullborda verket som du börjat göra,
styrk oss när striden oss modlösa gjort.
Låt genom Anden oss vittnesbörd höra
om hur ditt rike är mäktigt och stort.
Minns oss, o Jesus, och mild dig förbarma,
du vill ju inte förkasta de arma,
du vill ju inte förkasta de arma.

3.
Öka vår tro när försvagad den blivit,
den som är värnlös får skydd i din famn.
Åter en frälsningens dag har du givit,
ordet står fast som ditt eviga namn.
Styrk oss och låt oss din Ande ej sakna,
med din förtjänst kom att kläda den nakna,
med din förtjänst kom att kläda den nakna.

4.
Herre, när solen om dagen oss bränner,
sorger och prövningar trycker oss ner,
allt som oss ängslar och plågar du känner,
ordet om nåden förtröstan oss ger.
När våra fiender mäktiga ryter,
du deras välde och övermakt bryter,
du deras välde och övermakt bryter,

5.
Sion, förtrösta, din mur skall ej bräckas
när du på berggrunden Jesus har byggt.
Fiendens mäktiga anlopp skall stäckas,
lita på Herren så har du det tryggt.
Styrk du, o Herre, de trogna att strida,
drag dem som svikit på nytt till din sida,
drag dem som svikit på nytt till din sida.

Psalm 161 – Om blott Jesus vår Herre

1.
Om blott Jesus, vår Herre, går med oss till strid,
ej vi fruktar för fiendens ränker.
Söker hatet vår död, ej det kommer oss vid
när sitt skydd vår försvarare skänker.
Om än vägen är smal
här i dödsskuggans dal,
Herren Jesus, vår sköld, icke sviker.
Därför modigt vi går
och i troskampen står.
Från vår heliga väg vi ej viker.

2.
På vår jord finns det ingen så väldig och stark
att han Jesus med maktbud betvingar.
Mörkrets furste av honom blev slagen till mark,
därom skrifterna vittnesbörd bringar.
Om än stigen går djup
och på brantaste stup
skall dock aldrig vi låta oss skrämma.
Genom klyftor och snår
vid vår sida han går,
över stormarna ljuder hans stämma.

3.
Herren Jesus har brutit all dödsrikets makt,
han som kom för att ondskan besegra.
Han är livsfursten själv, som oss frälsning har bragt,
i hans ljus ser vi salighet hägra.
Han sin seger oss gav,
all vår skuld lyfte av,
och han ger oss sin salighets gåva.
För att frälsningen vanns
är all ära blott hans.
Må vi ödmjukt förlossaren lova.

4.
Våra synder väl reser mot oss sina krav,
men de kan icke längre oss fälla.
Han för alltid dem sänkt i förlåtelsens hav
och hans nåd har ej upphört att gälla.
Han, vår Mästare god,
med sin död och sitt blod
har förlöst oss från synden och nöden.
Den som sätter sin tröst
till förbarmarens röst
är bevarad i livet och döden.

5.
Därför, Jesu benådade vänner, ni må
hålla ut i er troskamp till slutet.
Ni betungade, fritt till den korsfäste gå,
så blir frestelsens övertag brutet.
Ett beskydd er beretts
och en hjälpare getts,
mer mäktig en världen kan giva.
Han är stor i sin nåd,
han är trofast i råd.
Hos er Jesus ni alltid må bliva.

6.
Kom, o Jesus, och styrk oss med kraften från dig,
kom och uppliva modlösa hjärtan.
Hjälp oss troget och stadigt att följa din stig
och att uthärda korset och smärtan.
Fyll vår tro med din glöd,
ge åt hoppet ditt stöd,
i ditt hägn låt oss alla bevaras.
Hör vår bön, var oss när,
du som hjälparen är.
Låt din bild i vårt hjärta förklaras.

Psalm 160 – Hjärtan enigt sammanslutna

1.
Hjärtan, enigt sammanslutna,
sök i Faderns hjärta ro.
Lågor, ur Guds väsen flutna,
flamma klart i Kristi tro!
Han vår Herre, som vi tjänar,
solen han, och vi dess glans.
I hans vinträd är vi grenar.
Han är vår, och vi är hans.

2.
Bröder, systrar, kom nu alla
och förnya ert förbund.
Ja, han vill er åter kalla
i en helig, stilla stund
att i tro och kärlek enas,
styrkas under sång och bön
och från strid och splittring renas,
så hans ära strålar skön.

3.
Kom till Jesus för att lära
djupet av hans kärlek se,
att varandras bördor bära,
för varandra livet ge.
Vi så högt av honom skattats,
att han göt för oss sitt blod.
Broderskärlek som har mattats
stärks på nytt i denna flod.

4.
Gud ske ära! Vilka höjder,
vilka djup av idel nåd,
vilka osägbara fröjder
som beretts oss i hans råd!
Gud som var och är och bliver,
unders under är hans namn.
Han oss allt i Kristus giver,
sluter oss i fadersfamn.

5.
Fridens furste, låt du friden
sänka sig ibland oss ned.
Kärleksrike, stärk för striden
dina kämpars trötta led.
Sannings konung, o förklara
oss ditt väsen, att vi må
ett uti den sanning vara
som vi genom dig kan nå.

6.
Låt oss så i dig förenas
som du ett med Fadern är,
att vi från all söndring renas,
lever så på jorden här,
att ditt ljus i mörka dalar
genom oss blir spritt och känt
och så starkt till världen talar,
att den tror att Gud dig sänt.

Psalm 159 – Guds församling håll i minne

1.
Guds församling, håll i minne
hur barmhärtig Herren är,
hur han med en faders sinne
genom mödorna dig bär.
Sträng ibland han visar sig
därför att han älskar dig.
Men han lämnar ej sin kyrka,
inte dem som honom dyrka.

2.
Om än stormar dig förskräcker,
vågor mot din farkost slår,
svallet ändå ej den bräcker,
dödens natt dig inte når.
Om blott Jesus själv är med,
frukta ej fast sjön är vred.
Han skall dig till stranden föra,
stormen skall dig ej förgöra.

3.
Om än bergen måste vika,
jorden bäva i sin grund,
Herrens nåd skall inte svika,
han står fast i sitt förbund.
Fastän tiden hastigt flyr
och den sista dagen gryr,
frukta inte för den stunden,
du som valt den fasta grunden.

4.
Om ock tårar blir de enda
pärlor som du här har fått,
om ock livet skall dig sända
prövningar i övermått,
var dock trygg, du trötta själ,
Herren vill dig alltid väl.
Han som nåd och krafter giver
sin församlings sköld förbliver.

5.
Om du än i bojor tvingas
och mot döden måste gå,
där ditt högsta offer bringas,
i din tro dock fast bestå.
Se, hur vägen öppnar sig
som till himlen leder dig.
Minns att en går vid din sida,
städs beredd att för dig strida.

6.
Sion, härda ut, förbida
Herrens hjälp med stadig tro.
Också fäderna fick lida,
kunde ej i trygghet bo.
Strid och bed, dig Herren hör
och till evig ära för.
Dina lidanden skall ändas
och i ro och glädje vändas.

7.
Änglar, helgon, gläd er alla
och sjung högt er jubelsång.
Guds församling kan ej falla,
segra skall den sist en gång.
Skeppet genom stormar går,
himlens hamn i trygghet når.
Där för segerns rika gåva
får vi Herren evigt lova.

Psalm 158 – Förbliv hos oss i Jesus Krist

1.
Förbliv hos oss, o Jesus Krist,
ty aftonen har kommit visst.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i ditt hus.

2.
Vi lever i en dyster tid.
Hjälp oss för den skull, Herre blid,
att ordet vi förvaltar rätt
och sakramenten, som du gett.

3.
Din kyrka hjälp, o Jesus Krist,
tag bort vår tröghet, synd och brist!
Lär oss att ordet rätt förstå
och låt oss därav styrka få.

4.
Hjälp oss i tron så fasta stå
att Satan oss ej splittra må.
Giv åt din kyrka i all tid
rätt enighet och helig frid.

5.
Hos oss står det nu illa till,
Guds lag man inte akta vill.
Nu vill förnuftet mästra Gud
och klandrar djärvt hans ord och bud.

6.
O Gud, träd fram med ordets svärd
mot ondskans makter i vår värld,
som outtröttligt, utan slut
en mångfald läror bjuder ut.

7.
Din sak det är, o Jesus god,
så ge din tjänare gott mod,
när han ditt ord försvara vill
och egen kraft ej räcker till.

8.
Ditt ord är i all nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Låt det din kyrka skydda så
att ingenting den skada må.

9.
Gud, låt ditt ord oss lysa så
att vi i mörker ej må gå,
men genom denna jämmerdal
får vandra till din himmels sal.

Psalm 157 – Behåll oss Herre vid ditt ord

1.
Behåll oss, Herre, vid ditt ord.
Försvara själv din svaga hjord
mot dem som vill ifrån hans tron
nedstörta Jesus Krist, din Son.

2.
Låt se din makt, o Jesus kär,
som alla herrars Herre är,
och hjälp i nåd din kristenhet
att prisa dig i evighet.

3.
Vår hjälpare, Guds Ande god,
giv oss gemenskap, kraft och mod.
I dödens timme hos oss bliv
och för oss till ett evigt liv.

Psalm 156 – Jerusalem du helga stad

1.
Jerusalem, du helga stad,
bär fram till Gud din gåva.
För honom skall du sjunga glad
och tacka, prisa, lova.
Välsignelse han skänker dig,
så giv du honom gladelig
ditt tack till offergåva.

2.
Ty se, din Herre och din Gud
dig bär på starka händer.
Han leder dig med sina bud,
sitt helga ord dig sänder.
Och hårda hjärtan smälter snart
där Herrens ljus får lysa klart.
Det värmer och det tänder.

3.
Så gör han med sitt Israel
som sig till honom håller,
men varje obotfärdig själ
sitt eget fall förvållar.
Vår Gud är kärleksfull och blid
mot den som hör hans ord i tid
och troget det behåller.

Psalm 155 – Gud är vår starkhet

1.
Gud är vår starkhet och vårt stöd,
hans hjälp får vi åkalla.
Med honom står vi utan nöd
fast världar skälvde alla,
fast höjder skulle rasa ned
och haven bäva utan fred
och bergen störta samman.

2.
Guds kyrka, helig fast och ren,
skall alltid så förbliva,
och sina trogna, var och en,
skall Gud sin trygghet giva.
Ja, finns väl någon makt så stor,
att den en själ som ärligt tror
kan ifrån Herren skilja?

3.
När Herrens dom en dag blir hörd,
en dom som gäller alla,
skall makt och styrka bli förstörd
och folk och välden falla.
Men Guds församling skall ändå
med Herren Sebaot bestå
och gå till evig seger.

4.
Så se er kring, ge ödmjuk akt
på Herrens verk och under
och böj er villigt för hans makt
som lossar jordens grunder.
Han stillar krig hav och land
och frälsar med sin starka hand
sitt folk ur alla faror.

5.
Han säger: Lär att känna mig
så skall ni trygga vara.
För mig skall hörsamt böja sig
all hedningarnas skara.
Själv skall jag gå med er i strid
så intet ont er kommer vid,
trots nöd och fall som hotar.

6.
Med oss är Herren Sebaot,
för oss han själv vill strida.
Vi fruktar ingen faras hot
när Gud är på vår sida.
Gud Fader, Son och Ande god,
du ger oss nåd och hjälp och mod.
Var över allt välsignad!

Psalm 154 – Vår Gud är oss en väldig borg

1.
Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vår sköld och värja.
Han hjälper oss ur nöd och sorg
och allt som vill oss snärja.
Nu mörkrets furste vred
han vill oss trampa ned.
Stor makt och mycken list
hans rustning är förvisst.
Likväl vi må ej frukta.

2.
Vår egen kraft är här för svag,
vi vore snart nedgjorda,
men för oss går till strid och slag
vår hjälte, Herrens smorda.
Du frågar vem han är.
Han namnet Kristus bär.
Vår Herre Sebaot,
vem kan stå honom mot?
Han fältet skall behålla.

3.
Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
så länge Gud ibland oss bor
alls intet oss förfärar.
Må världens furste då
förgrymmad mot oss stå.
Han skadar dock ej här,
ty dömd han redan är.
Ett ord kan honom fälla.

4.
Guds ord de måste låta stå,
det kan de ej fördärva.
Med oss skall Gud i striden gå,
hans Ande gör oss djärva.
Vi fritt och glatt till mods
ger ära, liv och gods.
Det allt de taga må,
stor vinst de icke får.
Guds rike vi behåller.

Psalm 153 – Måne och sol (inte på webben)

Psalm 152 – Vi tror på Gud som himmel jord

1.
Vi tror på Gud, som himmel, jord
har skapat med sin allmakts ord,
vår trygga hamn,
och Fader är hans namn.
Helig, helig,
helig är Herre, Herren Gud.

2.
Hans Son kom till oss i vår nöd
och frälste oss från synd och död.
Han bar vår skuld
och blev vår Herre huld.
Helig, helig,
helig är Herre, Herren Gud.

3.
Hans helge Ande, nådens tolk,
oss samlar till ett heligt folk,
i ordets ljus
oss för till Faderns hus.
Helig, helig,
helig är Herren, Herren Gud.

Psalm 151 – Välsigna oss o store Gud

1.
Välsigna oss, o store Gud,
bevara oss i dina bud.
Du livets ord
gav åt din fallna jord.
Helig, helig,
helig, helig är Herren, Herren Gud!

2.
Ditt ansikte låt lysa, Krist,
och skyl med nåd vår synd och brist.
Du göt ditt blod
för oss så mild och god.
Helig, helig,
helig är Herren, Herren Gud!

3.
O helge Ande, till oss vänd
ditt ansikte, och hjälp oss sänd.
Ge oss din frid
nu och till evig tid.
Helig, helig,
helig är Herren, Herren Gud!

4.
Ditt folk inför din tron en gång
skall saligt sjunga segersång,
i evighet
få se din härlighet.
Helig, helig,
helig är Herren, Herren Gud!

Psalm 150 – O heliga Treenighet

1.
O heliga Treenighet,
högt lovad i all evighet,
Gud Fader, Son och Ande god,
bevara mig och styrk mitt mod.

2.
Må Faderns makt mig skydda väl
och Sonens nåd bo i min själ.
Guds Ande, kom och rätt mig lär
att mest av allt ha Jesus kär.

3.
Stå, gode Skapare, mig bi,
min Jesus, gör från synd mig fri,
du tröstare, hos mig förbliv,
av nåd mig dina gåvor giv.

4.
Välsigna och bevara mig,
lys med ditt klara ljus min stig.
Ditt ansikte emot mig vänd,
din nåd och frid från himlen sänd.

Psalm 149 – Gud heliga Treenighet

1.
Gud, heliga, Treenighet,
du store Gud i evighet,
som härskar över hav och land
och håller världen i din hand,
du är som av nåd oss frälsat har,
högt lovad av oss mänskor var!

2.
Gud Fader, dig nu prisar jag.
Du skapat allt och än i dag
bevarar allt med fadershand.
Ditt ord går ut i alla land.
Din Son har du gett ut för mig,
så tackar jag, o Fader, dig!

3.
Guds Son, o Herre Jesus Krist,
du frälste mig från synd och brist
då människogestalt du tog
och du på korset för mig dog.
Min skuld därmed försonad är.
Så tackar jag dig, broder kär!

4.
Gud helge Ande, tröstare
som lät mig nådens ljus få se,
i dopet tog mig till Guds barn
och löste ur den ondes garn.
Du helgar, tröstar och ger mod,
så tackar jag dig, Ande god!

5.
Högt lovade Treenighet,
du har berett mig salighet.
Ge nåd att gå din sannings stig
och lämna sist min själ åt dig,
så får jag med osäglig fröjd
lovsjunga dig i himlens höjd.

Psalm 148 – O Herre Gud i himmelrik

1.
O Herre Gud i himmelrik,
hjälp oss att alltid prisa dig
och sätta all vår tro därtill
att du är evigt god och mild, god och mild.

2.
O Jesus som till jorden kom,
påminn oss alla dagar om
din bittra död, ditt rena ord,
i dem vår själ är saliggjord, saliggjord.

3.
O helge Ande, giv oss nåd
att alltid följa dina råd.
Oss, Fader, Son och Ande, för
fram till det liv som aldrig dör, aldrig dör.

Psalm 147 – Allena Gud i himmelrik

1.
Allena Gud i himmelrik
må lov och pris tillhöra
för all den nåd han kärleksrik
med oss har velat göra.
Han jorden skänkt stor fröjd och frid.
Så låt oss alltid glädjas vid
Guds nåd och goda vilja.

2.
Gud Fader, nu vi tillber dig
och högt ditt namn vi lovar,
du som av kärlek, innerlig,
oss med allt gott begåvar.
Du har allt skapat i din makt,
du känner allt vi tänkt och sagt.
Väl den som rätt dig fruktar.

3.
Guds ende Son, o Jesus Krist,
Guds lamm, för oss utgivet,
din död på korset har förvisst
åt oss förvärvat livet.
I dig har vi vår salighet,
vårt hopp i tid och evighet.
Vi på din nåd förtröstar.

4.
Guds Ande, gör mig stark och from,
förnöjd och oförfärad.
Gör hjärtat till en helgedom,
där Gud i allt blir ärad.
Giv stöd, giv tröst i all vår brist,
styrk oss i tron på Jesus Krist
i dag och alltid. Amen.

