Föregående
1.
Där går ett lamm och stilla bär
all världens syndabörda.
I tålamod det villigt är
att låta grymt sig mörda.
Det nu sin gång till ända bragt,
det blir på slaktebänken lagt
och vill där tyst förbida.
Det utstår ångest hån och nöd,
det lider utan skuld den död
som syndare bort lida.
2.
Det lammet är min Frälsare,
en vän förutan like
som Fader gav i dödens ve,
att vi må få hans rike.
O kärleks makt som övergår
allt vad en människa förstår,
du Gud hans Son avtvingar.
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar.
3.
Min lovsång om din kärleks makt
må fylla livets stunder
i tro på det som du har sagt,
med tack för nådens under.
Ditt namn till ära, Jesus god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt som åt mig du givit har,
det skall jag ständigt hålla kvar
och djupt i hjärtat gömma.
4.
Mitt trånga hjärta, vidga dig
att i ditt djup förvara
den skatt som Jesus skänker mig
att vårda och bevara.
Den är så stor och underfull;
all jordisk fröjd blir stoft och mull
emot den skatt jag vunnit.
Min stora skatt, o Jesus god,
den är ditt blod, ditt dyra blod,
som har för min skull runnit.
5.
Ditt blod, o Jesus, skall förbli
mitt värn i strid och fara.
I frestelser det står mig bi,
det mitt beskydd skall vara,
den djupa källan av min fröjd,
min tröst när jag av sorg är böjd,
min trygghet under färden,
min svalka när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.
6.
Sist när min tid är ute här
och för Guds tron jag träder,
gör i ditt blod mig ren och skär,
kläd mig i vita kläder.
Ditt blod, det vare då min krans,
det sköna smycke och den glans,
den ärekrona fina,
varmed jag, som din egen brud,
får i rättfärdighetens skrud
invid din sida skina.
