1.
Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.
2.
Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.
3.
Snart alla ängar stå i skrud,
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.
Nicolai (även Nikolaj) Frederik Severin Grundtvig (1783–1872) är Danmarks store psalmdiktare under 1800-talet. Han skrev cirka 1 500 psalmer. Hans första psalm, julpsalmen ”Dejlig är den himmel blå”, utkom 1810. Grundtvig har sagts ha en egenartad dansk och folklig psalmstil, som ställer honom i särklass. Han har också haft ett ovanligt stort inflytande på sitt lands kyrkliga och kulturella liv. Hans psalmer är en del av det danska kulturarvet. Bäst känd är Grundtvig kanske för sitt arbete för att förverkliga sin idé om friskolor och folkhögskolor. År 1844 invigdes världens första folkhögskola, Rødding højskole i Sønderjylland. ”Menneske først og kristen så” (människa först och kristen sedan) är ett berömt uttryck av Grundtvig. Också på det politiska området var han aktiv. Han var medlem i den riksdag som stiftade 1849 års danska grundlag.
Grundtvig föddes den 8 september 1783 i Udby på Själland. År 1811 blev han prästvigd. Efter ”den mageløse opdagelse” 1825 kom han att kraftigt framhäva trosbekännelsens betydelse. Han menade att trosbekännelsen innehåller Guds tal till oss i minst lika hög grad som Bibeln. För sina teologiska åsikters skull sattes Grundtvig under censur och hans psalmer fick inte sjungas. Därför avsade han sig prästämbetet år 1826 efter hårda duster med prästkollegor och kyrkliga myndigheter. Från 1839 till sin död 1872, en vecka innan han skulle ha fyllt 89 år, verkade Grundtvig igen som präst, och nu hade han fått större frihet med psalmerna. Han arbetade in i det sista. Som 78-åring blev han hedrad med en biskopstitel utan att ha något biskopsämbete.
”Som Foraars-Solen morgenrød” tillkom som en del av en påskkantat år 1846. Den är alltså från början en påsksång och översattes av Karlstadsbiskopen J.A. Eklund. Eklund var själv psalmförfattare och publicerade sin översättning av Grundtvigs psalm i sin samling ”Från kyrkosångens tider” år 1909.
Kompositör
Nathan (Lars Olof Jonathan) Söderblom (1866–1931), som är upphovsman till melodin, var en mångkunnig man och Sveriges ärkebiskop från 1914 till sin död. Söderblom föddes i Trönö i Hälsingland, prästvigdes 1893 och verkade bl.a. som präst i Paris, där han också disputerade för teologie doktorsgraden vid Sorbonne år 1901. Han verkade som professor i Uppsala åren 1901–1914 och dessutom som professor i Leipzig åren 1912–1914. Söderblom var medlem av Svenska Akademien. Framför allt är kan känd för sina ekumeniska insatser i den världsvida kyrkan. Som erkänsla för detta fick har Nobels fredspris år 1930.
Innehåll
Grundtvig har som ingen annan använt skeendet i naturen som paralleller för det andliga skeendet. Egentligen är det inte ett bildspråk, eftersom Grundtvig tycks mena att det ena har med det andra att göra. Julen och framför allt påsken spelar en stor roll i hans diktning. I julnatten, då mörkret vänder mot ljuset efter vintersolståndet, då föds Gud i Jesus Kristus och änglasången kommer med ljus och himmelsk klarhet till det jordiska mörkret. Påsken infaller vid en tid då årstiderna bryts och dag och natt är lika långa. Ljuset segrar över mörkret, livet segrar över döden. Skapelsen och församlingen, fåglarna och människorna sjunger tillsammans när Kristus har uppstått och livet har segrat (v. 2). Pingsten, när den heliga Anden blev utgjuten över lärjungarna, är kyrkans födelsedag. Kyrkan och ”andens rike” nämns i tredje strofen, och det är översättarens verk. Eklunds ”teologiska och filosofiska signatur” sägs ha varit ”andeliv”. Texten tillkom i en tid då den så kallade ungkyrkorörelsen i Sverige samlades under parollen ”Sveriges folk – ett Guds folk”. Rörelsen syftade till att stärka banden mellan det svenska folket och dess folkkyrka.