Psalm 146 – Vi tror på en allsmäktig Gud

1.
Vi tror på en allsmäktig Gud,
som allting igenom ordet
har skapat, härlig, vis och god:
gott är allt det som han gjorde.
Oss en Fader vill han vara
av sin egen goda vilja,
vill oss alltid väl bevara
och ej oss ifrån sig skilja.
Han oss beskyddar i sin kraft,
och ingen står emot hans makt.

2.
Vi tror också på Jesus Krist,
Guds enfödde Son, vår Herre:
en evig Gud är han förvisst
och sin Fader lik i ära.
Här Maria, jungfrun rena,
till sann mänska honom födde
av Guds Andes kraft allena.
För vår synd till döds han blödde.
För oss han döden övervann,
sitter på Faderns högra hand.

3.
Vi tror på helge Anden ock,
en allmänlig, kristlig kyrka,
det är de heligas samfund
som av Anden får sin styrka.
Här blir synden från oss tagen,
som har plågat oss i nöden.
Sedan på den sista dagen
står vi alla upp i döden.
Ett evigt liv oss skänktes då,
Gud låter oss sin glädje få.

Psalm 145 – Gud treenig stå oss bi

Gud treenig, stå oss bi,
låt ingen oss fördärva,
gör vår själ från synden fri,
låt oss ditt rike ärva.
Vårt beskydd, vår tillflykt var
mot Satans våld och snara,
vänd bort all själafara,
oss i din tro bevara.
Herre, du är vårt försvar;
vi vill din hjälp förbida
och i din rustning strida
vid dina trognas sida.
Amen, amen, ske alltså!
Halleluja! Halleluja!

Psalm 144b – Vi lova dig

Mässerie 2: Graduale Romanum XV.

Vi lova dig,
II. vi tillbedja dig,
I. vi prisa och ära dig,
I, II. vi tacka dig
för din stora ära.
I. O Herre Gud, himmelsk Konung,
Gud Fader allsmäktig.
II. O Herre, den Allra högstes enfödde Son,
Jesus Kristus.
I. O Herre Gud, Guds Lamm,
Faderns Son,
II. du som borttager världens synder,
I,II. förbarma dig över oss.
I. Ty du är allena helig,
II. du är allena Herre,
I. du är allena den högste,
Jesus Kristus,
II. med den Helige Ande
i Guds i härlighet
I,II. Amen, amen, amen.

Psalm 144a – Vi lova dig

Mässerie 1 och 3: Graduale Romanum VIII

I. Vi lova dig,
II. vi tillbedja dig,
I. vi prisa och ära dig,
I, II. vi tacka dig
för din stora ära.
I. O Herre Gud, himmelsk Konung,
Gud Fader allsmäktig.
II. O Herre, den Allra högstes enfödde Son,
Jesus Kristus.
I. O Herre Gud, Guds Lamm,
Faderns Son,
II. du som borttager världens synder,
I,II. förbarma dig över oss.
I. Ty du är allena helig,
II. du är allena Herre,
I. du är allena den högste,
Jesus Kristus,
II. med den Helige Ande
i Guds i härlighet
I,II. Amen, amen, amen.

Psalm 143b – En dag skall Herrens skapardrömmar möta

Psalm 143a – En dag skall Herrens skapardrömmar möta

Psalm 142 – Herre när din dag är inne

Psalm 141 – Skall natten nu ljusna

1.
Skall natten nu ljusna,
skall dagen nu gry,
skall solen nu stiga
ur morgonens sky?
Har stunden nu kommit
när hoppet skall finna
och tron skall få se?

2.
Är stunden nu inne,
ditt eviga nu?
Skall domen nu fällas?
O Herre, skall du
dig sätta på tronen
och upprätta riket
med fred för ditt folk?

3.
Guds folk, låt dig kallas,
var stilla för Gud!
Visst kommer hans rike,
men först på hans bud.
Vad än som skall hända,
att känna den stunden
tillkommer ej oss.

4.
För oss gäller bara
att villiga gå
beredda i Anden,
med bud till de små
att stunden har kommit
för hoppet att finna,
för tron att få se.

Psalm 140 – Ack saliga dag

1.
Ack saliga dag, som i hoppet vi bidar,
då världen blivit Guds rike till sist,
då mänskornas släkte förlossningen funnit
och folken bekänner att Herren är Krist,
då döden är dödad och synden försvunnen
och frälsningens fullhet för evigt är vunnen.

2.
Han kommer, han kommer, den dag som vi bidar,
dess strålar vi skådar på morgonens sky.
Än mörkret är mäktigt i dimmiga dalar,
men dagen begynner på höjderna gry.
Han kommer att stilla de sörjandes trängtan,
han kommer att fylla de heligas längtan.

3.
Han kommer, han kommer, den dag som vi bidar,
då folken förenas i kärlek och tro
och himmelens Herre på jorden är konung
och de i hans skugga får saliga bo,
den dag som fullkomnar de heligas böner,
den dag som vår tro med beskådande kröner.

4.
Han kommer, han kommer, den dag som vi bidar,
den ljusaste dag som i världen har grytt,
då Herren allsmäktig allena regerar
och mörker och synd för hans anlete flytt
och skapelsen, frälsad från synder och strider,
förkunnar hans ära till eviga tider.

Psalm 139 – Vakna upp en stämma bjuder

1.
Vakna upp! en stämma bjuder
som mäktig och högtidlig ljuder
till alla gravars djup en gång.
Vakna upp! Stå upp, ni döda
som glömmer tidens vedermöda
i dödens dvala, tung och lång.
Guds röst når fram till er,
ty natten är ej mer.
Dagen kommer:
den sista dag,
den största dag,
den kommer efter Guds behag.

2.
Jord och hav och himlar bävar,
och Herrens änglar nedersvävar.
Nu kommer han, Guds egen Son.
Djupen öppnas, berg ses falla
och Adams barn församlas alla
med hopp och fruktan kring hans tron.
Här blir det fröjd och gråt,
han skall dem skilja åt
som en herde.
De trogna då
skall kronan få,
men bort de onda måste gå.

3.
Jesus, mig din ankomst gläder,
där jag i dina fotspår träder
på törnestig, av sorger böjd.
Törnet byter du i palmer
och sorgerop i glädjepsalmer.
Nu kan jag se min grav med fröjd.
När, efter mödan trött,
en stund jag sovit sött
i dess skugga,
du väcker mig
så nådelig
till evig frid och fröjd hos dig.

Psalm 138 – Nu dagen är till ända

1.
Nu dagen är till ända
och natten förestår.
Håll era lampor tända
när timmarna förgår.
Långt innan morgon bräcker
skall allt bil uppenbart.
Se till att oljan räcker:
vår brudgum kommer snart.

2.
Ni visa jungfrur, vaka
att honom ta emot.
Stor sällhet skall ni smaka
med sång och jubelrop.
Ty bröllopsfesten stundar,
se, porten öppnad är,
och väktarna förkunnar
att brudgummen är här.

3.
Nu kommer glädjens timma,
och efter kors och kval
skall fröjdefacklor brinna
i Herrens bröllopssal.
Och den som i förbidan
har hållit ut i tro
skall snart vid Lammets sida
stå inför Faderns tron.

4.
O Jesus, du min längtan,
låt mörkret bli till ljus,
och stilla all min trängtan
i glädje utan slut.
Jag vet att du skall komma
i min förlossningstid
och ge åt dina fromma
en oförgänglig frid.

Psalm 137 – Vak upp gör bättring

1.
Vak upp, gör bättring, du kristenhet,
från syndens djupa elände.
Guds Son skall komma i härlighet
till dom vid tidernas ände.
Vi vet ej timme, ej heller stund,
då vi till ansvar skall ställas,
o Gud, vi ber dig av hjärtats grund
om nåd, då domen skall fällas.

2.
Ty såsom ljungelden flammar klar
och över himmelen blänker,
så blir oss Kristus då uppenbar
en stund när minst vi det tänker.
Han sänder ut sina änglar då
att varje människa kalla,
de döda, levande, stora, små.
Guds domslut väntar oss alla.

3.
Då skall han säga det domens ord
som fast för evigt skall vara,
då skils för alltid hans frälsta hjord
från de osaligas skara.
En evig glädje de frälsta får,
Guds frid i himlen de vinner,
till evigt kval de fördömda går
och ingen lindring de finner.

4.
O Jesus Kristus, din nåd oss giv,
lär oss det alltid betänka
och söka dig och det sanna liv
som du de trogna vill skänka.
Lär oss att besinna att nådens tid
ej i all evighet varar,
att världen ger en bedräglig frid,
som ej från domen bevarar.

5.
O Herre Gud som allsmäktig är,
i nåd bevara oss alla,
stärk oss i tron, oss i kärlek bär,
och lär oss att dig åkalla.
Låt oss från domen till himlen gå,
till härlighet utan like
och frälsta evigt dig prisa få
där i ditt himmelska rike.

Psalm 136 – En dag skall randas för vår syn

1.
En dag skall randas för vår syn,
det får vi inte glömma,
då Herren stiger fram i skyn
för att all världen döma.
Hur går det då för syndens träl?
Var skall en arm, förfärad själ
för Herrens blick sig gömma?

2.
Då ekar domsbasunens ljud,
runt världen skall det höras,
ty då skall jordens barn till Gud
från hav och länder föras.
Ja, levande och döda då
för Herrens åsyn måste stå,
och räkenskap skall göras.

3.
Då slås den stora boken opp,
där allting står beskrivet
som under tidevarvens lopp
i världen är bedrivet,
och sedan döms vi, en och var,
allt efter som vi handlat har
i det förflutna livet.

4.
O Jesus, Frälsare, jag ber
för din förtjänst och pina,
att du i nådens ljus mig ser
och räknar bland de dina.
Jag tror att du som gjorde slut
på ondskans makt, har plånat ut
de synder som är mina,

5.
Var själv min medlare i nåd
när Gud till doms mig ställer,
så mina tankar, ord och dåd
mig ej för evigt fäller.
Ack, säg ett ord, ett ord med makt
om offret som du en gång bragt:
att också mig det gäller!

6.
O Jesus Kristus, kom dock snart,
kom när det dig behagar!
Jag gläder mig åt tidens fart
och mödans flydda dagar.
Men varje stund som går, jag vet
att närmare din härlighet
du mig i nåd ledsagar.

Psalm 135 – Upp vakna ni kristna alla

1.
Upp, vakna, ni kristna alla!
Det lider mot domedag.
Basunen skall snart er kalla
till dom efter Herrens lag.
Och människans Son skall komma
i ära och härlighet
att döma onda och fromma
i helig rättfärdighet.

2.
Se, uppbrottets tid är nära
och döden oss budskap bär:
nu hjälper ej glans och ära,
den rike står maktlös här.
Vår ungdom, vår kraft och hälsa
förgår, och vårt liv är kort.
De kan oss mänskor ej frälsa.
Vi kallas till domen bort.

3.
Upp därför, ni kristna alla,
som lever i nådens tid,
låt stolthet och högmod falla,
nu gäller det själens frid.
Ty den som vill salig bliva
och evigt få bo hos Gud,
sitt liv han Herren skall giva
och lyda hans helga bud.

4.
Guds ord är oss mänskor givet
av nåd och barmhärtighet,
att vara vårt ljus i livet,
i döden vår salighet,
Om ordet vi troget gömmer,
det skänker oss hjälp och stöd,
men om vi ovist det glömmer,
vi lever i skuld och nöd.

5.
Ty den som Guds ord fått höra
och sanningen dock försmått,
som bättring ej velat göra
och levat i synder blott,
för sen skall hans ånger vara,
när domen en gång är fälld,
ty då skall Kristus förklara:
Gå bort till en evig eld!

6.
Jag hungrade, säger Herren,
då räckte du ej ditt bröd.
Jag törstade, du gick fjärran
och aldrig en dryck mig bjöd.
Du såg mig av sorger slagen,
sjuk, hemlös och naken gå.
Jag var i fängelse tagen.
Du sökte mig ej ändå.

7.
Och du skall förgäves svara:
Jag kände ej, Herre, dig.
När såg jag i nöd dig vara?
När sökte du hjälp hos mig?
Då skall du få höra orden:
Gå bort till de dömdas ort!
Vad du den minsta ej gjorde,
det har du för mig ej gjort.

8.
Hjälp, Frälsare, och bevara
din dyrbara egendom,
att vi ej må vilse fara
och drabbas av sådan dom.
Än varar ju nådatiden
och den som ger nåd är du.
Må innan dagen är liden
vi finna din frid ännu.

9.
O salighet utan like,
o ljuvliga frid och ro,
som råder i himlens rike
där en gång ditt folk får bo.
Så lär oss att helt försaka
all jordisk fåfänglighet.
Lär du oss bedja och vaka,
bliv hos oss i evighet.

Psalm 134 – Väktarns rop i natten skallar

Psalm 133 – Helgonen har funnit friden

1.
Helgonen har funnit friden
Slut är striden
som de troget utstod här.
De får nu med helgad tunga
lovsjunga.
Herren deras glädje är.

2.
Inget ont dem längre sårar,
inga tårar
fäller de i himlen mer.
Syndens börda lyftes av dem,
Herren gav dem
nåden han de trogna ger.

3.
Kristus dödens makt har slagit.
Han har tagit
dem till himmelsk sällhet stor.
Bortom striderna i tiden
evigt friden
i förlösta hjärtan bor.

4.
Hjälp oss, Herre, nåd att unna
för att kunna
såsom de i tron bestå.
Låt oss med din helgonskara
i din klara
himmel evig glädje få.

Psalm 132 – O Herre för trogna martyrer

Psalm 131 – Välsignade alla ni kära

1.
Välsignade alla ni kära
som slumrar från världens strid.
Nu prisar ni Frälsarens ära
med änglar till evig tid.
För er är det jordiska tvånget
i frihet och jubel utbytt.
Se, nu är det gamla förgånget
och allting har blivit nytt.

2.
All oro och klagan försvunnit
vid himmelska toners ljud.
Det längtande hjärtat har funnit
sin saliga vila i Gud.
Ert huvud för honom ni böjer,
vars välde ej gränser vet.
För honom och Lammet ni höjer
er lovsång i evighet.

3.
Nu pryds ni med livets krona,
med pärlor och ädelsten,
och blodet, som allt kan sona,
har tvättat er mantel ren.
Ni kom ifrån strider och möda
och nådde er himmelska hamn.
Ni lever, ni är inte döda.
Pris vare vår Frälsares namn!

4.
Välsigna du, Herre, de kära
som vilar från världens brus
och alltid får vara dig nära
och skåda ditt anletes ljus.
Åt dig vill vi helt oss befalla
i dag och i all vår tid,
till dess även oss du vill kalla
till dig i din eviga frid.

Psalm 130 – I himmelen sjunger kring Lammets tron

1.
I himmelen sjunger kring Lammets tron
de saliga helgonens skara,
om frälsningen talar var jublande ton
och alla Guds änglar hörs svara:
Vår Gud vare ära och tack och lov
från nu och till evighet! Amen.

2.
På jorden Guds barn går i smärtans dal
och djupt under korset sig böjer.
Då nås de av glädjen i himlens sal
och tröstefullt sången de höjer:
Vår Gud vare ära och tack och lov
från nu och till evighet! Amen.

3.
En jublande förgård till paradis
vill Gud att hans kyrka skall vara.
Så låt oss då sjunga vår Gud till pris,
tills Herren oss hem låter fara:
Vår Gud vare ära och tack och lov
från nu och till evighet! Amen.

4.
När psalmen vi sjungit en sista gång
o Gud, låt oss fridfullt få somna
och vakna i himlen med änglars sång,
bland helgonen livet fullkomna.
Vår Gud vare ära och tack och lov
från nu och till evighet! Amen.

Psalm 129 – För alla helgon

1.
För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig o Jesus, höjes lovets ton:
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

2.
Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

3.
Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

4.
O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans andes fläkt.
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

5.
Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång,
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Psalm 128 – Det dukas i himlarnas rike

1.
Det dukas i himlarnas rike ett bord
för heliga, saliga gäster.
De komma i skaror från söder och nord,
de samlas från öster och väster.
Säll den som har rum i Guds rike.

2.
Dit kommer ej den som sitt eviga väl
vill vinna med tanke och vilja,
som menar sig själv kunna frälsa sin själ
och själv sig från synderna skilja.
Säll den som har rum i Guds rike.

3.
Men ordet om nåden, det kallar oss än
ock ljuder med makt över landen.
Ack, må vi då skynda oss, kvinnor och män,
när kallelsens tid är för handen.
Säll den som har rum i Guds rike.

4.
Gud give jag vore, och alla med mig,
bland himmelens tecknade skara.
Gud tage oss nådigt i höjden till sig
att oss ifrån domen bevara.
Säll den som har rum i Guds rike.

5.
Där glömmer jag korset på jorden jag bar,
och smärtan och sorgerna fara.
Där löses den gåta som dunkel mig var,
där dagas Guds morgon den klara.
Säll den som har rum i Guds rike.

6.
Guds härlighet strålar i himlarnas sal
och helgonens lovsånger tona.
Där bära Guds kämpar från stridernas dal
för eviga tider sin krona.
Säll den som har rum i Guds rike.

Psalm 127 – Den stora vita skaran där

Psalm 126 – Inför Guds himlatron

Psalm 125 – O låt oss Herre Gud

1.
O, låt oss, Herre Gud,
bli dina änglar lika
i lovsång inför dig,
och låt oss aldrig svika
i ödmjuk tjänst hos dig,
men vandra i ditt råd,
bestå i kärleken
och helgas av din nåd.

