Föregående
1.
En liten tid vi vandrar här
som främlingar i världen.
Vår själ som tunga bojor bär
blir ofta trött på färden.
Vi längtar till vårt rätta hem,
Guds nya stad, Jerusalem,
som han de trogna lovat.
2.
När Herren löser våra band
att hem till sig oss föra
och oss i härlighetens land
med Kristus saliggöra,
då vaknar vi som ur en dröm,
och detta livets snabba ström
är som en våg förrunnen.
3.
I Herrens glädje vaknar vi,
och löst är då vår tunga.
Då kan vår frälsta ande fri
förlossaren lovsjunga,
ty stora ting med oss han gjort,
ja, han har öppnat himlens port
för alla folk och stammar.
4.
Så fräls oss, Gud, från syndens tvång,
och ge oss mod i striden.
Om än vår prövotid syns lång,
så är den snart förliden.
Gud, gör vår ande glad och stark.
Som regnet över törstig mark
låt nåd från höjden strömma.
5.
De trogna som med tårar sått,
de skall med jubel skära
den rika säd som de har fått
och sina kärvar bära.
Med glädje får de vända hem,
ty Herrens nåd är över dem
som villigt honom tjänar.
