Föregående
1.
Att säga världen helt farväl
sent eller tidigt, varje själ
har lika svårt att lära.
Det läres aldrig på vår jord,
om du ej, Jesus, i ditt ord
som vän oss kommer nära.
2.
Så ofta fann jag hos dig tröst,
när hjärtat skalv i ängslat bröst
och djupens dån jag hörde.
Dock lockar världens fröjd min själ
och ormen stinger i min häl,
fast du hans makt förstörde.
3.
O Jesus Krist, vår hjälp i nöd,
du känner bäst den bittra död,
du har den övervunnit.
Du vet att vår natur är svag
och att vi bävar för den dag
vårt timglas ut har runnit.
4.
O att du kom, du som jag vet
en gång skall dig i härlighet
för alla uppenbara.
Blir det en morgon eller kväll,
jag tar farväl och skyndar säll
till dig i skyn att fara.
5.
Men kommer döden före dig,
kom då i hemlighet till mig,
ty gravens natt förskräcker.
Lys kring mig, så jag glömmer den
och hjälp din stackars sjuka vän
att se hur morgon bräcker.
6.
Ja, kom i nattens sista väkt
i någon kär förtrogens dräkt
och sätt dig vid min sida.
Och tala såsom vän med vän
om hur vi snart får ses igen
där ingen mer skall lida.
7.
Kom som du vill, ty, Herre Krist,
en gång som förr du skall förvisst
bli känd igen på rösten,
den röst vars klang trots världens larm
gör själen brinnande och varm
och ger den rätta trösten.
8.
O låt mig i min sista stund
får höra av din egen mun,
som liv och ande talar,
hur gott det är att bo hos dig
och att du rum berett åt mig
i dina ljusa salar.
9.
Så, innan dödens kalla hand
har slitit sönder livets band
och hjärtat fått att domna,
skall jag bli lugnad av din röst
och som ett barn vid moderns bröst
i dina armar somna.