2.
Då skall ditt lov alltjämt
vårt hjärtas glädje vara
i tiden här och sist
i dina änglars skara,
när kring din allmakts tron
vi böjer knä för dig.
Ja, amen, dig ske pris,
vår Gud, evinnerlig.

Psalm 124 – Gud låter sina trogna här

1.
Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara
och budskap om hans kärlek bär
till oss hans änglars skara.
Och därför sjunger du och jag:
Guds änglar från vår barndoms dag
har velat oss bevara.

2.
De slår kring alla dem en ring
som vill Guds vilja göra,
ej hat, ej ondska, ingenting
kan då vår trygghet störa.
Och därför sjunger du och jag:
Guds änglar från vår ungdoms dag
till Gud oss velat föra.

3.
De leder oss på vägen så
att törnet ej oss sårar,
och deras hjälp den kan vi få
när världen oss bedårar.
Och därför sjunger du och jag:
Guds änglar intill ålderns dag
har torkat våra tårar.

4.
Ja, sådan är de mänskors lott
som skydd hos Gud vill taga.
De änglar vid sin sida fått
som kan allt ont förjaga.
Och därför sjunger du och jag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himlen skall ledsaga.

Psalm 123 – Med tacksamhet jag prisar

1.
Med tacksamhet jag prisar
Gud för hans änglavakt,
med vilken han mig visar
sin väldighet och makt.
Han skyddar i all fara
min ande, kropp och själ,
och för all ondskans snara
han mig bevarar väl.

2.
Min Gud och Fader kära,
du vårdar ömt din hjord,
att änglar är mig nära
du lovat i ditt ord.
Du står invid min sida
och jag har skydd i dig.
Du änglar låter strida
i liv och död för mig.

3.
Sänd dem till mig i nöden
som förr i Israel,
och ge mig hjälp mot döden
som du gav Daniel.
Låt änglarna mig föra
som Lot ur eld och glöd,
som Paulus låt mig höra
att nåd är nog i nöd.

4.
Lär mig att bättring göra
och söka dig, min Gud,
så att jag kan få höra
Guds änglars glädjebud.
Till tro låt mig få föras,
då skall i himlens sal
ditt lov och pris kungöras
av änglar utan tal.

5.
När livet skall upphöra
och jag skall lämna allt,
låt änglarna mig föra
till ro som du befallt.
Då domens dag skall komma,
låt mig i himmelrik
tillsammans med de fromma
bli dina änglar lik.

Psalm 122 – Sorlet har dött

1.
Sorlet har dött från väg och dammigt vimmel.
Ovanför oron och närmare din himmel,
i rymder klara,
är oss gott att vara
med dig allena.

2.
Du som dig dolde, klädd i stoft och pina,
se, såsom ljuset dina kläder skina.
Omkring din panna
solens eldar stanna
såsom en krona.

3.
O att en gång få skåda det vi trodde,
glans som i stoft och ringhet bland oss bodde,
makt över vågor,
altaret i lågor,
himmelen öppen.

4.
Hyddor vi ville här åt himlen bygga,
fasthålla synen, ägande och trygga.
Ett är nödvändigt
nu och för beständigt:
Jesus allena.

5.
Ära ske Fadern som ser i djupet neder,
Sonen som med oss i tåredalen beder,
Anden som bådar
dag då ögat skådar
himlen för evigt.

Psalm 121 – Vår blick mot helga berget går

1.
Vår blick mot helga berget går
där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din död, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina barn får bo.

2.
Här nere är en smärtans dal,
vår kropp, den är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men, Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet.
Du lyfter mig
i tron till dig,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3.
En gång när slutat är allt ve
skall skyn sig öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min kropp skall icke brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser.
Och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris!

Psalm 120 – På berget i förklarat sken

1.
På berget i förklarat sken
stod Kristus för de sina.
De såg ett moln av solglans ren,
i vilken allt sågs skina,
och därur kom en röst med dån:
Se, detta är min käre Son.
Till honom skall ni lyssna.

2.
För sina trogna än kan han
stå fram och ses förklarad,
men bara stundtals. Här är han
ej ständigt uppenbarad.
En stund blott var hans glans att se
på berget också för de tre
som var hans nära vänner.

3.
Först i hans himmel skall vi få
se all hans glans och ära
och med hans helgon evigt så
vårt lov för honom bära.
Och där skall vi med klarnad blick
få se vad vi på jorden fick
blott som en spegling skåda.

4.
Den glädje som i livet här
oss bjuds att ta till vara,
i bredd med himlens glädje är
en ömklig skugga bara.
Den salighet vi än ej ser
skall bli oss tusenfaldigt mer
än vad vi alls kan ana.

5.
O Kristus, redan på vår jord
låt dig för oss förklaras.
Lys oss med kraften av ditt ord,
låt oss i dig bevaras.
Så att i himmelen en gång
vi skall få prisa dig med sång
bland dem som du har frälsat.

Psalm 119 – Överallt sig Anden rör

1.
Överallt sig Anden rör,
bud till alla kristna för:
Låt oss prisa kärleken,
Kristus lever, verkar än.

2.
Glöm din skygghet, höj din röst,
ropa ut i väst och öst:
Gud i Kristus kom, han är
än idag den kraft som bär.

3.
När Guds trogna bryter bröd,
mättar hunger, lindrar nöd:
Låt oss prisa kärleken,
Kristus lever, verkar än.

4.
Anden leder än till strid
mot det onda, vet sin tid:
Gud i Kristus kom, han är
än i dag den kraft som bär.

5.
När en främling får en vän,
när en hemlös finner hem:
Låt oss prisa kärleken,
Kristus lever, verkar än.

6.
Ande, fyll med liv vår sång,
led vår tanke, styr vår gång:
Gud i Kristus kom, han är
än i dag den kraft som bär.

7.
Överallt Guds Andes bud
kallar alla folk till Gud:
Låt oss prisa kärleken,
Kristus lever, verkar än.

Psalm 118 – Grip du mig helige Ande

1.
Grip du mig, helige Ande,
drabba mig, låga klar,
Visa vägens riktning,
ge mina frågor svar.

2.
Rör vid mig, helige Ande,
rör vid mitt dolda jag.
Lär mig tro att Jesus
leder mig varje dag.

3.
Sporra mig, helige Ande,
gör du mig trygg och fri.
Ge mig tjänst och ansvar,
låt mig till glädje bli.

4.
Upplys mig, helige Ande,
så att jag kan förstå:
också nu gör Herren
det som han gjorde då.

5.
Jag har en uppgift att fylla,
Kristus har bruk för mig!
Därför, helige Ande,
vill jag nu tacka dig.

Psalm 117 – O Guds Ande du som bor i ljus

Psalm 116 – Kom helige Ande från höjden

1.
Kom, helige Ande, från höjden kom ned,
ty världen är andelös vorden.
Dig sänk som i skapelsens morgon och bred
ånyo ditt välde kring jorden.
Kom, helige Ande, från höjden.

2.
Kom, helige Ande, från himlen med ljus
till nattens förlorade trälar.
Tänd lågan på nytt i Guds helgedoms hus
och elden i vaknande själar.
Kom, helige Ande, från höjden.

3.
Kom till oss på jorden, kom till oss med frid,
där hämnande vredesmod glöder.
Vi bida med längtan den saliga tid
då kämpande folk varda bröder.
Kom, helige Ande, från höjden.

4.
Kom, Ande från Kristus, från honom som gav
sitt liv till en evig försoning.
O, kom från hans kors och hans öppnade grav
och dana vår värld till din boning.
Kom, helige Ande, från höjden.

Psalm 115 – Helige Ande låt nu ske

1.
Helige Ande, låt nu ske
undret som väcker oss alla.
Låt Guds församling än få se
eld ifrån himmelen falla.
Oss ock ett styng i hjärtat giv,
stynget som blir vår själ till liv.
Helige Ande, hör oss.

2.
Sanningens Ande, röj den nöd
som vi i hemlighet bära.
Mänskan ej lever blott av bröd,
henne Guds ord måste nära.
Sänd oss en hunger runt kring jord
efter att höra Herrens ord.
Sanningens Ande, väck oss.

3.
Helige Ande, låt din röst
högt om Guds gärningar tala.
Vittna för tron om korsets tröst,
krossade hjärtan hugsvala.
Visa oss Guds rättfärdighet,
låt oss se hans salighet.
Helige Ande, fräls oss.

4.
Kärlekens Ande, hand i hand
lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band,
hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår,
lär oss att bedja Fader vår.

Psalm 114 – Kom till mitt arma hjärta

1.
Kom till mitt arma hjärta,
Guds Ande, ren och skär.
Jag ser med bitter smärta
hur fullt av synd det är.
Jag kan ej själv det rena,
du kan det, du allena,
så kom och bliv mig när.

2.
Tag rum uti mitt sinne,
åt dig helt anbefallt,
ty mörker är därinne
och där är tomt och kallt.
Det kan sig självt ej lysa,
men om det dig får hysa,
förvandlat blir då allt!

3.
Ej kan jag själv förtaga
all syndens styggelse,
ej mörkret från mig jaga
och ljus och liv mig ge.
Att tömma havets vatten
och göra dag av natten
ej vore svårare.

4.
Till dig jag tillflykt tager,
Guds Ande, kom här in,
tänd upp din helga dager
uti mitt skumma sinn.
Så måste mörkret vika
och ondskans här tillika,
och jag får helt bli din.

Psalm 113 – Helige Ande sanningens Ande

1.
Helige Ande, sanningens Ande,
kom att oss ledsaga.
Låt oss ej falla eller oss förvilla,
men till målet draga
i ordets ljus, förtröstande och stilla.
Vishet, o Herre,
ge oss från höjden.

2.
Helige Ande, starkhetens Ande,
kom att oss uppliva.
Må kärlek bo i våra hjärtan inne
och dess frukter bliva
en kristlig dygd, ett himmelskt mod och sinne.
Helighet, Herre,
ge oss från höjden.

3.
Helige Ande, lovsångens Ande,
kom att modet stärka.
Låt hoppets röst i mödor och bekymmer
i vår ande verka
och ge oss frid när livets afton skymmer.
Salighet, Herre,
ge oss från höjden.

Psalm 112 – Helige Ande kom till oss

1.
Helige Ande, kom till oss från ovan,
du som med Fadern och Sonen är Gud.
Kom att oss skänka den himmelska gåvan,
möt din församling, din längtande brud.
Du är det ljus som kan Jesus förklara,
bygga Guds kyrka och leda hans folk,
hela Guds sanning för oss uppenbara
vara den himmelska kärlekens tolk.

2.
Jesus, du sänder från himmelens boning
Anden som nådens och frälsningens pant.
Härligt förklarad blir så din försoning,
världen får veta att ordet är sant.
Eldtungor flammar, hör, gamla och unga
vittnar i jubel om undret som hänt.
Lösta från fruktan igen kan vi sjunga
lovsång till Gud som sin Ande har sänt.

3.
Himmelska tröstare, du som kan gjuta
läkande olja i svidande sår,
styrk oss och led oss att så vi får njuta
frukt av din frälsning som allting förmår.
Skapa du i oss förnyade hjärtan,
led oss i sanning och hjälp oss ur nöd.
Tålamod skänk oss i striden och smärtan.
Var du vår levande kraft i vår död.

Psalm 111 – Kom helge Ande till mig in

1.
Kom, helge Ande, till mig in,
upplys min själ att jag är din,
och låt mig din förbliva.
Låt livets ljus få leda mig
och för mig på din rätta stig.
Dig vill jag helt mig giva.

2.
Led mig i sanning, gör mig vis,
att jag, min Gud till lov och pris,
lär känna rätt din vilja.
Från alla synder gör mig ren,
lär mig att falskhet, svek och sken
ifrån det äkta skilja.

3.
Min Herre, du är god och blid,
stärk mig att jag i all min tid
mig håller vid det ena:
att tro på Herren Jesus Krist
och visa kärlek utan list.
Min hjälp är du allena.

4.
Stå alltid med mig i min strid.
Den onde ger mig ingen frid
och vill mig helt fördärva.
Gud, med min ande vittne bär
om att ditt barn jag också är
som skall ditt rike ärva.

5.
Jag är så svag, jag tillstår det,
vad jag skall be jag inte vet,
vad gagnar eller skadar.
O helge Ande, bed för mig
och lär mig sucka innerlig
mitt Abba, käre Fader.

6.
Du som i dina händer har
vårt liv, håll i din nåd mig kvar,
låt mig ditt råd ej klandra.
Förlåt mig när jag handlar fel
och ge mig kraft att göra väl
och i din fruktan vandra.

7.
Hjälp mig att bruka tiden rätt,
förvalta på ett riktigt sätt
det pund som är mig givet.
Ty den som söker egen vinst
och ger sin Gud och nästan minst,
han snart förslösar livet.

8.
O glädjens Ande, stå mig bi
i all den sorg jag kommer i.
Och när mig Gud vill kalla
från denna världen bort en dag,
hjälp då Kristi skull att jag
må dig min själ befalla.

Psalm 110 – Ande nådens källa

1.
Ande, nådens källa,
låt din fullhet välla,
kom och hos oss bliv.
Du som plågan släcker
och i hjärtat väcker
kärlekseld och liv,
lär min svaga röst och tunga
att din kraft och nåd besjunga.

2.
Kom, Guds dyra gåva,
tröst och hjälp mig lova,
väck på nytt min tro.
Se, min längtan tär mig,
fyll mig nu och bär mig,
ge min ängslan ro.
Hör, jag ber dig att du låter
mig få liv och styrka åter

3.
Jagad söker hjorten
trygga tillflyktsorten,
vill till vattnet nå.
Och som hjorten trängtar,
så vårt hjärta längtar
att Guds frälsning få,
söker i de torra landen
livets flod och kraft av Anden.

4.
Kom i pingstens skyar,
du som mig förnyar
genom Jesu blod.
Ande av Guds enhet,
ge mig sinnets renhet,
trofasthet och mod.
Styrk mig att din vilja göra
när mig ondskan vill förföra.

5.
Styr mig på min bana
bort från syndig vana.
Låt mig, där jag går,
trots betryck och fara
trygg med dig få vara
tills jag himlen når.
Där skall jag med frigjord tunga
evigt halleluja sjunga.

Psalm 109 – Dig helge Ande nu vi ber

1.
Dig, helge Ande, nu vi ber
att du med din kraft oss bistånd ger
under prövningstider,
i alla strider
till dess vår mödas väg är slut omsider.
Kyrieleis!

2.
Du ädla ljus, gör med ditt sken
tron på Jesus Kristus sann och ren
och den själv uppliva
att frukter giva.
Hjälp oss att fasta i den tron förbliva.
Kyrieleis!

3.
Du kärlekseld, gör själen varm
och driv ljumhet ut och hat och harm.
Låt oss så få lära
som syskon kära
i Kristi anda leva till hans ära.
Kyrieleis!

4.
Du högsta tröst i sorg och nöd,
ge oss tro och mod i liv och död.
Låt oss vid din sida
i trohet bida,
att ej vi sist en evig död må lida.
Kyrieleis!

Psalm 108 – Kom helge Ande Herre Gud

1.
Kom, helge Ande, Herre Gud,
giv nåd att hålla dina bud,
vår köld, vår tröghet övervinn,
i oss din kärleks eld gjut in.
Du har församlat med ditt ljus
till samma tro och fårahus
ett folk av alla mål och ljud.
Och samfällt prisar vi dig, Gud:
Halleluja! Halleluja!

2.
Du helga ljus, låt livets ord
upplysa denna mörka jord.
Lär oss att känna Gud som är
vår skapare och fader kär.
Förklara Faderns välbehag
och falska läror från oss tag.
Ditt ord är fast, ditt ord är visst.
Hjälp oss att tro på Jesus Krist.
Halleluja! Halleluja!

3.
Du helga eld, du ljuva tröst,
väck tro och kärlek i vårt bröst
att i din tjänst vi fasta står
och villigt under korset går.
Oss, Herre, med din kraft bered,
i mänsklig svaghet styrk och led
att här vi modigt strida må
och genom död till liv får gå.
Halleluja! Halleluja!

Psalm 107 – O du helge Ande kom till oss

O du helge Ande, kom till oss!
I dina trognas hjärtan tag av nåd ditt hem,
och lågan av din helga kärlekseld
upptänd i dem,
du som av skilda tungomål och land
med fridens gyllne band
i enheten av Jesu Kristi tro församlar folken.
Halleluja! Halleluja!

Psalm 106 – Kom helge Ande Herre god

1.
Kom, helge Ande, Herre god,
besök vårt hjärta, ge oss mod!
Fyll våra själar med din nåd
och var med oss i råd och dåd.

2.
Du är vår hjälpare och tröst,
ja, salig den som hör din röst.
Du läker varje sårad själ,
är livets brunn till evigt väl.

3.
Hit bringar du de gåvor ner
som Fadern i sin godhet ger,
du delar ut Guds helga ord
på alla språk omkring vår jord.

4.
Kom hit i mörkret med ditt ljus
och värm med kärlek våra hus,
och fyll vår brist, fördriv vår nöd
med gåvor av ditt överflöd.

5.
Ge kraft i frestelse och strid
och stanna hos oss med din frid.
Gå med oss du i varje stund
och håll oss kvar i ditt förbund.

6.
Lär du oss känna Fadern väl
och öppna för hans Son vår själ.
Guds sannings kunskap du oss giv
och styrk vår tro till evigt liv.

