Föregående
1.
Fram skrider året i sin gång,
nu gulna lund och lid.
Farväl med all din lust och sång,
du korta sommartid.
2.
Snart suckar vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som under allt består.
3.
Låt gulna varje blad på kvist,
låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst,
den skiftar ej ändå.
4.
Jag vet var glädjen har sitt hem
när jordens prakt förgår;
ännu som förr från Betlehem
ett livets bud mig når.
5.
Jag vet ett träd, så friskt och grönt,
när döden råder här:
på Golgata det blommar skönt,
och evig frukt det bär.
6.
Det liv som fram ur graven går
skall aldrig mera dö.
Mig Kristus lovar evig vår
trots död och vintersnö.
