Föregående
1.
Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesus, fara,
men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.
2.
Långt från min Faders hus jag går,
jag kan dig endast ana.
Men dit mitt öga inte når,
dit skall min bön sig bana.
Min suck, osäglig, innerlig,
skall dela skyn och nå till dig.
3.
I tron en skymt jag därvid ser
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när löst är syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.
4.
Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta
Där uppe är min högsta skatt,
dit längtar ock mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till fröjd som världen ej kan ge.
5.
Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag vill nu akta på mitt kall
och troget be och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men ständigt på dig väntar jag.
6.
Och salig är den tjänare
som så du finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.