7.
Till Fadern och hans Son vi bär
i ödmjukhet vår lovsång här
och prisar Anden likaså.
Gud, låt oss alla nåden få!

Psalm 105 – Till härlighetens land igen

1.
Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesus, fara,
men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2.
Långt från min Faders hus jag går,
jag kan dig endast ana.
Men dit mitt öga inte når,
dit skall min bön sig bana.
Min suck, osäglig, innerlig,
skall dela skyn och nå till dig.

3.
I tron en skymt jag därvid ser
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när löst är syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4.
Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta
Där uppe är min högsta skatt,
dit längtar ock mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till fröjd som världen ej kan ge.

5.
Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag vill nu akta på mitt kall
och troget be och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men ständigt på dig väntar jag.

6.
Och salig är den tjänare
som så du finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.

Psalm 104 – Till himlen Herren Jesus for

1.
Till himlen Herren Jesus for.
Halleluja, halleluja.
Han nu hos Gud, sin Fader, bor.
Halleluja, halleluja.

2.
På korset med sin bittra död,
halleluja, halleluja,
han frälste oss från syndens nöd.
Halleluja, halleluja.

3.
Sitt liv han i stor kärlek gav,
halleluja, halleluja,.
att rädda oss från död och grav.
Halleluja, halleluja.

4.
Sin Fader har han blivit lik.
Halleluja, halleluja.
Han konung är i himmelrik.
Halleluja, halleluja.

5.
Till var och en av oss han ser,
halleluja, halleluja,
och hos sin Fader för oss ber.
Halleluja, halleluja.

6.
Till världens ände än han är,
halleluja, halleluja,
de sina alla dagar när.
Halleluja, halleluja.

7.
Och som han till Guds himmel for,
halleluja, halleluja,
han komma skall i ära stor.
Halleluja, halleluja.

8.
Då böjer vi i ödmjukhet,
halleluja, halleluja,
oss för makt och härlighet.
Halleluja, halleluja.

9.
Dig, heliga Treenighet,
halleluja, halleluja,
ske lov och pris i evighet.
Halleluja, halleluja.

Psalm 103 – Herren lever våga tro det

1.
Herren lever,
våga tro det,
lämna den tid som gått.
Hoppet är framtid,
nu är livet,
vår möjlighet.

2.
Herren lever,
hindren sprängda,
hoppet får kraft igen.
Kärleken segrar
fyller dagen
och nattens sömn.

3.
Herren lever,
orden når oss:
Se, jag gör allting nytt.
Framtiden väntar,
res dig, gläd dig,
du människa.

Psalm 102 – Livet vann dess namn är Jesus

1.
Livet vann, dess namn är Jesus, halleluja,
han var död, men se, han lever, halleluja.
Dödens portar öppnar han, halleluja,
nyckeln ligger i hans hand. Halleluja.

2.
Vad är murar, vad är gravar? Halleluja.
Han är med oss alla dagar, halleluja.
En är Herren, en är tron, halleluja,
ett är brödet på hans bord. Halleluja.

3.
Brödet bryts och vinet delas, halleluja,
för att världen skall få leva. Halleluja.
Öppnade är Guds förråd, halleluja,
källan flödar som var dold. Halleluja.

4.
Jesus dog, då dog vi alla, halleluja,
till att utge oss för andra, halleluja,
Jesus uppstod. Också vi, halleluja,
uppstod då till evigt liv. Halleluja.

Psalm 101 – Kornet har sin vila

Psalm 100 – De trodde att Jesus var borta

Psalm 99 – Du segern oss förkunnar

1.
Du segern oss förkunnar,
du oss förlossat har.
Dig prisar våra munnar,
o Jesus, vårt försvar.
Du dödens udd har krossat
och gravens bommar lossat
och livet du fört ut.

2.
Du träder fram i ära
och världen fylls av ljus.
Dess strålar tröst skall bära
till själva dödens hus.
Fröjd är i änglars boning,
på jorden frid, försoning
och ett odödligt hopp.

3.
Ej graven oss förskräcker,
den var din bädd också.
Din milda hand oss räcker,
hur djupt vi vila må.
Med dig i livets skiften,
med dig också ur griften
till evig fröjd vi går.

4.
Så lär oss leva, lida
med dig i liv och död.
Lär oss din hjälp förbida,
i kampen var vårt stöd.
Blott den som delar striden
skall dela segern, friden
och himlens ro med dig.

Psalm 98 – Vad ljus över griften

1.
Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är skriften, o salighetshöjd!
Från himmelen hälsad han framgår i glans,
och världen är frälsad och segern är hans.
Se, bortvält är stenen och inseglet bräckt,
och vakten har flytt för hans andes fläkt,
och avgrunden bävar Halleluja!

2.
Här var mellan ljuset och mörkret en strid,
dock segrade ljuset för evig tid.
Nedstörtad är döden och tron står opp
bland jordiska öden med himmelskt hopp.
Ni sörjande kvinnor vem söker ni här?
Den levande ej bland de döda är.
Uppstånden är Jesus. Halleluja!

3.
Så himlen med jorden försonade sig,
så graven är vorden till glädjen en stig.
Ni huvud som böjdes vid korsets fot,
lyft upp er och fröjdas trots världens hot!
Kom, skingrade hjord, till din herde igen.
Han lever, han lever och följer dig än,
osynlig från himlen. Halleluja!

4.
Nu storma, o tider! Hans kyrka står fast,
som ljuset sig sprider hans lära med hast.
Ut går i all världen hans utsända bud
och vittnar bland svärden och bålen om Gud,
och vittnar om honom, o tröst i all nöd,
som, död för vår synd, blev genom sin död
en förstling till livet. Halleluja!

5.
Ni fromma som klagar, vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar och nätter förbi.
Snart jorden upplåter sin famn till er ro,
snart uppstår ni åter likt kornen som gror.
Han själv som dem sådde skall komma till slut
och samla in skörden men först skilja ut
ogräset från vetet. Halleluja!

Psalm 97 – Jesus lever Därför kan

1.
Jesus lever! Därför kan
dödens hot mig ej förskräcka.
Han uppstånden är, och han
skall ock mig till liv uppväcka.
Jesu kärlek allt förmår.
Därpå fast jag lita får.

2.
Jesus lever! Världen all
blivit till hans rike danad.
Jag med honom ärva skall
himmelsk sällhet, här ej anad.
Evigt Herrens löfte står.
Därpå fast jag lita får.

3.
Jesus lever! Han begär
blott ditt hjärta, intet annat.
Kom till honom som du är,
du som tveksam fjärran stannat.
Nådens famn dig öppen står.
Därpå fast du lita får.

4.
Jesus lever! Ja, jag vill
helt mitt hjärta honom giva.
Allt mitt liv hör honom till,
hans vill alltid jag förbliva.
Jag är svag, han allt förmår.
Därpå fast jag lita får.

5.
Jesus lever! Ingen makt
skall mig från hans kärlek skilja.
Sorg och glädje, allt är lagt
i hans helga, goda vilja
som all vishet övergår.
Därpå fast jag lita får.

6.
Jesus lever! Och min död
är en ingång blott till livet.
I den sista kampens nöd
är mitt hopp i honom givet.
Himlen för mig öppen står.
Därpå fast jag lita får.

Psalm 96 – Nu gläd er alla ni som har

1.
Nu gläd er, alla ni som har
ert liv i Kristus funnit.
Han som på korset dödad var
en härlig seger har vunnit.
Se, livets Herre lever än,
hans arm har krossat fienden
och dödens alla bojor.

2.
I graven Jesus låg som om
han blivit övervunnen,
tills att den tredje dagen kom
och midnatt var försvunnen.
Då kom hans stund, som skriften sagt,
då bröt han dödens våld och makt
och blev vårt skydd i döden.

3.
En av de Guds budbärare
som till vår hjälp blir sända
kom ner i ljus mer skinande
än någon blixt kan tända.
Han från den hårt tillslutna grav
den tunga stenen välte av
och vittnade om segern.

4.
O konung över livets land,
du lejonet av Juda,
du har löst oss från ondskans band
och kan oss frälsning bjuda.
Du segrat och till lön du bär
en krona som ovansklig är,
du alla herrars Herre.

5.
Som du stod upp ifrån din grav
och allt åt dig blev givet,
jag syndens band vill kasta av
och följa dig till livet.
Vårt gamla liv oss för till död,
så kom och tag oss ur all nöd
till dig i livets rike.

Psalm 95 – Detta är den stora dagen

1.
Detta är den stora dagen
som oss Herren Gud har gjort.
Mörkrets furste är nu slagen,
sönderbruten gravens port.
Dödens mörker har försvunnit,
livets sol har nu upprunnit.

2.
Död, var är ditt hårda välde,
var är, helvete, din makt?
Ormen som vår moder fällde
ned har Jesus honom lagt.
Över allt, som oss fördärvat,
seger har han oss förvärvat.

3.
Salig är den stora stunden
när han ut ur graven gick.
Satan blev i mörkret bunden
och sin makt ej återfick.
Nu kan Kristi hjord få vara
ibland vargar utan fara.

4.
Vi har varit dödens trälar,
vi har varit mörkrets barn.
Satan hade våra själar
snärjda i sitt nät och garn.
Nu har Jesus oss förlossat,
ormens huvud sönderkrossat.

5.
Låt oss därför vara glada,
fröjda oss i alla land.
Syndafallets nöd och skada
håller oss ej mer i band.
Kristus har besegrat döden,
gett oss hopp i alla öden.

6.
Upp min själ, min mun och tunga,
upp, mitt hjärta och min röst,
till att prisa och lovsjunga
Jesus som oss återlöst,
Jesus tacka och berömma,
Jesu godhet aldrig glömma.

Psalm 94 – Nu låt oss fröjdas med varann

1.
Nu låt oss fröjdas med varann
att Jesus Kristus seger vann.
Hans gudom är nu uppenbar
liksom en morgonstjärna klar.

2.
Så var det skrivet i Guds lag:
Han skall uppstå på tredje dag,
sen han med sin försoningsdöd
har frälsat oss från dödens nöd.

3.
Fast graven blev bevakad så
att han ur den ej kunde gå,
så hjälpte inte vakt och vård,
han gick igenom stenen hård.

4.
Nu helvetet är nederlagt,
och nu har döden ingen makt.
Halleluja! Uppstånden visst
är efter löftet Jesus Krist.

5.
Vi tackar dig, o Jesus kär,
som ur din grav uppstånden är.
Låt oss på domens dag också
i dig rättfärdiga uppstå!

Psalm 93 – Ära ske Gud och Herren Krist

1.
Ära ske Gud och Herren Krist,
som döden övervann till sist
och blev vår hjälp mot synd och brist.
Halleluja, halleluja, halleluja!

2.
Sitt offer Jesus villigt gav
och när han uppstod ur sin grav
vår synd blev sänkt i nådens hav.
Halleluja, halleluja, halleluja!

3.
Du träder fram i segerskrud,
du dödens Herre, livets Gud,
och världen fylls av lovsångsljud.
Halleluja, halleluja, halleluja!

4.
Uppväck oss, Herre, från vår död,
befria oss från själens nöd
och tänd oss med din Andes glöd.
Halleluja, halleluja, halleluja!

5.
Du sänder ut ditt folk på jord
med segerns bud och nådens ord,
du för oss dukar livets bord.
Halleluja, halleluja, halleluja!

6.
I himlens sal skall vi en gång,
frigjorda från allt jordiskt tvång,
fullborda påskens segersång.
Halleluja, halleluja, halleluja!

Psalm 92 – I dödens band låg Herren Krist

1.
I dödens band låg Herren Krist,
sitt liv för oss han givit.
Uppstånden är han nu förvisst,
han vår förlossning blivit.
Därför får vi nu med fröjd
tacka Gud i himlens höjd
och sjunga: Herren vare pris!
Halleluja!

2.
Ej fanns på jorden någon man
som kunde döden tvinga,
ty över oss låg syndens bann
och rena fanns här inga.
Därav döden fått sin makt,
han sig alla underlagt,
men nu hans välde krossat är.
Halleluja!

3.
Guds Son, vår Herre Jesus Krist,
för oss sitt blod har gjutit
och sonat all vår synd och brist
och dödens välde brutit.
Fastän döden synes svår,
blott hans skugga återstår,
ty han förlorat har sin udd.
Halleluja!

4.
Förunderligt att skåda var
hur döden stred mot livet.
Men livet seger vunnit har,
uppslukad döden blivit.
Såsom skriften oss har sagt:
Död har döden nederlagt,
ej mer hans makt kan skrämma oss.
Halleluja!

5.
Han är vårt rätta påskalamm
som skall oss skänka livet,
för vår skull det på korsets stam
av kärlek är utgivet.
Tryggt dess blod vårt hjärta gör,
håller döden utanför,
fördärvarn oss ej skada kan.
Halleluja!

6.
Så firar vi vår höga fest
med hjärtans fröjd och gamman,
där Herren Kristus är vår gäst
och gläder allesamman.
Han är själv den solen klar
som för oss är uppenbar
och syndens mörker jagat bort.
Halleluja!

Psalm 91 – Uppstånden är vår Herre Krist

1.
Uppstånden är vår Herre Krist,
halleluja, halleluja!
till hela världens tröst förvisst.
Halleluja, halleluja!

2.
För oss han led sin bittra död,
halleluja, halleluja!
att hjälpa oss ur evig nöd.
Halleluja, halleluja!

3.
På tredje dagen dock uppstod,
halleluja, halleluja!
från död till liv vår konung god.
Halleluja, halleluja!

4.
I denna påskens ljusa fröjd,
halleluja, halleluja!
vi lovar Gud i himlens höjd.
Halleluja, halleluja!

5.
Den heliga Treenighet,
halleluja, halleluja!
ske pris och lov i evighet.
Halleluja, halleluja.

Psalm 90 – Upp min tunga

1.
Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett skuldlöst offerlamm!
Han ur griften,
efter skriften,
nu i ära träder fram.

2.
Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för all tid och evighet.
I hans seger
nu vi äger
ljus och frid och salighet.

3.
Vi förlossas,
ormen krossas,
helvetets och dödens makt
nu är bunden:
från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.

4.
Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och frambära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
Anden lova
för hans gåva:
frid och fröjd och salighet.

Psalm 89 – Nu kommen är vår påskafröjd

1.
Nu kommen är vår påskafröjd.
Vi lovar Gud i himlens höjd.
Med glada hjärtan sjunger vi:
Vår träldomstid är nu förbi.

2.
Ja, Gud har lossat syndens band
och ryckt all makt ur Satans hand.
Vår Herre, som har mänskan kär,
för oss på korset offrad är.

3.
Vårt påskalamm, o Jesus Krist,
är du förutan fel och brist.
I striden ger du oss ditt stöd
och styrker oss med himmelskt bröd.

4.
Ur gravens mörker stod du opp,
och därför är du allt vårt hopp.
Befria oss från dödens lag,
skänk liv med dig på domens dag.

5.
Vi tackar dig som dödens makt
har under dina fötter lagt.
Vi prisar dig som allt förmår,
o Son och Ande, Fader vår!

Psalm 88 – Krist är uppstånden

1.
Krist är uppstånden,
fri från nöd och vånden.
Så må all sorg nu fara.
Krist vår tröst vill vara.
Kyrieleis.

2.
Om han låg i graven kvar,
all världen då förgången var.
Då han är uppstånden visst,
lovar vi vår Herre Krist.
Kyrieleis.

3.
Halleluja, halleluja,
halleluja.
Så må all sorg nu fara.
Krist vår tröst vill vara.
Kyrieleis.

Psalm 87 – För att du inte tog det gudomliga

1.
För att du inte
tog det gudomliga
dig till krona,
för att du valde
smälek och fattigdom
vet vi vem Gud är.

2.
För att du lydde
fram till det yttersta –
döden på korset,
vet vi vad seger,
vet vi vad väldighet,
vet vi vad Gud är.

3.
För att du nedsteg
hit till de plågade,
hit till de dömda,
vet vi att ingen
ensamhet finnes mer,
vet vi var Gud är.

4.
Därför skall alla
sargade, döende,
alla de dömda,
säga med alla
heliga, saliga:
Jesus är Herre.

5.
Därför skall alla
världar och varelser,
allt som har varit,
är och skall komma,
en dag bekänna det:
Jesus är Herre.

Psalm 86 – De såg ej dig

Psalm 85 – Hur mörkret tätnar

1.
Hur mörkret tätnar i vår värld,
så mörk en natt ej fanns
som omkring Jesu sista färd
med kors och törnekrans.

2.
Men tag vad fagrast människan fann,
till natt blev all dess glans
emot det ljus som seger vann
med kors och törnekrans.

3.
O kärlek, som av natt och nöd
och död ej övervanns,
vinn oss, vinn världen med din glöd,
ditt kors, din törnekrans.

Psalm 84 – På min väg av själviskhet

1.
På min väg av själviskhet,
trots och fåfäng möda
blommar Kristi törne med
blommor dunkelröda.

2.
Frälsare – de dunkla blom
stilla jag begrundar
medan åter lidandets
fastetider stundar.

3.
Jag har inte älskat nog,
inte offrat livet.
Ändå är mig mer än liv
i dig, Kristus, givet.

4.
Jag har bara tänkt på mig
och min egen vinning
medan du för min skull bar
törnen vid din tinning.

5.
Jag har inte bett till dig,
inte som jag borde,
inte tackat dig för allt
som du för mig gjorde.

6.
Jag förtjänar straff och dom,
att av dig förskjutas,
ej att i din vida nåd
stilla inneslutas.

7.
På min väg av själviskhet
måste stum jag stanna
inför törnekronans ring
kring din bleka panna.

Psalm 83 – Den tunga dagen går mot natt

1.
Den tunga dagen går mot natt till sist.
Två sorgsna vänner som sin ro har mist
har fört till ro sin Herre Jesus Krist.

