1.
Vakna upp! en stämma bjuder
som mäktig och högtidlig ljuder
till alla gravars djup en gång.
Vakna upp! Stå upp, ni döda
som glömmer tidens vedermöda
i dödens dvala, tung och lång.
Guds röst når fram till er,
ty natten är ej mer.
Dagen kommer:
den sista dag,
den största dag,
den kommer efter Guds behag.
2.
Jord och hav och himlar bävar,
och Herrens änglar nedersvävar.
Nu kommer han, Guds egen Son.
Djupen öppnas, berg ses falla
och Adams barn församlas alla
med hopp och fruktan kring hans tron.
Här blir det fröjd och gråt,
han skall dem skilja åt
som en herde.
De trogna då
skall kronan få,
men bort de onda måste gå.
3.
Jesus, mig din ankomst gläder,
där jag i dina fotspår träder
på törnestig, av sorger böjd.
Törnet byter du i palmer
och sorgerop i glädjepsalmer.
Nu kan jag se min grav med fröjd.
När, efter mödan trött,
en stund jag sovit sött
i dess skugga,
du väcker mig
så nådelig
till evig frid och fröjd hos dig.