Föregående
1.
O Gud, låt ingen lida nöd,
beskydda folk och länder,
ge alla mänskor dagligt bröd.
Du som all välfärd sänder,
lär oss att dela med oss så,
att ingen hungrig måste gå.
Rör du vid våra hjärtan.
2.
Säg varför skulle jag ha kärt
det som jag ej kan spara?
Att mista livet, så du lärt,
är att sitt liv bevara.
Min tid är kort och döden snar,
må jag då anse det jag har
som om jag ej det hade.
3.
Lär, Herre, mig att vad jag fått
som lån du endast givit,
att en förvaltare jag blott
av detta goda blivit.
Snart, Herre, kommer ju den stund
då för mitt anförtrodda pund
jag räkenskap skall göra.
4.
Så må jag inte gräva ner
det pund du mig förlänat
men bruka det så att det ger
den vinst som du har menat,
till tjänst för andra och för mig,
o Gud, din goda gåva.
5.
Om mera eller mindre är
vad du mig gav att äga,
må, gode Gud, till sist dock här
du kunna till mig säga:
Du trogne tjänare, du har
förvaltat väl vad givet var,
gå i din Herres glädje.