2.
Vad anar de av Guds mysterium?
De såg att Mästaren var kall och stum
och redde kärleksfullt hans vilorum.

3.
O själ som sviktar under dödens slag –
ej längre obeveklig är hans lag
och natt skall en gång lysa såsom dag.

4.
På tredje dagen – säger hoppets röst –
skall påskens sol stå strålande i öst
och fram i ljuset träder världens tröst.

Psalm 82 – Se kärlet brast

1.
Se, kärlet brast, och oljan är utgjuten,
dess doft uppfyller världens sorgehus.
Din själ, av himmelsk vällukt lent omfluten,
blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.

2.
Låt kärlet brista, låt dess nardus strömma,
var icke snål, bered din själ till fest.
Vad fröjdfullt överdåd! Låt kärlek tömma
sin bästa gärd för själens höge gäst.

Psalm 81 – När med de dina Frälsare du satt

1.
När med de dina, Frälsare, du satt
i heligt brödralag för sista gången,
då var du ej i bittra tankar fången
fast Judas smög sig bort och det blev natt.
Du tänkte ej på stavar, svärd och bloss,
du tänkte på de elva och på oss.

2.
Du tackade, du såg mot höjden opp
och dina ögon lyste himmelskt klara
när bröd och vin du helgade att vara
ditt kött och blod, som ger de sorgsna hopp.
För måltid som ger salighet och frid
dig, korsets man, ske pris till evig tid.

3.
Din milda stämma kallar mig vid namn,
jag är välkommen, jag som dig har svikit.
Nu trotset ur mitt hjärta vikit.
Du tillger allt och öppnar mig din famn.
Sin Herre själen möter. Inga ord
kan vittna rätt om friden vid ditt bord.

4.
Men, Herre, jag är ej din enda gäst.
Han tröstar även andra och jag känner
att du förenar oss till nära vänner,
att själ vid själ med starka band är fäst.
Jag gläds åt att min fröjd ej blott är min:
ni syskon ser som jag i himlen in.

5.
Hur kär är ej vår kyrkas altarrund!
Men ock vid andra altaren du lättar
betryckta själar, Herre, och dem mättar.
Din död är också deras tröstegrund.
Och därför ber jag som du själv har bett
att alla kristna måtte vara ett.

6.
Jag hör en fjärran sång och cittrors ljud.
Jag ser en syn: den stora vita skaran
som kämpat ut och räddad undan faran
är samlad inför dig till gästabud.
Skall jag nå dit? Skall mången saknad vän
jag sluta där i mina armar än?

7.
Jag tror det. Din lekamen och ditt blod
min kropp och själ till evigt liv bevarar.
Du leder mig och vårdar och försvarar.
Nytt hopp du tänder, ger mig kraft och mod.
I all min nöd är ingen verklig nöd
och glad förkunnar jag din offerdöd.

Psalm 80 – Jesus av de steg för oss du tagit

Psalm 79 – Konung med törnekrona

Psalm 78b – Konung är du visst

Psalm 78a – Konung är du visst

Psalm 77 – Från örtagården leder

1.
Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Fadern själv bereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2.
Guds vilja Jesus känner,
Guds kärlek är hans lag,
för fiender och vänner
den starke blivit svag.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

3.
Så hjälp mig, Gud, att lära
vad du vill säga mig,
när jag ser Jesus bära
sitt kors på smärtans stig.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

4.
Nu må vi alla dröja
vid vägen Jesus gick,
och må i tron vi höja
till korset upp vår blick.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

5.
Blott så vår själ kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungas skall en gång:
han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.

Psalm 76 – O Jesus du min salighet

1.
O Jesus, du min salighet,
du nådens brunn av evighet,
min synd och brist du på dig tog
och för min skull på korset dog.

2.
För allt det onda som jag gjort
du dömdes, där jag dömas bort.
Och straffet lades uppå dig,
att livet måtte skänkas mig.

3.
Vad var det väl som drev dig så
att utan skuld till döden gå?
Jag svaret på den frågan vet:
din kärlek och barmhärtighet.

4.
Du såg all mänsklighetens nöd,
du såg dess gång mot evig död.
Ditt hjärta rördes av vårt ve,
din nåd du ville världen ge.

5.
Ditt värv är till fulkomning bragt,
tillintetgjord är dödens makt,
vår syndaskuld försonad är.
Jag tackar dig, o Jesu kär.

6.
Giv, att jag håller mig till dig
i tro och kärlek innerlig
och att jag följer dina spår,
var än min väg i världen går.

7.
Då synden vaknar i min själ
och vill mig locka till sin träl,
led då mig fram till korsets fot
att ta på nytt din nåd emot.

8.
Ditt kors, o Jesus, blive mig
vägvisaren på livets stig,
min sol i dagens larm och brus,
i stilla natt mitt stjärneljus.

9.
Då vet jag att jag säker går
och att mig ingen ofärd når.
Då blir ej vägen villosam.
Till målet leder den mig fram.

10.
Så låt ditt kors i lust och nöd
förbli min hjälp, mitt värn och stöd,
min levnads enda fasta grund,
mitt trygga hopp i dödens stund.

Psalm 75 – Vår Herre Kristus talat har

1.
Vår Herre Kristus talat har
då han på korset fästad var
sju ord för oss på jorden.
Låt oss i minnet hålla kvar
de helga, dyra orden!

2.
De första är en förbön för
de bödelsdrängar som han hör
om dräkten kasta tärning:
De vet ej, Fader vad de gör,
förlåt dem deras gärning!

3.
Hans andra ord, som kärlek bär
till mor och vän vid korset, är
en bön som son och broder:
O kvinna, se din son är där,
o son, se där din moder!

4.
Hans tredje ord, o lov och pris,
är tröstens ord på samma vis
när han hörs rövarn svara:
I denna dag i paradis
skall du ock med mig vara.

5.
Hans fjärde ord oss lära kan
hur han, Guds Son och avbild sann,
för vår skull straffad blivit:
Min Gud, säg varför, ropar han,
har du mig övergivit?

6.
Jag törstar, är hans femte ord.
Besinna det, du fallna jord,
din skuld är mörk som natten:
han som har dukat nådens bord
får ej en droppe vatten!

7.
Hans sjätte ord, det innebar
att nu den segern vunnen var
om vilken skriften ordat.
Vår frälsning nu en borgen har,
han sagt: Det är fullbordat.

8.
Hans sjunde ord, så fullt av frid,
det vill vi i vår sista strid
med våra suckar blanda:
I dina händer, Fader blid,
jag lämnar nu min ande.

Psalm 74 – Han på korset han allena

1.
Han på korset, han allena,
är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena,
ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god,
ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike,
aldrig finner jag hans like.

2.
Jordisk vän kan lindra nöden
för en vän som hjälp begär.
Jordisk kärlek går i döden
när med kärlek lönt den är.
Men var ser vi här en man
som så tåligt älska kan
att han allt för mänskor lider
som i hat mot honom strider?

3.
Han på korset, han allena,
annan är ej funnen än.
Han, Guds lamm, det fromma, rena,
dör för ovän som för vän.
Ingen skillnad Jesus gör,
lämnar ingen utanför.
Kom, ni alla! – så han talar,
kämpar, blöder och hugsvalar.

4.
Honom vill jag glad tillhöra,
vad mig än blir förelagt.
Kristus kan mig saliggöra,
inte världens gunst och makt.
Vanskligt är i världen allt,
som ett töcken tomt och kallt,
men den jag vill efterfråga,
evig är hans kärleks låga.

5.
Han på korset han allena,
allt mitt hopp och goda är.
Ingen må mig det förmena
att jag håller honom kär.
Vilken vän har här för mig
såsom han utgivit sig?
Han kan mig med Gud förena,
han på korset, han allena.

Psalm 73 – Långt borta i ett fjärran land

Psalm 72 – Du bar ditt kors

1.
Du bar ditt kors, o Jesus mild,
då dödens väg du trädde,
till frälsning för den värld som vild
och full av hat dig hädde.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd
för dem som dig förföljer.

2.
Du bar ditt kors. Då bar du ock
med världens skulder mina.
Och bland de otacksammas flock,
som du vill nämna dina,
är också jag
fast dag från dag
din kärlek mig besöker.

3.
Du bar ditt kors. Din härlighet,
som alla himlar prisar,
din makt, som icke gränser vet,
du lade av, att visa
att intet finns,
som icke vinns
av kärleken som lider.

4.
Du bar ditt kors. Så lär ock mig,
o segerhjälte, vinna
och uppå korsets helga stig
till himlamålet hinna.
Då är min själ
förvarad väl
och lever i din kärlek.

Psalm 71 – O Jesus Krist vår salighet

1.
O Jesus Krist, vår salighet
som Fadern till oss sände,
du kom av stor barmhärtighet
till oss i vårt elände.
Du bar vår synd och svåra nöd
och led för oss din bittra död:
lär mig det rätt betänka.

2.
Fast jag är fattig, full av brist,
och skulden mig belastar,
så tror jag dock, o Jesus Krist,
att du mig ej förkastar.
Din kärlek, Herre allt förmår,
du läker alla djupa sår,
du helar och upprättar.

3.
Och var den än som blod så röd,
den synd som du förkrossat,
så har du, Jesus i din död,
min dyra själ förlossat.
Så vit som snö är nu din brud
och din rättfärdighet den skrud
jag inför dig får bära.

4.
Nu när jag väl din egen är,
i dig rättfärdig blivit,
vill du att jag dig håller kär,
du som mig nåden givit.
Så helga mig i ditt förbund,
o Herre, var den fasta grund
som bär mig genom livet.

5.
O Jesus Krist, din kraft mig giv,
ditt ljus åt mig förläna.
All mörkrets kraft i mig fördriv,
att dig jag rätt kan tjäna.
Mig i din kärlek inneslut,
att i din död min synd dör ut
och jag i dig får leva.

6.
Jag prisar dig, o Herre kär,
som allt för mig försakat,
som för min synd utgiven är
och döden för mig smakat.
Så ber jag dig: Förbliv i mig
och jag skall evigt prisa dig,
o Jesus Kristus. Amen.

Psalm 70 – När jag mot korset blickar fram

1.
När jag mot korset blickar fram,
där ärans Herre led sin död,
känns all min vinning som förlust
och all min stolthet känns som skam.

2.
Se, från hans huvud, hand och fot
hur sorg och kärlek sammanflöt.
En krona mera heligt rik
sprang aldrig ur ett törnes rot.

3.
Om än jag ägde jorden hel,
för torftig vore den,
En så gudomlig kärleks makt
begär mitt allt, mitt liv, min själ.

4.
Dig, som åt oss vann nåd och frid
med bitter ångest, plågsam död,
dig bär ditt återlösta folk
sitt pris i tack och evig tid.

Psalm 69 – Så är fullkomnat Jesus kär

1.
Så är fullkomnat, Jesus kär,
vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förespått,
nu har det i fullbordan gått.

2.
I allt du Fadern lydig var,
till korsets död vår skuld du bar.
Ditt dyra blod har plånat ut
vår synd, och dödens makt är slut.

3.
Nu döden dina ögon sövt,
din mun är stum, ditt öra dövt.
Men ur din död vårt liv upprann.
Ej döden mer oss skada kan.

4.
I graven läggs en gång min kropp,
men det kan ej slå ner mitt hopp.
För döden är jag inte rädd,
ty graven var en gång din bädd.

5.
Vi tackar dig, o Jesus kär,
som oss igenom döden bär.
Se, gravens mörka port blir ljus,
en ingång till vår Faders hus.

6.
Bliv i vårt hjärta med ditt ord
den tid vi lever på vår jord.
Tag själv du där din vilostad.
Då blir vår gång mot graven glad.

7.
Du som besegrat gravens makt,
låt dina änglar hålla vakt
omkring mitt stoft, och låt min själ
av nåd hos dig bevaras väl.

8.
O du som ur din grav gick ut,
dig ber vi: Hämta oss till slut
ur dödens natt, att gå med fröjd
till ljus och liv i himlens höjd.

Psalm 68 – Jesus lär mig rätt betrakta

1.
Jesus, lär mig rätt betrakta
dina smärtor och din nöd
och din bittra, svåra död.
Låt mig också ödmjukt akta
på de dyra, helga sår
där jag liv och hälsa får.

2.
Hjälp att jag all världslig strävan
kan i dag ur hågen slå
och vid korset stadigt stå.
Räck till räddning i min bävan
droppar av ditt helga blod,
som kan stärka själ och mod.

3.
Öppna du förståndets öga
så att jag din kärlek ser
och den frälsning du mig ger
när på smärtans kors, det höga,
som Guds lamm du offras här
och all världens synder bär.

4.
Syndens allvar kan jag finna,
då för mig du svettats blod
när du inför döden stod
och du såg Guds vrede brinna
över synden, varmed jag
brutit mot Guds helga lag.

5.
Högfärd måste från mig vika
när du, som den högste är,
törnekrona ödmjuk bär.
Hur oss världen här kan svika
syns när först du blir berömd
och till korset sedan dömd.

6.
Så skall korset bli min ära
och ditt blod min högsta skatt;
ja, jag har mig föresatt
att din smälek tåligt bära,
hellre lida hån, förakt
än ha lust till världens prakt.

7.
Jesus, låt mig detta lära:
saligheten finner jag
blott hos dig som fyllt Guds lag,
ty jag kan ej rätt dig ära
eller leva som jag bör
om jag icke med dig dör.

Psalm 67 – Skåda skåda nu här alla

1.
Skåda, skåda nu här alla,
se hur Jesus plågad är.
Klaga högt, låt tårar falla.
Våra synder Jesus bär.
Kan väl någon plåga här
vara såsom Jesu är?

2.
Hand och fot de genomborrat,
sträckt på korset är var led.
Huvudet, av törne sårat,
blekt och blodigt sjunker ned.
Kan väl någon plåga här
vara såsom Jesu är?

3.
Bitter ättika med galla
i sin törst han dricka får,
och med hån de ropar alla:
Hjälp dig själv om du förmår!
Kan väl någon plåga här
vara såsom Jesu är?

4.
Sist han ropar högt och sänder
upp sin suck till Gud och ber:
Fader, jag i dina händer
nu min ande återger.
Kan väl någon plåga här
vara såsom Jesu är?

5.
Vem finns här som inte ryser
och för bröstet slår sig nu?
Solen själv ej mera lyser,
bergen brister mitt itu.
Kan väl någon plåga här
vara såsom Jesu är?

6.
Vakna upp och se, mitt hjärta
huru Jesus har dig kär.
För din synd han dödens smärta
och Guds stränga vrede bär.
Aldrig fanns en kärlek här
såsom Jesu kärlek är.

Psalm 66 – Jesus du mitt liv min hälsa

1.
Jesus, du mitt liv, min hälsa,
Jesus, du för mig är död.
För att mig från mörkret frälsa
gick du ut i natt och nöd.
Intet kan mig nu fördärva.
Liv och glädje får jag ärva.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig!

2.
Du min Jesus, måste höra,
smädelser och hot och hån.
Band och bojor fick du bära,
du som är Guds egen Son,
för att mig från banden lossa,
ondskans tunga kedjor krossa.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig!

3.
Du fick lida kval och pina
och med törnekrona gå.
För att läka såren mina
fick du böjd och blodig stå.
Du fick bära korsets plåga.
Jag fick liv och hopp som gåva.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig!

4.
Nu dig tackar allt mitt hjärta,
Jesus, för din bittra nöd,
för din ångest, för din smärta,
för ditt kors och för din död.
Tack för allt det bittra, svåra
som du led för synder våra.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig!

Psalm 65 – Där går ett lamm och stilla bär

1.
Där går ett lamm och stilla bär
all världens syndabörda.
I tålamod det villigt är
att låta grymt sig mörda.
Det nu sin gång till ända bragt,
det blir på slaktebänken lagt
och vill där tyst förbida.
Det utstår ångest hån och nöd,
det lider utan skuld den död
som syndare bort lida.

2.
Det lammet är min Frälsare,
en vän förutan like
som Fader gav i dödens ve,
att vi må få hans rike.
O kärleks makt som övergår
allt vad en människa förstår,
du Gud hans Son avtvingar.
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar.

3.
Min lovsång om din kärleks makt
må fylla livets stunder
i tro på det som du har sagt,
med tack för nådens under.
Ditt namn till ära, Jesus god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt som åt mig du givit har,
det skall jag ständigt hålla kvar
och djupt i hjärtat gömma.

4.
Mitt trånga hjärta, vidga dig
att i ditt djup förvara
den skatt som Jesus skänker mig
att vårda och bevara.
Den är så stor och underfull;
all jordisk fröjd blir stoft och mull
emot den skatt jag vunnit.
Min stora skatt, o Jesus god,
den är ditt blod, ditt dyra blod,
som har för min skull runnit.

5.
Ditt blod, o Jesus, skall förbli
mitt värn i strid och fara.
I frestelser det står mig bi,
det mitt beskydd skall vara,
den djupa källan av min fröjd,
min tröst när jag av sorg är böjd,
min trygghet under färden,
min svalka när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.

6.
Sist när min tid är ute här
och för Guds tron jag träder,
gör i ditt blod mig ren och skär,
kläd mig i vita kläder.
Ditt blod, det vare då min krans,
det sköna smycke och den glans,
den ärekrona fina,
varmed jag, som din egen brud,
får i rättfärdighetens skrud
invid din sida skina.

