Föregående
1.
Hur är ditt namn, o Gud, ej stort
och upphöjt över alla,
i varje tid, på varje ort
så härligt återkalla!
Ja, inget ord och inget ljud
kan klinga som ditt namn, o Gud,
bland alla dina vänner.
2.
Där världens makt slår ned med hot
på den som det förkunnar,
upprättar du en makt emot
av barns och spädbarns munnar.
Och tystnar människor till slut,
ditt namn skall stenar ropa ut
och fåglar det besjunga.
3.
Jag ser mot jorden, och du är
tillstäds vart jag mig vänder.
Jag ser mot himlarna, och där
går verk av dina händer.
Din ära, Herre, är ej skymd,
den strålar klart från stjärnors rymd,
som den ur stoftet lyser.
4.
Vad är en mänska, att så mån
du vill om henne vara?
Vad är, o Gud, en mänskas son,
att så din nåd erfara?
Med ära har du honom krönt,
hans väsen har du skapat skönt,
ja, till din avbild, Herre.
5.
Så vill vi prisa högt din nåd,
din mildhet aldrig glömma,
din vishets djup och dina råd
i evighet berömma.
Hur stark är ej din fadershand,
hur härligt är i alla land
ditt helga namn, o Herre!
