Föregående
1.
Till dig, o Herre, ville jag
i bön min smärta bära.
Jag vet dock icke, arm och svag,
vad bäst jag skall begära.
Men lär mig du och giv mig råd
och i mitt hjärta gjut av nåd
den rätta bönens ande.
2.
Giv du mig tro och tillförsikt
och lär mig ödmjukt böja
mig inför dig, och innerligt
min bön i andakt höja,
att ej med munnen blott jag ber
men helt mig själv i bönen ger
ur djupet av mitt hjärta.
3.
Och lär mig att lämna allt åt dig,
i dina fadershänder,
och bedja främst om det som mig
till evig välfärd länder.
Gör ock min bön förtröstansfull
i tron, att du för Sonens skull
vill göra vad jag beder.
4.
Du alla våra sorger ser
och känner väl vår plåga,
allt som oss här bekymmer ger,
allt som vi måste våga.
Du bönhör oss, du är ej hård,
du milt och faderligt tar vård
om barnen alla dagar.
5.
Din godhet inga gränser har,
på den vill helt jag bygga
så tillitsfullt som till sin far
ett barn kan helt sig trygga.
Min Fader, jag har ingen rätt
till dina gåvor, du har gett
dem av din nåd allena.
6.
Den största gåvan är dock den
som i din Son du givit.
Med honom himlens port igen
för oss har öppnad blivit.
Så vill jag icke ängslas mer,
jag vet att du ej överger
dem som du så har älskat.