Psalm 64 – Ack hjärtans ve

1.
Ack hjärtans ve
att jag skall se
Guds egen Son bli hädad,
och Guds väsens avbild så
trampad på och smädad.

2.
Den store Gud
vars röst och bud
kan skaka jordens öden,
blev som mänska lagd i jord
då han lidit döden.

3.
Kan syndare
den synen se
förutan skräck och tårar,
när det är vår egen synd
som vår Herre sårar?

4.
Han trädde fram,
Guds rena lamm,
och lät sitt blod utgjuta,
att vi nåd och salighet
skulle evigt njuta.

5.
Ack sköna mun,
all sannings brunn!
Du är oskyldigt slagen.
Av vår mun blev du förrådd,
skymfad och bedragen.

6.
O Herre kär,
så stor du är
i makt och nåd tillika.
Men som fattig mänska här
gjorde du oss rika.

7.
Det gör vår själ
oändligt väl
att Kristi liv besinna
och hans kval och bittra död.
Så kan tröst vi finna.

8.
Emedan han,
sann Gud och man,
för vår skull ville lida,
får vi utan all förtjänst
salighet förbida.

9.
Den nya grav
man honom gav
har helgat jorden för oss.
I vår grav skall vi få frid.
Ingen oro stör oss.

10.
Ack Jesus kär,
vår tröst du är.
Vi nu i tro dig beder
att ditt kval, ditt kors, din död
oss till frälsning leder.

Psalm 63 – O Jesus kär vad har väl du förbrutit

1.
O Jesu kär, vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man över dig beslutit?
När blev väl du till något brott förvunnen
och skyldig funnen?

2.
Jag ser dig fängslad, törnekrönt och smädad,
med gissel slagen och av hopen hädad.
Till korset dömd, du måste döden lida
vid rövarns sida.

3.
O skulle jag väl fråga vad du brutit?
Det är för mig, för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått, o Jesu, själv jag fyllde,
allt jag förskyllde.

4.
Hur underbart att du tog på dig skammen!
Den gode herden offrar dig för lammen,
den skuld för vilken tjänarna bli fällda
vill Herren gälda.

5.
Ofattlig kärlek, som ej jorden rymmer,
drev dig den väg där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust i världen vida,
och du får lida.

6.
O höge konung, hög för alla tider,
ack, kunde jag dig tacka rätt omsider!
Men ingen gåva, dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.

7.
Dock vill, ditt namn till ära, allt jag våga,
ej korset rädas eller skymf eller plåga,
ej världens ogunst lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.

8.
O konung i det rike som förbliver,
en gång du segerns krona mig ock giver.
Den lovets sång dig himlarna hembära
får jag då lära.

Psalm 62 – Vi tackar dig o Jesus god

1.
Vi tackar dig, o Jesus god,
som rinna lät ditt dyra blod.
Från Satans makt och avgrunds list
har du oss löst, o Jesus Krist.

2.
Vi beder dig, sann Gud och man,
slit sönder våra synders band,
fräls oss ifrån evig död
och var vår hjälp i all vår nöd.

3.
När synden frestar, med oss stå.
När korset trycker, skynda då
att hjälpa, styrka, stöda så,
att det för svårt ej vara må.

4.
O Jesus, du vår broder kär,
du vill oss alltid vara när.
I vårt elände hos oss bliv
och hjälp oss till ett evigt liv.

Psalm 61 – Guds rena lamm oskyldig

1.
Guds rena lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit,
död, helvete nedslagit.
Förbarma dig, o Jesus.

2.
Guds rena lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit,
vårt straff har du fördragit.
Förbarma dig, o Jesus.

3.
Guds rena lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
du i ditt blod oss tvagit
och till Guds barn oss tagit.
Giv oss din frid, o Jesus!

Psalm 60 – O huvud blodigt sårat

1.
O huvud, blodigt, sårat,
av smälek höljt, och spe.
O huvud, slaget, fårat
och böjt i kval och ve.
O huvud som skall siras
med ärans krans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2.
Från anletsdrag som brunnit
av helig kärleks glöd
all fägring har försvunnit
inför den bittra död.
Snart är din stund, den sista,
då livets kraft förgår,
då ögonen skall brista
och hjärtat mer ej slår.

3.
Den börda du har burit
min syndabörda är.
Den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer,
hos dig jag söker råd,
mitt rop till dig jag höjer:
Se ned till mig i nåd.

4.
Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

5.
När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig.
Och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När ångest griper anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

6.
Ja, i min sista timma
träd för mitt öga fram
och låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag vill då jag gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Psalm 59 – Se vi går upp till Jerusalem

1.
Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.

2.
Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?

3.
Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till lammet som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.

4.
Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt att där han är,
där skall vi med honom vara.

Psalm 58 – Alla källor springer fram i glädje

Psalm 57 – Maria Herrens moder

1.
Maria, Herrens moder,
såg ej sin morgondag,
men kallelsen från ovan
hon tog fast hon var svag:
Dig vill jag tjäna, Gud;
jag känner inte vägen,
men led mig med din vilja,
jag lyssnar till sitt bud.

2.
Maria, Herrens moder,
en enkel mänska blott,
fick bli den tomma kalken
för kärlek utan mått.
Och stallets foderbord
fick bli den enkla bädden
när himmelrikets konung
kom hit till denna jord.

3.
Maria, Herrens moder
i natt och ensamhet
hon kände smärtans svärdsegg
i hjärtat tränga het,
när hatets mörka fors
slog samman över Sonen,
och smädades, förföljdes
och naglades på kors.

4.
Maria, Herrens moder
var trogen kallets bud
och även i sin vånda
hon litade till Gud.
I henne växte så
det stora löftesordet,
och buren blott av nåden
fick hon sin kraft att gå.

5.
Och liksom Herrens moder
är Kristi kyrka ock
helt utan makt och välde
en nådens vagga dock.
Utblottad må den bli,
men när den allting saknar
skall ur dess armod stiga
en lovsångs melodi.

Psalm 56 – Salig du och högt benådad

1.
Salig du och högt benådad,
Herrens mor som gömde Ordet.
Sjung med oss den nya sången,
av vars under världen skådar
intet, intet, intet.

2.
Ringhet är vad Gud har utvalt,
ringhet i ett mänskohjärta,
och vad är då tidens makter,
guldet som de har och vapnen?
intet, intet, intet.

3.
Tom den rike sänds tillbaka,
Salig är envar som hungrar.
Den som törstar, han må taga
livets vatten och betala
intet, intet, intet.

4.
Abraham fick se i fjärran
all välsignelses fullbordan.
Nu är himmelriket nära.
Vad är omöjligt för Herren?
intet, intet, intet.

5.
Släkte efter släkte öser
salighet ur detta under,
källan som brast fram i öknen.
De som finner den behöver
intet, intet, intet.

6.
Och när sista dagen slocknar
sjunger kyrkan med Maria
än Guds lov i aftonsången.
Vad skall skilja oss från honom?
intet, intet, intet.

7.
Såsom vattnet fyller havet
och ett barn sin moders väsen
skall den sången fylla alltet
med Guds nåd och ge den namnet:
Jesus, Jesus, Jesus.

Psalm 55 – Min ande fröjdar sig i Gud

1.
Min ande fröjdar sig i Gud,
min själ med glada sångers ljud
upphöjer Herrens ära.
Ty till min ringhet har han sett,
den salighet han till mig gett
skall prisas fjärran, nära.
Den starke stora ting har gjort,
och heligt är hans namn och stort.
Han skall sin nåd ej spara.
Men släkte efter släkte får,
när de i Herrens fruktan går,
barmhärtighet erfara.

2.
Hans arm gjort stora ting med makt,
han skingrat deras stolta prakt
som övermod har visat.
I stoftet har han kungar böjt
och ringa män till ära höjt
och hungriga bespisat,
men rika låtit tomma gå.
Sitt trogna folk har Herren så
med kraft och nåd begåvat
och visar den barmhärtighet
som han för tid och evighet
åt fäderna har lovat.

Psalm 54 – Kristus den rätte Herren

1.
Kristus den rätte Herren,
Guds Son av evighet,
från Fadern har han kommit
till världens salighet.
Han är den morgonstjärna
som lysa kan och värna
i mörker och i nöd.

2.
Som människa han sändes
till oss i nådens tid.
Av jungfru ren på jorden
han föddes till vår frid.
Han dödens makt har krossat
och syndens boja lossat
och öppnat himlens port.

3.
O Kristus, oss benåda
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv i din kärlek få.
Till dig vårt hjärta längtar,
från världens väsen trängtar
till din rättfärdighet.

4.
All härlighet och ära
din Fader givit dig.
När hjälp hos dig vi söker,
du tröstar innerlig.
Du lovat med oss vara,
när i all nöd och fara
vi litar blott till dig.

5.
Vad Fadern dig har givit
du ej förlora vill.
Till rätta livet leder
du dem som hör dig till.
Oss från allt ont bevara,
låt oss hos dig få vara
i tid och evighet.

Psalm 53 – Kristus är världens ljus

Psalm 52 – Jungfru Maria

1.
Jungfru Maria, jungfru Maria,
min Herres mor,
vandrade varligt med barnet i famnen
till kyrkans kor.

2.
Jungfru Maria, jungfru Maria
bar världens ljus.
Lyfte det i sina händer och bar det
till Herrens hus.

3.
Evigt det ljus som jungfru Maria
till templet bar,
lyser för folket som vandrar i mörkret
med låga klar.

Psalm 51 – Nu får din tjänare i frid

1.
Nu får din tjänare i frid
från världen fara,
o Herre, och i evig tid
hos dig vara
som du i ditt ord har sagt.
Så blir min död en vinning.

2.
Ty nu har mina ögon sett
och jag fått hälsa
den du till alla folk har gett
att dem frälsa.
Han i mörkret är vårt ljus
och vårt liv i döden.

3.
För alla gav oss nåd du ut
din Son, och alla,
så är ditt mäktiga beslut,
vill du kalla
till hans rike med ditt ord
som når kring hela världen.

4.
Till hedningarnas stora ljus
lät han sig sändas,
att de må samlas i hans hus
och omvändas.
Till sitt eget Israel
han kom med fröjd och ära.

Psalm 50 – Å vilka stora gåvor

Psalm 49 – Prisad högt av herdars skara

Psalm 48 – Vid Betlehem en vinternatt

1.
Vid Betlehem en vinternatt
omkring en eld sig herdar satt.
Tätt mörkret står kring deras hjord
och först de av alla hör änglarnas ord:
Var glad, var glad, var glad, var glad!
Kristus är född i Betlehems stad!

2.
En stjärna klar, som förr ej fanns,
ur skyn går fram med nytänd glans.
Kring dal och berg gryr ljus från öst.
På nytt tändes hoppet i ängsliga bröst.
Var glad, var glad, var glad, var glad!
Kristus är född i Betlehems stad!

3.
Tre vise män långt fjärran från
vill hyllning ge en kungason.
Tre vise män har stjärnan sett.
På tecknet de litar: den leder dem rätt.
Var glad, var glad, var glad, var glad!
Kristus är född i Betlehems stad!

4.
Se, stjärnans ljus går framför dem
till djurens stall vid Betlehem,
där färdens mål de når till sist:
Maria och Josef med Frälsaren Krist.
Var glad, var glad, var glad, var glad!
Kristus är född i Betlehems stad!

5.
För vise män som ridit långt
syns dörren låg och rummet trångt.
Men vise män sig böjer ner
och kungliga gåvor åt barnet de ger.
Var glad, var glad, var glad, var glad!
Kristus är född i Betlehems stad!

6.
Ett barn är fött till Guds behag.
Nu firar vi en glädjens dag
med fröjd och sång i Herrens hus
i Betlehemsstjärnans välsignade ljus.
Var glad, var glad, var glad, var glad!
Kristus är född i Betlehems stad!

Psalm 47 – Milda stjärna ren och klar

1.
Milda stjärna, ren och klar,
tänd för oss ditt ljus.
Stråla hög och underbar
över våra hus.
Glimma himmelskt god och ren,
värm oss med ditt milda sken.
Stråla, stjärna, ren och klar,
hög och underbar.

2.
Till mitt hjärtas dunkla härd
kom med nåd och frid.
Stilla du i orons värld
ondska, hat och strid.
Ljus, av Faderns kärlek tänt
och med bud om Sonen sänt,
klara ljus, på himlen satt,
lys i dunkel natt.

3.
Han vars namn en konungs är,
mäktig, stor i råd,
han blev oss en broder kär,
mild och full av nåd.
Så var himlens glada bud
som vid änglasångens ljud
genom mörka natten ljöd
och Guds gåva bjöd.

4.
Kom och låt oss stilla gå,
falla ödmjukt ner,
där Guds Son på krubbans strå
milt emot oss ler.
Må envar, fast svag och arm,
träda fram av glädje varm,
fylld av änglasångens brus,
ledd av stjärnans ljus.

5.
Konung hög av Davids stam,
fattig är den gärd
som vi har att bära fram,
arm och intet värd.
Tag ändå den skänk emot
som vi lägger för din fot,
tag vårt hjärta och oss giv
nåd och evigt liv!

6.
Helga stjärna, ren och klar,
tänd för oss ditt ljus.
Stråla hög och underbar
över våra hus.
Lys i varje dunkel vrå,
lys av nåd för mig också,
helga stjärna, ren och klar,
hög och underbar.

Psalm 46 – Himlens stjärna fordom ledde

1.
Himlens stjärna fordom ledde
Österlandets vise fram,
med sitt klara sken beredde
dem en väg så lyckosam.
De fick möta i stor fröjd
Frälsaren från himlens höjd.

2.
Himlens stjärna ännu lyser
genom världens mörker klar,
där vårt hjärta längtan hyser
att få se Gud uppenbar.
Stjärnan över nattlig jord
är Guds eget sanna ord.

3.
Milde Jesus, led oss trogen
på din goda viljas stig,
gör vår själ för himlen mogen,
till ditt rikes verk oss vig
så att vi på ordets grund
kan stå kvar i ditt förbund.

4.
Hjälp att ordet som hugsvalar
rent förkunnas på vår jord,
borta uti söderns dalar
och allt upp i frusen nord.
Så din goda vilja var
för att frälsa en och var.

5.
Må din sannings ljus, det klara,
över världen spridas ut,
att en tallös mänskoskara
finner frid i dig till slut
och som Österns visa män
ser din väg till himmelen.

Psalm 45 – En stjärna lyste undersam

1.
En stjärna lyste undersam,
halleluja!
För Österns vise gick den fram.
Halleluja, halleluja!

2.
Då märkte de att konungen,
halleluja,
var kommen hit från himmelen.
Halleluja, halleluja!

3.
Så red de in i Betlehem,
halleluja,
dit himmelstjärnan lyste dem.
Halleluja, halleluja!

4.
Guld, myrra, rökelse de bar,
halleluja!
En hyllning till Guds Son det var.
Halleluja, halleluja!

5.
Och stor var glädjen då de såg,
halleluja,
den lille som i krubban låg.
Halleluja, halleluja!

6.
Vi kristna skall med glädje gå,
halleluja,
och hylla Kristus likaså.
Halleluja, halleluja!

7.
Gud Fader, Son och Ande, tag,
halleluja,
vårt hjärtas tack på denna dag.
Halleluja, halleluja!

8.
Vi prisar Guds barmhärtighet,
halleluja,
som varar i all evighet.
Halleluja, halleluja!

Psalm 44 – Vi ber dig våra fäders Gud

1.
Vi ber dig, våra fäders Gud,
hör nådigt våra böners ljud,
sträck över oss din milda hand,
välsigna du vårt folk och land.

2.
Vår tid förgår, vårt liv är kort,
vi flyr som skuggor hastigt bort.
I all förvandling, Herre kär,
blott du densamme evigt är.

3.
Vi tackar dig för tid som gått,
för all den nåd av dig vi fått,
för allt du tog, för allt du gav,
för livet bortom död och grav.

4.
Du var ett fäste i all nöd,
när vi led brist gav du oss bröd;
du var vårt ljus i mulen tid,
vår tröst i sorg, vår hjälp i strid.

5.
Ett okänt år oss förestår.
Vi ber till dig, o Fader vår:
Var du vår styrka och vårt stöd
i medgång, motgång, liv och död.

Psalm 43 – Ett år har gått till ända

1.
Ett år har gått till ända,
ett år av nådens tid.
Vår tanke vill vi vända
till Gud, o, var oss blid.
Låt, Herre nådefull,
det som har blivit brutet
i glömska få bli slutet
för Jesu Kristi skull.

2.
Om straff du ville kräva,
vem skulle då gå fri?
Vi hade skäl att bäva:
i synder vadar vi.
En enda tröst vi har:
att en har brotten sonat.
För hans skull har du skonat
oss syndare, envar.

3.
Vi tackar dig, o Herre,
för tusenfaldig nåd.
Det bättre som det värre,
allt var ditt visa råd.
Om allt vi hade fått
som önskat här har blivit,
då hade du oss givit
en olycksalig lott.

4.
Det som oss mest behagar,
det är att medgång få.
Men du gav klara dagar
och mulna likaså.
När modet blev för stort,
du sorger till oss sände.
När vi till dig oss vände,
kom trösten lika fort.

5.
De sår din tuktan slagit,
låt dem tillsamman gro.
Låt vad du skänkt och tagit
befrämja hopp och tro.
Och gör vårt nya år
för oss välsignat, Herre,
att det med synder färre
en gång ifrån oss går.

6.
O Gud, vår levnad skrider
emot sitt mål var dag.
När till sitt slut den lider
oss upp till dig då tag.
Där räknas inga år,
och ingenting skall hända
som gör på glädjen ända
som hos dig förestår.

