Föregående
1.
Jerusalem, du Herrens nya stad,
o vore jag i dig!
Upp till din höjd jag ser i hoppet
glad och längtan innerlig.
Mer snabb än fågelns vingar
högt över berg och dal
min frälsta själ sig svingar
till himlens ljusa sal.
2.
Var hälsad, Sion, du Guds sköna borg,
slå upp för mig din port!
Så fylld av fröjd jag går från jordens sorg
till salighetens ort.
Där är min möda ändad
och slutad all min strid,
min prövning är fulländad
och bytes om till frid.
3.
O sköna dag, när skall din morgon gry,
då natt ej mörknar mer,
då ny blir himmelen och jorden ny
och solen ej går ner?
När får min själ jag giva
i Herrens trogna hand
och så för evigt bliva
i härlighetens land?
4.
Säg vilka är väl de som strålar där
i klädnad vit som snö?
Det är de trognas, de utvaldas här,
som fått i Herren dö.
Bland dem min Gud mig skänker
ett rum i helig frid,
då jag ej längre tänker
på mina tårars tid.
5.
Profeter och apostlar se jag där,
martyrer utan tal,
som Kristi kors i trohet burit här
i livets kamp och kval.
Nu har de nått sin vinning
och står i snövit skrud
med strålar kring sin tinning,
i glans från Herren Gud.
6.
Hur skall ej också jag med högsta fröjd
en gång i paradis
få bära fram till Gud i himlens höjd
mitt hjärtas lov och pris
och där med änglars tunga
i oförgänglighet
min Herres lov få sjunga
för hans barmhärtighet!
7.
Guds helga stad, o Guds Jerusalem,
min längtan går till dig.
Med Herrens folk i saligt, evigt hem
förena också mig.
Högt över stjärnors myller
går själen hem till frid.
Gud, som vår längtan fyller,
ske lov till evig tid!
