Föregående
1.
Guds församling, håll i minne
hur barmhärtig Herren är,
hur han med en faders sinne
genom mödorna dig bär.
Sträng ibland han visar sig
därför att han älskar dig.
Men han lämnar ej sin kyrka,
inte dem som honom dyrka.
2.
Om än stormar dig förskräcker,
vågor mot din farkost slår,
svallet ändå ej den bräcker,
dödens natt dig inte når.
Om blott Jesus själv är med,
frukta ej fast sjön är vred.
Han skall dig till stranden föra,
stormen skall dig ej förgöra.
3.
Om än bergen måste vika,
jorden bäva i sin grund,
Herrens nåd skall inte svika,
han står fast i sitt förbund.
Fastän tiden hastigt flyr
och den sista dagen gryr,
frukta inte för den stunden,
du som valt den fasta grunden.
4.
Om ock tårar blir de enda
pärlor som du här har fått,
om ock livet skall dig sända
prövningar i övermått,
var dock trygg, du trötta själ,
Herren vill dig alltid väl.
Han som nåd och krafter giver
sin församlings sköld förbliver.
5.
Om du än i bojor tvingas
och mot döden måste gå,
där ditt högsta offer bringas,
i din tro dock fast bestå.
Se, hur vägen öppnar sig
som till himlen leder dig.
Minns att en går vid din sida,
städs beredd att för dig strida.
6.
Sion, härda ut, förbida
Herrens hjälp med stadig tro.
Också fäderna fick lida,
kunde ej i trygghet bo.
Strid och bed, dig Herren hör
och till evig ära för.
Dina lidanden skall ändas
och i ro och glädje vändas.
7.
Änglar, helgon, gläd er alla
och sjung högt er jubelsång.
Guds församling kan ej falla,
segra skall den sist en gång.
Skeppet genom stormar går,
himlens hamn i trygghet når.
Där för segerns rika gåva
får vi Herren evigt lova.