Psalm 42 – När den arma jordens tid förgår

1.
När den arma jordens tid förgår
lever Kristus likväl från år till år.
Och vad fruktar vi om han är vår
i de växlande tider?

2.
Hjärta, om du blott har Kristus kvar,
livets morgonstjärna ljus och klar,
mycket har du då, ty allt du har
trots de växlande tider.

3.
Kommer världen, kommer mörkrets här,
kommer Satan och vår död begär
– dock: vår starke hjälte är oss när
i de växlande tider.

4.
Upp då modigt i vår Herres spår!
Segerns fröjd är genom honom vår.
Kristi stridsman icke vila får
under växlande tider.

5.
Herrens domar över jorden går,
mänskor ser med ångest deras spår.
I sin svaghet intet de förstår
av de växlande tider.

6.
Se, sin eld vill Kristus här ha tänd.
Därför blev han hit till jorden sänd,
av den blinda världen aldrig känd
under växlande tider.

7.
Men sin lilla hjord han känner än
och med evig makt han skyddar den.
Må han kännas ock av den igen
i de växlande tider.

Psalm 41 – O Jesus god ditt namn är stort

1.
O Jesus god, ditt namn är stort,
vi lovsång till dig höjer,
med hjärtat brinnande i oss
vi djupt för dig oss böjer.
Din frälsarkärlek är så stor
till alla som på jorden bor.
Vi vill dig alltid prisa.

2.
Från evig död du frälste oss,
du bar vår nöd och smärta.
Då du förlät, då väckte du
lovsången i vårt hjärta.
Ditt namn är oss en härlig borg,
där har vi tröst i all vår sorg.
Vem annan kan oss hjälpa?

3.
Långt innan denna sköna jord
i skaparordet blivit,
du Gud, som känner all vår synd,
Jesus åt oss har givit.
Han är Guds klarhets återsken,
en himmelsk kärlek, sann och ren,
kraften förutan like.

4.
Du, Jesus, Herre är och Gud,
du är och blir den störste.
Du är profet och präst och kung,
den siste och den förste.
Ändå du steg i djupet ned,
du som för mina synder led,
du är mitt allt, o Jesus.

Psalm 40 – Under detta nya år

Psalm 39 – Giv o Jesus fröjd och lycka

Psalm 38 – Välsignat vare Jesu namn

1.
Välsignat vare Jesu namn
vår Gud till pris och ära,
det ger oss skydd och säker hamn,
där vi är Herren nära.
Betryckta här i världen
vi i hans namn dock styrka har
och rätt att kalla Gud vår far.
Hans Ande leder färden.

2.
I himlen, liksom på vår jord,
skall alla knän sig böja
och Jesu namn och Herrens ord
skall ondskan undanröja.
Ej annat namn är givet,
som frid och salighet kan ge,
än det han bar, vår Frälsare.
Så är det sagt och skrivet.

3.
I Jesu namn en kristen kan
all mörkrets makt förskräcka,
den nåd som han hos Jesus fann
skall hela livet räcka.
Det namnet skall beskära
de sorgsna tröst, de sjuka ro,
det ned i själva dödens bo
skall livets budskap bära.

4.
Vår Gud har lovat salighet
till alla Jesu vänner
som Herrens namn med trofasthet
åkallar och bekänner.
När domsbasunen ljuder
i Jesu namn de lugna går
inför hans tron, och trygga står
när Gud till domen bjuder.

5.
Så upp, min själ, att Jesu namn
med helig andakt prisa.
Se, öppnad är för dig hans famn,
han vill dig kärlek visa.
Hans ord får du som gåva,
hans dyra namn är Frälsare
och syndares Förlossare.
Det må vi evigt lova.

Psalm 37 – Guds nåd vi glatt skall prisa

1.
Guds nåd vi glatt skall prisa,
vi kristna, denna stund,
med andlig sång och visa
ur våra hjärtans grund.
När rätt vi tänker på
hur god mot oss han varit
i dagar som har farit,
skall vi ej tacka då!

2.
Vad hade det väl blivit
av oss i kamp och nöd
om Gud oss övergivit
och inte gett sitt stöd?
Om han i nödens dag
sig inte finna låtit
och tröstat och förlåtit
med faders hjärtelag?

3.
Vi alla har fått lära
hur torftig och hur tom
är jordens fröjd och ära,
hur flyktig egendom.
Allt det som världen ger
är rök och dimma bara
som skall för vinden fara,
det har vi sett och ser.

4.
Ett finns som fast förbliver
i himmel och på jord
och evig trygghet giver:
det är Guds eget ord.
Den gåvan blev vår del,
som gör oss alla rika
i sorg och glädje lika,
vår pärla och juvel.

5.
Ack, låt oss aldrig mista
det ordet, Herre kär.
Förr må allt annat brista,
om så din vilja är.
Välsigna folk och land,
och oss i tro förena.
Du är vårt hopp allena,
håll över oss din hand!

Psalm 36 – Över jordens mörka dalar

1.
Över jordens mörka dalar
julens stjärna tändes.
Gudasonen Jesusbarnet
ner till jorden sändes.
Lov och ära vare Gud i höjden!
Alla jordens länder
stämmer in i änglafröjden.

2.
Tillbe, hjärta, ödmjukt, glatt
vid Jesusbarnets läger.
Livet, friden, saligheten
du i barnet äger.
Lov och ära vare Gud i höjden!
Alla jordens länder
stämmer in i änglafröjden.

Psalm 35 – När Jesusbarnet föddes

Psalm 34 – Nu tändas tusen juleljus

1.
Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund,
och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

2.
Ty över stad och land i kväll
går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

3.
Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.

4.
I varje hjärta, armt och mörkt,
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.

Psalm 33 – Brinn fridens stjärna brinn

Psalm 32 – Giv mig ej glans

1.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest
som gläder mest
den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.

2.
Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo
med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord.

3.
Till hög, till låg, till rik, till arm
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende som
ej skiftar om,
min Herre och min konung, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm
kom glad och hjärtevarm.

Psalm 31 – Härlig är jorden

1.
Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
går vi till paradis med sång.

2.
Tidevarv kommer,
tidevarv försvinner,
släkten följer släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3.
Änglarna sjöng den
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig!
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Psalm 30 – Och det hände vid den tiden

1.
Och det hände vid den tiden:
till kung Davids Betlehem
Josef och Maria rider,
men där finns ej rum för dem.
När Guds moder föda skall
blir hon visad till ett stall.

2.
Han som skapat universum,
som satt lagarna för allt,
delar med en åsna husrum,
tar ett hjälplöst barns gestalt,
vilar i en modersfamn.
Jesus Kristus är hans namn.

3.
Timmermannen Josef vaktar
barnets bädd i krubbans halm.
Och Maria nynnar sakta
för sin son kung Davids psalm.
Djurens blanka ögon ser
undret som i natten sker.

4.
Herdar, fattiga och frusna,
långt från stadens port och tull
ser omkring sig mörkret ljusna,
hör en sång av glädje full:
Er stor glädje bådar jag!
Frälsaren är född idag!

5.
Rymden fylls av änglaröster:
Ära, ära vare Gud!
Stjärnan som står klar öster
bär om nyfödd konung bud,
visar väg för vise män
som vill hylla konungen.

6.
Ännu löftets stjärna brinner.
Julens bud kring jorden når.
Släkten efter släkten finner
vägen som till barnet går.
Till vårt hem i Faderns hus
lyser oss den stjärnans ljus.

Psalm 29 – Stilla natt

1.
Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Stor och blid
Betlehemsstjärnan på fästet står.
Kärlek vakar och andakt rår:
född är Frälsaren Krist,
född är Frälsaren Krist.

2.
Stilla natt, heliga natt!
Se, vad ljus! Hör, vad brus!
Änglaskaror med mäktig röst
lovar Gud för all världens tröst:
född är Frälsaren Krist,
född är Frälsaren Krist.

3.
Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Över släktenas pilgrimsgång
svävar signande änglasång:
född är Frälsaren Krist,
född är Frälsaren Krist.

Psalm 28 – O du saliga

1.
O du saliga,
o du heliga,
jordens fröjdfulla högtidsdag!
Ära ske Herran
nära och fjärran!
Änglar förkunnar Guds välbehag.

2.
Född är Frälsaren
och Förlossaren,
Kristus, Herren i Davids stad.
Kommen är friden,
himmelska tiden
nu är fullbordad. Min själ, var glad!

3.
Gåvor heliga,
outsägliga,
ger oss Gud av barmhärtighet.
Krist var hälsad!
Världen är frälsad.
Fröjda, o fröjda dig, kristenhet!

Psalm 27 – Var hälsad sköna morgonstund

1.
Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

2.
Guds avbild är han och likväl
en mänska, för att varje själ
skall till honom vända.
Han kommer, följd av frid och hopp,
att vilsegångna söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma,
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

3.
Han tårar fälla skall som vi.
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och Guds himmel öppen finna.

4.
Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må höra honom till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden,
och i friden
segerrika
en gång bliva honom lika.

Psalm 26 – Lyssna värld till ängelns ord

Psalm 25 – Dagen är kommen

1.
Dagen är kommen!
Kärlek triumferar.
Kristus är född åt oss i Betlehem,
hälsad av änglar,
väntad av all världen.
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja
vår Herre och Gud.

2.
Gud av Gud Fader,
ljus av ljusens källa,
Människosonen av Maria född.
Så Gud sin kärlek
för all världen visar.
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja
vår Herre och Gud.

3.
Ordet blev kött och
tog sin boning bland oss,
kom här i tiden. Kristus är hans namn.
Så han sig härlig
för all världen visar.
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja
vår Herre och Gud.

4.
Sjung halleluja!
Sjung, ni änglaskaror.
Sjung, alla helgon, alla jordens folk.
Lov, tack och ära
vare Gud i höjden.
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja
vår Herre och Gud.

5.
Evige Fader,
evig är din strålglans,
evigt är världens ljus från Betlehem.
Här över barnet
evig lyser glorian.
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja
vår Herre och Gud.

Psalm 24 – Här kommer Jesus dina små

Psalm 23 – Hell morgonstjärna mild och ren

1.
Hell, morgonstjärna, mild och ren,
Guds nåds och sannings klara sken
som strålar över landen!
Du Davids son av Jakobs hus,
mitt hjärtas fröjd, mitt ögas ljus,
min brudgum du i Anden!
Ljuvlig, ljuvlig,
hög och härlig,
god och kärlig
utan like,
se till mig ifrån ditt rike!

2.
Min pärla du i snövit skrud,
Marias son och dock sann Gud,
min Frälsare och konung!
Red dig uti mitt hjärta rum,
kom med ditt evangelium,
som är mer ljuvt än honung.
Jubla, jubla
hosianna!
Himmelskt manna
blev oss orden
som fullbordades på jorden.

3.
Uti mitt hjärta lys och skin,
du klara jaspis och rubin,
med all din kärlek blida.
Ja, låt mig känna att jag är
en lem i din församling här
med dem som dig förbidar.
Till dig, till dig
står min längtan.
All min trängtan
är den ena:
att tillhöra dig allena.

4.
Långt förr än världen skapad var,
o Fader, du mig älskat har
uti din Son, den kära.
Låt det bli uppfyllt snart, mitt hopp
att jag med honom får tas opp
till dig i himlens ära.
Salig, salig
blir då fröjden
när i höjden
bland din skara
jag hos dig, min Gud, får vara.

5.
Högt skall då klinga cittrors ljud
och lovsång höja sig till Gud
med harpotoner rena,
när jag får med min Frälseman,
min konung och min brudgum sann,
för evigt mig förena,
sjunga, sjunga,
jubilera,
triumfera,
honom prisa
med mitt hjärtas höga visa.

6.
Det är mitt hjärtas tröst och ro
att den som jag har gett min tro
mig aldrig övergiver,
att Herren, sig till lov och pris,
vill föra mig till paradis,
där fröjden evig bliver.
Amen, amen,
ädla krona,
mig förskona
till det sista
från att någonsin dig mista!

Psalm 22b – Av himlens höjd

1.
”Av himlens höjd jag kommen är,
gott budskap jag till eder bär.
Stor glädje skall ni höra få.
Det bör ni noggrant akta på.

2.
Ett barn är fött åt er idag,
så var Guds råd och välbehag.
Det föddes av en jungfru skär:
Kristus, Guds Son, det barnet är.

3.
All världens ljus han vara skall
och tröst och hjälp i nöden all.
Er rätte Frälsare är han,
väl den som därpå lita kan.

4.
Han kommer med den salighet
som Gud berett av evighet,
att ni med oss i himlens höjd
må leva i en evig fröjd.

5.
Märk därför detta tecken rätt
och ni skall finna vägen lätt:
i krubban är det barnet lagt
som har all världen i sin makt.”

6.
Så må envar nu vara glad
och gå med herdarna åstad
att se vad Gud har oss berett
och med sin ende Son oss gett

7.
Märk väl, mitt hjärta, akta på:
vem vilar där i krubbans strå?
Vem är det sköna barnet där?
Vår käre Jesus Krist det är.

8.
Du ädle gäst, välkommen var!
Ej syndare försmått du har,
du kommer i min nöd till mig.
Hur skall jag kunna tacka dig!

9.
Du Herre, som har allting gjort,
vars välde är så högt och stort,
du ligger nu på hö och strå.
Hur har du dig förnedrat så!

10.
Om jorden ännu större var
och såsom himlen skön och klar –
för torftig vore den ändå
som bädd för dig att vila på.

11.
O konungarnas konung du!
En krubba är ditt rike nu,
och blott en lindaklädnad är
den konungsliga skrud du bär.

12.
Med detta har du till oss sagt,
att världens ära, guld och makt
ej för till salighet ändå;
dem skall man inte lita på.

13.
Ack Herre Jesus, hör min röst:
gör dig en bädd uti mitt bröst,
uti mitt hjärta bliv och bo,
så jag får tröst och evig ro!

14.
Så låt mig aldrig glömma dig.
Ditt namn ske pris evinnerlig.
Ditt namn med fröjd jag lova vill.
Ge du mig kraft och nåd därtill!

15.
Ära ske Gud uti hans tron,
som oss har skänkt sin ende Son!
Med änglarna från himlens höjd
vi stämmer upp Guds lov med fröjd.

Psalm 22a – Av himlens höjd

1.
”Av himlens höjd jag kommen är,
gott budskap jag till eder bär.
Stor glädje skall ni höra få.
Det bör ni noggrant akta på.

2.
Ett barn är fött åt er idag,
så var Guds råd och välbehag.
Det föddes av en jungfru skär:
Kristus, Guds Son, det barnet är.

3.
All världens ljus han vara skall
och tröst och hjälp i nöden all.
Er rätte Frälsare är han,
väl den som därpå lita kan.

4.
Han kommer med den salighet
som Gud berett av evighet,
att ni med oss i himlens höjd
må leva i en evig fröjd.

5.
Märk därför detta tecken rätt
och ni skall finna vägen lätt:
i krubban är det barnet lagt
som har all världen i sin makt.”

6.
Så må envar nu vara glad
och gå med herdarna åstad
att se vad Gud har oss berett
och med sin ende Son oss gett

7.
Märk väl, mitt hjärta, akta på:
vem vilar där i krubbans strå?
Vem är det sköna barnet där?
Vår käre Jesus Krist det är.

8.
Du ädle gäst, välkommen var!
Ej syndare försmått du har,
du kommer i min nöd till mig.
Hur skall jag kunna tacka dig!

9.
Du Herre, som har allting gjort,
vars välde är så högt och stort,
du ligger nu på hö och strå.
Hur har du dig förnedrat så!

10.
Om jorden ännu större var
och såsom himlen skön och klar –
för torftig vore den ändå
som bädd för dig att vila på.

11.
O konungarnas konung du!
En krubba är ditt rike nu,
och blott en lindaklädnad är
den konungsliga skrud du bär.

12.
Med detta har du till oss sagt,
att världens ära, guld och makt
ej för till salighet ändå;
dem skall man inte lita på.

13.
Ack Herre Jesus, hör min röst:
gör dig en bädd uti mitt bröst,
uti mitt hjärta bliv och bo,
så jag får tröst och evig ro!

14.
Så låt mig aldrig glömma dig.
Ditt namn ske pris evinnerlig.
Ditt namn med fröjd jag lova vill.
Ge du mig kraft och nåd därtill!

15.
Ära ske Gud uti hans tron,
som oss har skänkt sin ende Son!
Med änglarna från himlens höjd
vi stämmer upp Guds lov med fröjd.

Psalm 21 – Det är en ros utsprungen

1.
Det är en ros utsprungen
av Isais rot och stam,
av fäderna besjungen,
den står i tiden fram,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.

2.
Om denna ros allena
ljöd förr Jesajas ord,
att född av jungfrun rena
han frälsa ska vår jord.
Av Herrens nåd och makt
oss detta under skedde
som oss profeten sagt

3.
Den späda rosen fina
som doftar salighet
i mörkret skall den skina,
besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
oss arma mänskor frälsa
från synd och död han kan.

4.
O Jesus, dem som klagar
i denna jämmerdal
nu med din hjälp ledsaga
till himlens fröjdesal.
Ja, i din Faders hus
låt oss dig evigt lova
i salighet och ljus.

Psalm 20 – Ett barn har fötts

1.
Ett barn har fötts till vår jord idag,
och det vill vi prisa och ära.
Till det har Fadern ett gott behag,
han kommer i barnet oss nära,
ty vore ej det barnet fött,
för evig tid vi hade dött,
men Gud vill alla frälsa.
Pris vare dig o Jesus Krist!
Du är vårt enda hopp förvisst,
dig vill vi ödmjukt hälsa.

