Rätten att publicera psalmen på webben saknas.
' . $audioinfo . '
';} if(!empty($laulettuurl)){echo 'Laulettu 1. säkeistö' . $laulettuinfo . '
';} if(!empty($melodiaurl)){echo 'Melodi' . $melodiainfo . '
';} if(!empty($saestysurl)){echo 'Säestys' . $saestysinfo . '
';} ?>Textförfattare
Anders Frostenson föddes 23.4.1906 på en bondgård i Loshult i Skåne. Han tog både en fil. kand.- och en teol.kand.-examen och prästvigdes år 1932. Därefter arbetade han i Stockholmstrakten, sedan 1948 som kyrkoherde på Lovö. Senare blev han också slottspredikant. När han var 28 år gammal blev han uppmanad att skriva psalmer. Nio psalmer av honom infördes redan i Sveriges psalmbok 1937. I den finlandssvenska psalmboken 1943 ingick tre psalmer, som alla är bevarade i 1986 års psalmbok (nr 12, 343 och 483). Många av Frostensons psalmer är mycket kända, som den här. I psalmboken finns nu 23 originalpsalmer och 7 översättningar av Frostenson. Han är Sveriges mest framträdande psalmförfattare på 1900-talet. I Sveriges psalmbok 1986 ingår 55 originalpsalmer av honom. Flera av hans psalmer finns i översättning i utländska psalmböcker. Så sägs t.ex. "Guds kärlek är som stranden och som gräset" (psalm 553) finnas på många språk i tjugo länder. Frostenson grundade Hymnologiska institutet 1960 och var medlem i 1969 års psalmkommitté, som sammanställde Sveriges psalmbok 1986.
Frostenson dog 4.2.2006, nästan hundra år gammal.
Kompositör
Lars Åke Lundberg föddes 1935. Förutom präst är han psykoterapeut, kompositör och författare. Han har bidragit till att visan har fått en naturlig plats i gudstjänsten och hör också till dem som påverkat gudstjänstförnyelsen i Svenska kyrkan. Denna "vispräst" har också varit jazzmusiker. I förordet till sånghäftet "Mitt ibland oss", som han gav ut tillsammans med Anders Frostenson, skriver han om sin syn på visan: "Textinnehållet är det allra viktigaste. Melodierna tjänar som bärare av budskapet." Melodin till "Guds kärlek" låter Lundberg gå i latinamerikansk bossa nova-rytm.
Innehåll
Bildspråket i sången är typiskt för Frostenson. Det är hämtat från hans egen miljö på Lovö. Han berättar: "Den ojämförligt riktigaste platsen att sjunga den är vid klockstapeln vid Lovö kyrka, där den kom till. Träden i vers 2 är inte träd i allmänhet utan björkarna i kyrkallén, gräset är detsamma som växer på ängsmarkerna nedåt Mälarstranden. ’Jag frihet fick att bo där, gå och komma’ är en sammanfattning av mina år där som präst, av landskapet och hemmen."
Att Guds kärlek beskrivs som en sommarstrand kännetecknar Frostensons gudsbild: öppenhet, en kombination av det som är både nära och långt borta, det stora och det lilla. Det mjuka gräset, den vidsträckta stranden och den varma sommarvinden får berätta om Gud. Bilderna om frihet, att vara sig själv, att hitta sin personliga identitet, tilltalar ungdomarna. Men bilderna väckte också kritik, eftersom det står i Bibeln att gräset torkar bort och blommorna vissnar (Jesaja 40:6–8). Hur skulle gräset då kunna vara en bild av Guds kärlek? Men Frostenson tänkte inte så. Han såg till helheten, den utsikt som öppnade sig vid Lovö kyrka. Det var på vippen att vi inte fick med denna sång i psalmboken på grund av kritiken, som gällde både texten och melodin, som karaktäriserades som en slit-och släng-melodi. Men nu är psalmen med och dess nya popularitet tyder på att den tål att användas och slitas.
Birgitta Sarelin