1.
Är Gud i himlen för mig,
må allt gå mig emot,
platt ingen skada gör mig
all världens våld och hot.
Vad hjälper mot mig strida
med än så mäktig här
om Gud står på min sida
och jag har honom kär?
2.
Min tillförsikt jag grundar
på Kristus och hans blod.
Vad än i tiden stundar,
han ger mig frid och mod.
I livets svåra lägen
han är mitt fasta stöd.
Han följer mig på vägen,
han giver livets bröd.
3.
En boning han bereder
åt mig i Faderns hus.
Han dag från dag mig leder
och skänker livets ljus.
Den han ur domen tagit
skall ej i döden dö.
Den han från synden tvagit
blir vitare än snö.
4.
Hans Ande i mitt hjärta
med tröst och kraft skall bo,
fördriva sorg och smärta
och giva själen ro.
Om sig bekymmer hopa,
han ger de rätta råd.
Han lär mig ”Abba” ropa
i barnaskapets nåd.
5.
När stum är hjärtats trängtan
och tungt är själens kval,
han talar ut min längtan
i outsägligt tal.
Och fuktar än med tårar
jag varje dag mitt bröd,
min Jesus mig utkorar
till frälsning ur all nöd.
6.
Ej lidandet och nöden,
ej tidens lust och fröjd,
ej livet eller döden,
ej djuphet eller höjd,
ej onda makters vilja,
ej list, om än så stor,
kan från Guds kärlek skilja
den som på Kristus tror.
7.
Min själ av fröjd må sjunga
och icke sörja mer.
Nu jubla kan min tunga,
ty sommarsolen ler.
Min sol, du evigt klara,
min Herre Jesus kär,
du kom att uppenbara
vad i Guds himmel är.