2.
När herdar, samlade kring sin hjord,
om natten höll vaka i hagen,
med häpnad hörde de ängelns ord,
såg himmelen lysa om dagen.
“Stor fröjd åt er förkunnar jag,
stor fröjd åt alla, ty idag
är Frälsarn född, den ende,
Guds egen Son av Davids hus.
Se, ljuset av Guds klarhets ljus
för alla folk han tände.”

3.
Och himlaskaran med hänförd röst
med ängeln begynte att sjunga
och lova Gud som oss återlöst.
Så sjöng de med jublande tunga:
“Pris vare Gud i himlens höjd!
Till jorden kommer frid och fröjd,
Guds välbehag den funnit!”
Ja, pris ske Gud som sände ned
sin Son till oss, ty nåd och fred
för evigt han oss vunnit!

Psalm 19 – Kristi kyrka fröjda dig

1.
Kristi kyrka, fröjda dig
av allt hjärta innerlig.
Gud har nu förbarmat sig,
Guds härlighet har uppgått över jorden.
Här vi skådat
vad oss bådat Gabriel.
Eja, eja!
Himmelriket närmar sig.
Banad är nu livets stig. Halleluja!
Oss är född försonaren,
förlossaren i Israel.
Gud blev man, en konung sann
blev här en träl.
Värn och hamn är oss hans namn Immanuel.
Han oss skänker fröjd och frid och evigt väl.

2.
Gud har till sitt folk sig vänt,
livets furste till oss sänt,
ljus i världens mörker tänt:
Guds härlighet har uppgått över jorden
Här vi skådat
vad oss bådat Gabriel.
Eja, eja!
Himmelriket närmar sig.
Banad är nu livets stig. Halleluja!
Oss född försonaren,
förlossaren i Israel.
Gud blev man, en konung sann
blev här en träl.
Värn och hamn är oss hans namn Immanuel.
Han oss skänker fröjd och frid och evigt väl.

3.
Sion, nu med själ och röst
lova Gud, din enda tröst.
Kristus har dig återlöst:
Guds härlighet har uppgått över jorden.
Här vi skådat
vad oss bådat Gabriel.
Eja, eja!
Himmelriket närmar sig.
Banad är nu livets stig. Halleluja!
Oss född försonaren,
förlossaren i Israel.
Gud blev man, en konung sann
blev här en träl.
Värn och hamn är oss hans namn Immanuel.
Han oss skänker fröjd och frid och evigt väl.

Psalm 18 – Kom alla stora små

1.
Kom, alla stora, små,
låt oss till krubban gå
att möta julens under!
Det barn som föddes där
i nattens mörka stunder,
all världens ljus det är.
Till honom ser vi opp,
vår frälsning och vårt hopp.

2.
Dig, Jesus, har jag kär,
min bäste vän du är.
Du trösta kan mitt sinne,
du barn av Davids hus,
bliv i mitt hjärta inne,
o härlighetens ljus!
Låt ingen skilja mig,
min konung, ifrån dig.

3.
O Faderns kärleksråd!
O Sonens djupa nåd!
Fast synden oss fördärvat
allt från begynnelsen,
har Kristus dock förvärvat
oss himlens fröjd igen.
Ack, vore ren vi där,
där du, o Jesus, är!

4.
Där är man evigt glad
i Herrens sköna stad,
och där med helig tunga
hörs änglar utan tal
Gud nya visor sjunga
i himlens ljusa sal.
Ack, vore ren vi där,
där du, o Jesus är!

Psalm 17 – Dig vare lov o Jesus Krist

1.
Dig vare lov, o Jesu Krist,
som här blev mänska utan brist,
i renhet dig en jungfru bar.
Stor glädje bland Guds änglar var.
Kyrieleis!

2.
Den högste Faderns ende Son
kom till vår jord, ett himmelskt lån.
Han, som det högsta goda är,
blev kött och blod i ringhet här.
Kyrieleis!

3.
Maria i sitt sköte bar
Guds Son som före världen var.
Ett barn han är, men i sin hand
han håller himmel hav och land.
Kyrieleis!

4.
Nu ljuset av Guds ljus gå opp
och ger åt världen ett nytt hopp.
Det lyser oss i mörkret så
att ljusets barn vi bliva må.
Kyrieleis!

5.
Sann mänska och sann Gud han är
som kom till oss på jorden här.
Han tar oss ur bedrövelsen
och leder oss till himmelen.
Kyrieleis!

6.
Han, som i världen fattig var,
i Guds barmhärtighet oss tar.
I himlen vi en skatt skall få
och en gång bland hans änglar stå.
Kyrieleis!

7.
Allt detta har han oss berett
och i sin kärlek åt oss gett
Så gläd dig nu, o kristenhet,
och sjung Guds lov i evighet.
Kyrieleis!

Psalm 16 – Lov ske dig Herre Jesus Krist

1.
Lov ske dig, Herre Jesus Krist,
befriare från synd och brist,
för att till oss du kommit har!
Du ädle gäst, välkommen var!

2.
O under! Världens skapare
är här som en av oss att se.
I mänsklig skepnad kommer han
att lösa oss ur syndens bann.

3.
Guds egen Son i salig tid
kom hit till oss med fröjd och frid.
Så späd han låg i jungfruns famn,
född i Guds Andes kraft och namn.

4.
Ett ljus är här i natten tänt
nytt liv blev oss från himlen sänt
och vi har fått en broder kär
som själv den sanne Guden är.

5.
Så låt oss fröjdas denna stund
och tacka Gud av hjärtats grund
för att han till vår svaghet ser
och sådan dyrbar nåd oss ger.

6.
Gud, ge oss julens goda frid
i Herren Krist till evig tid.
Dig, Fader, Son och Ande, må
från alla länder lovsång nå!

Psalm 15 – Världens Frälsare är här

1.
Världens Frälsare är här,
av en jungfru född han är
efter profetians ord,
utan like på vår jord.

2.
Nådens under här vi sett,
av Guds Ande har det skett.
Ordet, utav Fadern fött,
har i tiden blivit kött.

3.
Utan synd han föddes här,
han som världens synder bär,
utan skuld han med sin död
frälsar oss ur dödens nöd.

4.
Han med himmelsk fröjd och fred
har till jorden kommit ned.
Han är både Gud och man
som oss alla hjälpa kan.

5.
Han från Fadern kommit har
och till Fadern åter far,
sitter på Guds högra hand,
råder över alla land.

6.
Stor, som Faderns, är hans makt,
döden har han nederlagt,
slagit i en väldig strid
mörkrets här till evig tid.

7.
Fader, Son och Ande, bliv
hos oss med gudomligt liv.
Heliga Treenighet,
lov ske dig i evighet.

Psalm 14 – En man blev sänd

1.
En man blev sänd
med ett budskap till sitt folk
att ta emot sin Herre.
Johannes var hans namn.
Av Gud han sändes.
Johannes var hans namn

2.
Han döpte folket.
Han gick i torftig skrud.
Han var profet. Hans stämma
ljöd stark från öknens rand.
Vad gällde ropet,
hans rop från öknens rand?

3.
Så stod det skrivet:
Berg, sjunk, och höj dig dal!
Gör port och dörrar vida
och jämna stig, din väg!
Så stod det skrivet:
Gör jämn din stig och väg!

4.
Låt otron vika,
ditt sinne vänd mot Gud,
allena honom tjäna,
för honom böj dig ned.
Ja, frukta Herren,
för honom böj dig ned.

5.
Och med varandra
ni dela skall ert bröd.
Den ena må den andra
Guds goda gåva ge.
Ja, dela med er
av gåvorna Gud ger.

6.
O hör, ni mänskor,
nu är er konung här.
Till liv förutan like
i dag han kallar er.
Guds Son Messias
är här och kallar er.

Psalm 13 – Kristus kommer Davids son

1.
Kristus kommer, Davids son,
konung utan like.
Ondskans välde, mörkrets makt
bävar för hans rike.

2.
Kristus kommer världens ljus,
Dödens udd han bryter.
In i denna dunkla värld
livets källa flyter.

3.
Kristus kommer, världens ljus,
morgonstjärnan klara.
På hans rike aldrig skall
någon ände vara.

4.
Kristus kommer, Davids son,
Vi ditt namn upphöjer,
tills en gång inför din tron
vi oss ödmjukt böjer.

Psalm 12 – Jesus från Nasaret går här fram

Psalm 11 – När vintermörkret kring oss står

1.
När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2.
I dag densamme som igår,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3.
Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd,
ditt liv åt ärans konung vig.
Sin salighet han bjuder dig.

4.
Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid,
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5.
Snart denna världens tid förgår.
Då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Psalm 10 – Han kommer i sin kyrka

1.
Han kommer i sin kyrka
vid psalmers lov och fröjdeljud,
min andes tröst och styrka,
min konung och min frälsnings Gud.
I dag han lovat vara
densamme som igår
och ännu uppenbara
ett nådigt Herrens år.
Jag får mig sätta neder
med längtan vid hans fot,
ett bord han mig bereder
och tar mig som sin gäst emot.

2.
Vad nådegåvor rika
för den i anden fattig är!
Hans frälsning skall predika,
han ger mig vad min själ begär.
Det hjärta som var krossat
blir läkt av Jesu hand.
Han trälens ok har lossat
och löst den fångnes band.
Den som i blindhet famlar
han skänker evigt ljus.
Han vilsna barn församlar
och leder till sin Faders hus.

3.
O du som Sion vårdar,
sänd oss din Ande ned.
I dina helga gårdar
oss till din ankomst själv bered.
Giv nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl.
Lös varje bunden tunga
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud.

Psalm 9 – Gå Sion din konung att möta

1.
Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud.
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

2.
Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

3.
Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

4.
Han kommer ur graven med byte,
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

5.
Han kommer till sörjande hjärtan,
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
tills Gud uti alla blir allt.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

Psalm 8 – Jag höja vill till Gud min sång

1.
Jag höja vill till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Min Herre Kristus hämtar mig snart
hem till sig
i himlens höga salar.
Snart segerrik,
en ljungeld lik,
han komma skall
till fröjd, till fall
när dombasunen talar.

2.
När min förlossning närmar sig,
jag gläder mig
och fruktar ingen våda.
I Herrens hus skall jag få bo,
och finna ro,
där död ej mer skall råda.
Till salig frid
för evig tid
jag skall stå opp,
så är mitt hopp,
Guds ansikte att skåda.

3.
När fikonträdet skjuter blad,
då blir jag glad,
då stundar sommartider.
När jag får domens tecken se
på himlen ske,
mot Kristi dag det lider.
När ångest svår
kring jorden går,
han närmar sig
att frälsa mig
ur sorger, kval och strider.

4.
Vid världens undergång och fall
min Herre skall
av nåd de sina skona.
Jag hör hans röst, den ljuder klar:
Håll det du har,
att ingen tar din krona.
Håll ut i bön,
dig väntar lön,
du skall få bo
i himlens ro
och med Guds helgon trona.

5.
Ny skapas himmel då och jord.
Vid rikets bord
jag kommer Kristus nära.
Med skaran som kring tronen står
jag salig får
min segerkrona bära
och i Guds stad
lovsjunga glad
med helgons här
min konung kär.
Hans namn ske evig ära!

Psalm 7 – Dotter Sion

1.
Dotter Sion, fröjda dig,
jubla högt, Jerusalem!
Se, din konung nalkas dig,
till din hjälp och salighet.
Dotter Sion, fröjda dig,
jubla högt, Jerusalem!

2.
Hosianna, Davids son!
Högt välsignad vare han!
Ljus och sanning är hans skänk,
“Gud med oss” hans dyra namn.
Hosianna, Davids son!
Högt välsignad vare han!

Psalm 6 – Gud vår Gud för världen all

1.
Gud, vår Gud, för världen all
högt din nåd förkunnas skall,
att du oss en konung gett
som vår frälsning har berett.

2.
Se, han kommer, och hans fred
sänker sig till jorden ned.
Såsom regnet är hans ord,
ge nytt liv åt törstig jord.

3.
Med rättfärdighet hans hand
råda skall från strand till strand
Han förtryckaren slår ner,
räddning åt de svaga ger.

4.
Lika långt som dagen går
och som månens skimmer når
skall hans ära spridas ut
överallt till tidens slut

5.
Mot oss alla är han god,
åt betryckta ger han mod.
Den som svag och hjälplös går
stöd och hjälp av honom får.

6.
Himlen har han i sin makt,
jorden han sig underlagt,
världens ändar famnar han
och allt djup han mäta kan.

7.
Men så långt hans välde når,
utan gräns och utan år,
lika långt i evighet
räcker hans barmhärtighet.

8.
Herrens nåd och härlighet
prisas må i evighet.
Alla skall vår konung se.
Amen! Låt, o Gud, det ske!

Psalm 5 – Nu må vi oss bereda

1.
Nu må vi oss bereda
att möta med stor fröjd
den hjälte som vill träda
till oss från himlens höjd.
Han kommer sänd av nåd
till världens ljus och hälsa
att från vår synd oss frälsa.
Så var Guds kärleks råd.

2.
Bered då väg med iver
för denna ädla gäst.
Åt varje mänska giver
han det som gagnar mest.
Röj marken för hans steg,
fyll dalarna, låt alla
de branta bergen falla
och bli en jämnad väg.

3.
Ett hjärta, ödmjukt, stilla,
Guds kärlek smaka får.
Det hjärta går det illa
i vilket högmod rår.
Den själ som redbar är
och på Guds väg vill vandra
är redo framom andra
att möta Jesus kär.

4.
O Jesus, dig förbarma
i denna väntans tid.
Bered av nåd mig arma
att möta dig med frid.
Kom du att hos mig bo
och lär mig evigt lova
dig, Gud, för denna gåva
i barnslig, tacksam tro.

Psalm 4 – Bered en väg för Herran

1.
Bered en väg för Herran!
Berg, sänk er, djup, stå opp!
Han kommer, han som fjärran
var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
av Davids hus den störste.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn!

2.
Guds folk, till dig han träder,
en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder.
Se, uppfyllt är ditt hopp.
Guds löftesord är sanna,
nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn!

3.
Gör dina portar vida
för Herrens härlighet.
Se, alla folk skall bida
att nå din salighet.
Kring jordens länder alla
skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn!

4.
Ej kommer han med härar
och ej med ståt och prakt,
dock ondskan han förfärar
i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider,
och segrar när han lider.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn!

5.
O folk, från Herren viket
i syndig lust och flärd,
betänk: det helga riket
är ej av denna värld,
ej av dess vise funnet,
ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn!

6.
En evig tron han äger
uti sin Faders hus.
Hans välde och hans seger
är kärlek blott och ljus.
Hans lov från späda munnar
blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn!

7.
Se, furstar kan fördrivas
och mista all sin makt
och höga tempel rivas,
förlora glans och prakt,
men Kristi rike varar
och sig alltmer förklarar.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn!

Psalm 3 – Gör porten hög

1.
Gör porten hög, gör dörren bred,
i ödmjukhet böj djupt dig ned.
Din Frälsare, din Gud det är
som boning nu hos dig begär.
Kom snart, kom snart, stäm upp med fröjd,
att höras må i himlens höjd:
Dig vare pris, o Jesus kär,
som kommer för att bli mig när.

2.
All godhet Jesus med sig för,
all nåd han dig av hjärtat gör.
Hans krona är av helighet,
hans spira av barmhärtighet.
På all din jämmer gör han slut
och all din skuld han plånar ut.
Dig vare pris, o Jesu Krist,
som hjälper mig i all min brist.

3.
Du stad är säll, du land står bäst,
som denne konung får till gäst.
I dig finns kärlek, dygd och ro,
ty Kristus själv vill hos dig bo.
Han skänker dig sin rika nåd
och är med dig i råd och dåd.
Dig vare pris, o Jesus god,
som ger oss trygghet, hopp och mod.

4.
Gör porten hög, gör dörren bred,
ditt hjärta till hans boning red.
Låt tron på honom brinna klar
och vaka, bed och redo var.
Han kommer nu, han närmar sig
att med all nåd bekröna dig.
Dig vare pris, o Jesus kär,
som mig så mild och nådig är.

5.
Ja, kom till mig, o Jesus kär!
Mitt hjärta för dig öppet är.
Kom in med nåd och salighet
och bliv där kvar i evighet.
Hjälp, Jesus, mig till himlens ro,
att jag hos dig får evigt bo.
“Jag kommer snart, o kära själ.”
Ja amen, kom, allt är nu väl.

Psalm 2 – Gläd dig du Kristi brud

1.
Gläd dig du Kristi brud,
och möt din Herre Gud.
Den stora dag du skådat
som Guds profeter bådat.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

2.
En krona han ej bär,
som dock en konung är.
Hans prakt är ganska ringa,
men döden kan han tvinga.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

3.
Saktmodig, mild och god,
han ger de svaga mod.
Stor nåd har han att föra,
den skall hans brud tillhöra.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

4.
Låt hjärtat öppna sig,
bjud Kristus hem till dig.
I dag vill han dig gästa,
och sitt förbund befästa.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

5.
Höj glädjerop till skyn
vid denna glada syn:
här kommer Sions förste,
bland konungar den störste.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

6.
Strö palmer på den stig
där Herren nalkas dig.
Lägg för hans fot din prydnad,
giv honom tro och lydnad.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

7.
De små på barnavis
skall sjunga Herrens pris,
och folkets hela skara
skall glad och frälsad svara:
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.