Föregående
1.
Vid älvarna i Babylon
var vi i sorgens välde.
Vi mindes Sion fjärran från
och bittra tårar fällde.
I pilträd utmed strömmens lopp
vi hängde våra harpor opp,
de strängaspelen klara.
Vem ville spela i ett land
där träldomen höll oss i band?
Vem kunde glad där vara?
2.
Den goda tiden var förbi
och fröjdens år förgångna.
Bland hednahopar levde vi
som främlingar och fångna.
De sa till oss med spe och tvång:
“Upp, spela, sjung en glädjesång
som förr i Sions skara!”
Vem ville spela i ett land
där träldomen höll oss i band?
Vem kunde glad där vara?
3.
Och skulle jag din helgedom,
Jerusalem, förgäta,
fick tungan fastna i min gom
och glöd mitt hjärta fräta.
Till dig, mitt hem av frid och ljus,
min konungs borg, min Faders hus,
jag längtar hett att fara.
Där får jag spela i ett land
som inte vet av träldoms band.
Först där får glad jag vara.
