1.
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuvlig sommar
då gräs och gröda gror.
Den blida solen väcker
allt det som varit dött.
Den allt med grönska täcker,
och allt blir återfött.
2.
De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och alla gröna träd
skall oss var dag påminna
Guds godhets rikedom.
Låt oss den nåd besinna
som räcker året om.
3.
Nu hör vi fåglar sjunga
med mångahanda ljud.
Skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, till Herrens ära
stäm upp din glädjesång.
Han vill oss rikligt nära
och fröjda på en gång.
4.
O Jesus, du som frälsar,
du är de svagas tröst.
Dig, glädjesol, vi hälsar.
Värm upp vårt kalla bröst.
Gjut kärlekseld i hjärta,
förnya själ och håg.
Vänd bort all sorg och smärta
som på vårt sinne låg.
5.
Du Sarons blomster sköna,
du lilja i grön dal,
ack, värdes själen kröna
med dygder utan tal.
Befukta henne ofta
med dagg där ovanfrån,
att hon så ljuvt må dofta
som ros på Libanon.
6.
Välsigna årets gröda
och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda,
välsigna sjö och strand.
Gjut fruktbarhet av höjden
ned till den vida jord.
Uppfyll vår själ med fröjden
och sötman av ditt ord.
Textförfattare är enligt traditionen Israel Kolmodin, men den senaste forskningen har börjat tvivla på om han är författaren. Kolmodin levde åren 1643–1709 och var professor i Uppsala och senare superintendent i Visby. Superintendent motsvarar närmast biskop. Han styrde nitiskt sitt stift, sägs det. Han var också medlem av den tidens bibelkommission. Inspiration till sommarpsalmen skall han enligt traditionen ha inhämtat vid Hångers källa i Lärbro, som var hans prebendeförsamling. En minnessten restes på platsen 1944.
Kompositör
Melodin är känd från Roslagskullahandskriften 1693 och trycktes för första gången i 1697 års koralpsalmbok. Vem som har komponerat den vet man inte. Den torde ha sjungits redan till den svenska folkvisan "Grefwen i Rom" från slutet av 1500-talet.
Innehåll
"Den blomstertid nu kommer" är sommarpsalmen framom andra, skolavslutningens och den begynnande sommarens sång. De tre första stroferna är en naturskildring, där psalmförfattaren säger att det vackra i naturen påminner oss om Guds godhet och nåd, som dock inte gäller bara när allt är som vackrast i naturen. Nåden räcker året om. I den fjärde strofen införs bilden av Jesus som människans glädjesol, tröst och frälsare. I den femte strofen införs bildspråket från Höga Visan: bönen till Jesus, som börjar i den fjärde strofen, riktar sig nu till honom som Sarons blomster och liljan i den gröna dalen. Psalmförfattaren ber om fruktbarhet och välsignelse både i naturen och i människosjälen.