Föregående
1.
Jag ville tacka och prisa
min Fader i himlens höjd.
Jag ville sjunga en visa
om Jesus, min levnads fröjd,
och Anden jag ville lova,
som drar oss till Guds hus
och skänker oss tron som gåva
och leder med sitt ljus.
2.
Men Gud, rättfärdige Herre,
med klagan jag kommer nu.
Mig tynger nöden allt värre,
och trösta kan bara du.
Ack, efter dig blott jag längtar
med själens hela håg
lik törstande hjort som trängtar
till källans friska våg.
3.
O Herre, se mitt elände,
som synderskans nöd du såg,
när hon förtappad sig kände
och vid dina fötter låg.
Till Petrus i nåd du skådat,
fast han förnekat dig,
och rövaren du benådat.
Gör också nåd med mig.
4.
Min kära Fader, jag beder
för Jesu, min Herres, död,
att du med Anden mig leder
ur samvetets djupa nöd.
Giv krafter och mod för striden
och skänk mitt sinne ro.
Och när jag skall gå ur tiden,
så låt mig dö i tro.
5.
Som orgelklangen försvinner
och fåglarnas sång förgår,
så världens glädje förrinner,
så flyr våra levnadsår.
Det tänker jag på med bävan,
ty alltför väl jag vet
hur svag jag är i min strävan
att vinna salighet.
6.
Blott den som Herren bekänner
skall in i Guds rike gå
och där bland Frälsarens vänner
i skinande kläder stå.
Till fröjd som ej synd kan störa,
till fröjd som ej förgår
jag beder att du skall föra
ditt barn, o Fader vår.
