Upphovsrättsinnehavaren till psalmens melodi har inte gett oss lov att publicera den på webben.
1.
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar,
nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och bäckens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.
2.
Sin lycka och sin sommarro
hörs yra fåglar prisa,
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
frän deras glada kväden,
från blommorna och träden.
3. Men du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, lär mig att akta främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö, var växt skall dö och tiden allt fördriver. Blott Herrens ord förbliver.
4.
Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma
fast äng och fält står tomma.
5.
Väl må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt:
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, god och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.
Carl David af Wirsén (1842–1912) inspirerades till en sommarpsalm utgående från en av midsommardagens bibeltexter. Han var docent i litteraturhistoria vid Uppsala Universitet och var också professor i estetik. År 1878 erhöll han Karl XIV Johans pris för litterära förtjänster. Följande år blev han ledamot av Svenska Akademien, och år 1884 dess ständige sekreterare. Han var mycket lärd och kunde fjorton olika språk.
Kompositör
Melodin är av Waldemar Åhlén (1894–1982), organist och kompositör. Denna sång är troligen hans mest kända genom att körsångarna har haft den på sin stamrepertoar i årtionden. Den publicerades i tryck år 1933. Åhlén gjorde ett långt dagsverke som organist i Jacobs kyrka i Stockholm från år 1928 fram till sin pensionering. Dessutom var han sånglärare och musikkonsulent vid Stockholms folkskolor.
Innehåll
En vänlig grönskas rika dräkt är skriven till midsommardagens profetia ur Jesaja, kapitel 40. Gräset torkar bort, blomstret förvissnar när Herrens andedräkt blåser därpå, ja folket är gräs, säger profeten. De tre första verserna är en naturbeskrivning och de sjungs också mest. Den tredje versens slutrad att Herrens ord förbliver, när blommorna vissnar ner och dör, och motiven om livet i den eviga sommaren i den fjärde versen är hämtade från Jesaja. "Min vän är min och jag är hans" är brudmystik från Höga Visan 2:16. Ingen skall kunna slita det band som råder mellan brud och brudgum. Människan liknas också vid en växt som Herren skall omplantera i paradiset, "där intet vissnar mera".
Föregående
