Föregående
1.
Gå varsamt, min kristen, ge akt på din gång.
Den vägen är smal och den porten är trång
som leder till livet, och de är så få
som finner den vägen och vill på den gå.
2.
Man bygger åt sig sin bedrägliga bro
av otrogen kärlek och kärlekslös tro.
På den vill man komma till himmelens port,
men faller, och fallet blir evigt och stort.
3.
Man tror ej den vägen skall vara så smal,
som leder till ära i himmelens sal.
Man vill den i ostörd bekvämlighet gå,
ej världen försaka, ej synden försmå.
4.
Nej, nej, man bedrar sig, man löper ej rätt,
till hemmet i höjden det går ej så lätt.
Den vägen är smal, som till salighet bär,
är uppfylld med törne, med kors och besvär.
5.
Man måste den varsamt, i ödmjukhet gå,
i bön och i vaksamhet vandra därpå.
Ett steg blott i sidan dig bringar i nöd,
ditt själviska liv är din andliga död.
6.
Här gäller att kämpa mot djävul och värld,
att inte förblindas av högmod och flärd,
allt själviskt och syndigt försaka i grund
och hålla sig redo att lida var stund.
7.
Din klädnad gör vit i din Frälsares blod.
Det ger till den dagliga bättringen mod.
Låt ej dig besmittas av synd och av last,
bed Gud om att han gör din kallelse fast.
8.
Tro stadigt, lid tåligt i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring av honom du får.
Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv.
Han ger dig sin nåd och sitt eviga liv.
